Fantastiska Falun

Dalarna visade sig från sin allra bästa sida när vi ikväll anlände med tåg. Årets finaste dag sägs det. Solen sken och sjön var spegelblank. Det var verkligen som att komma till ett paradis.

Hittills har jag hunnit med att bli bjuden på supergod mat, grillat marshmallows och firat valborgs med brasa och fyrverkerier vid Falu koppargruva.

I morgon ska det bli ännu varmare och då ska jag få se mer av fantastiska Falun!

Mmm... marshmallows med mariekex! Joppe gillar!

Dalarna, here I come!

Om några timmar bär det av till tentasalen. Men istället för att panikplugga hela kvällen innan har jag ägnat mig åt packning. En halvtimme efter tentans slut (om man väljer att sitta alla fem timmarna alltså, ha!) beger vi oss söderut. Under valborgshelgen har min kära Johanna nämligen tänkt visa mig sitt kära Falun. Spännande!

Träffa familjen, Rättviks marknad och allmän sightseeing. Schemat är fullspäckat så någon avslappnande "semester" räknar jag inte med. Men att det ska bli riktigt roligt förutsätter jag.

Jag har faktiskt aldrig varit i Dalarna förut.
Om man inte räknar med den gången då jag var där och var ungefär minus åtta månader gammal. Jag hade liksom lite svårt att se hur det såg ut då. Minnet är inte på topp från den tiden och mammas mage var inte så genomskinlig (man har väl inte ens hunnit få ögon då i och för sig?!).

Men eftersom plugget har fått stryka på foten under kvällen är det väl bäst att jag gör någonting för att vara väl förberedd inför morgondagen - det vill säga gå och lägga mig!

Vila i frid Sten

För en dryg vecka sedan skrev jag om lokalkändisen burk-Curt som gått ur tiden. Tyvärr kommer ett liknande inlägg även i dag. Nu har en ännu större Skelleftekändis dött, nämligen Sten - ena halvan av Sten-Georg.

Sten blev 71 år.

De hockeygalna tvillingarna Sten-Georg hann ju även med att bli kändisar utanför Skellefteå Kraft Arenas väggar då de var med i Filip och Fredriks program 100 höjdare. Så för er som inte vet vilka det är, kika på klippet. Då kommer ni kanske förstå varför Sten kommer att saknas av en hel stad.
Vila i frid Sten.




100 höjdare - Sten-Georg, hockeybröderna i Skellefteå

Ibland slår det mig hur liten världen är

För några dagar sedan fick jag ett trevligt mejl. Det kom från en kompis som jag inte har pratat med på snart ett år. Och när jag får sådana mejl kan jag inte låta bli att tycka att internet är helt fantastiskt.

Hon som skrev kommer från Japan. Jag från Sverige. Vi träffades i Frankrike. Och vi skriver till varandra på engelska (även om vi båda vet att vi borde öva mer på den där franskan).

Jag har inte jättebra kontakt med mina gamla kompisar från tiden i Frankrike, men de finns där som en vän på Facebook ifall jag skulle vilja skicka iväg ett meddelande. Meddelanden som skulle skickas världen över. Nationaliteterna på de i min klass i Aix-en-Provence var nämligen väldigt blandade; amerikaner i mängder, två vietnameser, en från Japan och en från Hongkong, en från djupaste Ryssland, en från Sydkorea och en från Holland.
Och så lilla jag från landet med isbjörnar på vägarna.

Min klass i Aix-en-Provence.
Den mest udda klassen i mitt liv!

(Lägg märke till att jag är längst i klassen! Första och sista gången. Men då var ju alla killar i klassen asiater...)

SM-guldet ska hem till Drakstan

Jag har alltid gillat basket. Båda att se på och utöva. Därför känns det verkligen kul att äntligen ha hamnat i en stad med ett bra basketlag. (Okej, jag är ju född i basketstaden Södertälje, men där bodde jag bara i några månader...)

