2008 - Time of my life

När 2006 tog slut befann jag mig i Tärnaby, och kunde blicka tillbaka på ett år som hade varit det bästa i mitt liv.
När 2007 tog slut befann jag mig på Torekällberget i Södertälje, och kunde även då blicka tillbaka på ett år som hade varit det bästa i mitt liv.
Nu, när 2008 tar slut, kommer jag befinna mig i Sundsvall, och visst fan har det här året varit ännu lite bättre än de två tidigare!

Året började med att jag reste tillbaka till Frankrike för att avsluta mina utlandsstudier. Och där sattes väl egentligen trenden för året. För även om vi reste runt en hel del när jag var barn så tror jag att jag slog lite av ett personligt rekord i resande i år.
Frankriketiden avslutades med att jag och en norsk vän vid namn Ingeborg reste iväg till Venedig.

Väl hemma i Bureå igen var planen att jobba lite, ta igen förlorad tid med kompisar, men främst: vila. Vila efter Frankrike, vila inför Sundsvall. Jo, tjena.
Ett par vändor till Stockholm, en fjällresa, en veckas återbesök i franska Aix-en-Provence (jag kunde inte hålla mig borta). Och just det, min födelsedag firades oväntat nog i Umeå på ett vandrarhem tillsammans med Emelie, Jenny och Tina. Umeå Open 27-29 mars var hur kul som helst och det blev nog bästa födelsedagen någonsin. (Tack!)

Från det att jag kom hem i början av februari så var jag faktiskt upptagen varje helg fram till juni tror jag.
Vila – jo tjena, som sagt.

Sommaren var väl kanske inte den roligaste någonsin. Alldeles för mycket jobb för min smak. Men när jag inte behövdes på statoil den sista veckan på sommarschemat snodde jag med mig Rebecka och vi åkte en vecka till grekiska lilla byn Parga. En underbar vecka. Vi råkade finna av Pargas största helgdag så fyrverkerierna vi fick se uppe från berget i Grekland var förmodligen mycket större och vackrare än något som Sundsvall kan åstadkomma ikväll.

Sundsvall, ja.

Två dagar efter Greklandsresan var det dags för flytt. Det känns lite som att det är här som året, ja nästan livet, började på riktigt. För året hittills hade ju egentligen bestått av att hålla mig så road det bara gick fram till Sundsvall. En lång väntan. Och med tanke på att jag (hur sjukt det än kan låta) har haft den här utbildningen i bakhuvudet sedan början på högstadiet, samt varit inriktad på journalistik och skrivande oändligt mycket längre, så kan man nästan säga att hela livet har varit en lång väntan på den där dagen i september då allt tog fart!

Efter ett halvår här kan jag med glädje säga att utbildningen överträffar alla jävla förväntningar jag hade! Okej, kursen i Masskommunikation var inte jättekul, men tiden här i Sundsvall, med allt vad studentlivet innebär, har kort sagt varit underbar.

Nu ska jag se till att årets sista timmar blir så bra som det bara går, och så hoppas jag att jag den 31 december 2009 återigen kan blicka tillbaka på det bästa året i mitt liv!

Gott nytt år på er!

I väntans tider...

Den 21 december skrev jag om årets sista middag i Sundsvall. Det blir dock inte alltid som man tänkt sig...

Nu sitter jag nämligen här igen, i min lägenhet på ett folktomt Förrådet. Men imorgon kommer det inte vara helt tomt. Förutom jag själv kommer en dalkulla hit och håller mig sällskap.

Det räcker gott och väl för mig!

Hockeyskrock och Mark in da Park

När jag återvände till Skellefteå inför julhelgen låg bygdens kära hockeylag på första plats. AIK var för tillfället bäst i landet.
Nu ligger de sexa.
Jag ska väl inte säga att jag helt och hållet tar på mig tabellraset bara genom min blotta närvaro i kommunen, men visst kännns det ganska typiskt att det ska gå kasst när man väl får chansen att se matcherna. För säkerhets skull sätter jag mig dock på en buss och flyr både Skellefteå och Västerbotten innan nästa match går av stapeln imorgon.

På grund av att jag inte har varit helt frisk de senaste dagarna har jag inte orkat sitta uppe på nätterna och se på junior-vm. Men om en timme spelas ju faktiskt en av Sveriges matcher vid en ganska lämplig tid på dygnet.

Och då är det den här killen som vaktar kassen:

... det känns väl tryggt?

Är folk dumma i huvudet eller??

Varför fortsätter folk att ställa frågor när min bortsprungna röst har hindrat mig från att ge något svar precis hela dagen?
Det känns lite som att be en rullstolsburen kille springa ett varv runt huset var femte minut.
Tillslut kommer han att köra in din hand mellan ekrarna i ena hjulet och rulla iväg runt huset utav bara fan...

(Och nu blir väl morsan sur när hon läser det här, jävligt ball det kommer och bli när man inte kan käfta emot (men tack vare den här parantesen kan hon inte ta åt sig alltför mycket va? (och jo, mamma ingår ganska kraftigt i ordet "folk")))

Trippelparantes. Spännande.

Bra skit! XIV (årets bästa skit?)

Okej, jag är ingen sådan där kille som har stenkoll på musik och ser fram emot skivsläpp som om det vore julafton.
Men låt mig ändå få presentera höstens bästa svenska album: Länge leve parken.

Maken till debutalbum alltså! Jag gillar tamejfan alla låtar. Och om jag tänker på året som helhet är det nog bara två album som enligt mig kan konkurrera om titeln årets svenska album, nämligen Johnossi - All they ever wanted och Afasi & Filthy - Fläcken. Eftersom min musiksmak är så spretig och alla tre skivorna tillhör olika musikgenrer så orkar jag inte bry mig om att rangordna dem - alla är svinigt bra helt enkelt!

Bästa låten på Parkens album tycker jag är Vi som visste, men eftersom det inte finns någon video till den så slänger jag in den som snurrat mest under hösten. (Nej, även om albumet är fantastiskt så är musikvideon inget att hänga i julgranen...)

Parken - Jag har varit vilsen, Lisa

Ps. Om någon hittar igen min röst kan ni ju slänga iväg en kommentar och berätta var den håller hus. Jag vill gärna ha tillbaka den snarast!

Always look on the bright side...

Jag tror att jag i grunden är en optimist. Varför oroa sig i onödan liksom, varför gå runt och tänka negativa tankar?
"Hakuna matata" har alltid tilltalat mig. Och Timbuks rader;
Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut...
har varit ett motto jag ofta haft i bakhuvudet de senaste åren.

Nu råkar det vara så att jag (precis som många andra verkar det som) har gått och blivit sjuk över julhelgen. Men inte deppar jag särskilt mycket för det, istället ligger jag nerbäddad och försöker se på saken från den ljusa sida - och det går faktiskt ganska bra!
Till att börja med är jag inte jättesjuk. En vinterförskylning är ju ingen anledning till att gå och gräva ner sig. Pappa, som förmodligen har samma förskylning mår dessutom betydligt sämre än mig, och med tanke på att andra ligger hemma i magsjuka så försöker jag att välkomna min lilla förskylning med öppna armar.

I övrigt har jag listat tre positiva saker med min förskylning:
1. Att den kom nu. Om jag hade blivit sjuk om ett par dagar istället hade jag förmodligen inte varit den trevligaste människan på nyårsafton. Nu både tror och hoppas jag på en fullt frisk Tobias då 08 blir 09!
2. Jag är inte överdrivet peppad på mellandagsrean för tillfället. Så istället för att springa runt på schtaan och slösa csn-slantarna ligger jag hemma och låter kontot förbli orört.
3. Mitt rådande tillstånd gör att jag inte är så sugen på sociala aktiviteter heller. Vilket innebär att jag för första gången under "lovet" verkligen kommer någon vart med plugget.

Så hakuna matata på er!

If life seems jolly rotten

There's something you've forgotten

And that's to laugh and smile and dance and sing.

Jag såg döden i vitögat

Årets försök till gastronomiskt självmord höll på att sluta olyckligt. Jag föll i koma efter själva julbordet och har totalt tappat medvetandet fyra gånger ikväll. Men jag överlevde och nu har jag bara lite "träningsvärk" i magen...

Idag åker tomteluvan på och en dag med hårt jobb väntar!

Nej, jag är inte jultomten. Däremot ska jag jobba på macken från tidig morgon fram till dess att Kalle Anka har tackat för sig. Dresscode på julafton är givetvis en röd luva.
Men ärligt talat känns det inte så jobbigt. Det ska bli kul att få sprida lite julglädje i byn.

God jul kära läsare!

Min önskelista är kort i år

Nu är jag hemma igen. Hemma i Bureå.

Snön ligger som ett mysigt täcke över byn. I huset hänger julgardinerna uppe. Vinterstaden står uppställd i vardagsrummet. Julgranen är däremot inte klädd än - det tar vi imorgon.
Gamla kompisar ringer och smsar och vill planera saker.
Gamla chefer vill att jag ska jobba.

