Våldtäktsmannen Tobbe

Idag dissade jag allt vad gruppträning heter och begav mig ut allena i mörkret med min MP3-spelare som enda sällskap. Jag kände att en löprunda var på sin plats för att rensa tankarna lite.

Hittade en trevlig liten upplyst gångväg längs Selångersån och lunkade iväg väster ut till tonerna av Timo. Men efter ett tag var vägen plötsligt inte upplyst längre.
"Äh, jag fortsätter!"
Mitt i beckmörkret kommer plötsligt ett starkt ljus emot mig. Jag inser medan ljuset närmar sig att det sitter på en människa och att jag inte behöver vara rädd för att bli överkörd. Trodde jag ja!
Visst, ljuset satt på EN människa, men bredvid och bakom människan var det typ 20 människor till som jag inte såg förrän jag var centimeter från att golva någon hurtig tant.
(Värsta Jonna-style liksom!)

Jag hade just så pass kommit över chocken över att ha sprungit in i ett gäng motionärer så jag inser att vägen är slut.
"Men var fan kom dom ifrån då?!"
Jag hittar en liten öppning i skogen som känns som en upptrampad stig och traskar sakta inåt. Armarna håller jag framsträckta i klassisk zombietappning för att undvika att gå in i ett träd och bli liggandes avsvimmad i den stinkande leran som jag klafsar omkring i.

Tillslut ger jag upp och vänder tillbaka.

När jag stapplar ut på gångvägen igen ser jag någon annan som är ute och springer. Och vägen slutade faktiskt inte där jag irrat ut i skogen utan fortsatte längs ån! Jag tar rygg på den ensamma löparen. Försöker hålla lite avstånd för att inte verka alltför våldtäcktscreepy. Jag kom ju trots allt precis utrusande ur skogen och började direkt springa efter stackarn...

När jag tillslut kommer ut till en upplyst asfaltsväg ser jag att personen jag förföljt var en äldre man, så förhoppningsvis skrämde jag inte ihjäl honom med mitt stalkeraktiga beteende.
Inser snabbt att jag befinner någonstans i gangsterhooden Nackstas industriområde. Tre återvändsgränder senare hittar jag ut på känd mark och kan ta mig hemåt igen.

Femtio minuter efter att jag begav mig ut spurtar jag till förrådet. Håll käft och kör är budskapet som får mig att pinna på ända fram till dörren. Rihanna alltså. Bra skit!