Extremt gulsvart och vitt, vitt, vitt

Jag går snart in på min trettioförsta vakna timme för "i dag". Kroppen darrar lite ibland och ögonlocken känns väldigt tunga.

Hur kommer sig detta, kanske ni undrar? Jo, efter att jobbet var avklarat i natt åkte jag inte hem för att sova - i stället åkte jag till Arlanda för att flyga norrut. Det där med att sova föll liksom lite mellan stolarna.

Skellefteå är precis som förväntat, fast lite extra allt. Efter gårdagens fantastiska hockeyseger, som fixade en semifinalplats åt AIK, pratar precis alla om hockey (vilket i och för sig inte är ovanligt för att vara här, men det känns som om det är snäppet mer än vanligt denna gång). För att citera en helt okänd person som jag tjuvlyssnade på i dag på stan: "Asså, ja ä ju som inte alls hockeyintresserad å så, men he va ju faktiskt väldigt kul att dom vann i går."

Snö är också något som det brukar finnas gott om här. Men snömängden nu är faktiskt bland det värsta jag har sett! När jag tog en promenad hade de flesta snövallarna som kantade gatorna växt sig högre än mig. Folk verkar till och med ha lessnat på det vita guldet. Själv är jag lyrisk och i morgon begår jag skidpremiär för i år.

Lägg där till att oväntat många vänner är hemma över påsken. Det känns ganska bra att vara tillbaka med andra ord!

Bra skit! XXVIII

3OH!3 är ett band som jag ganska nyligen upptäckt – och fastnade för direkt. Och plötsligt dyker killarna från Colorado upp lite överallt. Förutom videon nedan med Katy Perry medverkar de även i pop-prinsessan Keshas nya video "Blah blah blah", som jag för övrigt hade tänkt tipsa om när den släpptes, men videon finns inte på youtube. Den kan däremot ses på hennes hemsida.

3OH3! har även gjort en av låten "Follow me down" till soundtracket till Tim Burtons Alice i Underlandet.

Jag väntar med spänning på fortsättningen av Sean Foreman och Nathaniel Mottes musikkarriärer!

3OH!3 - STARSTRUKK ft. Katy Perry

Fantastiska fruktfunderingar

En djup diskussion på en rolig redaktion:

– Är det du som äter kiwi med skal på?
– Ja, jag fattar inte varför det har blivit värsta snackisen!?
– Men det är ju äckligt, skalet är ju hårt och hårigt!
– Men kom med några riktiga argument i stället.
– Äter du banan med skal på också?
– Näe, det gör jag inte, men det är ju inte samma sak.
– Jo, nästan.
– Äh, jag tycker att alla borde börja äta skalet på håriga frukter. Då tar man till vara på mer av frukten och slipper frakta hit lika mycket. Och då blir det minskade avgasutsläpp vilket säkert räddar någon liten minipingvin någonstans!
– En minipingvin?
– Ja inte fan vet jag vilka som drabbas av sånt där ...

Finns det fler som äter kiwi med skal på?
(Och finns det verkligen något som heter minipingvin?)

600 inlägg signerat Söderlund

Det är inte bara undertecknad som passar på att jubilera så här i slutet på månaden. Även min kära blogg har nått ännu en milstolpe. Sexhundra inlägg har det blivit sedan starten för ganska precis nitton månader sedan!
Hipphipp, hurra! Hurra! Hurra! Hurraaa!

Tidernas tränar-tuppjuck

Nästan lite för roligt!

Den stora dagen i sammandrag

Födelsdagen började med att ett +47-nummer ringde mig strax efter midnatt när jag satt och jobbade. Berusade men bekanta röster sjöng "Jag må han leva" i andra änden.
Efter den oväntade och mycket trevliga hälsningen från grannlandet var det bara att återgå till jobbet för att sedan ta mig hem, sova och börja 21-årsdagen på riktigt.

När jag vaknade stod en fantastisk frukost uppdukad på köksbordet. Hembakt bröt, stekt halloumi och min livs första pannkakstårta. Bättre start på dagen kunde jag knappast ha fått!

Efter att ha ätit oss lite för mätta blev det presentöppning och tillfixning - sedan tog jag och Johanna en sväng på stan. Någonstans mellan Medborgarplatsen och Skanstull stannade vi till för att fika, trots att vi båda fortfarande var ganska mätta.

Och ja, där var det roliga slut. Inte nog med att sommartiden stal en timme från min födelsedag. Helt plötsligt skulle jag tillbaka till jobbet. Nog för att jag har haft en väldigt bra dag på jobbet också, men lite längre firande hade ju såklart varit trevligt. Men det blir nog lite mer firande med släkten någon annan dag såklart!

Den ovälkomna sommartiden

I vanliga fall brukar jag höra folk som gnäller lite om att det blir "en timmes mindre sömn" när vi byter till sommartid. I år har det dock varit extremt. I nästan en månads tid har jag på jobbet omgivits av en kollektiv ångest inför denna förlorade timme.

De första veckorna förstod jag inte alls vad de gnällde om. Som nattjobbare är det här med regelbundna sovtider ändå inget man tillämpar i någon större utsträckning. Men sedan slog det mig:

Klockan två på natten blir klockan tre.
När det egentligen är en timme kvar till deadline är det plötsligt deadline. Den timmen när man vanligtvis jobbar som allra mest går bara - poff - upp i rök. Att det sedan infaller på en söndag, när tidningen är betydligt mycket tjockare än vanligt, gör det hela ännu mer intressant!

Rent personligt tycker jag också att den våldgästande sommartiden är lite taskig. Min födelsedag blir faktiskt en hel timme kortare!

Hektiskt schema

I går tjuvstartade jag mitt födelsedagsfirande med middag på O'learys i goda vänners lag. För det var lite nu eller aldrig om middagen skulle bli av. Min nästa lediga och oplanerade kväll här i stan är nämligen först på måndag - den 12 april! Och det kändes lite för långt bort.

Innan dess ska jag hinna med jobb, åka hem till Bureå, jobb, praktikseminarium i Sundsvall och päronbesök. Sen blir det två dagars total ledighet, måndag och tisdag, innan det är dags för jobb igen.

Någon fet födelsedagsfest var med andra ord aldrig riktigt på kartan i år.

Dagens skönhetstips: Sluta gäspa!

Under mina ledigheter mellan skiften har jag inte tagit mig för att göra så mycket. Försvisso skönt att bara slappa efter att ha jobbat hårt, men lite tråkigt i längden.

Den har veckan tänkte jag ändra på det.

I går blev det en promenad och fika på Skanstull med lediga praktikantkollegor. Och i dag blev det lunch på söder med Hassel och spelgubbarna som jag jobbade med i somras. Mycket trevligt.

Men det är jävligt svårt att ställa om.

I dag stod väckarklockan på 10:30 för att jag skulle hinna med lunchen. Det är det tidigaste jag har gått upp sedan jag började jobba på Aftonbladet. Vilket har fått som följd att jag har gått runt och gäspat som en dåre hela dagen.

"Du ser lite groggy ut", sa någon ärlig människa till mig tidigare i dag, vilket ganska bra beskriver hur jag känner mig också.

Efter en hel dag fylld av djupa, reflexmässiga inandningar blev jag lite nyfiken på hur jag egentligen ser ut när jag gäspar. En kamera, en badrumsspegel och några gäspningar senare kan jag konstatera två saker. Ett: det är väldigt svårt att sikta och fokusera samtidigt som man gäspar. Två: jag är inte alls behaglig att vila ögonen på när jag gäspar.

Väldigt trött pojke!

Jag tycker det är lite dåligt ...

... att mobilens väckarklocka bara vill snooza i en timme och sedan stängs av. Hur lätt är det att ställa om dygnet när man sedan vaknar av sig själv igen när klockan snart är två?

I-landsproblem på hög nivå!

Och julen varar än till påska ...