Innan veckan är slut kanske man till och med kan kalla Sundsvall Dragons för landets bästa. En seger till och de tar hem SM-guldet!

I fredags när jag var och kikade vann de med tio poäng och i kväll blev det en ny seger på bortaplan. Nästa match är hemma på valborgsmässoafton och då ska förhoppninsvis Wesby &Co dunka hem guldet. Annars blir det en sjunde och avgörande.

Men jag tror de fixar det på hemmaplan!

Tyvärr kommer jag inte kunna se när drakarna blir svenska mästare på torsdag. Då är jag nämligen på spännande äventyr på annan ort!

Alexander Wesby och Doug Thomas, Sundsvall Dragons två amerikaner, är två av lagets viktigaste spelare.
Här in action under fredagsmatchen.

Dagens glosa: Sparkonto

Helgen som gått har varit väldigt rolig. Lite mindre roligt blev det däremot när jag tog en titt på kontot i dag. CSN-pengarna trillade in i fredags och redan nu har jag mindre än en tusenlapp kvar (pengarna till hyran har jag dock lagt undan).

Fest, mat och spontanshopping. Det rullar på fort ibland. Och det var nog tur att vi aldrig tog oss iväg till casinot i lördags. Då kanske jag hade varit nere på röda siffror nu.

Vissa månader, som typ den kommande, känns det väldigt bra att jag har andra konton att "låna" lite pengar från!

Spotifierad/Tobbe twittrar?

Äntligen har jag tagit mig i kragen och skaffat Spotify. Sjukt praktiskt så här i oklara IPRED-tider.
Funderar på om jag ska fortsätta att uppdatera mig inom webbvärlden och kanske börja twittra också.
Vad tycker ni om det?

En försmak av sommaren

Efter att ha gått med uppvikta jeans några dagar var det i dag dags för shortspremiären! Sjukt härligt väder här i Sundsvall. Och med sol och värme följer andra saker.
Tog en titt på bloggstatistiken och besöksantalet har störtdykt likt en demprimerad kamikazepilot. Men det är väl klokt av er att njuta av den här osvenska vårvärmen. UV-strålarna är en fin omväxling från strålningen från dataskärmen!

PMS + Fotboll = Sant

I morse när jag läste Dagbladet hittade jag en halvsida med korpenresultat. Snacka om nyhetsvärde! Och det låg under avdelningen för allmännyheter, inte i sporten alltså (det är väl bortprioriterat av de som kan något om sport på tidningen).
Men för en utomstående kan det faktiskt vara kul att kika på av en anledning - lagnamnen.

De roligaste namnen jag hittade i dag var innebandylagen Pink Panties och Gummigubbarna samt golflaget Sorkdödarna.

I går fick jag veta att även min lillebror gått med i ett korpenlag. Och deras lagnamn slår det mest: Piska Mig Stenhårt BK.

Min lillebror är nickspecialist i PMS BK.
Ingen vet var bollen ska fara - inte ens han själv!

(Pojkarna söker även sponsorer till sin förmodligen fula matchtröjor!)

Football is a dish best served warm

Kvaliten på svensk fotboll är inte så hög. Och den "underhållning" som bjuds blir ju inte bättre när det numera spelas superetta-fotboll i stan istället för allsvensk.

Men vädret var ju på topp så jag såg faktiskt fram emot matchen i dag när GIF Sundsvall skulle möta Assyriska.
Jag packade med mig kameran och tänkte ta lite fotbollsbilder till bloggen med mitt teleobjektiv.

Väl på plats svalnade min entusiasm snabbt. När vi kom till arenan fick jag veta att det var fotoförbud på läktaren. Vi hamnade på skuggsidan av läktaren och blev snabbt iskalla på grund av våra optimistiska klädsel. Och spelet sög.

Men giffarna vann tillslut med 2-0.
Första målet missade jag för att jag läste sms.
Jippie.

Näe, fotboll ska antingen avnjutas med spel från ligor i varmare länder än Sverige. Eller om det nu ska vara svensk fotboll får det åtminstone vara varmare väder här!

När jag kom hem märkte jag att kamerabatteriet låg kvar hemma, så det där töntiga fotoförbudet spelade egentligen ingen roll.
I morgon blir det SM-final i basket. Får se om det blir några bilder till bloggen då kanske!

Bra skit! XVII

Efter två långa och ganska allvarliga inlägg känner jag att stämningen här på bloggen kan behöva lättas upp lite grann. Så vi bränner väl av ett litet musiktips då!

I går släpptes Melody Clubs nya album Goodbye To Romance. Jag har inte hunnit lyssna igenom de tio spåren än, men med tanke på hur bra albumets första singel är så har jag höga förhoppningar!


Melody Club - Girls Don't Always Wanna Have Fun

Inte lika för-JÄV-ligt som det låter

Jag tycker att domsluten mot The Pirate Bay var så fel det bara kunde bli. Enligt min åsikt skulle de ha fått gå fria. Och om rätten nu anser att de har gjort sig skyldiga till brott så kan de väl komma med ett rimligt straff istället för någon lösryckt fantasisumma. Just nu håller jag faktiskt på att läsa igenom den 107-sidiga domen i mål B 13301-06.

Att domaren Tomas Nordström nu anklagas för att vara jävig är givetvis inte alls bra. Hela rättegången skulle kunna komma att tas om, vilket skulle innebära att folk världen över skulle skratta åt den svenska rätten.

Men om man tänker lite grann. Hur farligt är det egentligen att en domare är med i uppphovsrättsföreningar? Nu är jag inte jätteinsatt i föreningarnas verksamhet, men att vara med i föreningar som pratar och kanske även värnar om upphovrätten - som är en del av Svea rikes lagbok - tycker jag nästan låter sunt.
Jag skulle inte vilja ha en domare som tvärt emot var med i någon form av anarkiklubb.

Att folk från åklagarsidan är med i samma klubb och att domaren regelbundet umgås med dessa kan jag dock hålla med om är ett större problem.

Jag personligen tycker att upphovsrättsfrågor är jätteviktiga och skulle själv kunna gå med i liknande föreningar. Hela mitt framtida yrke går ju ut på att leva på sin upphovrätt. Ändå tycker jag att The Pirate Bay skulle gått fria, så varför skulle inte Tomas Nordström också kunna vara av den åsikten?

Snart är det inte gratis att läsa min blogg!

FRA, IPRED och trafikdatalagen.
En efter en kommer de - lagarna som inskränker vår frihet på nätet. Som tur var tog EU-parlamentet sitt förnuft till fånga och röstade igenom ett tillägg till telekompaketet som innbär att en person inte får stängas av från internet eller på annat sätt kringskäras i sin tillgång till internet utan rättslig prövning.

Inte. Grundtanken var alltså att folk skulle kunna helt stängas av från internet utan något som helst domstolsbeslut. Sjukt!

Jag tycker det är skrämmande hur offentlighetsfientliga dagens politiker verkar vara. Vår demokrati bygger helt och hållet på offentlighet, så för demokratiskt sinnade politiker (vilket jag antar att alla i Sveriges riksdag är) att fortsätta på det här spåret är lite som att hugga sig själva i foten.

Lisa Magnusson skrev en läsvärd krönika i Aftonbladet igår, där hon beskriver ett 1984-aktigt scenario på framtidens internet. Ett storebrorstyrt surfsamhälle där rädslan regerar.

Precis som att boken 1984 aldrig blev verklighet, inte än i alla fall, så hoppas jag att även detta skräckscenario håller sig på avstånd. Tyvärr är det inte riktigt lika säkert. Snacket om att internet ska bli som kabelteve, alltså att man ska betala för allt man vill ha tillgång till på internet, har de senaste dagarna växt upp som en allt större snackis. Så passa er, snart får ni kanske betala en avgift för att komma åt min blogg!

