Elden har slocknat i Vancouver. Facklan som har hängt på kylskåpet i drygt två veckor är nedplockat. Och den ständigt närvarande vintersportunderhållningen har nu åter gått i dvala.
Frågan är vad man kommer minnas mest av OS 2010?
Den negativt inställde skulle kanske minnas de till synes oändligt många arrangörsmissarna. På avslutningen i går drev de med sig själva och missen vid invigningen. Det som hände Nodar Kumaritashvilii några timmar innan invigningen är dock inte lika lätt att skämta bort ...
Den mer positivt inställde kanske hellre minns alla framgångar. Fem guld, elva medaljer och det näst bästa vinter-OS genom tiderna för Sverige. Men allt var ju givetvis inte frid och fröjd för Svedala heller. Alpina krascher, skidskyttekollapser och en ny kvartsfinalförlust för hockeykillarna. Och som vanligt en hel drös fjärdeplatser.
Det finns med andra ord en hel del att minnas.
Jag själv kommer dock mest att tänka tillbaka på OS i Vancouver som mina första veckor på Sportbladet. Drygt två veckor med perfekt dygnsrytm för Kanada-tid och där jag även kunde konsumera sport på jobbet. Jag har sett mer sport än vad jag någonsin gjort förut. Nästan hela sändningarna har avnjutits på ett eller annat sätt - och ibland har jag tittat på flera skärmar samtidigt.
Så det är väl inte så konstigt om det känns tomt nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar