I vanliga fall brukar jag höra folk som gnäller lite om att det blir "en timmes mindre sömn" när vi byter till sommartid. I år har det dock varit extremt. I nästan en månads tid har jag på jobbet omgivits av en kollektiv ångest inför denna förlorade timme.
De första veckorna förstod jag inte alls vad de gnällde om. Som nattjobbare är det här med regelbundna sovtider ändå inget man tillämpar i någon större utsträckning. Men sedan slog det mig:
Klockan två på natten blir klockan tre.
När det egentligen är en timme kvar till deadline är det plötsligt deadline. Den timmen när man vanligtvis jobbar som allra mest går bara - poff - upp i rök. Att det sedan infaller på en söndag, när tidningen är betydligt mycket tjockare än vanligt, gör det hela ännu mer intressant!
Rent personligt tycker jag också att den våldgästande sommartiden är lite taskig. Min födelsedag blir faktiskt en hel timme kortare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar