Decenniet tar slut vid floden Seine

Paris helt enkelt!

Kravallpoliser och demonstrationståg - då vet man att man är i Paris. I går eftermiddag lyckades jag och Johanna ta oss helskinnade från flygplatsen till hotellet. Sedan tog min privata guide mig på en trevlig liten rundtur runt om i staden. Vi strosade i mysiga Bercy Village, åt en god trerätters på rue Mouffetard, såg Eiffeltornet, vandrade längs Champs-Élysées och skymtade Notre Dame.

Ja efter första kvällen känns det verkligen att vi är i Paris. Och det märkliga är att trots att det är mitt första besök i staden känns det faktiskt lite som hemma.

Nu är det inte många timmar kvar av decenniet. Vi vet fortfarande inte vad vi ska göra vid tolvslaget. Tydligen skjuter man inte upp fyrverkerier i Paris och tunnelbanorna slutar gå tidigt, så vi bör hålla oss i närheten av hotellet. Men ärligt talat så bryr jag mig inte riktigt hur 2009 avslutas och 2010 invigs - vi är ju i Paris för fan! Det räcker gott så.

Gott nytt år allihopa!

2010 - Året då det händer

Jag har en låt på hjärnan just nu. En låt som verkligen symboliserar mina känslor just nu. Jag blir så otroligt peppad och fylld av längtan inför det som komma skall varje gång jag lyssnar på den! Låten är This is the year med Marit Bergman. För 2010 är verkligen året då det ska hända. Jag ska flytta till Stockholm, jag ska bli sambo och jag ska jobba på Aftonbladet. Och till råga på allt så inleds detta förhoppningsvis fantastiska år med Johanna i Paris. I morgon lyfter planet. Framtiden - here we come!

’Cause this is the year, this is the year it all will happen
It’s finally here, I have been waiting all my life
There’ll be no mistakes there’s just gonna be one big departure
This year I will do everything right, this year is mine

Stor komik på väderprognosen i TV4

TV4-metrologen ska redovisa nyårsvädret:
"Det blir dimmigt för en del vid tolvslaget."
Snacka om en säker gissning!

Årets händelse – alla kategorier!

Så här mot sluttampen av 00-talet så översvämmas vi av listor. Tidningarna fylls med årskrönikor, varenda bloggare har ett eget litet årsinlägg och topplistor och decceniesummeringar fyller ut varje litet ledigt utrymme i mediesfären. Tillbakablickarna tar aldrig slut.

Därför tänkte jag avstå från allt vad årslistor heter och nöjer mig med att plocka ut en enda sak från året som har gått. Årets händelse helt enkelt. Denna händelse sammanfattar på ett genialt vis en hel del av årets politik-, medie- och nöjesdebatt. Och samtidigt är den fantastiskt rolig!

Så därför utser jag, på högst subjektiva grunder, Socialistiska partiet i Lunds Anna Anka-annons till året händelse!

Och för er som missade denna händelse, en snabb resumé: Efter att Sverigedemokraterna växt sig starka under de senaste åren började landets medier acceptera annonser från SD. Den enda chefredaktören som höll fast vid bojkotten var Aftonbladets Jan Helin. Något som ledde till stor debatt. SD grät ut om orättvisan och gjorde sig till martyr. Då bestämde sig socialistiska partiet i Lund att skicka in en egen annons till Sverigedemokraternas tidning SD-kuriren. Annonsen såg ut som ovan. SD-kuriren vägrade publicera annonsen.
Ett fantastisk initiativ av SPL, enligt mig.
Väl värt att prisas!

Det heter chatta, inte tjattra!

Här på jobbet sitter jag som en spindel i nätet för en massa tipsexperter runt om i landet. De skickar sina tips till mig och jag skickar ut dem till landets redaktioner. Givetvis måste jag hela tiden hålla kontakten med alla dessa gubbar för att allt ska flyta på. Vissa ringer, men de flesta stämmer jag av läget med på internchatten. Och att sitta och chatta med en massa gubbar är ofta ganska intressant.

Hela sommaren här på TTspektra hade jag tänkt lägga upp ett smakprov på hur det kan låta på en chat full med 50- och 60-plussare. Men taget ur sitt sammanhang lät det ofta ganska hemskt (jargongen är för att citera någon av dem; rå men hjärtlig), så det blev aldrig av.

