Året då allt hände

För ganska precis ett år sedan siade jag inför 2010.
Jag lånade lite ord från Marit Bergman och skrev att:

’This is the year, this is the year it all will happen

It’s finally here, I have been waiting all my life
There’ll be no mistakes there’s just gonna be one big departure

This year I will do everything right, this year is mine

Och decenniets sista år blev verkligen händelserikt. Jag flyttade till Stockholm. Blev sambo. Praktiserade på Sveriges största tidnings. Flyttade inom Stockholm. Sommarjobbade på Sveriges största tidning. Förlorade kärleken och blev singel. Flyttade till Sundsvall. Hittade kärleken. Studerade i 150 procents studietakt. Skrev en C-uppsats. Blev färdigutbildad journalist. Puh. Jag skulle vilja säga att min spådom var ganska bra - allt hände verkligen det här året. Och nu när det är över måste jag säga att allt i mitt liv just nu känns så rätt. Det här året har verkligen varit mitt!
 
Vad nästa år har att erbjuda ska jag inte sia om - det kommer bli spännande att se. Men spontant känns det som att 2011 kommer att bli ett riktigt bra år det med. Stockholm och Aftonbladet står redo att ta emot mig efter årsskiftet, så decenniets inledning kommer med all säkerhet att bli riktigt intressant.

Don't mess with Leif GW

I Aftonbladet i går ställdes följande fråga till allas vår Leif GW Persson: "Har du kunskaperna för att kunna begå ett grovt brott utan att åka fast?" Svaret blev lite roligt och obehagligt som man kan förvänta sig när det kommer från Sveriges favoritprofessor i kriminologi ...

"Ja, obetingat ja. Jag tror att jag skulle kunna mörda en person utan att man upptäckte det. Numera kan man med relativt tillgängliga gifter mörda en person genom att skicka ett brev till vederbörande. Det är inihelvete obehagligt, ryssarna har redan börjat sätta det i system. Det räcker att du öppnar brevet så har du fått skiten på fingrarna, och man blir skitsjuk inom loppet av några dagar."

Scary shit!

God jul, SJ-offer!

Att klaga på SJ är väl något som nästan alla svenskar gör lite då och då. Jag tror att SJ har blivit lite av svenskarnas nya favoritämnet att småprata om, Men det går i och för sig hand i hand med svenskarnas sedan urminnes tider favortisnackämne: vädret.

De som är lite politiskt lagda slänger ju gärna in en känga mot de som styr landet i samma veva som de klagar på SJ. Det fick den före detta infrastrukturministern Åsa Torstensson erfara. Hennes impopularitet efter fyra år på posten gjorde att hon var en av få ministrar som inte fick sitta kvar efter valet. Och nu gör hennes efterträdare, Catharina Elmsäter-Svärd, allt för att bli minst lika illa omtyckt.

Vad jag har förstått så skötte sig SJ ganska hyfsat på julafton. Men. Ett tåg fastnade "i ödemarken utanför Sundsvall" och lyckades av någon anledning inte ta sig därifrån. Vad säger då infrastrukturministern om saken, jo: "De får fira jul en annan dag!"
Nu brukar väl folk aldrig beskylla moderater för att visa överdriven empati och medmänsklighet, med en sådan okänslig kommentar hade kanske varit bäst att inte häva ur sig om man vill behålla någon form av popularitet hos folket. Jag skrattade i alla fall gott åt citatet, men kunde inte låta bli att tycka synd om de som satt fast i tåget. Men till de som lydde ministerns råd och kanske firar julafton i dag i stället: God jul!

God jul och gott nytt jubileum

Hej Bloggen!

Nu är det jul igen. Din tredje jul. Jag tror ingen av mina tidigare bloggar har överlevt längre än en jul - så du ska känna dig stolt tycker jag! Jag vet att du inte tycker att julen är så fantastisk. Julafton är ju en av de dagarna som du har allra minst besökare, men det är bara för att folk har så mycket annat för sig en dag som denna. Och jag vet att du tycker att det är lite orättvist att alla andra får julklappar, men att du varje år blir utan. Men det är ju ganska svårt att komma på något att ge en blogg ...

En ansiktslyftning är ju förstås en idé, men det har jag tyvärr inte tid med i dag.
Det här inlägget är i alla fall något som du kan glädja dig åt. Jag har inte glömt bort dig trots att det är julafton - och det här är faktiskt det åttahundrade inlägget som publiceras här! Det är något du kan fira medan vi andra tittar på Kalle Anka.

Näe Bloggen, nu har jag annat att ta tag i. Men jag vill önska dig en god jul och ett riktigt gott nytt jubileum!

Och givetvis önskar jag också alla läsare en riktigt god jul!

Julkonditorn är klar för i år

Polkagrisknäck, jultryffel, kokoskola, marsipancigarrer och vit hallontryffel. Sedan fick det vara nog för i år. På uppesittarkvällen i går provsmakades mina kreationer för att se om de var godkända att bjuda släkten på i dag. Det var de.

Jultryffeln fick inte vara med på bild nu heller!

Det ska börjas i tid

Folk brukar säga till mig att det är imponerande hur jag visste så tidigt att jag vill bli journalist. Första gången jag tänkte tanken var någon gång i mellanstadiet. Och innan dess ville jag bli författare.
Men om man jämför med den lilla, lilla människan i klippet här nedan var jag faktiskt ganska sen. För visst är det ganska tydligt att han redan vet att han kommer att bli en frikyrkopastor à la Åke Green när han blir stor?

(Med C-uppsatsen klar finns det plötsligt mycket mer tid till att sitta vid youtube och slösurfa!)

Hemmamannen - christmas edition

Sedan ett par dagar tillbaka är jag hemma i Bureå. Än så länge befinner sig mina familjemedlemmar sig på jobb och skola om dagarna. Så medan de är borta håller jag ställningarna i huset. I dag har jag bland annat skottat (tre gånger - snön vill inte sluta falla), handlat, gjort polkagrisknäck (se bilden), gjort jultryffel (de blev dock inte lika fotogeniska, så det blir inga bilder på dem!) och hämtat mamma på jobbet. Hemmamannen - that's me!

Jättemums blev det faktiskt!

Reklamhumor på hög nivå!

Vem behöver Hollywood-producerade komedier med pålagda skratt när det görs så fantastiskt roliga reklamfilmer här hemma i Sverige? Den här är faktiskt helt klockren! Synd bara att inte alla verkar uppskatta humorn.

Fyrkantiga ögon

Herrarnas storslalom, damernas superkombination, längdskidestafett för både herrar och damer, mixed-stafett i skidskytte, kortbane-EM i simning, Sverige-Tjeckien i Channel One Cup och Sverige-Norge i EM-final i handboll ...
Helt fantastisk sportsöndag!

En liten uppdatering

Efter förra inlägget kände jag att en liten uppdatering var på sin plats i min header. Då insåg jag att "Nybliven nollåtta" har stått kvar hela hösten som jag bott i Sundsvall. Men nu är det faktiskt bara tre veckor kvar tills jag flyttar till storstan igen - så det låter jag få stå kvar där!

Färdigutbildad journalist!

Examineringen är över.
Uppsatsen blev godkänd.
Jag är färdigutbildad journalist!

Vid lunchtid fredagen den 17:e december år 2010 tog min tid som journaliststudent slut. Denna för mig stora stund avklarades utan något pompa och ståt. Examinatorn räckte bara över ett papper med en bokstav på. Och då denna bokstav inte var ett F var två och ett halvt års utbildning plötsligt över. Men även om händelsen i sig var väldigt nertonad exploderade det fyrverkerier inom mig. Här står jag nu. Tjugoett år ung med en avklarad journalistutbildning. Lite stolt är jag faktiskt.
Får man lov att vara det?

Innan jag plockar ut min examen har jag dock en kurs kvar att avklara. En kurs i grafisk design som ska avsluta den frivilliga termin som jag egentligen skulle börjat att läsa i januari, men som jag istället har pluggat parallellt med journalistutbildningen. Den kursen tar slut om ganska precis fyra veckor - sedan ska jag plocka ut min filosophie kandidatexamen i journalistik.

Så.Var det allt? Är skolgången över nu? Har jag nått min slutpunkt inom skolväsendet efter nästan sexton år? Nja, det vet jag inte. Trots att jag har mitt examensbevis i januari och ska jobba i vår har jag inte kunnat låta bli att tacka ja till en distanskurs på halvfart under vårterminen.
Än vill jag inte klippa navelsträngen helt!

Arga människor gör mig glad!

En av de roligaste sakerna som finns är väl ändå människor som får helt galna utbrott på grund av småsaker. Typ folk som sitter och spelar CS. Alla dessa galna CS-spelare. Länkarna tar aldrig slut. Och vuxna människor som blir arga på sina datorer är faktiskt nästan ännu roligare. Men roligast av allt är ändå folk som får helt galna utbrott och sen kan skämta om det i efterhand. Som hon tjejen med klädbekymmer (för att uttrycka mig väldigt snällt). Hon har nu ställt upp i en reklamfilm för Korvbrödsbagaren där hon spelar sig själv i det labila tillstånd som gjorde henne rikskänd. Snacka om självdistans. Cred!