I dag på min dagliga Christer-promenad fick jag en oväntad hälsning. På en buss som körde förbi blinkade nämligen hälsningen "GOD JUL!"
Busschuaffören (eller vem det nu är som ställer in bussarnas skylthälsningar) måste uppenbarligen ha missat fortsättningen på den där julvisan.

God morgatt på er allesammans!

Radiopratarna hälsar god morgon.
Lamporna i grannhuset tänds. En efter en börjar de morgonrocksklädda människorna irra omkring i sina lägenheter. Stora fönster kan vara ganska intressanta ibland.
Solen går upp.
Johanna går upp.
Men Tobias går och lägger sig.

God natt.
God morgon?
God morgatt!

Alliansen satsar mot en nedgång?

De blåa politikerna (som numera kamouflerar sig bakom färgen orange) har inte haft någon bra start på veckan.

När man skulle lansera sin nya hemsida kraschade den direkt. Förutom det digitala debaclet à la Windows 98-visningen har Alliansen även presenterat sin nya logga. Inte heller det särskilt lyckat. Billgren säger till Aftonbladet att den inte ens är någon logga. Andra påstår att det är en stöld av Animal Planets logotyp. Och hårdast åt den nya loggan går nog AD:n Lars Hall som säger: "Jag har sett mycket skit men det här tar priset."

Själv får jag associationer till bantarpillret "Alli" när jag ser loggan. Och kanske är det just en nedgång som kommer bli följden av detta?

Och som om inte detta var nog så har Alliansen glömt att varumärkesregistrera just "Alliansen". Något som SSU istället passade på att skicka in en ansökan om för en knapp timme sedan!

Kommande nedgång för alli-ansen?

Livscoachen Stig-Björn Ljunggren:

"Man ska göra allting minst en gång - utom att möjligtvis slå ihjäl någon som är helt oskyldig."

Paradoxen - och min nygamla kompis Christer

Att jobba på natten är inga problem. Jag trivs jättebra med att producera som mest timmarna efter midnatt - jag inbillar mig också att det är då jag gör det som bäst.

Problemet är snarare att trivas med att leva på dagen.

Sambolivet i all ära - men för det mesta är vi, tråkigt nog, hemma när den andra är på jobbet eller sover. Och att vara ledig de där extradagarna man är som nattarbetare känns inte så meningsfullt när man inte gör något av den fria tiden. Ingen av mina kompisar är ju lediga mitt på dagen, så jag får försöka fylla min lediga tid helt själv.

Det känns lite pardoxalt att min första tid som sambo har blivit den mest ensamma perioden i mitt liv.

Så vad gör jag då? Förutom att då och då vara lite huslig har skönlitteraturen tagit plats på nattduksbordet igen. De vädermässigt dåliga dagarna tillbringar jag med att se ikapp tv-program jag missat på grund av jobbet. Även filmtittande är en trevlig syssla.

Den senaste tiden har jag även börjat gå ut på promenad varje vardag. Klockan 14.02. Då har nämligen min nygamla kompis Christer tid att umgås. Ja, radioprogrammet i P3 alltså. (Det kallas ju faktiskt för "din vän i etern".) Och Christer känns faktiskt lite som en riktigt gammal vän. Det kan gå väldigt länge utan att man hörs, men när man väl gör det så är allt precis som förut. Apropå det, relationsrådet och fredagsflörten - allt är sig likt. Och sånt kan faktiskt vara väldigt skönt i en tid där ingenting annat är som förut.

Praktikperioden som springer iväg

Helgen är snart slut. Första helgen på nästan en månad som jag har varit helt ledig. Och det har varit en bra helg. Mycket tid för mys och i går var det faktiskt lite fest också.

Sådana helger kommer vara sällsynta här i Stockholm. Under de två och en halv månad som återstår av praktikperioden i huvudstaden har jag faktiskt bara en ledig helg som inte är fullspäckad med planer.

Den är i maj ...

Bra skit! XXVII

Jag tror det här blir första gången jag lägger upp två musiktips (nästan) dagarna efter varann - men då är den här musikvideon inte direkt någon "vanlig treminutare" som slängts ihop för att låten ska kunna spelas på MTV.

Det är nämligen Lady Gaga som varit i farten igen.