Nu under min snabbvisit här i glashuset så tänkte jag att det var dags för det där inlägget att bli verklighet. Så här kan det se ut när det kommer in lite ungt blod bland gubbarna:

• Travgubbe 1: DD 2sp måndag är skickad
• Jag: gr8
• Travgubbe 1: gr8?
• Jag : Tänkte att jag måste lära er lite chatförkortningar när ni ändå hänger här hela dagarna... gr8=gr-eight=great=toppen!
• Travgubbe 1: vad du kan!
• Travgubbe 2: gr8 måste väl vara grotta?
• Jag: haha, ja, faktiskt!
• Travgubbe 2: Nu måste jag grotta ner mig i nästa tips!

Och i dag kom ett meddelande på chatten:

• Travgubbe 3: Tobias, du är gr8!

Naaaw, de lär sig!

Charmtroll bor inte bara i Falun

(Charmtrollet är alltså inte den till vänster.)

INTE BRAIK!

I dag var jag för andra gången den här säsongen och såg Skellefteå AIK live. Det gick precis som senast i Timrå - åt helvete. En förlust svider alltid lite extra när den kommer mot lag man bara ska slå. Och som lite extra salt i såren så var detta sjätte raka förlusten för de svartgula. Usch och fy!

Och hur de ska få rätsida på spelet med fyra ordinarie, och ganska viktiga spelare, på andra sidan Atlanten vette tusan.

Det enda positiva är väl att man får se rolig hockey i form av JVM nu istället. För matchen i dag mot Södertälje var allt annat än rolig ...

Årets mest oväntade julklapp

Rimmet löd:

Det här är en sak som dig kan roa,

när du sitter på din nya storstads-toa.

När du sitter på din nya kloo,

förstoppad och utan ro.

Finn då avslappning med hjälp av det här,

så ska du se att du glömmer bort din brun-misär.

Och i paketet låg en...

... potty-putter!

Jag önskar alla julsurfare en riktigt god jul!

Eftersom julen är till för nära och kära (och kanske lite mat, och klappar och Kalle också) så ska jag försöka minimera min datatid i dag. Därför nöjer jag mig med att citera två stora filosofers tankar om julen i dagens inlägg. Nämligen den tjejtjusande kalenderkillen Sune och den nödrimsrappande storstadsmannen Mange Schmidt.

Min jul den ska vara kul.
min jul den får inte vara ful.
Som påsken, den är gul
Ska min jul vara kul.
Och snön den ska vara vit.
Är den gul har någon pinkat på den.
Kanske en hund.

/Sune

God jul och gott nytt år,

ska vi öppna vårt paket och se vad vi får,

eller ska vi kanske fokusera mer,

inte på vad vi får utan vad vi ger.

/Mange

Tjipp! Jag har hittat min nya idol!

Bengt "The Man" Alsterlind

Traditionsenlig uppesittarkväll framför Bingolotto, utan att egentligen veta varför. Men programmet blev lite mer givande än väntat (nej, vi har inte vunnit en krona) - jag har nämligen hittat min nya förebild!

Denna fantastiska person är Hajk-Bengt. När han dyker upp i rutan presenterar grafiken honom som: Bengt Alsterlind, expert på allt. Det är en titel jag också vill uppnå!

(Bara att börja öva på värmländskan då!)

Mina milstolpar dan före dan

En milstolpe är en föregångare till dagens vägmärken.

Innan 2009 var Stockholm för mig ungefär Drottninggatan omgärdat av en massa okända ställen. När jag kom till huvudstaden i går var det första gången jag faktiskt kände mig lite som hemma när jag klev av tåget på Centralstationen.

Låt gå att jag under hela dagen bara rörde mig på känt territorium, och att stora delar av staden fortfarande är ett svart hål i mitt medvetande, men ändå. En bit på vägen. Jag ser verkligen fram emot att flytta hit om en dryg månad!

Detta är dock inte dagens enda milstolpe. Det du nu läser är faktiskt bloggens 500:e inlägg! Inte illa pinkat av en trähäst, som min gamle samhällslärare skulle ha sagt.