Teknikgudarna måste hata mig!

Jag är inte bästa vän med teknikgudarna just nu. I början på förra veckan dog min mobil. Förvisso lite självförvållat då jag åkte till Stockholm utan laddare. Men jag hade inte räknat med att min fulladdade telefon skulle ladda ur på ynka tio timmar. Ett dygn på resande fot utan mobiltelefon. Jag har haft roligare dagar.

I går dog min dator. Även den laddade ur - trots att strömsladden satt i. I dag införskaffades reservdelar till min kära dator. Ett dygn och 599 kronor senare var även min kära burk up n' running igen!

Men mobilen och datorn är inte de enda tekniska prylarna som har jävlats med mig på sistone. Även min DVD-spelare har gått till de sälla jaktmarkerna. Vet dock inte riktigt vad jag ska skylla på där, men den slutade plötsligt fungera efter att jag stoppade in DVD:n Antichrist i den. Så det kanske inte är teknikgudarna jag ska vara arg på. Det kanske är teknikjävulen!

En tid som aldrig kommer tillbaka ...

"Den bästa tiden under C-uppsatsen var den där veckan
när Pascalidou var vikarie för Malou!"

/Johannes sammanfattar höjdpunkten under uppsatsskrivandet.

Snipp, snapp, snut, så var uppsatsen slut!

På måndag klockan tolv ska C-uppsatsen lämnas in. Eftersom jag och Johannes är två väldans duktiga och välplanerade studenter (och för att vi ogillar att slåss om skrivarna med alla andra som ska trycka sin uppsats på måndag morgon) skrev vi helt enkelt färdigt och tryckte vår uppsats i dag! Ledig helg var nog också en hög motivationsfaktor.

Nu är det bara att invänta domen för Den rosa revolutionen!

Fina, fina uppsatsen!

Aaaaaaaaaaaaaaah!!! Blocket räddade mig!

Klockan tio i måndags la jag upp en annons på på blocket.se om att jag sökte bostad. Ett par timmar senare ringde telefonen. Ytterligare ett par timmar senare ringde jag upp och tackade ja till erbjudandet jag hade fått ett par timmar tidigare. Utan att ens ha sett bilder på lägenheten.

Ett dygn senare satt jag på Waynes på Götgatan och skrev kontrakt med en trevlig äldre man. När jag petade dit min ack så fula namnteckning på de två kopiorna av kontraktet hade jag fortfarande inte ens sett bilder på lägenheten.

Några timmar senare fick jag se den lägenhet som kommer att bli mitt hem, åtminstone under första halvan av 2011. Och efter att ha fått se lägenheten ångrar jag absolut inte att jag skrev på. Tvärt om - det känns förbannat skönt att veta att jag om en månad får flytta in i en mysig liten ett i Midsommarkransen.

Hur fan gjorde man innan blocket fanns egentligen?!

Aaaaaaaaaaaaaaah!!! Blocket - rädda mig!

Min tid är Sundsvall är snart slut. När mitt lägenhetskontrakt här tar slut i januari vet jag inte var jag ska bo. Tanken är ju att flytta till Stockholm och jobba på min favorittidning. Men går det dåligt med bostadsjakten kanske jag får börja sälja tidningar istället - Situation Stockholm istället för Aftonbladet, inte fy skam.

Dagens rubrikord

Ramboråttan.

Snart är det dags för avrättning!

Va?! Har det verkligen gått en hel vecka sedan jag skrev det där ironiska blogginlägget om att jag hittat min drömbostad? Kan det verkligen stämma? Jag som skrivit och skrivit och skrivit varje dag under veckan som gått. Alla tecken måste tydligen ha hamnat i det där worddokumentet döpt till C-uppsatsen.
Men tiden tycks verkligen gå fort när man har roligt, för det känns som att det bara var igår som jag bloggade senast! Vänta nu, antydde jag ännu en gång att uppsatsskrivandet är roligt? Men att se ljuset i tunneln på denna uppsats är faktiskt riktigt roligt. Eller kanske framförallt en stor lättnad och befrielse.
Dokumentet C-uppsatsen föddes enligt ett högerklick den 27 oktober 2010, klockan 13:01:04. Nu, en dryg månad senare har den vuxit upp till en digital skrift med bara några få oskrivna blad. Och snart är det dags för arkebusering, nej förlåt, jag menar examinering. Jag längtar så.
Tills den är över.

Jag har hittat drömboendet!

Just nu surfar jag runt mest varje dag och försöker hitta någonstans att bo under nästa år. Blocket.se har räddat mig de två tidigare gångerna som jag varit ute efter lägenhet i Stockholm - och nu verkar denna fantastiska sida ha slagit till igen. I dag hittade jag nämligen en som sökte inneboende och som inte ville ha någon hyra alls! Och som står för maten!! Tyvärr fick man inte stanna längre än 100 dagar, och av någon anledning ville hyresvärden filma mig, men inget ställe är ju perfekt ...

Bara att söka, eller?

Tillbaka i topp!

För drygt två år sedan bloggade jag om hur båda mina favoritlag i den stora idrottsvärlden ledde sina respektive serier. Nu har det ena, Skellefteå AIK, letat sig tillbaka till toppen av elitserien. Fantastiskt, imponerande och väldigt välförtjänt. Drömmarna om klubbens andra SM-guld blir allt verkligare för varje säsong som går. Kanske smäller det till om några månader.

Och vad gäller mitt andra favoritlag - ja där tror jag inte att jag har några kommentarer. Man kan helt enkelt inte få allt här i livet ...

Trevlig läsning.

Om jag hade massa fritid över ...

... och en smula talang - då är det här något som jag skulle vilja fördriva tiden med.

Kära gamla Aftonbladet

Att titta i gamla tidningar tycker jag är helt fantastiskt. Just nu i uppsatsarbetet sitter vi och provkodar lite på Aftonbladet-tidningar från 1998 (menar jag alltså att C-uppsatsen faktiskt är fantastiskt just nu?!). Mycket är sig likt - och mycket är väldigt annorlunda. Och en del saker är väldigt roliga. Här är ett axplock av sakerna vi sett i tidningarna som vi har bläddrat igenom:

* Magdalena Graaf var fortfarande det bästa som hänt Magnus Hedman - ett citat som belönades med ett helt uppslag på sportsidorna med vinjetten: KÄRLEKSEXTRA!
* Jim Carrey var roligast i världen.
* Filip Hammar var nöjesskribent på Aftonbladet och hade en sliskig mittbena på sin bildbyline.
* Explorer vodka lanserar sprit med smak av gran. Rubriken: Äntligen en drickbar träsprit. Bästa ordvitsen i brödtexten: Barr-tenderns nya favorit.
* Systembolaget hade fortfarande inte lördagsöppet.
* E-type och Nina Persson ägnar sig åt ett fullskaligt ordkrig i kvällspresspalterna. Nina tycker att E-types musik är skit. E-type tycker att Nina är en bimbo. Han passar även på att få uttrycka sin väldigt politiskt korrekta spaning: att riktigt snygga tjejer är korkade.
* Ulf Lundell, Emilia, Vikingarna och Manic Street Preachers toppade de olika musiklistorna.
* Photoshop 5.0 lanseras - nu med en ångrafunktion.
* Det tvistades om Mike Tysons psykiska tillstånd.
* På självaste valdagen bestod ettan av reklam för en ny bilaga: Aftonbladet IT - en hel tidning om internet och datorer.

Kärlek.

Snart går jag i pension!

Det är insidan som räknas, va? Om det är så kommer jag snart att gå i pension. För låt inte skenet bedra - även om jag kanske ser ung ut på utsidan beter sig min rygg som om jag har ett hårt yrkesliv bakom mig. Från början trodde jag att det skulle vara något snabbt övergående. Men efter snart två veckor med problem att ta på sig strumpor och knyta skor börjar jag tro att mina ungdomsår helt och hållet är förbi.

Den här bilden togs på mig i morse. Fan.

Jag har tydligen fått gulsot också.

Etthundrafemtio procent

November 2010. Bloggen går just nu mot sin genom tiderna minst frekventa månad. Jag skulle vilja lova bättring, men det är mycket just nu, så det kan jag inte göra. Jag lovar däremot att försöka bättra mig.

För tillfället studerar jag i 150 procents studietakt. Detta för att bli helt klar med mina studier denna termin - en termin tidigare än beräknat. Återstår att se om jag lyckas. Bara C-uppsatsen är ju faktiskt mer än tillräcklig sysselsättning för min smak.

En annan sak som stjäl tid från mitt bloggande är den andra fyrkantiga skärmen i min fyrkantiga lilla lägenhet.
Enligt mina kvantitativa mätningar har jag kommit fram till att mina kvällar består av att titta på 150 procent av tablå-utbudet. Ungefär. Jag har dock inte gjort något reliabilitetstest på de där uträkningarna än ...

Forskarfest!