Julklapparna är inslagna, julrimmen påbörjade. Och julmat och julfika har sakta men säkert börjat utöka min omkrets.
Julstämmningen är på topp!

Men...

sjuttio mil är ett långt avstånd,
och tre veckor är en lång tid...

All I want for Christmas is you!

Mat-mästaren Mats

Först kanske jag ska klargöra att det är jag som är mästerkocken som åsyftas i rubriken. Jag heter faktiskt Mats Tobias Söderlund, och så blev det ju en fin alliterationsrubrik.

Nåväl. Jag tycker att det är roligt att laga mat. Dels för att jag gillar att äta maten efteråt (och att då man lagar maten själv får äta precis det man vill*), men också för att själva tillagandet är en ganska trevlig syssla. Att prova nya saker är alltid lite spännande.

Sedan jag flyttade in i min lilla etta med kokvrå har dock min matlagning sjunkit några nivåer. Även om jag lagar mat oftare än vad jag gjorde hemma så blir det alltför ofta snabba och enkla saker. Brist på tid, motivation och pengar att lägga på bra råvaror kan vara några bortförklaringar. Idag, sista Sundsvallsmiddagen för i år, slog jag dock på stort.

Menyn löd som följer:

Timjanskryddad renstek på en bädd av rotfrukter som serveras tillsammans med kokt potatis och en rödvinssås.

Oh my, vad gott det var. Eftersom min lillebror var den lyckligt lottade matgästen så fick dock rödvinet nöja sig med att stanna i såsen. Glasen fylldes istället med den kulinariska drycken coca-cola. Men det funkade det med!

Och bäst av allt: Jag har en jävligt lyxig matlåda som väntar på mig när jag återvänder till Sundsvall efter nyår!

Mumsfillibabba!

*Det där med att få äta vad man vill... En av mina favoritpizzor har falukorv, majs och lök som "topping", men den pizzan är det nog bara undertecknad själv som tillagar!

"Man är ju blek, ful, fet och förkyld..."

Julklappar är trevligt att få. Många gånger även trevliga att ge. Men att inhandla dem - det är en helt annan sak.

Jag vet inte om det gäller alla, eller kanske killar i allmänhet, eller kanske bara de veka bröderna Söderlund. Men en sextimmars shoppingrunda i Birsta och Sundsvall är i alla fall på tok för mycket! Det dröjde inte många minuter efter att vi med snöiga kläder (av snö från både himmlen och marken) återvänt till Förrådet, innan brorsan låg och snarkade i min säng och jag själv låg på golvet och somnade till hockeylandskampen.

Om man för en stund flyttar fokus från ens egna julklappsbrydderier och iakttar alla människor runt ikring så blir dock det utmattande shoppandet mycket roligare. Julen är verkligen ingen glädjefull högtid nere på stan i alla fall!
Man kanske inte ska skratta åt andras olycka, men jag har aldrig hört så många personer skrika öppet åt varandra inne i affärer som jag gjorde idag.
Roligast var däremot en kvinna som gick och pratade i telefon. Hon verkade inte vara alltför uppåt just nu och jag och min bror kunde inte låta bli att storgarva när hon med en djup suck konstaterade: "Man är ju blek, ful, fet och förkyld..."

Dagens skandal stod ju däremot SVT för. När jag väl vaknade upp ur min utmattningskoma blev det tillslut dags för förlängning i matchen mellan Sverige och Finland. Förlängningen blev mållös och endast straffläggning återstod. DÅ BRYTER SVT!
"Sändningstiden är slut, vi måste lämna över till landet runt."
Okej att det var en skitmatch, men det var ju bara straffar kvar!
Och Landet runt av alla jävla program.
Repriserade lokalnyhetsreportage. Yippei kay ey!
Näe, skämmes!

Sagan om min lillebror II (den lilla kommunisten)

Så var det här, det så kallade jullovet. Föreläsningsfria veckor heter det väl egentligen, men ordet jullov får det att dra lite mer i mungiporna.

Tiden här hittills har passerat galet fort, säkert mycket tack vare alla underbara människor. Dessa underbara människor sprids nu för vinden under några veckor. Några åker idag, de flesta imorgon. Jag däremot, stannar till på måndag.