Hur man vet att man är i Stockholm

Temperaturen är minus 5 grader. Knappt någon vind och inget snöfall. Ur högtalarna på pendeltågsperrongen ekar ett meddelande om och om och om igen:

"Rådande väderlek orsakar fordonsfel som i sin tur kan orsaka förseningar. Vi beklagar det inträffade."

Plötsligt förstår jag varför ordet "snökaos" andvänds så oerhört frekvent bland Stockholmsmedierna. Jag får nog lov att sänka min definition av det ordet innan jag börjar på Aftonbladet helt enkelt ...

För övrigt tycker jag att det är väldigt roligt att SL känner sig tvingade att be om ursäkt för att det blev en vinter i Stockholm även i år.

På tal om pappaledighet och sådant

I Tobbes famn sover man jätteskönt!

Ungarna som finns här i Falun är verkligen tokmysiga och sjukt roliga. Men att skaffa egna får nog ändå vänta några år till (om jag får bestämma). Tills vidare titulerar jag mig själv lekfarbror.

I morgon ska moster Johanna vara barnvakt hela dagen. Tyvärr går jag miste om det - jag lämnar nämligen Falun 05.32 i morgon bitti. En gäspjävel på det!

När "jämlikheten" slår tillbaka mot kvinnorna

Kampen mellan kvinna och man är ett gammalt spel som bygger på ännu äldre fördomar. Männen ska svara på typiska kvinnofrågor och vice versa. Här i Falun har jag och Johanna haft det mysigt och spelat lite sällskapsspel. Men kampen mellan kvinna och man kommer vi nog inte spela så mycket mer av. Johanna blir nämligen så arg på frågorna.

De typiskt manliga frågorna handlar om ämnen som bilar, militär och fotboll. Medan de kvinnliga främst rör sig inom ämnen som matlagning, smink och barn. Och tydligen är det väldigt fuskigt ... För med åren har ju det svenska samhället som bekant blivit väldigt jämställt. Männen lagar mat, städar och tar hand om barnen - medan kvinnorna fortsätter med det som de alltid gjort. Inte flyttar de ut och mekar med bilen bara för att männen ställer sig framför spisen. Alltså är spelet kampen mellan kvinna och man väldigt diskriminerande mot kvinnor eftersom de svenska männen är så jämställda. Logik på hög nivå va?

Nu klagar jag inte alls på denna utveckling. Personligen lagar jag mycket hellre mat än bilar, och jag tar gärna hand om barn istället för att leka krig. Och jag har absolut inget emot att ta hem busenkla segrar i sällskapsspel heller!

Aspackad och klar!

En packåsna skulle ju vara bra att ha ...

Fyra resväskor med kläder, två ryggsäckar med samma innehåll och även en fullproppad Ikea-kasse med saker att ha på sig. Lägg till det en kameraväska, en dator väska lite småväskor och en gigantisk luftmadrass. Och en till blå jättekassa med annat skit.

Som tur är ska inte jag och Johanna allena släpa iväg allt detta till tågstationen om några minuter. Päronen kommer förbi Sundsvall med bil och plockar upp det mesta senare nästa vecka.

Så fort jag har tryckt "publicera" på det här inlägget bär det av. Först till Falun några dagar, sedan till Stockholm/Nykvarn för jobb och julfirande, och efter det blir det fyra dagar i Paris innan det bär av norrut till Bureå! Jag ser fram emot allt och nu är det dags att sätta igång den här julkarusellen!

Klockrena tips i klappjakten!

Alla som är ute och jagar julklappar så här sista helgen före julafton - här kommer ett gäng tips på bra presentkort som man kan köpa och ge bort!

~ Ett års psykoanalys. (God jul, du är knäpp!)
~ Penisförlängning. (God Jul, din snopp är för liten.)
~ Ett års oväntat medlemskap i Viktväktarna. (God Jul, du är tjock!)
~ Årsavgift i en ”alla kan sjunga-kör”. (God Jul, du kan inte sjunga. Däremot måste du dras med Caroline af Ugglas.)
~ Presentkort på skrapning. (God Jul, älskling. Jag vill inte ha det där barnet vi väntar.)
~ Begravning. (God Jul, du ska dö!)

... eller var det de där man skulle undvika?

"It's the end of a decade"

Ingemar Åttingsberg fick i dag avsluta den här kursens föreläsningar innan vi övergavs för jul, nyår och självstudier. Det var dock inte bara kursens sista föreläsning. Det var även årets, ja till och med decenniets sista föreläsning för oss här på Mittuniversitetet.