I dag fick jag och Johannes en akademisk anledning att ställa till med kalas. Vi lyckades nämligen passera 100 stycken fotnoter i vår uppsats - en riktig milstolpe må jag säga. Hur vi firade? Genom att vända blad och forsätta skriva såklart. Plikten framför allt ...

I morgon blir det dock lite after work efter att ha avslutat den första riktiga veckan som c-uppsatsskribenter!

Början - på slutet

I dag börjar officiellt C-uppsatsmomentet som är det sista jag kommer göra på den här utbildningen. Förberedelserna har varit igång ett tag - men nu är det fullt fokus på att fylla ett sista word-dokument med ord. Massa ord. Typ 60 sidor ord. Som gärna får vara klart om fem veckor.

Nu kör vi!

När något är för viktigt för en vanlig kluns

"Scissors cuts paper, paper covers rock, rock crushes lizard, lizard poisons Spock, Spock smashes scissors, scissors decapitates lizard, lizard eats paper, paper disproves Spock, Spock vaporizes rock, and as it always has, rock crushes scissors."

/Sheldon Cooper, The Big Bang Theory

<3

Campus känns allt mer avlägset

Kära lilla campus.

November. Halva terminen är avklarad. Halva sista terminen. Tiden som faktiskt tillbringas i skolans lokaler är nu minimala. Sista föreläsningen har som bekant redan varit och nu under c-uppsatsarbetet kommer jag knappt behöva lämna min lägenhet. Eftersom Johannes bor våningen under mig behöver ingen av oss ut i höstrusket mer än för att låna en och annan bok på biblioteket. Väldigt skönt - men också lite vemodigt.

Vårat kära j-hus på campus är faktiskt ett ganska trevligt ställe. Alla sköna människor, roliga lärare och de gigantiska nya mac-skärmarna. Vissa saker kommer jag nog sakna med Sundsvall när det blir dags att lämna stan.

Tack till den snälla cykeltjuven!

Jag tycker inte om min cykel särskilt mycket. Kanske mest eftersom jag tar så dåligt hand om den. Och eftersom jag inte tar hand om den rullar den ständigt närmare sitt eget förfall. Vilket gör att jag tycker ännu sämre om den. En ond spiral som pågått alltför länge.

För en dryg vecka sen skulle jag cykla hem en sen kväll. Det var iskallt ute. När jag låste upp min cykel gick nyckeln sönder - men låset gick upp i alla fall. Bromsarna fungerade i vanlig ordning inte och kedjan rasslade som aldrig förr när jag började trampa hemåt.

Jag hann inte många meter innan kedjan hoppade till och låste sig mellan kedjedrevet och bakhjulet. Suck. Då fick jag nog och orkade inte ta cykeln ända hem, utan lämnade den olåst i ett cykelställ. Först i går gick jag för att hämta cykeln och försöka få kedjan på plats igen. Döm om min förvåning när cykeln är flyttad till cykelstället bredvid - och dessutom lagad! Okej, bromsarna fungerade fortfarande inte, men jag behövde inte lyfta ett finger för att få min tvåhjuling brukbar.

Så jag vill rikta ett varmt tack till den som lagat (och jag antar även lånat) min cykel den senaste veckan - hör av dig om du behöver den igen!

Bra skit! XXXIX

Jag är så sjukt imponerad av Daniel Adams-Ray.

På något sett har jag alltid fascinerats av rap-genren. Sättet som rappare använder språket, leker med orden och förmedlar sina budskap på tilltalar mig. Att sedan många rappar om saker som inte tilltalar mig särskilt mycket har gjort att jag inte har lyssnat så mycket på genren genom åren.

Men några jag har lyssnat väldigt mycket på är Snook, eller Daniel Adam-Ray och Oskar Linnros som de egentligen heter. I år har dock båda inlett solokarriärer - och ärligt talat tycker jag att de låter ännu bättre var för sig, trots att båda verkar ha lagt sina rap-talanger lite åt sidan. Personligen tycker jag att Oskar Linnros har släppt årets bästa album på svenska (nej, jag är inget stort fan av Håkan Hellström). Men året är inte slut och han kommer få hård konkurrens - av sin gamla partner från Snook.

Två singlar är släppta och nästa vecka kommer Daniel Adams-Rays solodebutalbum Svart, vitt och allt däremellan. Och vilken succé han gör. Hans andra singel Gubben i lådan är just nu den mest spelade på Spotify i Sverige - överst på pallen före doldisarna Eminem och Rihanna.
Men varför är jag då så imponerad av just denna kille?
Jo, Daniel Adams-Ray kom nämligen till Sverige först som 14-åring och började då på allvar lära sig det språk som han behärskar på ett sätt som många svenskfödda aldrig kommer i närheten av. Efter mindre än tio år i landet hade han hunnit vinna titlar som Årets rappare och SM-guld i freestylerap. Och det är just denna språkbegåvning (han pratar faktiskt fem språk flytande!) som gör mig så imponerad.

Nu blev det mycket snack och lite musik här! Jag ser hursomhelst väldigt mycket fram emot hans kommande album - men tills dess får jag fortsätta nöta de två låtarna som redan är släppta.

Dum av dig - Daniel Adams-Ray

Kunskap på hög

I dag hade vi den sista föreläsningen på journalistutbildningen. Nu återstår bara att skriva en c-uppsats. Bara. Men det ska nog gå bra. Förberedelserna är i full gång - titta bara på den nätta lilla bokhögen som jag och Johannes har samlat på oss inför uppsatsskrivandet. Och mer litteratur är på ingång ...

20 böcker - ifall någon hade tänkt räkna.

Naturgodis gills inte, Johannes!

Som så många gånger förut sitter jag och Johannes och pratar mat. Och som så många gånger förut bjuder han på skratt:

- Äter du chips, Johannes?
- Ja, jag har ju lagt ner allt det där nu, jag äter till och med godis.
- Pizza och hamburgare då?
- Näe, där går gränsen!

Trevlig. Skötsam. Rök- och djurfri.

Så var man bostadslös igen. Ja inte nu på momangen alltså - men i dag sa jag upp min lägenhet här i Sundsvall. Om tre månader däremot, då har jag ingen aning om var jag ska sova!

Tanken är att inta huvudstaden igen. Så om någon har, eller känner någon som har, en ledig lägenhet i Stockholm efter nyår kan ni hojta till. Känner på mig att det kommer att hända. Har ju hört att det här med sociala medier kan lösa alla ens problem. Vad skönt att det är så jävla enkelt. Se så, bara att ni hör av er nu alla lägenhetsägare!

F som i Fail

Tentan är avklarad. Och jag känner faktiskt att jag kan sticka ut hakan och säga - att jag misslyckades. Misslyckades med att bli underkänd alltså!

Med de minimala poängavstånden mellan de olika betygen känner jag att jag inte har någon aning om vad det kommer stå för bokstav på tentan när den är rättad. Men något F, näe, det blir det nog inte den här gången heller.

Because I'm worth it!

Sista dagen före mitt livs kanske sista tenta. Dagen bestod av plugg. Eftermiddagen tillbringades med att hjälpa tvåorna med redigeringen av en bilaga som ska gå i tryck i morgon.
Kvällen bestod av mer plugg.

Klockan halv tio vände jag mig mot Johannes och utbrast:
"Shit - jag har inte ätit någon middag!"

För er som känner Johannes eller har följt min blogg länge kanske det här inte kommer som en stor överraskning. Men jag slutar aldrig att förvånas. Det som händer är att han vänder sig mot mig och säger: "Ska jag baka scones åt dig? Det är du värd!"

Jag skiner upp som en sol - Johannes springer hem till sig och hämtar ingredienserna som jag saknar, och en halvtimme senare sitter vi och kalasar på te och nybakta scones. Fantastisk pöjk, den där Johannes alltså!

Trevligt (?) återseende, Matte!

Bivariata analyser av kvantitativ data, kurvlinjära samband, Ginikoefficienten, standardavikelser, tvärsnitts- och tidsseriedata, Lorenzkurvor och - icket att förglömma - Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient.

Jag trodde att jag pluggade journalistik, men jag råkade visst byta till en matematikutbildning i somras. Men jag har ju alltid gillat matte, så det är väl bara att köra på!

Sista chansen

Jag har aldrig fått IG på ett prov.
Aldrig F på en tenta.
Och nu på fredag ska jag skriva vad som kan bli mitt livs sista tentamen - om allt går som planerat. Så det är väl på tiden att jag provar det här med att bli underkänd.
Eller?
Kan dock inte påstå att en omtenta i vetenskaplig metod känns särskilt lockande ...

Rolig reklam = magnifik medicin!

Hej. Jag heter Tobias. Och jag är Ipren-missbrukare.
Hej Tobias!

Näe, det kanske är dumt att skämta om sådant. Men sanningen är den att just den där lilla, intelligenta värktabletten har legat mig väldigt varmt om hjärtat ända sedan jag första gången såg tv-reklamen och snabbt lärde mig låten utantill. Ipren har så gott som aldrig svikit mig vid huvudvärk, mensvärk och tandväeeh... jag tror ni fattar!

När jag för en vecka sedan blev förkyld klickade jag på en reklamlänk för ett nässpray och hamnade på en sida med en fantastisk reklamfilm. Jag som tycker att bra reklam ska uppmuntras sprang givetvis (eller okej, gick hostandes) till närmsta apotek och inhandlade ett exemplar Nasoferm. Och det blev en pharmaceutisk förälskälse vid första sprayet. Nezeril - släng dig i väggen. Min näsa har knappt retat mig alls under den förkylda veckan som passerat.

Kontentan av detta måste givetvis vara att ju bättre reklamen är, desto bättre är medicinen!

Se filmen på Lennarts Luktlabb!

När jag äger en lägenhet på Söder ...

... ska jag sova i en sådan här säng. Så. Jävla. Cool.

Wrannesängen.

(Hittar dock inget pris på den, men den dagen jag har råd att köpa en lägenhet på Södermalm ska jag nog kunna unna mig en designersäng också!)

Fantastisk framförhållning

Jag och Johannes blev i dag klara med den första av två uppgifter i denna kurs - hela nio dagar innan deadline. Tänk om vi kan ha samma effiktiva arbetstakt under hela c-uppsatsen! Då kanske vi till och med kan få en pluggfri jul och nyår.

Efter den avklarade uppgiften skulle Johannes överraska sig själv med havregrynsgröt till middag. Själv firar jag med att diska och tvätta kläder. Jag tror att det får bli något lite finare firande än så när c-uppsatsen är avklarad ...

Allting är relativt

Jag kollade lite på premiären av Paradise Hotel i kväll. Och vilken besvikelse det var att återse min gamla favorit bland alla skandalsåpor. Deltagarna var ju helt normala! Ja, åtminstone om man jämför med Kungarna av Tylösand ...

Pengar rullar ut som de ska ...

När jag flyttade till Sundsvall för två år sen hade jag en plan.
På min 20-årsdag skulle jag besöka Casino Cosmopol. Den planen sprack. På min 20-årsdag var jag nämligen hemma i Skellefteå på praktik.

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan den dagen och den efterlängtade casinopremiären har helt enkelt aldrig blivit av. Fram till i går. Tillsammans med ett gäng spelentusiastiska vänner anmälde jag mig till min första livepoker-turnering och knallade iväg till Sundsvalls spelmecka i går eftermiddag.

Hur det gick? Ja, i närheten av några vinstpengar kom jag aldrig. Och efter att jag blivit utslagen passade jag på att göra av med lite mer pengar vid blackjack-borden. Men om någon tror att jag lämnade casinot ledsen och barskapad så tror ni fel. Okej, mitt bankkonto kanske inte är jättenöjd över gårdagen, men jävlar i min låda vad kul det. Jag lovar att besöket inte blir mitt sista.

Fyra timmar med förluster på casinot firades sedan med lyxig middag på Invito. Bankkontot blev ännu argare - jag blev ännu gladare.

Och i dag skickade jag in min ansöka om CSN-bidrag ...

Ett plus ett blir ...

Nej, det är såklart inte den goa gotlänningen som har gått bananaz på sin tjej - men lite lustigt sammanträffande tyckte jag allt att det här var. Och för er som inte orkar läsa den andra artikeln - Olles dåliga ovana handlar om något så brutalt som skor!

(Man har mycket mer tid att blogga när man bara ligger hemma och snorar hela dagen märker jag!)

Missriktad marknadsföring

I veckan fick jag ett brev från Sundsvalls Tidning. Rubriken löd: "Att flytta hemifrån är ett stort steg" och brevet gick ut på att jag, som nu alltså flyttat hemifrån, skulle få chansen att prenumerera på tidningen med ett förmånligt starterbjudande. Att jag efter detta brev skulle kasta mig över en prenumeration är dock inte särskilt sannolikt.

* Dels för att brevet var dåligt skrivet och fult utformat - något som blir ännu mer provocerande då avsändaren är en tidning.
* Dels för att det så personligt skrivna brevet om hur det är att flytta hemifrån blir extremt opersonligt då det här är min femte lägenhet i min tredje stad sen jag flyttade hemifrån första gången.
* Och dels för att jag redan prenumerar på ST.

Näe, nu funderar jag fan på att byta till Dagbladet!

Förkyld - men glad ändå?

Jag stretade emot länge, men lagom till helgen fick den fruktade höstförkylningen ett ordentligt grepp om mig. Den bara hoppade på mig som en liten filippinsk robinson-pygmé. Så istället för den tänkta festen i kväll får jag hålla mig hemma i lägenheten (nej, jag vill inte riktigt kalla min lilla etta för en skräckbur). Även morgondagens casinoplaner känns lite i riskzonen för tillfället.

Men jag hoppas att jag med positivt tänkande och en överdosering av apoteksprodukter ska jag bli kvitt mina symptom så snabbt som möjligt. Riktigt lika glad som tjejen i klippen nedan lyckas jag dock inte vara - men jag försöker åtminstone.

Akademisk härdsmälta i min hjärna

Ny kurs. Nya böcker att läsa. Som tur är får vi återgå till modersmålet i den nya kurslitteraturen, men det är ändå inte så att jag känner för att kasta mig över böckerna. När jag fick hem den nya litteraturen från en av nätbokhandlarna höll jag på att somna bara av att läsa baksidan på en av böckerna. Jag vet inte om det beror på mitt underliggande agg mot det akademiska språket, men jag tycker inte riktigt att baksidestexten lyckades särskilt väl med att locka till läsning. Eller vad säger ni?

Boken behandlar en rad vetenskapsfilosofiska problemställningar som är livligt diskuterade i modern samhällsvetenskap: hypotetisk-deduktiv metod, förklaringstyper och prediktion, meningsförståelse och hermeneutik, metodologisk individualism och kollektivism, rationalitet och relativism, forskning och värdefrihet. Dessutom innehåller boken några traditionsorienterade kapitel, som ger en presentation av tre tongivande riktningar i 1900-talets vetenskapsfilosofi: logisk empirism, kritisk rationalism och postempirism (Kuhns paradigmteori, Lakatos teori om forskningsprogram och Feyerabends vetenskapsteoretiska anarkism).

Puh! Och det där var inte ens hela beskrivningen ... Men när jag väl öppnade boken och började läsa var det faktiskt inte så ointressant som baksidan ville påskina.
(Bara nästan.)

Mästerkocken tipsar

"Pesto kan trolla bort de mest otrevliga bismakerna!"

/Johannes "Mästerkocken" Hägglund

Svart-gul glädje

Sport. Live. När det går bra för rätt lag.
De tre ingredienserna ger sammantaget bland den bästa underhållningen jag kan mig. I dag fick jag se Skellefteå AIK vinna med 6-3 mot Brynäs. Underhållning var ordet. Frågan är bara varför det var 1500 osålda biljetter till denna fantastiska föreställning?

Årets reklamfilm?

Om miljöpartiet jobbar på det här sättet nästa valrörelse kanske man kan lyckas skrämma till sig ännu fler röster 2014 (om inte jorden går under 2012 såklart)! Filmen blev, inte helt oväntat, lite väl magstark för vissa och kommer nu inte att användas i den tänkta kampanjen - så MP kanske kan ärva den rakt av och bara lägga in sin logga!

Men trots att de spränger barn och andra idioter i den här filmen tycker jag ändå att det är lite tråkigt att den verkar gå till spillo. Därför uppmanar jag alla som har lika vidrig humor som jag (och filmregissören Richard Curtis) att sprida den vidare så att alla får chansen att äcklas av klimatkämparnas splatterfyndigheter!
Så kom igen; twittra, blogga, facebooka!
No pressure ...

Hur man vet att man är hemma hos föräldrarna

I morse när jag öppnade kylskåpsdörren för att fixa frukost blev jag attackerad av ett ufo. Attacken blev dock väldigt kortvarig då ufot snabbt föll till marken, gick sönder - och visade sig bara vara en tallrik med en halv kladdkaka.

Att ha ett sådant fullt kylskåp att det flyger ut kladdkakor när man öppnar dörren är verkligen inte något jag är van vid numera. Och just det överfulla kylskåpet är kanske mitt föräldrarhems största kännetecken. Tillsammans med all den goda maten man blir bjuden på från detta kylskåp - och såklart den ständigt frånvarande känslan av hunger.

Pussel

Jag ska hem i helgen. Till Bureå alltså. Hem kan ju betyda så himla många olika ställen har jag märkt genom åren. Men att åka hem över helgen är ju inte bara att åka hem. Det är en himla massa planerande också.

Familj, släkt och vänner ska hinna träffas. Saker ska hinnas med att göras. Och en helg är ju inte så fasligt lång faktiskt. Ärligt talat kändes helgen helt fylld innan jag ens började planera in saker - vilket är lite surt. Pussel blir så fasligt mycket svårare att lägga när man tvingas välja bort bitar ...

Jag ser hursomhelst hemskt mycket fram emot att få ladda batterierna i det norrländska lugnet några dagar.

Statusuppdatering

Öööööööööööh.

Min hjärna har gått ner lite på viloläge de senaste dagarna. Jag känner mig lite lätt apatisk och lyckas inte riktigt få något gjort om dagarna. Tur då att det inte är särskilt mycket jag behöver få gjort om dagarna just nu. Jag hoppas att jag till nästa blogginlägg har lyckats reboota hjärnan så att jag har något mer intelligent att förmedla än en ointelligent bild på undertecknad.

Lugnet efter stormen

Efter att ha sprutat ur mig blogginlägg om valet i nästan två veckors tid har det som ni märkt varit lite lugnt här på bloggen. Anledningen är att det varit allt annat än lugnt utanför bloggen. Hemtenta och skrivcoachandet av de nya journaliststudenterna har tagit upp en hel del tid i veckan. Men nu är det inlämnat och förbi och den lugna tillvaron i Sundsvall råder åter. Något jag i dag har firat med en romantisk promenad runt Sidsjön med Johannes. Mysigt värre!

Suck

Alliansen sitter kvar.
Rasister sitter i riksdagen.
Och jag sitter med en ännu ej påbörjad hemtenta.

Veckan kunde ha börjat bättre.

Nedräkningen är över

Så var den här. Valdagen. Jag hoppas att mina alternativa valaffischer verkligen har hjälpt er när ni i dag ska välja vilka lappar som ska läggas i kuverten. Eller inte. Däremot hoppas jag att de har underhållit åtminstone någon där ute!

Själv ska jag inte rösta i dag. Jag förtidsröstade nämligen redan i onsdags. Och gårdagskvällens blogginlägg ger väl en vink om var jag placerade mina sympatier.
Jag vill inte ta ut förlusten i förskott - men just nu känns risken ganska stor att baksmällan efter nattens valvaka kommer bli betydligt värre än den jag vaknade upp med i dag.

Ett politisk ställningstagande på fyllan

Kartellen - Bort med alliansen

Alternativa valaffischer: (M)

Då var det bara ett parti kvar. Sveriges enda arbetarparti. Haha! De där moderaterna gör nästan det hela lite för enkelt alltså. Jag undrar hur många som blir förvirrade när de står där i vallokalen i morgon och inser att de enda valsedlarna med ordet "Arbetarepartiet" på faktiskt är sossarnas. Det känns nästan som om Fredrik Reinfeldt är less på sitt jobb när han propagerar för att man ska rösta på Sveriges enda arbetarparti.

Nu är det ju inte bara socialdemokraternas namn (och vissa väljare) som moderaterna har stulit. Politiken som man förmedlar utåt har blivit mer vänstervriden, även om resultatet av den fortfarande är klart åt höger. Moderaterna har även i sin kampanj rakt av kopierat utseendet på ett antal gamla socialdemokratiska valaffischer och satt sin logga på. Och har inte Reinfeldt mer och mer börjat bete sig som Göran Persson? Näe, jag tycker det var bättre på den tiden som de faktiskt var ärliga med att de tog från de fattiga och gav till de rika.

Därför slår jag nu tillbaka med samma mynt och använder mig av moderaternas egna affisch-layout till deras alternativa valaffisch (med undantag för den lilla reinfeldtska härmapan uppe i hörnet)!

En dag kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (C)

Centerpartiet är det parti som jag har haft svårast med att komma på en rolig affisch-idé till. Kanske för att partiet i sig är så tråkigt. Centern. Mitt-i-mellan. Lagom. Egentligen är det konstigt att ett sådant parti inte är mer populärt i mellanmjölkens förlovade land. Förvisso har de ju en partiledare som är väldigt lätt att skämta om - men jag tycker att det känns som en alldeles för billig poäng att plocka.

Näe, en bra poäng med lite mer politisk tyngdpunkt levererade Maria Wetterstrand i dag i sitt Livetorg-tal på aftonbladet.se. På frågan vad som skiljer miljöpartiet från centerpartiet (som ju kallar sig alliansens gröna röst) när det kommer till miljöfrågor svarade hon bland annat att: "Det finns inget grönt parti i världen, som vinner val på att bygga tio nya kärnkraftsreaktorer."
Det tog jag fasta på och gjorde en affisch av!

Två dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (MP)

På miljöpartiets riktiga valaffischer står Peter Eriksson och Maria Wetterstrand och flinar glatt. Och det gör de rätt i. Oavsett om de hamnar i regeringsställning eller inte efter den 19 september så går partiets mot sitt bästa resultat i ett riksdagval sedan det bildades för snart 30 år sedan. Men vad är tacken för att ha tagit de gröna mot nya höjder? Jo, en fot i röven! Miljöpartiets språkrör får nämligen inte sitta lika länge som Alf Svensson gjorde, utan kommer under mandatperioden tvingas avgå.

Därför tänkte jag att det redan nu kunde vara bra att hitta ett nytt affischnamn åt miljöpartiet. Who's da' man, frågade jag mig - och då var ju svaret ganska självklart. Särskilt med tanke på förra veckans rabalder.

Tre dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (FP)

Folkpartiet liberalerna är ett ironiskt parti.
Partiet är det av riksdagspartierna som flaggar stoltast med sin liberala ideologi. Ja de har det till och med inskrivet i sitt partinamn. Jag vet inte hur många gånger jag har hört Jan "Skoldiktatorn" Björklund säga: "Vi politiker ska inte bestämma hur människor ska leva sina liv." Men ändå är det precis det han vill göra. In i minsta detalj.

Okej, nu är det inte i alla frågor som han är där med sin pekpinne och vill bestämma. Men ändå tillräckligt för att det ska kännas som om liberalismen i hans politik har fallit lite mellan stolarna. Så därför har jag gjort en folkpartistisk affisch för att påminna folk om att partiet faktiskt värnar om individens frihet.

Fyra dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (PP)

Med tanke på förra inlägget tänkte jag att det skulle vara passade att ta och avklara piratpartiets affisch i dag. När jag tänker på piratpartiet tänker jag på fri fildelning, även om jag vet att de har andra politiska ståndpunkter också. Och när jag tänker på fildelning tänker jag även på mat. Typ en frukostbuffé. Och ja, några fler förklaringar har jag tyvärr inte till varför det blev som det blev med den här affischen!

Fem dagar kvar till valet!

Alla som inte tankar är upphovsmän

Såg den här fantastiska länken på twitter, men efter som jag inte längre twittrar så får det lov att bli en retweet i bloggformat i stället. Aaaaaaah, vad skönt att slippa hålla sig till 140 tecken!
Så ja, titta på musikvideon nu.

Mollgan - Alla som inte tankar

Alternativa valaffischer: (SD)

Sverigedemokraterna har ett stort problem. Nämligen att folk har fått för sig att de är rasister. De får ständigt kämpa i motvind för att förklara att man inte alls tycker illa om vissa folkgrupper, utan bara värnar om Sverige och vill föra en ansvarsfull integrationspolitik. Och denna konstiga missuppfattning beror givetvis på ett katastrofalt pr-arbete från partiets sida.
Debattartiklar med rubriker som ”Muslimerna är vårt största utländska hot” och en tv-reklam där man låter en liten burka-brigad jaga en stackars pensionär är tydliga exempel på tillfällen där SD:s fredliga budskap lätt kan misstolkas.

Därför har jag nu gjort en sd-affisch där man väldigt tydligt tar avstånd från rasism. Detta budskap har jag illustrerat med hjälp av ett hakkors. Ja, alltså inte ett sådant som han Hitler använde i sina pr-kampanjer. Nej, nej, såklart inte. Utan ett kors med hakor på – som symboliserar att partiet faktiskt vågar sticka ut hakan med åsikter som inte alla andra har.
Det är det väl ändå ingen som kan misstolka?

Sex dagar kvar till valet!

(Jag vill tacka/be om ursäkt till Jay Leno för att han högst omedvetet har lånat ut sitt käkparti till detta ädla syfte!)

Alternativa valaffischer: (KD)

I förra riksdagsvalet fick kristdemokraterna 6,6 procent av rösterna. Bara i ett val sedan de första gången kom in i riksdagen har partiets siffror varit så låga. Och under mandatperiodens gång har siffrorna inte direkt sett bättre ut för de låtsasreligiösa politikerna i regeringen.
I flera opinionsundersökningar har de hamnat under fyra procent. Största bottennappet kom i en Demoskop-undersökning för drygt ett år sedan - då fick kristdemokraterna så lite som 2,7 procent av de tillfrågades sympatier.

Den kristdemokratiska politiken är alltså helt klart på nedgång. Så vad tycker jag att Hägglund & Co ska göra för att lyckas i valet om en vecka? Jo, de får helt enkelt bejaka sitt partinamn och göra det som kristna människor är bäst på: att be en stilla bön och hoppas på det bästa! Släng ut alla kostiga djuraffischer, inse att era politiska förslag inte hjälper er och i stället bara be - både till väljarna och högre makter.

Sju dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (F!)

När det gäller feministiskt initiativ, F!, gjorde jag som många andra – jag la helt enkelt inte ner särskilt mycket tid på att fundera över partiet och dess ståndpunkter. För tid är som bekant pengar. Och pengar är ju onödigt att bara bränna upp …

Åtta dagar kvar till valet!

Kostymen på!

