Frankenstein, Dracula och... Sarah Palin!

Idag är det Halloween. Men eftersom vi bor i ett land som bara låtsas fira denna högtid är de flesta halloweenfesterna förlagda till morgondagen, eftersom lördag är en bättre festdag helt enkelt.
Så istället för fest idag blir det allsvensk hockey och kladdkaka. Eller va fan, det låter ju ganska festligt det med, i alla fall om man tar bort ordet "allsvensk".

Hursomhelst, läste i Expressen att en het trend i Alaska är att klä ut sig till videpresidentkandidaten Sarah Palin. Klockrent! Mer skrämmande utstyrsel än så går väl knappast att hitta...

Lagen i mitt hjärta

Av alla idrottslag i alla sporter på detta jordklot finns det endast två stycken som jag verkligen hejar på. Det har aldrig funnits något annat lag och kommer förmodligen aldrig att finnas i framtiden heller.

De två lagen heter Skellefteå AIK och Liverpool FC och för tillfället leder båda dessa lag den högsta ligan i landet.

Att Liverpool leder är väl kanske ingen sensation, även om de inte har vunnit ligan sedan jag var ett år gammal. Att AIK nu leder är däremot ett smärre mirakel.
27 år har det gått sedan de gulsvarta senast låg i toppen. 27 år. Då var jag inte ens påtänkt, ärligt talat vet jag inte ens om mina föräldrar hade träffats då! Att få uppleva den här dagen känns helt underbart, synd bara att jag inte var på plats i Skellhell.

Om jag hade ett barnsligt flin fastklistrat i nyllet när jag såg årets första snö igår så är det ingenting mot den glädje jag känner idag. Inatt kommer jag drömma mysiga drömmar om AIK:s andra SM-guld och Liverpools 19 ligatitel!

Ärligt talat brorsan...

Hittade den här enkäten från min kära gamla frukosttidning Norran. Min bror och hans begåvade vänner fick svara på frågan: "Vad ser du fram emot just nu?"

Ja, svaren hittar ni här...

Högkvalitativ journalistik alltså!

Julstämning

Jul, jul, strååålande jul!
Efter att ha suttit på kåridårenmöte och planerat det kommande julnumret klev jag ut från kårhuset och mötte årets första snöfall. Gissa om julstämningen slog till!
Nog för att december i Aix-en-Provence var bland det mysigare jag varit med om, men det ska bli skönt med en (förhoppningsvis) vit jul och advent i år!

Och med "vit" menar jag alltså att den ska innehålla snö, inte att den ska vara alkoholfri.

På tal om o-vit (svart?). Minns vårt glöggparty förra året. Många, många liter väldigt spetsad glögg, många, många människor på väldigt liten yta. Mycket, mycket trevligt!
Rue Bedarride - det var tider det.

Men i år är det svensk jul som gäller, jag börjar tagga redan nu!

Busungarna - Tomten jag vill ha en riktigt jul

Dagens goda gärning

Jag är en snäll person. Idag hjälpte jag en tant, årsmodell 20-talet, att hitta ut från In:gallerian.
(och för er som inte bor i Sundsvall - det är svårare än det låter!)

HELG!

Jo, nu är det faktiskt helg, redan innan lill-lördag! Ett reportage ska förvisso skrivas innan fredag eftermiddag, men det ser jag som en detalj i sammanhanget. Nästa gång jag måste infinna mig på skolan är i alla fall inte förrän nästa tisdag. Skööönt!

Långhelgen/reportagetiden gör att klassen sprids för vinden. Mammas mat verkar locka ganska många. Men jag stannar kvar i Sundsvall och planerar att ha världens bästa helg här. Så det så.
( jag vill ju inte nöta ut mina föräldrar som nyss var här...)

(förutom att jag verkligen gillar paranteser så tänkte jag bara säga att jag lyckades få med ordet "schlagerterror" i en rubrik på redigeringen idag, aftonbladet nästa?)

Praktik light

Alla journalisttvåor verkar idag ha haft lite panik över sina ansökningsbrev till vårens långpraktik. Det påminde mig om att jag faktiskt har fixat min praktikplats till våren redan. Eftersom Johannes hann först till Norran så blev det VFs Skellefteåredaktion för min del.

Deras redaktion består av två personer, varav en inte jobbar heltid. Jag kommer med andra ord utöka den totala arbetskraften där med en hel del.

Vecka tolv och tretton kommer jag alltså att spendera i hembygden som lokalskribent. Och dagen efter praktikens slut fyller jag 20. Min spontana reaktion är: fan! Jag som hade tänkt glida runt på Casino Cosmopol på min 20årsdag. Men det får bli helgen efter helt enkelt...

Det är inte varje dag...