Eftersom julen är ganska efterlängtad är det i sig inget att bli särskilt sentimental över - men lite tråkigt blev det när vi fick veta att det var sista föreläsningen som Ingemar kommer hålla för oss under utbildningen.

När vi återvänder efter helgerna är det helt enkelt nya tag som gäller. Med eller utan Ingemar! Men framförallt - en termin med praktik. Två veckor i Sundsvall, sedan är det dags att dra igen. Som jag längtar.

Happy new year - Abba

De dagarna kan man kalla kalla

För tillfället är det kring 20 minusgrader ute. Visst, det är inte direkt någon medelhavsvärme, men jag tycker inte heller att det är sååå jävla kallt. Några gånger varje år brukar det ju alltid bli så här kallt ...

På nyhetsmorgon pratar man om extremkyla och flickvännen är alldeles till sig i trasorna över siffrorna på termometern. Själv tänker jag tillbaka på de där dagarna i mellanstadiet när vi var ute och lekte i -42°C. Då frös snoret.

Möbelfri - en bra filosofi?

Flytten är nu en och en halv månad bort. Men ändå så går det inte en dag utan att jag tänker på den. Planerandet av hur utflyttningen från Sundsvall och inflyttningen till Stockholm ska gå till börjar sakta men säkert klarna. Men eftersom det är en möblerad lägenhet som vi ska flytta till förosakar alla pryttlar och pinaler som jag äger en hel del brydderier.

Nu verkar det lösa sig ganska smidigt, men annars kan man ju alltid anamma det som en av mina lärare sa till mig häromdagen:

"En människa bör inte äga mer än vad han kan bära med sig upp i ett träd när han blir jagad av en tiger!"
/Filosoferande och eventuellt anti-materialistisk MKV-lärare

Snälla tomte inte dö - nu när vi äntligen fått snö

Julen har sakta och lika säkert som snökaos i Stockholm börjat närma sig. Snön har ju faktiskt börjat att falla även här och årets sista föreläsningar avklaras nu i rask takt (fem stycken i dag). Även om julledigheten för mig innebär både jobb och plöjning av kurslitteratur så längtar jag ändå ganska mycket och vill att den här veckan bara ska ta slut så allt julkul kan ta fart!

Julkul?

Min mun smakar gravöppning i dag

"Ju godare tzatzikin smakar dagen före,

desto äckligare smakar munnen dagen efter."

/Gammalt ordspråk signerat Söderlund

(Tur att jag inte använder Pepsodent längre ...)

Trehundrasextiofem dagar <3

Det finns vissa dagar som man har vant sig att få grattishälsningar på sms. Födelsedagar och namnsdagar är väl de mest typiska. Men i dag fick jag några sms som jag aldrig fått förut. När jag vaknade i morse låg detta fina meddelande i min inkorg:

"Grattis på årsdagen! Ni är dom bästa jag vet som är kära i varandra! <3"

Sjukt gulligt!

Ett år har alltså passerat med Johanna vid min sida och jag är lycklig som aldrig förr. Mycket saker har förändrats i min vardag sedan hon kom in i bilden (till det bättre såklart!), och mer lär det bli när vi om en och en halv månad flyttar ihop på riktigt. Jag ser fram emot vår framtid med spänning och lite pirr i magen. Och en sak är säker - jag kan lätt vänja mig vid grattishälsningar den tolfte december.

Första frågan gick åt helvete ...

... men sedan gick allt som på räls. Dock en väldigt seg räls med tanke på att jag var näst sist ut av alla i den stora tentasalen, men bra kändes det. Nu blir det en avslappnande, mysig och välförtjänt helg utan något som helst plugg!

(Eller jo, lite redigering kanske man ska hinna med.)

Svar på papper pränta - årets sista tenta

Nu vänta mitt livs kanske svåraste tenta hittills, så känns det i alla fall på förhand. Politisk kommunikation 7,5 hp. Fyra timmar salstenta med start 08:00. Finns inte så mycket mer vettigt att säga. För just nu kretsar mest en massa akademiska teorier och påhittade förkortningar runt i mitt huvud. Men jag kan väl säga att krossa epan är tecken på profstratpolkom ...