Anledningen till att jag dröjer mig kvar lite längre är att min lillebror just nu sitter på en buss som närmar sig drakstaden. Det blir första gången han hälsar på mig sedan jag flyttade hemifrån. Besöket till ära tänke jag fortsätta berätta litegrann om den lilla krabaten. Han är nämligen ganska lustig.

Jag kan inte riktigt minnas när, men det var väldigt länge sedan, som min bror började skilja sig från mängden. Inte på ett dåligt sätt - men han stack i alla fall ut från de andra pojkarna.

Mycket kan man kanske tacka/beskylla håret för. Att han, trots sin bleka hy, kan odla ett präktigt afro är inte något man ser var dag. Tillsammans med afro nummer två (även kallad Moises - som till skillnad från min bror har anlag för sitt afro) bildade de en utstickande duo på skolgården.

En annan lite udda detalj med min bror är hans musikintresse. Han tillhör den lilla skara ungdomar som än idag köper musik - i stora kvantiteter dessutom. Och det är inte bara själva köpandet som gör honom lite gammalmodig. Han lyssnar nämligen mycket på LP-skivor också.

Nu när jag träffar honom mer sällan så märker jag många nya och udda saker med honom varje gång vi ses. Som sist jag var hemma hittade jag en diktsamling skriven av Bruno K. Öijer på hans nattduksbord. Jag visste inte att han gillade poesi!

Och när jag för några dagar sedan pratade med honom på telefon berättade han att han hade förberett sig inför den långa bussresan hit - genom att låna Karl Marx biografi från biblioteket! Okej att han sedan länge har varit fascinerad av diverse skum vänstervriden musik, men va liksom?

När jag så igår frågade vad han egentligen ville hitta på här i Sundsvall, förutom att avklara julklappsshoppingen, svarade han: "Jag tänkte köpa ett par röda jeans."

Jag vet inte om det är den lilla kommunisten inom honom som talar, eller om han har onödigt mycket julstämmning, men visst ska vi försöka hitta ett par röda braxor imorgon!

Eftersom jag skriver alldeles för långt har min bror hunnit anlända nu!

Julstämning II

Nu är det fan nära alltså. Dagens andra föreläsning blir den sista på länge, och som de flesta nog vet stavas anledningen: J U L.

Trots att det underbara vintervädret som vi har haft här i Sundsvall så smått har började töa bort så är julstämmningen på topp. Igår var det julfika med gänget och därmed var den årliga uttöjningen av våra stackars magsäckar påbörjad! Allt var sjukt gott och jag fick en skräddarsydd AIK-pepparkaka.

Nu vankas det risgrynsgröt till lunch!
Say no more.

Bad hair day

Förra veckan var kanske världens bästa vecka.
Den här veckan började dock allt annat än bra.

Eftersom jag gick och la mig så tidigt igår, typ klockan elva, hade jag satt väckarklockan på åtta. Jag vaknade innan väckarklockan ringde – trött som fan. Jag kände mig inte alls utvilad, så jag gick snabbt in i duschen för att lyckas få upp ögonen.
Efter en kvart i duschen hade jag tillslut blivit människa igen.
Jag börjar stöka fram frukost, men blir helt ställd när jag tittar på klockan. 00:09. Vad i h…?!
Inte konstigt att jag inte kände mig helt utvilad…

Jag ställde tillbaka smöret i kylskåpet, la mig i sängen och somnade med morgonrocken på.
Och när jag klev upp på riktigt i morse fick jag ännu en påminnelse om varför jag aldrig duschar på kvällarna.

Snyggt byggt!

Jobba, jobba, jooobba!!!

Jag har nu tillbringat dryga 50 timmar med skolarbete i veckan. Och då har vi en skoldag kvar att genomföra.
Jag har under samma tidsperiod sovit ungefär 12 timmar.
Och jag har under samma tidsperiod haft min förmodligen bästa vecka sedan jag kom hit till Sundsvall!

I en normal människas öron kanske det låter lite konstigt att en vecka som landar på nästan 150% av en heltid i skolarbete kan vara rolig. Men jag tror nog att de flesta som har varit med på redaktionsövningaren kan hålla med.

För tillfället är jag bara sjukt stolt över hur bra tidningen till slut blev. Väldigt nöjd, både i min roll som sportchef och redigerare. Och hela övningen höjdes en dimension och blev mycket mer äkta när Regina hittades ikväll. Efter två dygns skrivande kom helt plötsligt en annan nyhet som var sjukt mycket viktigare än allt annat i sista stund.
Vi spräckte bara vår deadline med en knapp halvtimme tror jag.