För tredje gången sedan jag flyttade till Sundsvall åker kostymen på. Det är dags för min tredje och förmodligen sista sittning som student - och jag är taggad (även om det kanske inte syns)!

Eflte försöket att sikta rätt - koncentration nu!

Alternativa valaffischer: (S)

Idén till denna affisch kom när jag hörde någon säga att socialdemokraterna ständigt hittar nya klyftor att bekämpa och att det snart inte kan finnas några klyftor kvar för dem att dra upp i den politiska debatten. Först var det klyftan mellan fattiga och rika, sedan började man bry sig om klyftan mellan kvinnor och män, och i denna valrörelse har även klyftan mellan pensionärer och löntagare blivit en het potatis. Men jag kunde åtminstone komma på en klyfta som sossarna ännu inte deklarerat att de vill minska …

Så för att göra det enkelt för de röda har jag inte bara knåpat ihop en valaffisch för att uppmärksamma denna klyfta. Jag har även klurat ut hur en reform skulle kunna finansieras och vad den skulle heta. Eftersom socialdemokraterna ändå vill avskaffa RUT-avdraget tänker jag mig att pengarna från den reformen kan gå rakt in i en ny skattesubvention som förkortas med de tre bokstäverna: BRA. Bröstreduktionsavdraget, helt enkelt!

Nio dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer: (V)

Jag börjar nedräkningen från vänster:

All PR är bra PR – och Lars Ohly är beviset på det. I söndagens partiledarutfrågning av vänsterledaren blossade valrörelsens mest oväntade debatt upp. Den om bröstpumpen. Många röster höjdes mot Ohly, till och med Sahlin röt till, vilket gjorde att Lasse liten till slut fick ta tillbaka sitt uttalande.
Men.
I förrgår kom så en ny opinionsmätning och poff! Vänsterpartiet var plötsligt Sveriges tredje största parti! Hur fan gick det till? Svaret måste givetvis vara bröstpumpen. Han fick förvisso skarp kritik, men även spaltmeter i tidningarna och blogginlägg i mängder. Plötsligt syntes den lilla kommunist-gubben överallt! Därför tycker jag att Ohly ska göra en dubbel pudel och fortsätta puffa för pumpen. Och därför har jag dedikerat vänsterns alternativa valaffisch till just denna sakfråga.

Tio dagar kvar till valet!

Alternativa valaffischer

Nu är det tio dagar kval till valet. Och som ni borde veta vid det här laget älskar jag nedräkningar. Därför ska jag givetvis ha en sådan på bloggen nu igen!

Jag grubblade ett tag på hur jag skulle göra en valnedräkning rolig och bestämde mig för att slå två flugor i en smäll. Den andra flugan i det här sammanhanget är att det verkligen har kliat i mina redigerarfingrar sedan jag skickade min sista sida för sommaren på Sportbladet för några veckor sedan.

Nedräkningen kommer därför gå till på det viset att jag varje dag fram till valet kommer göra en alternativ valaffisch till något av de tio största partierna (riksdagspartierna samt pp, fi och sd). Givetvis med en smula humor inblandat. Första affischen kommer alltså komma upp senare under dagen - men först måste jag sova och fundera lite på vilket parti som ska få äran att bli först ut.
Håll utkik!

Pluggpaus

Efter att i ett antal timmar ha legat och läst om hur ekonomiska teorier kan tillämpas på dagens medielandskap (givetvis författat på krånglig, akademisk engelska) är det lätt att tappa livslusten en aning. Nåja, åtminstone pluggmotivationen. Och eftersom den alternativa sysslan, diskbergsdemolering, inte heller kändes särskilt lockande hittade jag på något helt annat i stället ...

Och orginalet såg ut så här.

Googles maskulina initiativ

Är det bara jag som tycker att resultatet av en bildgoogling på "F!" är lite ironisk? Det är nämligen inte några bilder som kan kopplas till feminismen som man möts av - snarare tvärt om. Merparten av bilderna föreställer nämligen snabba bilar, motorcyklar, stridsflygplan samt sötsaker som ska ge kvinnor större bröst!
Vad tycker Schyman om detta måntro?

Bra skit! XXXVIII

För mig som musikalisk allätare är Spotify-fuktionen What's new väldigt bra. Jag brukar inte riktigt orka hålla koll på när musik ska släppas och lyssnar ändå mest via Spotify, så det är väldigt smidigt att kunna kika där och få lite tips. Och i dag bjöd what's new-sidan på mer godbitar än vanligt - som jag nu tänkte vidarebefodra!

Till att börjat med har Robyns andra del av Body talk-trilogin släppt, även om den läckte ut på youtube redan för ett par veckor sedan. Mycket bra skit! Sedan puffades det även för You me at six som lanserar sin tredje singel, Stay with me, från årets album. Ett band jag mest förknippar med en rockig Gaga-cover, men som även gör ganska bra musik på egen hand. Videon jag har bäddat in här nedan är dock varken Robyn eller You me at six, utan singeln från duon Hurts nya album Happiness som Spotify marknadsför stort just nu.

Hurts är inget band som jag har särskilt bra koll på, så för att citera Wikipedia: "En hurts är en sluten förvaringsenhet vars höjd inte överstiger normal bordshöjd. Den är avsedd att placeras under eller intill en bordsenhet, endera fristående eller fastmonterad. En hurts liknar alltså en byrå, det vill säga en rätblocksformad möbel med utdragbara lådor. Skillnaden mot en byrå är att hurtsen är mindre, vanligen ämnad att förvara kontorsmatriel i, samt endast har en kolumn lådor. Ofta är möbeln hjulförsedd och ses ihop med ett skrivbord."
Och för er som inte uppskattar min humor utan verkligen vill veta något om bandet hittar ni den rätta Wikipedia-beskrivningen här!

Hurts - Better than love

Uppsatsämnet är spikat!

Efter mycket funderande är det äntligen bestämt vad vi* ska skriva C-uppsatsen om. Första tanken var något om det stundande valet, men när det kändes lite för mainstream tog vi beslutet att skriva om - en ko!

Tänkte göra det väldigt enkelt för oss och bara kopiera uppsatsen nedan, lägga till lite teori, metod och en fin innehållsförteckningen - så är det hela avklarat snart!

Undrar om den går igenom urkund?

*Jag skriver "vi" även om jag inte har presenterat idén för Johannes än, men han ska nog gå med på det tror jag ...

Back in business

Så var den studentikosa vardagen åter över mig.

Helgen var riktigt bra. Den inleddes med att vi fick se Zlatan och Boom-Boom ta tre poäng mot Ungern i fredags. Sedan väntade en heldag med shopping innan magmusklerna fick lite träning då vi skrattade våra käkar ur led. Totalt tio komiker underhöll oss under lördagskvällen. Jag rekommenderar verkligen stand up framför amerikanska biokomedier ifall man vill betala för att bli underhållen i ett par timmar!
När söndagen kom var vi så trötta att vi mest tillbringade dagen med att sitta på bänkar. Men i goda vänners lag var det också en trevlig sysselsättning.

I dag, tillbaka i Sundsvall, landade dock studentlivet bokstavligen i mitt ansikte igen då jag somnade med en uppslagen bok över mina ögonen. Good to be back!

Just nu på hotellrummet

Nu är det inte länge kvar till EM-kvalet sparkas igång på Råsundas gräsmatta. Peppen har varit på topp det senaste dygnet. Vi har gått omkring med leenden på våra läppar hela dagen – trots uppstigning klockan fem och ett två timmar försenat SJ-tåg!

Men nu, med bara en halvtimma kvar innan vi hade tänkt börja bege oss mot arenan, så ligger båda mina reskamrater i varsin säng och sover här på hotellrummet.
Får väl se om jag orkar väcka dem …

Superhelgen - segerns sötma

Under våren hade vi en intern managerliga på jobbet. Alla som ville vara med fick ta ut sin allsvenska drömelva och tävla om äran. När sista omgången före VM-uppehållet var färdigspelad var jag den coach på det rosa bladet som lyckats allra bäst. Och nu var det ju faktiskt inte bara äran vi spelade om ...

Som segrare fick jag även fyra biljetter till morgondagens landskamp på Råsunda. Sverige mot Ungern i EM-kvalets första match. Segerns sötma smakar gott!

Därför ska jag och tre kompisar från gymnasiet sammanstråla i Stockholm i morgon för att se på bra fotboll och ha riktigt jävla kul! Tillbaka till Sundsvall kommer jag dock inte förrän på söndag. Helgen har nämligen kryddats med ett par hotellnätter och stand up-biljetter. Jag hoppas och tror att det här kommer bli en superhelg!

Viktiga papperslappar!

Mjukstart

Fem timmar med föreläsningar totalt under första veckan. Och ingen kurslitteratur har dykt ner i brevlådan än. Efter att ha jobbat utan uppehåll i sju månader känns det skönt att terminen inte rivstartar direkt. Särskilt med tanke på att jag fortfarande har lite svårt att inse att 07:00 tydligen är uppstigning och inte läggdags numera! I morgon ska dock väckarklockan ställas betydligt tidigare än så ...

Grattis bloggen - två år!

En sen kväll för två år sedan satt jag i min nya studentlägenhet och startade den här bloggen. Det var kvällen innan jag skulle börja på journalistutbildningen i Sundsvall. Det var kvällen innan mitt nya liv startade.

730 dagar har passerat.
725 inlägg har författats.

Nu när jag skriver det här sitter jag i en ny studentlägenhet igen. Den ligger granne med den jag nyligen hade flyttat in i för två år sedan - och den är möblerad nästan exakt likadant. Men i övrigt är det inte mycket som är sig likt. Ofantligt mycket har hänt sedan dess. Och en hel del av det har förevigats i ord och bild här.

Tredje året på journalistutbildningen inleddes redan i måndags. Och nu inleds även det tredje året med bloggen. Då kör vi!

Bra skit! XXXVII

"Jag vet, jag är en idiot", sjunger Ludwig Bell på en av låtarna på sin ganska nysläppta skiva Jag har försökt förklara. Och nog kan man känna sig lite som en idiot när man plötsligt befinner sig innanför universitetets väggar igen och får en massa kommunikationsteorier kastade i ansiktet. Teorier man vet att man kanske borde kunna, men som man faktiskt inte har hört talas om på ungefär ett år - och som därför ligger väääldigt långt bak i huvudet.

Nu vet jag att jag inte är någon idiot, och att de akademiska termerna sakta kommer krypa längre fram i huvudet.

Att jag tipsar om just den här låten har dock inget med låttiteln att göra. Anledningen är helt enkelt att jag den senaste veckan verkligen fastnat för Ludwig Bells solodebut. Gott så.

Jag är en idiot - Ludwig Bell

Sambo-substitut

I lördags somnade jag för första gången i min nya lägenhet. Ensam. Efter att ha levt samboliv i ett drygt halvår och haft någon att dela säng med betydligt längre, så kändes det såklart lite ensamt.

I söndags slapp jag somna själv. Nåja. Det var inte så att jag hade sällskap under täcket, men väl en Johannes i en madrass bredvid. Nu ska jag inte påstå att "J-Lo" är något fullgott substitut för min ex-sambo. Men han lagar mat, diskar och håller mig sällskap framåt småtimmarna. Alltid något.

Snart får han dock flytta in i sin egen lägenhet - en trappa ner i samma hus. Så vi lär väl ses en hel del även i fortsättningen. Men då får jag fortsätta vänja mig vid att somna ensam igen.

Kvällsunderhållning!

På banan igen

Lägenheten är lagad. Internet är igång. Och höstterminens två första föreläsningar är avklarade. Plötsligt känns återkomsten till Sundsvall mycket bättre.

Organiserat kaos

Trasiga rör och miniöversvämning i köket. Ett kylskåp som vinglar värre än ett fyllo. Inget internet. Flytten tillbaka till förrådet i Sundsvall har varit allt annat än en dröm - men nu är saker och ting på plats i alla fall. Kvar återstår att få lägenheten lagad och uppkopplad. Sen kanske jag kan börja trivas där.

Farväl Farsta

Ses snart, Sundsvall!

Tidigare i kväll lämnade jag Stockholmsförorten som varit mitt hem de senaste tre månaderna. Det är min tredje flytt för i år. Och om jag och Johannes skriver uppsatsen riktigt snabbt i höst kanske det inte heller blir den sista. Puh. Hur som helst har jag inte planerat att stanna i Norrlands huvudstad någon längre period.
Så det så.

Fina färger?

Efter att ha klankat ner på moderaterna/alliansens färgval under valkampanjen var jag nästan säker på att jag skulle få någon spydig kommentar om att färgschemat på min blogg nästan är identiskt. Men ingen verkar ha lagt märke till det, puh!

För ett otränat öga skulle färgerna på bloggen faktiskt kunna se ut som moderatblå och alliansorange. Så för att distansiera mig och bli lite nördig kommer här ett förtydligande:

Färgblandning bloggorange: (C:0, M:48, Y:77, K:0)
Färgblandning alliansorange: (C:0, M:50, Y:100, K:20)

Färgblandning bloggblå: (C:50, M:20, Y:0, K:33)
Färgblandning moderatblå: (C:59, M:7, Y:0, K:0)

Ganska stor skillnad om jag får säga det själv! Men eftersom ingen påpekat något kanske det är lika bra att fortsätta låta det passera obemärkt förbi ...

Vem är Sam Mans?

Sedan moderaterna lanserade sin valkampanj har jag blivit väldigt provocerad varje gång jag gått förbi en affisch. Dock inte i av det politiska budskapet - utan av den lilla knappen som finns där. Den med orden: "FRAMÅT TILL SAM MANS".

Jag har tidigare skrivit om alliansens fula logotyp, men den här lilla knappen tycker jag är snäppet värre. Kunde inte Freddes allianspolare Jan "Flumskolan" Björklund påpekat för Mr. Moderat att man faktiskt använder bindestreck när man ska avstava ord? (Undrar om särskrivningen "till sam mans" hade blivit godkänd i ett folkpartistiskt språktest?) Men kanske finns det en baktanke med det hela. Jag får följande associationer av affischerna, om jag får lov att vara lite satirisk:

Framåt till Sam Mans, lyder alltså uppmaningen. Jaha, vem är då denne Sam Mans? Och var bor han? Varför ska jag dit och hur ska jag hitta? Hallå politiker, kan ni hjälpa mig, vilken väg ska jag välja? Nej just det, "politikerna ska inte bestämma vad folk ska välja", brukar de ju säga. Jag får väl försöka klara mig själv då, utan något stöd. Åh, tänk om jag ändå hade haft råd med en GPS, vad lätt det här skulle vara. Men fattiga lilla jag får väl irra runt i samhället och försöka klara mig på egen hand ...

Kanske symboliserar den lilla knappen moderaternas politik ganska bra ändå? Och då har vi inte ens kommit till färgvalet!

Att moderaterna de senaste fyra åren försökt försökt bli de nya socialdemokraterna har väl inte undgått någon. Att därför gömma sig och sina alliansanhängare bakom en färg som är så nära de röda som möjligt är därför ganska logiskt. Men vill man verkligen att färgen orange ska vara en symbol för sin politik? Orange är en stark signalfärg som används på till exempel kläder för fängelseinterner, trafikkoner och vissa varningsskyltar, saker man ska akta sig för helt enkelt. Och om man hade missat det hade väl åtminstone Göran "Jesus" Hägglund kunnat berätta att orange inom kristendomen står för dödssynden frosseri.

Passande eller inte? Avgör själva!

Alliansen är dock inte ensamma om att tycka att färgen orange representerar deras politik bra. Två år efter att de tog färgen till sig gjorde nämligen nationaldemokraterna samma sak!

Jag har vad som krävs!

I försvarsmaktens annonsering den senaste tiden har de ställt en fråga till mottagaren: Har du vad som krävs för att bli militär? I dagarna slår de på stort i nästa steg av sin annonskampanj och skickar ut 200 000 papperspussel till potentiella pang-pangare.

Jag såg ett nyhetsinslag om det i går och tänkte direkt att det var en jävligt rolig idé och att jag skulle vilja prova. Så när papperpusslet damp ner i brevinkastet i dag blev jag nästan som ett barn på julafton. Utmaningen var dock inte adresserad till mig, men jag fick lov att lösa den ändå. Och efter knappt tio minuter med tandborsten i mungipan hade det gigantiska pappersarket blivit ihopvikt till en kod.

Jag kände dock ingen större eufori över att "ha vad som krävs". Snarare blev jag besviken över att det gick så fort. Efter att han i tv-inslaget tillslut gett upp hade jag hoppats på åtminstone en halvtimmes knåpande! Någon jobbansökan till militären har jag dock inte tänkt skicka iväg - jag var väldigt nöjd över att över huvud taget slippa mönstra när det begav sig.

Före.

Efter.

Operation: Dygnsomställning

I dag somnade jag strax efter klockan sju på morgonkvisten. Om bara några dagar måste jag kliva upp den tiden. Gäsp!

I sju månader har jag jobbat natt. Under hela augusti har jag struntat i att ens försöka vända på dygnet under mina ledigheter. Jag har bara klivit upp före klockan tolv en enda gång under månaden. Fram till i dag. Nu påbörjar jag Operation: Dygnsomställning med full kraft.
Snart ska jag vara dagmänniska igen!

Efter knappt fyra timmar i sovande tillstånd ringde väckarklockan. 11.00. Min kropp skakade och hatade mig när jag klev upp. På måndag börjar första föreläsningen 08.15. Jag hoppas min kropp hatar mig lite mindre då.

Jättegäsp - inte helt ovanligt för tillfälllet.

Utloggad

Zorro fick sluta cirkeln. När jag började på Sportbladet som praktikant för snart sju månader sedan var det första jag redigerade en spalt om speedwayföraren Magnus "Zorro" Zetterström. I natt, när jag jobbade mina sista timmar dök denna Zorro åter upp i en spalt på en av mina sidor. Jag valde samma bild på honom som jag hade den där första dagen i februari - enbart av nostalgiska skäl.