Rue Morgue ligger inte i Skåne va?

Årets kanske roligaste spaningsuppdrag ligger just nu i händerna på Skånepolisen i Billesholm. En apa är nämligen på rymmen! Bara faktumet i sig tycker jag är roligt, men än mer humor är det att man går ut med ett signalement på rymmlingen:

– Enligt signalementet vi har är att den efterspanade cirka 60 centimeter lång, säger Cindy Schönström-Larsson på Skånepolisen. (från Aftonbladet)

Ser man en apa i Billesholm tror jag nog att man kan vara ganska säker på att det är den - även om den bara ser ut att vara en knapp halvmeter.

Bra tips till alla som ska plugga

Massa plugg!

Här hittade jag något som heter lilla plugguiden - mycket användbar i dessa dagar måste jag säga!

Nu ska jag täppa till hål i mängder!

Plugg, anordning som ska fästa i ett hål. Olika plugg används för infästning i olika material. Vanliga plastplugg sorteras i olika storlek efter färg; gula, röda, bruna och blå enligt nedan:

Pluggfärg/borrhålets diameter/skruvens diameter: gul/5,5mm/3-4mm, röd/6mm/3-4mm, brun/8mm/6mm, blå/10mm/8mm.

Källa: Wikipedia

Mission accomplished

För ganska precis ett år sedan blev jag sportredaktör för studentmagasinet Kåridåren. I dag kom årets sista nummer av tidningen ut i studenternas brevlådor - och med det var min Kåridårenkarriär över.

Året som gått har varit väldigt roligt och jag känner faktiskt redan hur jag saknar lite av den där gemenskapen som vi hade i vår lilla redaktion. Arbetet tycker jag har gått väldigt bra och sportsidorna har jag för det mesta varit väldigt nöjd med. Nu tar nästa redaktion tag i stafettpinnen när vi andra (efter ett par tentor) beger oss ut på nya äventyr.
Tack för den här tiden, och till kommande Kåriårare: lycka till!

HEJDÅ!

Någon föreläsning måste ju vara sämst ...

Lite onödigt känns det att låna pengar av csn för att ha möjlighet att gå på en föreläsning där en 50-årig kvinna ska berätta för mig vad en blogg är.

Att samma kvinna som ska föreläsa om nya medier och hur de kan användas för diskussion aldrig har hört talas om flashback, känns bara som ett dåligt skämt.

Jag vet inte om jag istället hade ägnat just dessa två csn-försörjda timmarna av mitt liv till att plugga, men på något sätt lämnade jag ändå campus med känslan av att ha blivit lite bestulen.

Vänskap har många ansikten

Jag har genom hela livet haft förmånen att alltid ha en massa bra vänner. Samtidigt har dessa vänner ofta försvunnit med tiden - kanske mest på grund av flyttar. Därför tycker jag att riktigt bra vänskap är den som håller, oavsett var man råkar befinna sig på klotet Tellus. Man behöver nödvändigtvis inte jämt höras när man är på olika håll, men när man väl ses ska allt vara som vanligt.

En sådan vän är min kompis Åsa. Vi har faktiskt aldrig bott i samma stad, men har ändå varit kompisar nästan så länge jag kan minnas. Vi har varit på fjällresor, minikryssningar och utlandsresor tillsammans. Oftast syns vi bara ett par, tre gånger om året.

Hon bor nu i Södertälje och jag i Sundsvall. Förutom min sommar i Nykvarn i år är det här det närmsta varandra vi någonsin har bott - sisådär 40 mil. I helgen var hon på en snabbvisit hos mig i Sundsvall, vilket givetvis var mycket trevligt.

När praktiken drar igång i februari kommer jag bo betydligt närmre henne än dagens 40 mil. Kanske kan vi för första gången i våra liv ses lite mer som vanliga kompisar, utan en massa planerande och kollande i almanackor. Kanske. Vi hann inte ses så många gånger i somras, men möjligheten kommer att finnas där i alla fall.

Kompis Åsa på stora torget i Sundsvall.

Len som en baby-rooompaa

Hallå där, kött å blåbär!

Efter att inte ha rakat mig på ungefär en månad försvann i dag min ansiktsbehåring. Och det var inte något missöde med ljusen på adventsljusstaken, utan helt frivilligt med rakhyveln. Så till vissas förtjusning och andras bestörtning (och till de flestas likgiltighet) är mitt plyte återigen lent som ett barns bakdel.