Sen jag kom hem från strax före midnatt har jag gått på en enda lång adrenalinkick tror jag, men nu börjar tröttheten slå till. Imorgon bitti får vi se våra tidningar tryckta och klara. Jag längtar verkligen. Nästan lika mycket som till sängen...

Klockan är fyra, å det är dags å gå hem…

Det är inte bara dunkamigdulåblå-Frida som kan nynna på de raderna efter en kväll på krogen, utan även Tobias Söderlund efter en morgon/dag/kväll/natt på skolan.
Det har minst sagt varit en lång dag. 07:30 var klockan då jag klev in i J-huset och nu har den hunnit ticka iväg till 04:00. Jag är för trött för att räkna ut hur många timmar det innebär, och ärligt talat vill jag nog inte veta heller. Men totalt sett är jag nästan uppe i 40 timmars skolarbete den här veckan – efter tre dagar.
Och om någon vänlig själ där ute tycker att jag förtjänar lite vila så kan jag meddela att så blir inte fallet. Jag ska nämligen vara tillbaka på skolan senast 10:00 och kommer sedan att häcka på våning fyra åtminstone fram till deadline, vilket innebär 23:00.
Då kan vi nog snacka trötthet.
(Jag tog faktiskt en hel timmes lunch mellan 07:30 och 04:00 idag/igår, så det är inte så jättesynd om mig…)
Godnatt

Akut sömnbrist

Idag har jag gått omkring och småskakat hela dagen.
Min lekmannadiagnos lyder: sömnbrist. Jag har tappat räkningen nu, men jag är nog upp i nästan en hel vecka i sträck då ingen natt sträckt sig fler antal timmar än vad jag kan räkna på ena handen.

Nu hoppas jag på en normal natts sömn, för resten av veckan lär det ju inte bli mycket av den varan. Kommande två dygnen blir dygnetrunt jobb med redaktionsövningen. Förhoppningsvis kommer jag kunna visa några livstecken efter deadline 23.00 på torsdag, men förmodligen inte.

Rast

Hemtentan glider in på sin femte timme av nio och nu tar jag lunchrast. Det känns faktiskt som om det går ganska bra. Kanske ska man våga hoppas på ett lite högre betyg än E trots allt!

Nu väntar en gigantisk portion pytt i panna innan jag ska börja brottas med "journalisters roll i det demokratiska samhället och i det offentliga samtalet". Kul va?

Nu smäller det! (som Alfred Nobel skulle sagt)

Nästa vecka kommer förmodligen bli den mest hektiska veckan i mitt liv - skolmässigt i alla fall. Och det hela inleds med en hemtenta imorgon mellan 08.00 och 17.00. Helst skulle man ju vilja lägga sig ner och dö bara efter det, men en timme senare har jag ju kvällskursen i redigering som jag ska infinna mig på...

Min pluggsöndag blev väl ingen heldag i böckerna om man säger så. Tre blogginlägg idag skvallrar kanske lite om att jag inte har haft full fokus. Msn, teven och mobilen är tre andra fina distrationsmoment.
(3kr räcker länge när man pratar med folk som har halebop!)
Passande nog är saldot på mobilen tomt nu, så om jag drar ut nätverkskabeln och tv-sladden imorgon ska nog hemtentan gå som på räls!

Wish me luck!
(Ett E ska man väl lyckas fixa?!)

Kiss- och bajshumor

Förutom bloggosfärens hjärtefrågor som bl.a. FRA och IPRED-lagen så är det oftast konstiga och utstickande nyheter som brukar ligga i topp på bloggportalen. Därför tycker jag att en artikel med rubriken: 21-åring bajsade på polisen inte har fått större uppmärksamhet i bloggvärlden.

Jag tror att jag har sett nyheten i fyra eller fem olika tidningar senaste veckan, men ingen av de stora har dragit på den och därför har den väl hamnat lite i skymundan.

Jag kan i alla fall inte låta bli att skratta när jag läser rader som:
Det hela ska ha utspelat sig i april i år då mannen bestämt sig för att gå hem från Sundsvall till Umeå. När 21-åringen stoppades av polisen ska han ha bajsat på en av poliserna, hotat dem med att smitta med HIV och bitit en annan.

Dans, dans, dans!

Gårdagen gick verkligen i dansens tecken (faktiskt utan att jag själv skakade rumpa en enda gång).