"Internet är ingen mänsklig rättighet", säger förespråkarna för detta. Så sant, så sant. Men vad är det för jävla argument?!
Följande ord kommer från Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, Jörgen Samuelsson:
"Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?"
Jag vet inte riktigt vad han vill säga med detta. Att världen är orättvis och att alla borde se världen ur ett fattigt barn i Afrikas perspektiv, och avsäga sig alla ens tillgångar som inte faller under mänskliga rättigheter? Jag tror inte pojken i Afrika skulle bli gladare över det. Jag tror inte att han heller skulle bli gladare av en inskränkt yttrandefrihet på nätet. Men främst av allt tror jag inte han bryr sig om vad EU röstar fram i frågan!
Artikeln men dessa uttalanden hittar ni här.

Jag skulle kunna fortsätta på det här inlägget i all evighet. Och det här är förmodligen det mest bloggade ämnet på senare tid (om mode-bloggare ursäktas). Men när det gäller att stå upp för yttrandefrihet kan det aldrig bli ett blogginlägg för mycket. Sverige var en gång i tiden bäst i världen på detta och borde sträva efter att vara kvar i topp. Men det verkar inte riktigt som om dagens politiker gör det.
Ja, ibland var det nog bättre förr.

(Och för att svara på Jörgen Samuelssons fråga: telekommunikation i sig är ingen mänsklig rättighet, men rätten att använda den telekommunikation man har tillgång till utan att staten lägger sig i vilken information man tar del av är det. Den är skyddad av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna art. 19, Europakonventionen art. 10.1 och Regeringsformen 2 kap. 1.2 §.)

Dagens fundering

Jag inbillar mig att de flesta som parkerar sin bil på en handikapparkering har någon form av handikapp. Men hur stor andel av de som parkerar sitt arsle på en handikapptoalett har egentligen något funktionshinder?

(Finns det någon forskning eller statistik på detta? Eller borde man ta och byta idé till B-uppsatsen kanske?)

Bra för AIK! Dåligt för förhållandet?

Jag hade gått och väntat på att Skellefteå AIKs gamla målspruta, Johan Åkerman, skulle skriva på igen. När jag vaknade i morse såg jag att han var klar för Lugano.

Men så ikväll kom positiva nyheter. En annan målspruta, nämligen Leksands Pierre-Edouard Bellemare är klar för två år. Han har uppenbarligen visat att han kan hitta målet, så det är väl bara att hoppas att han kan göra det även i elitserien.

Nu råkar det ju vara så att en viss tjej har den där lilla fransosen som favoritlirare. Jag har en liten känsla av att den signerade klubban som hon så stolt haft på väggen sjönk lite i värde nu.
I hennes ögon alltså.
Jag har tidigare haft ett litet agg mot klubban, då den en natt försökte halshugga mig genom att självmant hoppa ner från väggen. Men nu känner jag att den stiger i värde.
I mina ögon alltså.

Bienvenu à Skellefteå Pierre!

Det kommer bli en väldigt intressant säsong.


(Bellemare istället för kung Åkerman var nog en bra deal trots allt, även om de inte konkurerade om samma position. Fransmannen är ju hela tolv år yngre och kommer kunna spela kvar i AIK ett bra tag till om han vill...)

Thomas, köp Aftonbladet i dag!

Jag och Joppe var nyss ute på en liten promenad och vi fick oss ett rejält skratt när vi såg dagens löpsedlar. De handlade båda om vädret, men Aftonbladet hade riktat in sig på en lite snävare målgrupp, i alla fall av de som bor här i Sundsvall.

Nästan så att en gosse från pite måste pallra sig iväg och
köpa ett ex så att du har koll på vädret i hemtrakterna.