Jag hade tänkte lägga upp en före/efter-bild. Men med tanke på att jag för tillfälllet känner mig väldigt naken, samt har för vana att inte lägga upp nakenbilder på mig själv - så låter jag bli!

Roooompa!

Kladdkakeknarkarna

Jag och Johanna sitter och ser en film om missbrukare på rehabilitering och inser att vi också har ett ohälsosamt beroende. I knäet har jag en tallrik med något gott på ... För fjärde gången på ett drygt dygn sitter vi och äter kladdkaka.
"Vi kommer att bli feta", konstaterar Johanna.

En sådan där godis- och fikafri vecka igen skulle kanske vara nyttigt. Men sedan inser vi att eftersom det är tentavecka kanske man inte borde sabotera pluggmotivationen genom att helt förbjuda fika. Vi ska göra vårat bästa i alla fall.
"Men blir det för jobbigt skiter jag i det", säger hon.

Kladdkakan på tallriken framför råkar vara den förmodligen godaste jag någonsin skapat. Därför känns det lite vemodigt att sluta äta. Jag stryker den resterande biten över kanten med baksidan av pekfingret och säger "hejdå", innan jag lindar in den i gladpack och stoppar undan den för den här gången. Snart väntar en (nästan) fikafri vecka. Puh.

Nobelpriset i biologi, man tackar!

Efter att jag ihärdigt ignorerat de gröna växterna på mitt fönsterbräde under en längre tid, insåg jag bara för en liten stund sedan - jag har lyckats döda en kaktus! Under tiden jag bodde hemma dödade jag krukväxter på löpande band, därför fanns det egentligen bara två alternativ när jag flyttade till Sundsvall - plastblommor eller kaktusar. Och med facit i hand kanske jag skulle ha valt plastblommorna ...

"Nämen herr Kaktus, du ser lite hängig ut i dag?"
"Ja, jag har fått piggsvininfluensan!"

Bra skit! XXI

Nej, den här låten slutar faktiskt aldrig att vara bra!

Röyksopp ft. Robyn - The Girl and the Robot

Turturduvorna i datasalen

Jag och Thomas sitter i datasalen och skriver kursens sista PM. Angelica och Emma sitter några meter bort och gör detsamma.

Thomas (till mig): Det är lite svårt att koppla det här till litteraturen.
Angelica: Vi har kopplat det till litteraturen!
Thomas: Då kan jag upplysa dig att det är ingen tävling, lilla vän.
Angelica: Jo, hela livet är en kamp!
Thomas: Okej, men jag har i alla fall en praktikplats ...
Halva datasalen: Ooooooooh! *applåder*

Årets kontring?

"Håll ögonen - och god jul!"

Startskottet för årets alla julkalendrar har gått. Jag planerar varken att följa SVT:s eller SR:s kalendrar i år. Istället ser jag och Johanna den gamla klassikern "Sunes jul" på datorn denna decembermånad!

Årets mest oväntade julkalender är dock Anna Ankas videobloggjulkalender! Förmodligen kommer jag även att följa denna, för första "luckan" gav väldigt många frågor som jag givetvis vill ha svar på: vad fan handlar den om, varför ska vi hålla i våra ögon och vad tusan gör Anna Skipper där?

Se klippet här - fantastiskt?

Tussmötevägen nästa!

Första december. I dag är det två månader tills jag gör min första dag på Aftonbladet. Politisk kommunikation och samhällsjournalistik i all ära, men de här sista kurserna känns bara som en transportsträcka mot praktiken. Tur att det i alla fall känns som om det är ganska hög hastighet på den här sträckan. Det är snart en månad sedan jag fick min praktikplats och tiden sedan dess har gått väldigt fort.

Samma dag som jag och Johanna fick våra praktikplatser (sjukt nog fick vi våra samtal med bara ett par timmars mellanrum) så fick vi ett annat trevligt besked. Vi hade fått en lägenhet! Typ. Efter en hel del mejlande ska vi i dag äntligen lägga ett underskrivet avtal i ett kuvert. Och därmed kommer vi om två månader vara sambos på den gulliga adressen Tussmötevägen. Me like!