... som man kastar ut en soffa från fjärde våningen. Men roligt var det. Någonting att prova om man har tråkigt en söndag!
(och har en soffa över)

Och det är inte heller varje dag som Liverpool spöar Chelsea på Stamford Bridge! Helt underbart! Senast The Reds vann ligan var jag ett år gammal, det skulle ju vara trevligt om de kunde göra om den bedriften nu. Efter dagens match gick de upp i ensam ligaledning och visst ser det bra ut!

You'll never walk alone!

Dagens mest oväntade inköp

Och så har päronen rullat iväg norrut igen...

Söndagen har spenderats på Birsta. Siktet var inställt på en taklampa, som nu sprider ljus i min lägenhet. Men givetvis blev det en del annat också. Tror dock att jag lyckades hålla mig under tusenlappen i alla fall.
Några av mina mer oväntade inköp var Bonniers stora film- & videoguide (730 sidor, köpt på kilopris!), en iskubsgrej i form av hjärtan, samt två (!) ostkupor.

Livsviktiga grejer!

(en av ostkuporna ska faktiskt Elin ha...)

Nu kommer päronen!

Och dagens glosa är: Panikstädning!

Ett måste i höstmörkret

Ikväll har jag sett Låt den rätte komma in. Det var ganska precis ett år sedan jag läste boken, och som jag har längtat efter filmen! Med tanke på att Sagan om Ringen-trilogin är det enda verket som jag uppskattat mer på vita duken än i bokform så var ju givetvis allting upplagt för ännu en bok-film-besvikelse. Men icket!

Jag säger inte att filmen är bättre. Men jag räds inte för att använda ord som underbar och Oscarsgala när jag pratar om filmen.

Recensionen är snart färdigskriven, den sparar jag dock till nästa nummer av Kåridåren. Men som ni säkert förstår så kommer mitt omdöme vara övervägande positivt. Se filmen eller läs boken. Gör helst båda. Det här är helt enkelt en saga ni inte får missa!

Bra skit! VII

Fredag. Dags för lite mer musik här på bloggen.
Eftersom det kommer bli en relativt lugn helg för min del så blir veckans musiktips en relativt lugn låt, signerad Lasse Lindh.

Första gången jag hörde Lasse tyckte jag att han verkade vara en ganska mesig kille med töntig rim. Men när det gäller musik är jag ganska bra på att ändra mig.
Förutom att jag har sjunkit ganska långt ner i hiphopträsket för tillfället (jag kämpar mig förtvivlat uppåt) så är jag även inne i en Lasse Lindh-period. Får se hur länge den håller i sig, killen kommer ju hit till Sundsvall den 12 december, kanske borde man pallra sig dit?

Lasse Lindh - Svenska hjärtan

Paliec sveiks*, journalistyrket?

Jag har nog aldrig varit så utmattad på grund av tankeverksamhet som jag är nu. Högskoleprovet och något fett nationellt prov i Matte C eller någonting kanske kan konkurera, på den nivån är det.

Vad har jag gjort då? Jo, redigerat tidning. Låter kanske inte så märkvärdigt, men stressigare sysselsättning får man ju leta efter då man har en tajt deadline. Från nio till tre satt jag vid datorn och jobbade (okej, en kvarts lunchrast blev det faktiskt).
Med fem minuter kvar var förstasidan tom.
Det mesta löste sig dock tillslut och resutatet blev bra, cred till redaktionen! Men även om resultatet blev bra så mår jag inte särskilt bra. Huvudet bultar och jag känner mig som ett skal utan innehåll. Helt tom bara.
Men vet ni vad?

Jag älskar det!

Det här var min största utmaning hittills här i Sundsvall och redigering är verkligen tokroligt. Jag längtar tills jag bemästrar InDesign till fullo! Kanske blir det ingen journalist av herr Söderlund, kanske blir han redigerare istället!

*Paliec sveiks betyder adjö på lettiska.
Väldigt intern grej, orkar inte förklara...

Bra helg/dålig helg

Ja, nu kan man alltså dricka utan att bli bakfull.
Men istället kan man vakna upp dagen efter med värre åkommor...

Jag känner att ännu en limerick är på sin plats!

En partytjej ifrån Aberdeen
drack sitt bakfyllefria rödvin
hon blev full och fick ligga
men sen fick hon tigga
på apoteket, efter aidsmedicin

IDAG ÄR DET INTERNATIONELLA CAPSLOCK-DAGEN!!!

Idag kom första tentaresultatet. Och det gick brA, bArA brA...

Nu väntar två heldagar i InDesign för min del. Först är jag redigerare imorgon på någon form av redaktionsövning, sedan är det redigeringsworkshop på fredag. Känns bra med massa övning inför slutuppgiften i redigering på tisdag.