För övrigt är ju fenomenet med väder på löpsedlarna ganska intressant. Alla vet väl att prognoserna inte kommer stämma. Man får ju faktiskt veta hur vädret blir om man bara väntar! Och om man nödvändigtvis vill ha en indikation så finns det här fantastiska verktyget internet, som alltid ger mer uppdaterade prognoser än tidningarna. Bara ett tips alltså.

Länge leve google!

När jag började här på Mittuniversitetet var det någon som sa att man aldrig skulle klara av att vara student utan att ha ett lånekort på skolans bibliotek.
Helt omöjligt. Inte en chans att hitta den information man behöver. Det lilla plastkortet är nyckeln till framgång.
"Alltså, den här människan kanske aldrig har hört talas om google, men visst, ett lånekort ska jag väl skaffa", tänkte jag då.
I september förra året alltså.
Ibland är det dock långt från tanke till handling. Men igår tog jag mig tillslut i kragen och skaffade ett lånekort. Och jag har redan hunnit låna två böcker!

Lånekort till stadsbiblioteket skaffade jag nog redan första veckan i Sundsvall. Det kortet har jag nog utnyttjat ungefär noll gånger.

Länge leve spontanidrotten!

Efter några timmars PM-skrivande på skolan begav jag mig hemåt för att äta och plugga vidare på egen hand. På den korta promenaden hem hann jag dock stöta på några klasskompisar och snart var jag istället på väg mot basketplanen.

Ett par timmar med en boll i vårsolen kan verkligen göra underverk. Plugget, som förvisso skjöts upp ett tag, kändes betydligt lättare senare på kvällen.

Det negativa var väl att jag blev påmind om precis hur usel min kondition är för tillfället.

Sverige är ett avlångt land

Geografi är ett ämne som aldrig blir ointressant i ett land som Sverige. Som norrlänning känner jag ofta att man skrattar åt den light-formen av diskriminering som man jämt och ständigt kan höra i media.

Om man hör någon på radion säga att "i dag är det soligt i Sverige" kan man ge sig fan på att det regnar ute, men att det är soligt söder om Dalälven. Och när de första tidningsrubrikerna proklamerar att: "NU ÄR VÅREN HÄR", ja då är det bara att vänta ett par månader till innan den första tussilagon slår ut.

I dag på Efter tio bjöd Malou på några sköna geografiska flosklar. Värst var det när hon pratade om filmen The boat that rocked, som handlar om piratradio i Storbritannien. När hon skulle berätta om den forna piratradio i Sverige sa hon följande:
"I Sverige (läs: Stockholm) hade vi radio nord som sände, och i södra Sverige (läs: Malmö) fanns radio syd."

Enligt Wikipedia sände radio nord över "halva mellansverige", alltså Stockholm och området runtikring. Det är alltså Malous definition av "Sverige". Norrland är ju norrland liksom. Fast lite cred ska hon ha för att hon uppenbarligen inte heller räknar in Malmöregionen i Sverige. Sen att hon använder orden "södra Sverige" istället för "Danmark" är ju bara en smaksak.

Riktigt random

Att låta iTunes stå på blandningsläge kan vara väldigt spännande. Tänk vad mycket konstig musik som kan råka finnas på ens hårddisk. Ändå är min musiksamling bara en tredjedel av vad den var på min gamla dator. Låten nedan är ett fint exempel på musik som jag vanligtvis inte letar fram självmant ur musikbiblioteket.

Slagsmålsklubben - Blod och knark i skog och mark

Festsugen som fan!

Efter en väldigt lugn helg är det så dags. Fest med Filip & Fredrik. Eller som programmet heter: SÖNDAGSPARTY!

Samtidigt som det som att jag vet precis vad jag har att se fram emot i kväll, så kan ju faktiskt vad som helst hända. Ordet live gör alltid att det pirrar lite extra i magen. Hur det än går så är det kul att Filip & Fredrik fortsätter att utveckla svensk teve.