Under dygnets ljusa timmar, och även några av de mörka, pågick det danstävlingar i sporthallen här i Sundsvall och vi såg faktiskt det mesta. Regionstävlingar i Streetdance och Discodans gick av stapeln under namnet DragonDance 2008.
Även om danserna inte var desamma som jag en gång i tiden tävlade i så blev jag ännu en gång sjukt sugen på att börja om. Jag kunde inte riktigt sitt stilla där på läktarplats (vilket i och för sig kan ha berott på att bänkarna var stenhårda).

Höjdpunkterna tyckte jag var pardisco och street singel.
Sjukt kul och imponerande.

Ett extra grattis till "prinsesstårtorna" och ett stort tack till Jonnas mamma som sponsrade de fattiga studenterna som var nära att vända i dörren! Det hade verkligen varit tråkigt att missa alltihopa.

Ja, det blev mer dans på kvällen också, dock inte ute på något dansgolv, utan framför teven. Hemma hos Angelica zappades det mellan isdans och dansbandsmusik...

Lykke Li - Dance Dance Dance

Bra skit! XIII

Denna fredag blir det en bra låt från ett av Sveriges roligaste och mest oförutsägbara band. Tyvärr finns det ingen musikvideo
- men det är ändå bra skit!

Lillasyster - Kometen

Nobelpriset nästa?

Titta här! Någon idiot har lyckats uppfinna en maskin som gör att man kan springa/jogga/gå utomhus - och få träning samtidigt!

På allvar? Nobelpriset i onödiga uppfinningar?

Hej Einstein...

Ipred och abborrjägaren

”Nedladdning hotar oetablerade artister”

Så lyder en av alla Ipred-rubrikerna som flyger omkring i kvällspressen just nu. Jag funderar ett tag på de orden. Så jävla ogenomtänkt. Orden kommer från Joakim Nätterqvist. Kanske föll han av sin häst en gång för mycket under arn-inspelningarna, men nedladdning är ju faktiskt en möjlighet för oetablerade artister att bli kända innan man lyckats få ett skivkontrakt osv. Visst har han en liten poäng när det gäller hans egen kära filmbransch, men för att ta ett exempel:

Hur fan hade Basshunter lyckats klättra upp till toppen av varenda jävla topplista i Sverige och senare även bli etta i England om det inte vore för nedladdningen?

Med andra ord: Snälla politiker! Rösta igenom Ipred-lagen fort som fan! Vi behöver inga fler dota-spelande nördar i mankinis som sjunger om botar med flicknamn...

(Det är faktiskt inte så kul när man är utomlands och pratar med folk och de börjar sjunga boten anna när man nämner att att man kommer från Sverige!)

Hockey, hockey, hockey!

En intressant iaktagelse som jag gjorde när jag var hemma var att alla jag pratade med under helgen pratade hockey. Visst, jag kanske förde ämnet på tal i vissa av konversationerna, men det är väldigt tydligt att hockeystaden Skellefteå trivs just nu. För de gnälliga tongångarna kring hockeysnacket var som bortblåsta. Det är ju inte varje säsong som guldstadens hockeylag nämns i samma andetag som SM-guld...

Här i Sundsvall blir det också en del hockey faktiskt, om än kanske inte riktigt lika kul som att se AIK ta tre poäng på hemmaplan.
Onsdag: Hockey, Sundsvall - Leksand. Den tråkigaste matchen jag sett på mycket länge. Värdelöst spel. Sjukt målsnålt.
Och fel lag vann.
Torsdag: Hockey, Timrå - HV71. Blir förhoppningsvis lite riktig hockey då. Rätt serie åtminstone.
Fredag: Hockey, Mariestad - Leksand. Fel serie igen. Och den blir såklart inte på plats. Men det är fredag och med det följer väl lite andra saker som kan höja stämningen.

Sen har jag hört någon nämna att man bör plugga också. Hm.

Stjärnfall och Vinterkyssar

I år kommer jag att följa en enda julkalender.
Nämligen den här.
Stjärnfall och Vinterkyssar är namnet på årets decemberföljetong signerad Annika Bäckström. Förra året bodde jag mitt i skapandet av det årets julkalender, Kramsnö, men nu när jag och Annika bor betydligt längre ifrån varandra ser jag fram emot att klicka mig in varje dag utan att veta vad som väntar.

Men jag har ju såklart en aning om vad man kan förvänta sig.

Välskrivna och korta texter med tillhörande illustrationer. Julmys och kärlek. Säkert både skratt och tårar. Och såklart ett lyckligt slut. Om jag känner Annika rätt det vill säga.
De två första delarna är redan publicerade. Tjugo-två delar kvar.
Sen är det jul.