I övrigt är det vårat feta reportage som hänger som ett mörkt moln över våra huvuden. Idén är kläckt och jag ska genomföra mitt besök på måndag. Lite research och förberedelser innan så ska det nog bli bra!

Vet ni vad? Skola är kul!

"Fram med gräsklipparen!"

Nu börjar det bli dags för en sån där, vaheterde, klippning! Tittade igenom min blogg från Frankrike förra hösten och jag har inte tänkt låta håret spåra lika mycket som det gjorde då. Här i Sundsvall pratar jag ju åtminstone samma språk som frisörerna, så jag ska väl inte behöva vara alltför rädd för att de ska fucka upp min frilla totalt.

Lååångt, men den längden är fan inte långt borta nu!

Och en till rolig hårbild från förra hösten...

Det här är för övrigt anledningen till att jag inte duschar just innan jag går och lägger mig - även om jag i detta fall hade däckat med regnblött hår... (Foto: Annika Bäckström)

Våldtäktsmannen Tobbe

Idag dissade jag allt vad gruppträning heter och begav mig ut allena i mörkret med min MP3-spelare som enda sällskap. Jag kände att en löprunda var på sin plats för att rensa tankarna lite.

Hittade en trevlig liten upplyst gångväg längs Selångersån och lunkade iväg väster ut till tonerna av Timo. Men efter ett tag var vägen plötsligt inte upplyst längre.
"Äh, jag fortsätter!"
Mitt i beckmörkret kommer plötsligt ett starkt ljus emot mig. Jag inser medan ljuset närmar sig att det sitter på en människa och att jag inte behöver vara rädd för att bli överkörd. Trodde jag ja!
Visst, ljuset satt på EN människa, men bredvid och bakom människan var det typ 20 människor till som jag inte såg förrän jag var centimeter från att golva någon hurtig tant.
(Värsta Jonna-style liksom!)

Jag hade just så pass kommit över chocken över att ha sprungit in i ett gäng motionärer så jag inser att vägen är slut.
"Men var fan kom dom ifrån då?!"
Jag hittar en liten öppning i skogen som känns som en upptrampad stig och traskar sakta inåt. Armarna håller jag framsträckta i klassisk zombietappning för att undvika att gå in i ett träd och bli liggandes avsvimmad i den stinkande leran som jag klafsar omkring i.

Tillslut ger jag upp och vänder tillbaka.

När jag stapplar ut på gångvägen igen ser jag någon annan som är ute och springer. Och vägen slutade faktiskt inte där jag irrat ut i skogen utan fortsatte längs ån! Jag tar rygg på den ensamma löparen. Försöker hålla lite avstånd för att inte verka alltför våldtäcktscreepy. Jag kom ju trots allt precis utrusande ur skogen och började direkt springa efter stackarn...

När jag tillslut kommer ut till en upplyst asfaltsväg ser jag att personen jag förföljt var en äldre man, så förhoppningsvis skrämde jag inte ihjäl honom med mitt stalkeraktiga beteende.
Inser snabbt att jag befinner någonstans i gangsterhooden Nackstas industriområde. Tre återvändsgränder senare hittar jag ut på känd mark och kan ta mig hemåt igen.

Femtio minuter efter att jag begav mig ut spurtar jag till förrådet. Håll käft och kör är budskapet som får mig att pinna på ända fram till dörren. Rihanna alltså. Bra skit!

Reportage

Femtusen tecken.
Idé?
Någon?

Från hockeyrumpa till hemmafru

Johannes - Mannen, myten, legenden.

Ja Angelica, killens rykte som en riktig housewife är förhoppningsvis väl spridd snart. Nog för att han är van vid att vara mytomspunnen, men tidigare har det varit av helt andra anledningar:

Under gymnasietiden var det en särskild kroppsdel som var i fokus när man pratade om Johannes. Nämligen hans hockeyrumpa. Att vi i klassen hade diverse smeknamn som kretsade kring hans bakdel var väl kanske ganska naturligt. Men en dag fick vi höra att även folk i lägre årskurser, som inte visste vad Johannes egentligen hette, refererade till honom som "Rumpan".

Mytomspunnen var ordet!

Hur blev han då den brödbakande kanelkillen som vi känner idag? Ja, hans köksliga intresse har exploderat här i Sundsvall, men jag tror att man kan datera födelsen av Johannes brödbagaren till den 14 juli 2007. Jag, Emelie, Jenny och Johannes var hemma hos mig och fick för oss att vi skulle baka scones. Johannes blev väldigt engagerad. Och på den vägen är det...

Är det bara jag som anar kärlek vid första ögonkastet?

Edit: Nu har Johannnes fått en egen etikett nere till höger här i bloggen. Jag hoppas på fler uppföljningar med andra ord...

Det levande skafferiet Johannes

Minns ni vad jag skrev om för en vecka sedan? Om jag säger Johannes och bikarbonat, ringer det en klocka? Annars kan ni läsa det här först...

Nu har det nämligen hänt igen.

Ensam mamma söker började lida mot sitt slut och jag blev sugen på att fixa någon form av kvällsfika. Med tanke på den stora påsen äpplen som jag lämnat orörd sedan jag köpte den tidigare i veckan så var äppelpaj ett naturligt alternativ.
Jag börjar leta upp något vettigt recept men inser snart att jag saknar en viktig ingrediens.

- Det blir inte riktigt lika gott utan kanel, va?, frågar jag.
- Men jag har kanel i jackfickan, säger Johannes med ett flin.

Jag och Elin börjar skratta över hans fantastiska självironi från förra veckans händelse. När skratten dör ut frågar jag, bara för att få det bekräftat:
- Du skämtar va?
- Näe, jag tror inte det, skrattar Johannes.

Vi fortsätter att skratta alla tre tills jag till slut går och börjar gräva i Johannes jackfickor. Och vad ligger där, om inte en liten tupperwareburk med kanel!
Helt sjukt.
Och jag som trodde att jag kände den människan...

(Ps. Den här gången var det jag som fick stå för bakningen, och den blev riktigt god! Tack vare kanelen såklart...)

En udda anledning till huvudvärk

Ännu en helg och vecka lider mot sitt slut. Men jag har faktiskt inte tänkt sammanfatta helgens göromål i detta blogginlägg. Det beror inte på att jag inte gjort något. För det har jag.
Det beror inte på att jag inte haft roligt, för det har jag haft.
Jag känner bara inte för att skriva om det.

Istället ska jag skriva om dörrar!

Jag anser mig själv vara en ganska klipsk kille, åtminstone normalbegåvad. Därför tycker jag att det är märkligt att jag aldrig kan lära mig åt vilket håll dörrar ska öppnas.
Jag tänker i första hand på dörrarna i huset Dalgatan 14. Huset där jag bor alltså.
Okej, min egen dörr har jag kommit underfund med, men alla andra dörrarna; ytterdörrarna, dörrarna till trappuppgången, tvättstugan osv. Det är helt jävla omöjligt, antingen är det dörrarna, eller min hjärna som är felkonstruerad.

Jag vet inte hur många gånger jag tryckt ner handtaget för att sedan gå rakt in i dörren. PANG!
Dra Tobias, draaa i handtaget!
Fortsätter det så här kommer jag antingen utveckla en en konstant bula i pannan eller en stark fobi för dörrar...

Bra skit! VI

Träningsvärk är bra skit. I alla fall när den är sådär lagom som den är nu. Värken från fotbollen förra lördagen hade lagomt lagt sig innan jag igår boxade överkroppen alldeles matt.
Väldigt imponerad av sparringpartner Elin, repris när träningsvärken lagt sig?

Men men, nu är det helg och jag känner att det börjar bli en tradition med lite bra skit från musikvärlden inför veckoslutet.

Efter att ha lyssnat sönder "jobb" har jag börjat beta av nästa låt från Afasi och Filthys fantastiska album Fläcken. Finns tyvärr ingen riktig musikvideo till den, så blunda och låt öronen njuta!

Afasi & Filthy - Natten till idag

Latte-lovers beware!

En bystig brud från Lausanne
drack kaffe så ofta hon hann
Men föga kunde hon ana
att hennes kaffedrickarbana
gjorde att brösten plötsligt försvann

Ännu en anledning till att inte dricka kaffe tjejer!

Förutom att det smakar skit alltså...

Kvällshumor! (ett riktigt jävla trött inlägg)

MSN-konverserar med mormor Joppe om allt från zombieljud till kladdkakor. Och kvällshumor.
Kvällshumor är ett lustigt fenomen. Saker som mitt på ljusa dagen verkar var ungefär lika roliga som att undersöka bakteriefloran i ett murmeldjurs tarmsystem, kan på kvällen vara kvalitetshumor av högsta klass.

(den liknelsen är nog en indikation på min trötthet)

Peaken kom när jag insåg att nutidstest är ett anagram på nudisttest.
Nudisttest. Hur fan skulle ett sådant gå till?
Jag tänker mig en idol-jury (vi väljer ut Bagge, Swartling och Clabbe för att de ser mest ut som om de skulle kunna vara läskiga killar i en porrfilm). Deltagarna kommer in, en efter en, alla iklädda någon form av lång rock - ni vet, blottarrocken.