Lady Gaga är verkligen en artist i ordets rätta bemärkelse. Och det är helt omöjligt att veta vad man kan förvänta sig av henne. Ända sedan Just Dance började snurras frekvent i Sverige har hon sakta men säkert stigit i mina ögon. Låt efter låt. Aldrig dålig. Men med den här videon har hon verkligen överträffat sig själv.

Nu kanske det främst är regissören, Jonas Åkerlund, som man ska tacka för videon - men det är fortfarande Gagas video.

Nästan tio minuter lång och sprängfylld av fantastiska popkulturella referenser. Det fanns så mycket i videon att det är lite svårt att smälta efter att bara ha sett det en gång. Hyllningar till två av de största i sina genres - Michael Jackson och Quentin Tarantino - präglade filmen. Och fantastiska självdistans och ironi med raden: "I told you she didn't have a dick!"

Jag tycker dock inte att låten i sig kommer upp i klass men hennes bästa låtar, och filmen smutsades tyvärr ner lite grann av de övertydliga produktplaceringarna. Men ändå - hon har gjort det igen ...

Lady GaGa - Telephone ft Beyoncé

En riktigt tung kväll på jobbet

Liverpool och Skellefteå AIK spelar match. Samtidigt.

Ett riktigt svårt val. Typ motsatsen till pest eller kolera.

(Tror jag väljer att se på båda...)

Bra skit! XXVI

Jag tipsade tidigare om Johnossis nya låt What's the point som de spelade på P3-guldgalan.
I kommentarsfältet tipsade Erik om Jonathan Johanssons låt Aldrig ensam från samma gala.
Nu kommer ett tredje tips från denna fantastiska musikfest. Och den här gången är det Teddybjörnarna som är i farten. De kanske inte är några raketforskare, men ibland är de snudd på musikaliska genier ...

Teddybears - Rocket Scientist

Hur man vet att man har rätt jobb

När jag var på väg till jobbet i går var jag inte särskilt glad. Allmänt nedstämd, beslutsångest och dåligt självförtroende - allt i en enda stor och jobbig röra.
Väl på jobbet försökte jag lägga allt bakom mig. Och visst är det enkelt att inte visa något utåt, men alltihop låg och gnagde i bakhuvudet.

Sedan kommer nattchefen och ger mig jobb.

Min första tanke när jag hör vad jag ska göra är: "Oj, ska jag få göra det!? Pratar han med rätt person nu?" Jobbet känns verkligen som ett steg i rätt riktning från vad jag fått göra tidigare.

Sex-sju timmar senare sitter jag där med mitt färdiga uppslag. Mittuppslaget. Ett knäck draget över hela uppslaget - utan bottnar, spalter eller annonser som stör. Och en fet rubrik på över två hundra punkter. Helt klart mitt snyggaste uppslag hittills under praktiken!

Nu sitter jag här, glad och med ett boostat självförtroende. Och det där beslutet som bråkade med min skalle under gårdagen verkar ha sjunkit in under natten. Jag har bestämt mig.
Tack för det jobbet!

Fira internationella kvinnodagen med TV3!

I dag är det den internationella kvinnodagen - om någon nu skulle ha råkat missa det. Dagen firar faktiskt hundra år just i dag. Så därför tycker jag att ni alla ska... ja, vad gör man på internationella kvinnodagen egentligen?

- Hej kvinna, grattis för att du slapp snopp!

Visst är det märkligt att en dag som funnits i hundra år inte har lyckats etablera några riktiga traditioner? I vissa länder är åttonde mars tydligen en helgdag och på andra platser passar folk på att ge kvinnor presenter. Något som i vissa kretsar anses opassande - varför fira en dag som uppmärksammar det ojämställda samhället som vi lever i?

TV3 gör i alla fall en stor insats dagen till ära. I kväll är det nämligen premiär för en serie som handlar om ett gäng starka kvinnor som inte är rädda för att säga vad de tycker och tänker. Riktigt fina kvinnliga förebilder för alla unga där ute! Jag syftar givetvis på andra säsongen av Svenska Hollywoodfruar!