När jag ser på program med dessa galna gossar börjar jag ibland tänka på var jag kommer att befinna mig om 10-15 år. Ganska nyligen kollade jag igenom Filip & Fredriks gamla program Ursäkta röran. Då sa Fredrik följande:
"Allt det här får en att ifrågasätta ganska mycket av det man fått lära sig i sin ungdom under utbildningen, men va fan..."
Nu var det ett bra tag sen Fredrik Wikingsson som 20-åring började på journalistutbildningen här i Sundsvall. Med delvis samma lärare som jag har i dag. Men att han i kväll sänder live från New York är väl ett bevis på att man inte har någon aning om vad som väntar efter tre år här. En sån sporre kan behövas när vi för tillfället har grottat ner oss i akademiska bryderier som känns så långt ifrån journalistik man kan komma på en journalistutbildning.

Vila i frid burk-Curt

En av Skellefteås mest kända personer har dött. Han lämnade tolv miljoner kronor efter sig. Ett tiotal av de kronorna kommer indirekt från mig. Curt spenderade nämligen dagarna med att samla burkar och pet-flaskor.

"Det sista orginalet", säger journalisten Bosse Fuhrman.
"Snål och illaluktande", är också en vanlig beskrivning.

Nyheten om hans livsöde har nu nått rikspressen. Aftonbladets artikel avslutas med ett citat som han ska ha sagt till sin kusin innan han dog: "Absolut ingen dödsannons. Det tjänar bara tidningen på!"
Men Curt "Burk-Curt" Degerman, du fick din dödsannons ändå. En dödsannons på 4000 tecken i landets största tidning - helt gratis.
Vila i frid.

Jag ligger bra till

Svårlöst ekvation

Jag blir inte riktigt klok när jag kikar på statistiken till min blogg. Jag kan inte påstå att jag varit särskilt bra på att blogga den här månaden, ändå har besökssnittet varit ovanligt högt (påsken undantaget). Samtidigt är antalet kommentarer på bloggen nere på ett all-time-low tråkigt nog.

Andra iaktagelser från statistiken (dag att plocka fram papper och penna, Intressesmurfen): Förutom Sverige har jag besökare från Norge, Finland och Storbritannien.
Och just idag har bland annat dessa googlesökningar lett fram till min blogg: "i norrland växer man upp fort", "d-kupa" samt det fantastiskt användbara ordet "är".

(Du kan lägga ner pennan nu.)

Paparazzi-pucko

Paparazzifotografer är för journalistiken ungefär som vad Livets ord är för svenska kyrkan. Ett bihang som man gärna tar avstånd från och som ingen förutom de själva verkar gilla.

Det sjukaste med "yrket" är att ju svinigare de beter sig, ju mer pengar tjänar de. Som i det här klippet till exempel (som jag av någon anledning inte får embed-funktionen att fungera på). Att bli halvt misshandlad av Woddy Harrelson har förmodligen gett den fotografen mer cash än han någonsin fått för något annat jobb. Till och med svenska tidningar köper ju in skiten. Sjukt!

Jag förvånar mig över att kändisarna inte gör så här oftare. Det kan inte vara lätt att ha en kamera (eller en hel flock fotografer) som följer en vart man än går. Särskilt inte när idioten aldrig håller käften samt har lika stort ordförråd som en treåring.

Att lära sig av sina misstag

När jag, Joppe och Jonna för ungefär en vecka sedan satt och åt på ett café här i Sundsvall bjöds vi på lite gratis underhållning. Ett gäng killar som satt några meter bort hade nämligen lite svårt för lampan som hängde ovanför deras bord. De kunde inte låta bli att slå i huvudet i den så fort de skulle sätta sig eller resa på sig. Totalt nickade de till lampan 5-6 gånger och det kändes som att den gungade fram och tillbaka över deras bord i princip hela lunchen.