Swartling: Jaha, och vad ska du bjuda oss på idag?
Deltagare ett (som av en händelse liknar Shaggy i de otecknade Scooby-Doo filmerna): Jag tänkte bjuda lite på, ehm, mig själv!
Swartling: Kör hårt!
Shaggy-killen droppar rocken och börjar posera.
Bagge: Stopp, stopp, stopp! Har du tänkt någonting över huvud taget när det gäller stylingen?! Håret till exempel, när gjorde du något åt det senast?
Shaggy-killen sträcker sig obekvämt efter rocken.
Clabbe: Nämen nu tycker jag att du är lite orättvist. Jag har inget emot den lite naturliga stilen.
Swartling: Men bara för att du tycker att 60-talet var the time of your life jävla hippiegubbe!
Shaggy-killen lämnar lokalen efter ett tämligen misslyckat nudisttest.

Och dagens glosa är: könshårsstyling.

Jag inser plötsligt att jag själv bara har på mig min kära morgonrock eftersom jag var för lat för att ta på mig kläder efter duschen. (Har jag nämnt att jag är trött?) Under några nanosekunder överväger jag att gå till den stora spegeln i hallen och köra ett eget nudisttest. Sen blir jag tvungen att slå mig själv lite grann för att jag är dum i huvudet.

Tankarna går till Åttingsbergs nutidstest. Tänk vad roligt om någon skulle råka höra fel och villigt bränna av ett hejdundrande nudisttest framför klassen...
Nä, jag tror det är bäst att jag slutar skriva nu. Det här kan bli obehagligt annars.
Godnatt.

(är det bara jag som får fylleblogginläggsvibbar av detta? lite mera rättstavat kanske...)
(trött var ordet)

Helgläsning!

Nu har nya kåridåren kommit!

Jag har snart läst igenom hela nummret av Sundsvalls kära studenttindning. Den är riktigt bra! Och det säger jag inte bara för att undertecknad har bidragit...

Intervjun med Kristian Anttila var en godbit. Intressant läsning och sjukt snygg redigering. Bra jobbat!

Läs den!

1900-talsbrev och presidentdebatt!

Nu drar det snart igång. The final debate. Det är alltså presidentvalet på andra sidan pölen vi snackar om.

Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig för att sitta upp i min ensamhet och följa nattens debatt. Så här långt har det dock gått alldeles utmärkt att hålla sig vaken och snart börjar det. Jag äter pizza och svarar på lite brev från mina vänner i Kalifornien för att komma in i rätt stämmning.

Ja, brev, sånna där handskrivna ni vet, utan snabel-a i adressen. Ganska trevligt faktiskt, fler borde prova på det!

Anyways, nu ska det bli skoj att se Obama kicka lite gammal republican-ass!

Byt namn!

Så damp den äntligen ner i brevlådan. Boken.
"Byt namn! och andra sätt att lyckas som journalist"



Jag förväntar mig egentligen inte så mycket information av värde för min karriär, utan har mest köpt den för underhållning. Men det här med namn är intressant. Jag har kanske inte allvarligt övervägt ett namnbyte, men funderat har jag gjort.

Att bara hitta på något namn som låter fräsigt är dock inte min melodi, utan jag skulle ändå vilja ha någon relation till namnet. Det coolaste efternamnet i min släkt är Falk, som bars av min gammelfarmor innan hon gifte sig.
Tobias Falk.
Inte riktigt slagkraftigt nog.
Kanske byta ut Tobias mot Tobbe, som alla ändå kallar mig.
Tobbe Falk.
Börjar det likna något? Kanske spetsa till efternamnet med att byta ut k:et mot ett x. Hm. Vem vet, när ni läser mina artiklar om några år kanske jag heter Tobbe B. Falx.
Vad tycks? Någon som har något annat bra namn som kan ta mig till toppen?

(Ps. B:et står för Bobby, men det är en helt annan historia...)

Till er som inte ser fram emot morgondagen

"InDesign är som en elvisp, det är nästan för enkelt!"
/Thomas Lövgren, redigeringsmästare

Sportnörderi och InDesign

Idag har varit en riktigt bra dag!
På skolan hade vi en heldag framför InDesign, och till skillnad från många andra i klassen så tycker jag verkligen att det är riktigt jävla roligt med redigering. Blir jag bara bra på det skulle jag absolut kunna jobba med det.
Hann dessutom klart med nästa lektions uppgifter, men jag tror jag ska gå på lektionen ändå och nörda lite extrauppgifter...

Efter en liten prommis med Johannes var det dags för första träffen med Sportjournalistklubben. På förhand visste jag inte riktigt vad det innebar, men det visade sig vara riktigt roligt. Yrkesverksamma sportjournalister och annat folk med fascination för både sport och journalistik var samlade. Inbjudna gäster var Sören Åkeby, Tom Wandell och Stephanie Jones. En riktigt trevlig trio.

Sportsnack och pizza, kan inte bli så mycket bättre va?

Höstpromenad

Träningsvärken klamrar sig fortfarande fast i mina lår. Därför bestämde jag mig tidigare idag för att gå ut på en liten promenad och "gå bort" träningsvärken. För att inte behöva skämmas för mitt ohyggligt låga tempo tog jag med mig min kära kamera som legat och samlat damm alldeles för länge.

Trots kameran i högsta hugg fick jag lov att anstränga mig ordentligt för att inte se ut som en stelopererad pensionär när jag spatserade omkring.

Bloggen har ju varit väldigt bildfattig på senare tid, jag ska försöka att bättra mig. En fotopromenad i höstvädret är ju alltid en början i alla fall!

Hösten is the shit. I bakgrunden ser ni Mittuniversitetet.

Johannes brödbagare

Johannes är en ljuspunkt i all min träningsvärk och bakfylla just nu. I och för sig väckte han mig vid halvtolvtiden i morse, men nu tar han igen.

Elin och Johannes är hemma hos mig för den sedvanliga "Ensam mamma söker"-kvällen som söndagar numer innebär. Elin föreslog att jag skulle baka scones. Jag svarade att jag inte hade bikarbonat hemma. Inga scones med andra ord.
Eller?
Jo nog blir det scones allt. Johannes råkade nämligen ha en påse bikarbonat i jackfickan! (På riktigt, vad är han för en människa?)
Och än bättre, efter väldigt lite övertalning ställde sig Johannes och bakade istället för mig.

Så nu luktar det nybakat i min lägenhet. Dags för fika! Då gör det inte så mycket att jag inte får se sporten och parlamentet...

15:03

Jag tar mina första stapplande steg för dagen. Precis som förväntat är det inte tokroligt att heta Tobias idag...

Men igår var däremot helt, helt underbart. Tack alla för en av de bästa kvällarna hittills här i Sundsvall! Maten var smaskens, singstar var sjukt kul och dansen var pricken över i:et! Tack, tack tack!!!
Nu är jag åter igen riktigt sugen på att börja bugga igen. Kan inte fatta att det är fem år sedan jag la av. Kanske ska ta och joina Altira ändå?

Nu däremot väntar städning, diskning och avancerad matlagning i form av en Gorbys till "frukost".

PANG!

Det där kan ha varit startskottet för mig att återuppta det där som man brukar kalla för träning. Tre timmar fotboll med en massa journalister kan sammanfattas som: kul som fan!

Mitt nuvarande tillstånd kan dock sammanfattas som: ont som fan!

Om jag lyckas nå ner till fötterna och få på mig ett par strumpor, samt lyckas gå hela vägen till Borgmästaren, så vankas det fest ikväll. Som tur är så är det mest halsregionen som ska jobba ikväll; mat, dryck och skönsång väntar. Och i halsen har jag faktiskt inte träningsvärk!

Efter matchen tog jag faktiskt en bakis-tablett för att återställa salt- och vätskebalansen. Två till ligger på köksbordet och väntar på mig efter kvällens slut...

Om jag mot förmodan lyckas resa mig upp ur sängen imorgon tycker jag att bragdguldet ska gå till Tobias Söderlund!

Leksandslek och läktarvåld

Jag var på hockey igår. Allsvensk hockey. Och oj vad glad jag är att Skellefteå AIK spelar i elitserien. Jag hade faktiskt glömt bort hur dålig kvaliteten är på våran kära andraserie. Det var ju nästan lika tråkigt som att se allsvensk fotboll...

Men visst fanns det ljuspunkter i matchen. Förutom väldigt trevligt sällskap så kunde man givetvis glädjas åt ett antal mål. Elva stycket blev det, tyvärr inte särskilt jämt fördelade mellan lagen. 1-10. Leksand förnedrade Sundsvall.
Sedan så har vi ju den lustiga killen som ensam försökte provocera hela leksandsklacken (som för övrigt var större än hemmaklacken) och höll på att få spö.

Tyvärr fanns det negativa saker också. Några bittra klyktattare började bli våldsamma i sista periodpausen och meddelade att de "skulle visa hur läktarvåld går till". Detta ledde till att snuten ryckte ut med tre-fyra bilar. Vi som stod i bortaklacken blev tvingade att stå kvar och vänta ett bra tag så att alla småfulla sundsvallsgangsters skulle hinna iväg från arenan. Ball!

Bra skit! V

Då var veckans skolgång avklarad. Idag har jag lärt mig att rubriker ska spärras och att gemener aldrig ska kernas. Men nu är det helg! Dags för lite mer bra skit från musikvärlden kanske?

Jag är uppriktigt sagt förvånad att jag nu klassar den här musiken som bra. Det är ett bra bevis på hur musiksmak kan förändras. Innan jag och Annika drog till Frankrike för ett drygt år sedan publicerade Annika nämligen samma video på sin blogg. Då skrev jag följande som kommentar:

"oh herregud! är de sån skit vi ska tvingas lyssna på i fyra månader Annika??"

Men nu är detta alltså bra enligt mig. Man får nog ta med nostalgin lite i beräkningen. Och att jag faktiskt nu är lite fascinerad över den fulsnygga techtonic-dansen. Tidigare tyckte jag mest att det såg ut som apor på ecstasy. Vilket det kanske gör också.

Yelle - A cause des garcons (TEPR remix)

Alltså vad fan är grejen?!

Mindre än två timmar har gått av detta dygn men jag har redan fått sex mejl som säger att jag vunnit 1,5 miljoner pund.
Lyckliga jag.

Tror jag är klar med personporträttet nu. Kanske ska skriva en faktaruta innan jag skickar iväg den.

Faaan! Make that seven. Nattens totala vinstsumma uppgår nu till 10,5 miljoner pund. När ska spamjävlarna ge sig?

Nu blir det här ett spretigt och jävligt flummigt inlägg, men jag kom och tänka på en sak när jag skrev ordet "nattvarelse" i förra inlägget. Någon mer än jag som minns frasen "Bävrar är nattvarelser" från en reklam för Woody Bygghandel? Jag hittar inte den reklam på youtube, men väl andra Woody-reklamer...




... och det här är väl förmodligen anledningen till varför mitt skrivandet drog ut på tiden!

Skola på dagen? Bah!

När man var liten gick man i skolan på dagen och var ledig på kvällen.
När man blev lite äldre gick man fortfarande skola på dagen och hade lite läxa på kvällen.

Nu vette tusan.

I måndags traskade jag hem från första lektionen i dagspressredigering strax efter åtta på kvällen. Igår satt jag och lekte telefondetektiv tills jag fick tag på mitt intervjuoffer. När hon väl svarade hade hon inte tid att prata. Hemma strax efter åtta.
Idag lekte jag housewife på dagen. Tvätt, disk och handling avklarades. På kvällen var det nytt försök med intervjun och nu gick det bättre. Strax efter åtta kom jag hem. Låter det bekant?

Skolkvällen slutade dock inte strax efter åtta idag. Med en intervju avklarad finns det ju givetvis en text som ska skrivas. Deadline är imorgon klockan 13:00 så därför tänker jag skriva klart ikväll så jag kan sova ut. Det finns dock risk för att ikväll övergår till inatt. Förhoppningsvis hinner det inte övergå till tidig morgon.
Hittills har jag hunnit peta ner en ingress och några rader brödtext, snabbt går det inte.

Men nattvarelse som jag är ska det väl gå bra.

Tjipp å hej!

Varsågod Rikard Palm!

Idag har jag varit duktig. Jag har nämligen betalat min TV-avgift.
Visst svider två lax om året för att få program man oftast inte kollar på, men det känns ändå bra. SVT, SR och UR är ju trots allt tre stora potentiella arbetsgivare för mig som blivande journalist. Så på sätt och vis kanske mina pengar trillar tillbaka in på kontot om några år! Vem vet?

Just nu trillar pengarna dock ner Rikard Palm & Co's fickor. Varsågod!

Dagens fundering

Är det stöld att ta med sig en kundvagn hem från affären? Man har ju "betalat" en femma för den i alla fall...

Livet leker!

Under den senaste veckan har jag pratat med ganska många kompisar som undrat hur jag har det här nere (för Sundsvall är neråt för de flesta av dem). Och jag insåg nyss att jag aldrig har beskrivet här i bloggen exakt hur bra jag har det.

Negativa nyheter är ofta bra nyheter får vi lära oss här, och med det i bakhuvudet är det kanske inte så konstigt att mina inlägg präglas av tentaångest, bakfylla och strumpor i toaletten.
Men det ger inte en rättvis bild av mitt liv i Sundsvall.

Så här ligger det nämligen till: Jag älskar mitt liv här!
Jag skulle kunna göra en lista med bara positiva saker, så lång att ni skulle få skrolla fingrarna ur led för att komma till botten av den. För att bespara er den smärtan nöjer jag mig med att skriva att allt är bra. Oftast mer än bra. Ibland rent av fantastiskt.

Men för att balansera upp allt det positiva i detta inlägg; idag har jag precis klarat av två kursstarter. Lägg på lite huvudvärk och ni förstår kanske att min hjärna återigen är lite såsig.
Bäst att hålla hårt i strumporna med andra ord...

Det här håller fan inte!

Ibland är det inte muntert att kolla läget på kontot. Sedan CSN-pengarna trillade in den 25 har dryga tvåtusen på något sett letat sig ut från mitt kontokort och spridits för vinden. Förutom hyran alltså. Som tur var inkasserade jag sommarens semesterersättning samma dag, så jag blir inte bankrutt denna månad i alla fall.