Sista natten firades i äkta Sportbladet-anda med rosa tårta och en sista svettig pingisturnering på våning nio. Men nu har jag loggat ut och lämnat redaktionen. Sagt hejdå. Tråkigt. Sorgligt. Vemodigt. Jag hoppas att jag kommer tillbaka.

Cirkeln är sluten.

Packad

Nu börjas det igen. Flyttpackning. I morgon lämnar första lasset med grejer lägenheten och på fredag är det även dags för oss att fly Farsta. Men andrahandsflyttar från möblerade ställen är ju faktiskt väldigt smidiga - på bara ett par timmar har jag i dag lyckats packa ihop allt som jag inte behöver under de kommande fyra dagarna. Endast en väska står nu opackad.
Slutet för denna Stockholms-sejour är nära.

Nedräkning 1: 2 jobbnätter kvar.
Nedräkning 2: 2 dagar till sista jobbnatten.
Nedräkning 3: 5 dagar till inflytt i Sundsvall.

Rap-rekapitulation

För er som plötsligt ser namnet Julian Assange på varenda tidning och socialt medium som ni råkar skymta förbi, men inte riktigt har koll på bakgrunden om wikileaks vs den amerikanska staten - här kommer en sammanfattning.
I ett humoristiskt rap-format leverar Robert Foster en riktigt rolig rekapitulation. Lyssna, lär och le!

Wikileaks vs The Pentagon - Rap News

Underbar film under bar himmel

En liten del av publikhavet.

I kväll var jag på en lite annorlunda biovisning. På Rålambshovsparkens gräsmatta satt jag och några tusen andra under bar himmel och tittade på premiären av I rymden finns inga känslor. Efter min första utebio kan jag väl säga att fenomenet var sådär. Det blev kallt och jag fick ont i ryggen av att sitta på marken. Så till nästa gång ska jag ta med mig en strandstol och en filt. Och lite mer tilltugg också så blir det nog perfekt!

Filmen i sig var dock allt annat än sådär.
Den var underbar!

En varm romantisk komedi som man verkligen blir glad av att se - och stundtals även berörd på andra sätt. Den har verkligen ett eget uttryck och känns fräsch bland alla andra svenska produktioner inom genren. Dessutom med en annorlunda handling som kretsar kring en kille som har Aspergers syndrom. Det känns skönt att kunna få skratta åt annat än filmer som går ut på att Peter Magnusson klantar sig (och dylikt).

Tyvärr har det blivit ett stort rabalder för att Simon, huvudrollskaraktären med Aspergers, inte beter sig som en typisk kille med den diagnosen ska bete sig. Men då har folk missuppfattat syftet med att göra underhållning. Komedier skildrar väldigt sällan verkligheten. Jag tror inte att de som sett Bröllopsfotografen tror att alla värmlänningar är som han i filmen. Och alla förlorade tvillingbröder beter sig nog inte som i Bröderna Karlsson. Och jag tror faktiskt inte att särskilt stor del av publiken till I rymden finns inga känslor tror att det är vanligt att människor med Aspergers syndrom gömmer sig i en soptunna när de blir upprörda.

Jag kan dock förstå att det finns invändningar och skulle kunna debattera för- och nackdelar med en sån här porträttering länge, men det skulle vara att flytta fokus från det väsentliga. Nämligen att den bästa svenska komedin på ett bra tag börjar visas på biografer över hela landet den tredje september - och att alla borde gå och se den! Andreas Öhman har verkligen gjort en strålande långfilmsdebut och jag ser fram emot mer från honom!

Jimmie "Big Brother" Åkesson

I kväll drog årets valrörelse igång på allvar!
Nåja, varken Fi eller SD kommer väl inte ha några större roller de kommande veckorna, men debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson var ett riktigt startskott på den flod av hetsiga debatter som väntar oss.

Flest personpåhopp stod faktiskt den rutinerade räven Schyman för, med uttalanden som: "Du är så okunnig att det är ganska genant att prata med dig om de här frågorna!" och "Du har ett kunskapsförakt som jag tycker är pinsamt."
Kul att höra, go Gudrun!

Det mest intressanta förslaget som lyftes fram var en av Jimmie Åkessons idéer för hur man ska förebygga våldtäkter. Han sa i debatten att: "Vi kan se till att ha kameraövervakning på ställen där det är väldigt vanligt med våldtäkter."
Ännu en anledning att inte rösta på Sverigedemokraterna alltså. För eftersom 60 procent av alla våldtäkter begås i hemmet är det väl där han i första hand borde sätta in övervakning. En kamera i alla svenska sovrum - direktkopplade till FRA. Då får de både lite mer arbetsuppgifter och lite underhållning som jobbförmån! Och den svenska befolkningen kan känna sig trygg.
Alla är nöjda och glada. Not.

Gudrun vs. Jimmie

Galning eller geni?

Under lite planlöst surfande hittade jag följande citat:
"I used to think the brain was the most wonderful organ in my body. Then I realized who was telling me this."

Finurligt sagt, tänkte jag. Undra vem som har formulerat de orden? Kanske någon gammal filosof eller författare? Jag googlade. Svaret löd: Emo Phillips. För er som, precis som jag, aldrig hört talas om människan förut kan jag berätta att han inte var någon filosof. Inte i den klassiska bemärkelserna i alla fall. Emo är en ståupp-komiker som slog igenom innan lilla jag ens var påtänkt. Nu har jag suttit och fascinerats framför gamla klipp från denna skruvade man och tänkte dela med mig lite.

Det som jag reagerar mest på när jag tittar på denna vidrigt roliga komiker är att många av hans skämt i dag skulle klassas som Fritzl-referenser. Grejen är bara den att Emo framför sina skämt året innan Josef stängde in Elisabeth i den där källaren i Österrike, vilket kanske säger en del om hans sjuka humor.

Just det, känsliga tittare varnas ...

Välbehövlig vila

Det var väldigt länge sen sist - men i kväll hände det.
En helt oplanerad kväll.
När jag började på Aftonbladet i februari ägnade jag väldigt många av mina lediga kvällar åt att bara vila. Nattjobbet med stress och press gjorde att de där fyra- och femdagarsledigheterna ofta passerade utan några större ansträngningar. Men ju mer det nya jobbet blev vardag, desto mer orkade jag hitta på under ledigheterna.

När jag nu försöker komma på när jag senast ägnade en hel kväll åt att bara vila, då får jag klia mig i huvudet ordentligt. Det var inte den här månaden i alla fall. Och det har märkts. "Personligt rekord i trötthet" är ord som lämnat mina läppar ett antal gånger de senaste dagarna. Men i kväll var det alltså dags.

Hur tillbringade jag då min ensamma och oplanerade kväll? Jo, med en långdejt i soffan med Svt. Rapport, Doobidoo, Aktuellt, Sportnytt, Friidrotts-SM, Nightmares and Dreamscapes, Lucky Number Slevin och nu medan jag författar detta inlägg står Tom Alandh på i bakgrunden. Det har inte blivit många steg från soffan i kväll ... Väldigt välbehövligt!

Några av dem som underhållit mig på dejten.
(Något gubbig dejt kanske, men Lucy Liu och Claudia Galli var ju faktiskt med på ett hörn också.)

Blogg- och dalbanan

Det här med bloggmotivation är en jävla berg- och dalbana alltså. Från att under första halvan av månaden haft mer idéer att skriva om än jag haft det senaste halvåret tog det plötsligt tvärstopp. Antar att jag vilar mig i form och sakta tuggar mig upp mot nästa bergstopp på blogg- och dalbanan.

Inläggsfrekvensen är för övrigt en grej jag beundrar med alla fjortisbloggare à la Blondinbella där ute (som jag givetvis inte läser). Att kunna leverera fem till tio inlägg om dagen är imponerande. Att de sedan mest handlar om smink, kläder och helt ointressanta vardagshändelser - givetvis skrivna på dålig svenska - är dock en sak som gör det hela lite mindre imponerande.

Att kontinuerligt kunna pressa fram en handfull inlägg om dagen är inget jag direkt strävar efter. Ett inlägg om dagen, kanske två eller möjligtvis tre om idéerna sprudlar, tycker jag räcker gott.
Vi får väl se när den bloggformen infinner sig igen.

Äntligen! Neej!! Jaaa!!! Vad i helvete?!?!

Det var en premiär som innehöll många känslor. Alldeles för många känslor. Och känslan efter matchen var inte särskilt positiv - trots att det slutade med en mer poäng än vad jag trodde i halvlek. Konstigt hur det kan bli. Verkligen konstigt.
Men vi tar nya tag om en vecka igen - det är ju trots allt 37 matcher kvar av den här säsongen ...

Noterbart från gårdagens match var att fyra av fem sportredigerare kom in över en timme tidigare till jobbet för att inte missa en minut av Liverpool-matchen! Alla hade dock inte sina sympatier hos hemmalaget.

I kväll avslutas första omgången.
Kvällens drömrubrik är:
MAGPIES MIRAKEL
Superjämn, allittererande - och beskriver precis det jag vill ska hända i kvällens match.
(Eller vad säger du Hassel?)