Ingen tjej ska känna sig naken, rädd och exposed!

VARNING: Hög nördfaktor

Jag har nyligen börjat läsa Fredrik och Filips bok Tårtgeneralen. Efter några sidor kommer jag på mig själv ligga och tänka följande:

"Det här måste vara Caslon!" (Typsnittet alltså.)

Jag minns en tid då jag inte kunde fler typsnitt än Times New Roman, Arial och Comic Sans. Den tiden var inte alldeles för många år sedan.
Nu slutade inte de grafiska tankebanorna där ...

"Usch, egentligen är Caslon ett ganska bra typsnitt för brödtext, men jag gillar verkligen inte den gemena bokstaven "h" när den är satt i kursiv stil. Det ser ju ut som om stackaren har gått och brutit ena foten!"

När fan blev jag så här?!

Ett lite annorlunda brev i brevlådan

Nej, vi har inte gått och gift oss.

Jag hoppas att PC-tidningen är jätteironisk ...

... för den här kan fan inte vara okej för ett magasin år 2010. Särskilt inte en teknikpublikation:

Haha. Ha. Näe, det var visst på allvar!

På tal om att inte sova på natten ...

"Du är som en sån där hamster - skittråkigt husdjur!"

Flickvännen liknar mig vid en trist gnagare när vi (dagtid) för första gången på fem dagar ses. Kul!

Hamstrar kan var spännande också, hörru!

VAKNA TOBIAS!!!

I natt gick jag av mitt skift. Och eftersom OS är slut finns det ju ingen större anledning till att vara vaken på natten under mina lediga dagar längre. Så därför försöker jag ställa om dygnet.

Det går sådär.

Efter att ha snoozat i en och en halv timme lyckades jag förflytta mig till soffan. Sedan har jag inte orkat röra mig. Tanken var att ta en promenad istället för att sitta och irritera mig över solen som lyser mig i ögonen. Nu har solen vandrat vidare på himmelen och stör inte ett dugg längre. Och jag sitter kvar.

När jag för en stund sen reste mig upp för att titta till mina telefoner hade jag fått ett antal sms och missade samtal på båda telefonerna. Min kära flickvän undrade om jag levde.
Jodå, jag har bara lite svårt att leva och göra andra saker samtidigt för tillfället.

Trots att solen nu har gått i moln ska jag göra ett nytt försök med den där promenaden. Hoppas extremvintern utanför (haha) kan ge mig några uppfriskande slag i ansiktet så jag vaknar på riktigt - innan det är dags att sova på riktigt.

P.O.D. (post olympic depression)

Elden har slocknat i Vancouver. Facklan som har hängt på kylskåpet i drygt två veckor är nedplockat. Och den ständigt närvarande vintersportunderhållningen har nu åter gått i dvala.

Frågan är vad man kommer minnas mest av OS 2010?

Den negativt inställde skulle kanske minnas de till synes oändligt många arrangörsmissarna. På avslutningen i går drev de med sig själva och missen vid invigningen. Det som hände Nodar Kumaritashvilii några timmar innan invigningen är dock inte lika lätt att skämta bort ...

Den mer positivt inställde kanske hellre minns alla framgångar. Fem guld, elva medaljer och det näst bästa vinter-OS genom tiderna för Sverige. Men allt var ju givetvis inte frid och fröjd för Svedala heller. Alpina krascher, skidskyttekollapser och en ny kvartsfinalförlust för hockeykillarna. Och som vanligt en hel drös fjärdeplatser.

Det finns med andra ord en hel del att minnas.

Jag själv kommer dock mest att tänka tillbaka på OS i Vancouver som mina första veckor på Sportbladet. Drygt två veckor med perfekt dygnsrytm för Kanada-tid och där jag även kunde konsumera sport på jobbet. Jag har sett mer sport än vad jag någonsin gjort förut. Nästan hela sändningarna har avnjutits på ett eller annat sätt - och ibland har jag tittat på flera skärmar samtidigt.

Så det är väl inte så konstigt om det känns tomt nu.