Nåja, jag har också haft lite svårt att lära mig av mina misstag på senare tid. För min del handlar det dock mer om mat och mindre om lampor. Senaste veckan har jag väl inte varit helt frisk, vilket bland annat har fått som följd att hungerkänslan aldrig riktigt infunnit sig. Lägg därtill att det under senaste veckan bjudits på extremt mycket god mat, fika och påskgodis.
Enkel matematik... Jag har med andra ord mest varje dag legat på golvet och gnällt över hur mätt jag är och kan inte förstå varför jag inte slutade äta lite tidigare.
Ja, vi kan väl kalla det här för dagens I-landsproblem.

Helt slut

I dag har inte varit den piggaste dagen i mitt liv. Av många anledningar. Skidåkningen känns fortfarande på diverse ställen i kroppen. Den i övrigt intensiva påskhelgen med släkt, vänner och alldeles för mycket påskmat har säkert gjort sitt också. Samt tolv timmars kustbuss.

En annan sak jag är lite less på är mina kära öron. Nu tror jag att jag haft lock i en vecka. Jag har börjat använda ord som "hör-öra" samt går runt och funderar på alternativa fraser till "vad sa du?"

Men men, trots den frånvarande piggheten och hörsel är det ganska härligt att vara tillbaka i Sundsvall och därmed ha rest ett par veckor in i framtiden vädermässigt. Nu är våren verkligen här och det är ju faktikskt rätt skönt, även om jag är en vintermänniska.

Helt slut - redan i backen!

(Joppe var jättesnäll och fotade mig

från min allra bästa sida i Vittjåkk)

Det blev en vinter tillslut

I går åkte vi skidor.
I dag har jag ont.

Men fan vad glad jag är att det blev åtminstone en dag i backen i år. Nu åker vi tillbaka söderut och det ska bli ett sant nöje att möta våren igen.

Tobias - den levande ljusstaken

Nu är jag inne på tredje dagen med lock i ena örat. Och det är fan inte kul längre. Jag känner mig som en halvdöv pensionär som lever i en liten bubbla och försöker sätta världsrekord i frasen: "va sa du?"

I går var det värsta hokuspokus-kvällen hemma i Bureå. Vi provade med alla möjliga saker för att få bort locket. Till att börja med trycktes det in ljus (ja sådana man eldar med) i mina öron.
Småläskigt och stört. Det hjälpte lite grann, men tyvärr inte lika mycket som jag hade hoppats på.
Sedan kom mamma på den briljanta idén med att hälla olja i örat. Två sekunder senare stod jag böjd som en ostbåge över handfatet med en halvliter olivolja som letade sig in mot hjärnan. Det hjälpte fan inte ett dugg.
Och efter det provade vi med akupressur - alltså fotmassage, fast på en särskild punkt som ska vara bra för örat. Skönt, men om det var till någon nytta vettetusan!

Tyvärr vaknade jag med lock även denna morgon. Så ikväll blir det väl nya tag med andra, kanske inte fullt lika tveksamma metoder. I morgon vill jag kunna höra i alla fall!

Johanna håller ljuset på plats i mitt öra.
Hokus pokus på hög nivå.

Kustbussen - min egen lilla golgata

I morgon sätter jag mig på den där fantastiska kustbussen norrut. Och med fantastisk menar jag naturligtvis det motsatta. Men förhoppningsvis kommer den sex timmar långa resan kännas lite kortare och behagligare än vanligt. Det är nämligen en tjej som har tänkt att hon ska följa med mig hem. Trevligt värre.

Nämen ge dig nu!

Just nu verkar det råda hyperinflation på snygga svenska hockeystraffar. För några dagar sedan hade jag ingen jävla aning om vem Nicklas Lindberg är, men efter den här straffen så är han förmodligen mannen på mångas läppar.

Forsberg, Omark eller... Lindberg? Aftonbladet har omröstning på webben, och Foppa ligger sist!

Vadå grattis?!

I dagens Metro står det:
Grattis Sverige - kanonväder över hela landet i påsk!

Jag kan inte undvika att bli lite småförbannad. Plusgrader är lika med töväder och slask. Låt vara att det är trevligt med solsken, men kanonväder vill jag ändå inte kalla det. Jag hoppas ju på att få åka skidor under påsken och då är inte ett tiotal plusgrader kanonväder!

Nu blir det tacobuffé på Biteline med trevligt sällskap och sjukt bra sportunderhållning. Och i morgon är det dags för nästa sportintervju till Kåridåren. Sen tar jag lite påsklov tror jag - oavsett hur bra väder det är.

Den där dansgenen

Jag är nyss hemkommen från dansträning. Svettig och illaluktande. Boogie woogie är verkligen bra träning om någon nu trodde något annat.

Nu är halva andra kursen avklarad och vi börjar väl kunna dansa utan att det ser helt förjävligt ut.

Jag tänker då och då på hur annorlunda mitt liv hade varit utan dansen. Den där dansgenen ligger inte direkt i släkten. Jag blev väl mer eller mindre tvingad att börja dansa när tillfället gavs i årskurs fyra. Efter grundkursen var jag fast och sedan dröjde det inte länge förrän jag var tävlingsdansare.

Dansen är precis som mina journalistambitioner något jag är ganska ensam om i släkten. Därför tycker jag att det är väldigt kul att få se lillebror vicka lite på höfterna på youtube. Vad jag sedan tycker om dansen i sig låter jag vara osagt. Men titeln på klippet, "Sweden's best dance crew", är i alla fall en lätt överdrift.

Lillebror är han i vit t-shirt och mössa (?!),
vad säger ni, ligger dansen i blodet?

Abra kadabra, bli frisk nu!

Jag brukar alltid lyckas med konsten att tajma in sjukdomar lagom till lov och ledigheter. Den här gången har jag lyckats bli sjuk just innan istället. Vad som är bättre vet jag egentligen inte?

Okejokej, det är ingen livshotande sjukdom utan bara en förskylning, men det är nog irriterande tycker jag. Jag har börjat överkonsumera te med honung och c-vitamin (inte i teet alltså) för att få stopp skiten. Joppe har även lurat i mig att börja med hokuspokus-medicinen Kan Jang. Den smakar typ som en vidrig blandning mellan Jäger och Minttu och är även äckligt dyr - så jag hoppas den hjälper!

Nu ska jag ta och försöka hosta upp mig och ringa till världens bästa skidskytt för att göra en intervju till nästa nummer av Kåridåren.

Vissa växer upp fort

I dag var jag på systemet för andra gången i mitt liv. Och att släpa runt på den där legitimationen var ju tydligen onödigt...

Man hittar alltid något roligt när man städar

... något som även gäller städning av datorer.

Kärlek <3

Är jag dum eller?

Att gå från praktik till kursen vetenskaplig metod är förmodligen den största kontrasten som finns i studieväg.
Från det roligaste till det tråkigaste.

I dag försökte jag börja läsa i den nya tegelstenen vi fått. Metodpraktikan heter den. En stor och nästan 500 sidor tjock bok som inte alls ser särskilt lockande ut. På framsidan står det däremot att den har blivit belönad med pedagogiskt pris, så förhoppningar om läsvärde fanns.

Men när jag slog mig ner och började läsa var det som att ta en överdos av sömnpiller och bli slagen hårt i huvudet med ett basebollträ. Gud så tråkigt. Redan på första sidan hade författarna dribblat bort mig med ord och uttryck som jag aldrig hört talas om. Ontologi, epistemologi och solipsism. Ringer det en klocka någon?

När mamma senare ringde tänkte jag höra om det var jag som var obildad. Men jag var tydligen inte ensam om inte känna till ordens betydelse.
- Va? Ontologi?!
Lite bättre kändes det, fram tills dess att min sextonåriga lillebror som hört samtalet där hemma börjar förklara för mamma vad ordet ontologi betyder.

Jag behöver nog en hel del motivation för att plocka upp den där boken igen alltså.