Räknade ihop kvittona i börsen och insåg att det blivit ute-mat fem gånger den här veckan. Nu får det fan bli nudlar och blodpudding i en vecka för att kompensera!

Och hockeymatchen igår var ju en annan oväntad utgift, särskilt då vi köpte de dyraste biljetterna som gick att få tag på. Får byta ut det mot lite gratis allsvensk fotboll för att få budgeten att gå ihop. Synd bara att giffarna suger!

Bra skit! IV

Tentan avklarad. Då är det väl bara å börja festa då!

Bjuder på lite mer bra skit helgen till ära. Kan förstå dom som tycker att det här är skit, för det är väl inte min favoritgenre heller. Men just den här låten är jävligt bra!

The Breeze The Breath - The better one

(Sundsvall är "a better one" än Skellefteå)

Be the ball!

Tenta-countdown har gått in i sista timman.
För att komma in i rätt studentstämning och optimera provresultatet laddade jag upp med en stor portion nudlar till lunch. Kolhydrater ska ju vara bra inför svåra prövningar...

Wish me luck!

Min hjärna är såsig

Drygt 13 timmar kvar till första tentan.

Är det ett tecken på att man har pluggat nog för kvällen då man råkar kasta strumpor i toastolen istället för tvättkorgen?
Jag tror jag ska sova nu.

Fel Tobias!

Sagan om min lillebror

Den 24 juli 1992 föddes Fredrik Andreas Söderlund. Min lillebror. Söt som socker var han. Men det varade tyvärr inte alltför länge...

Vid den här tiden bodde våran familj i Montreal. Som utflyttad fick jag ofta brev från snälla släktingar som skickade serietidningar, VHS-band med inspelade avsnitt av Fångarna på fortet och Björnes magasin och svenskt godis.

Zootablettaskarna var bäst!

Det var en helig stund för mig när jag hade fått ett tre-pack zootablettaskar. Jag glufsade aldrig i mig dem direkt utan sparade gärna ett tag och åt alltid godisarna en och en.

En dag när jag bestämt mig för att öppna en ask så var den plötsligt borta. Spårlöst försvunnen. Jag letade genom hela huset tills jag till sist hittade asken - tom. Med en väldigt glad lillebror bredvid. Fredrik kunde vid det här laget knappt gå och hade just så pass börjat äta fast föda. Jag tror aldrig riktigt jag har förlåtit honom för det där ögonblicket.

Jag kan inte svära på att det är den händelsen som påbörjade vår ovänskap, men det är mycket troligt. På senare år använder vi inte fullt lika mycket knytnävar när vi "umgås", men jag kan väl knappast påstå att vi har varit bästa vänner. När jag förra hösten tog mitt pick å pack och drog till Frankrike var det knappast så att vi saknade varandra. Brorsan blev till och med glad när jag ett tag funderade på att stanna längre än planerat.

Vi pratade inte mycket alls under de fyra månader jag var borta.

Men! När jag återvände till lilla Bureå efter Frankrikesejouren hade det hänt något. Plötsligt var vi kompisar. Vi åkte till badhus, gick på bio och hade filmkvällar hemma. För första gången sedan jag såg den där sockersöta lilla ungen på ett kanadensiskt BB kände jag att jag tyckte om min bror.

Och nu bor jag i Sundsvall.

Så brorsan, om du läser min blogg, jag tror faktiskt att jag saknar dig en smula!

Syskonkärlek.

Måste kanske förtydliga två saker med den här bilden. Ett: Vi var båda nyktra. Två: Tröjan jag har på mig ingår inte i min garderob, utan är någon som brorsan tillverkat på syslöjden!

(Det finns inte så mycket att göra i Bureå...)

Vad är grejen med Rikard Palm?

Klockan ringde 08:29 imorse. Jag sträckte mig reflexmässigt efter tv-dosan och fick igång Svt lagom till rapport. Och vem möter min morgongeggiga blick om inte Rikard Palm.

Jag förstår inte hur karln får behålla sitt jobb!

Okej, en hel morgon med nyhetssändningar blir aldrig felfri. Men när det gäller Mr. Palm så sitter jag bara och väntar på att han ska göra något lustigt misstag. Ibland glömmer jag helt enkelt att lyssna på själv nyheterna när han sitter där och ser förvirrad ut.

Jag hoppas att man släpper en samlings-DVD med "Rikards Roligaste" den dagen han till slut lägger ner. Jag skulle köpa den direkt! Tills vidare har vi ju som tur är youtube...



Fler episka ögonblick i etermedia signerade Rikard Palm: Spöken i studion, positivt, den omtalade mustaschen, jordkakan, och den fantastiska parodin på Rikard Palm, av just Rikard Palm! Det är bara att njuta!