Slutet gott - allting gott

Så var det dags.
Efter nästan tre år och niohundra inlägg är stunden kommen. Välkommen till ännu en bloggbegravning, signerad Söderlund.

Den här bloggen startades natten innan jag skulle påbörja journalistutbildningen i Sundsvall. En knapp månad senare hade Mittuniversitetet snappat upp min nystartade blogg i cyberrymden och vips så var jag skolans officiella studentbloggare. Studierna blev därmed ännu tydligare det nav som drev bloggen framåt. Och i konsekvensens namn borde den här bloggbegravningen ägt rum direkt efter att jag avslutade mina studier - vilket också under lång tid varit tanken.

Problemet var bara att det inte blev någon tydlig slutpunkt:
17 december 2010 blev våran uppsats godkänd.
En månad senare avslutade jag min sista kurs.
Och ytterligare en månad senare fick jag mitt examensbevis.

När examenspapprena damp ner i brevlådan i februari stod jag där med min digitala yxa - redo att avrätta http://vad-ar-grejen.blogspot.com/ . Men så blev det inte. För några veckor sedan gick dessutom mitt studentkort ut - och därmed klipptes navelsträngen till studentvärlden, kanske för gott.

Att bloggen levt på lånad tid syns om man tittar på min header. "Vad är grejen? En blogg om hur en livslång dröm går i uppfyllelse." Drömmen som åsyftas är givetvis den att bli journalist. Och när man läser första ordet i raden under - den där ena halvan av ordet numer är struket - så blir det ganska tydligt att drömmen redan har gått i uppfyllelse. Grejen med Vad är grejen? är alltså historia.

Nu ska den uppnådda drömmen förvaltas, men på den resan kommer inte den här bloggen att vara med. Kanske startar jag en ny, sjätte blogg. Kanske börjar jag twittra igen. Just nu vet jag inte.

Till dess att jag hittar någon ny anledning till att sprida ut mina tankar och ord för allmän beskådan får statusraderna på facebook fungera som substitut för mitt skrivberoende. Eller så satsar jag på att hamra på mina tangenter utan att någon utomstående får läsa (va, kan man göra så år 2011?). Vi får se, helt enkelt.

Nu återstår väl bara det obligatoriska: tack till alla som läst och kommenterat, mejlat och ryggdunkat genom åren.

Och så äntligen: vila i frid bloggen.

Det håller på att hända igen

33 år sedan det hände sist. Och nu bara tre vinster från det efterlängtade SM-guldet. Håller det verkligen på att hända igen? Skellefteå-spelarna verkar åtminstone ha det rätta självförtroendet när de släpper den här musikvideon som uppladdning inför några av de hittills viktigaste matcherna i deras liv. Och nog för att de kanske presterar bättre på isen än i inspelningsstudion - men fy fan vilken skön låt!

Skellefteå AIK - Det håller på att hända igen

Nattliga experiment

I natt tog jag mina tre tv/dvd-dosor, riktade dem mot mitt huvud - och tryckte på av-knappen.
Ingenting hände.
Så jag får väl somna på det vanliga viset i natt också.

Godnatt!

Åldersambivalensen fortsätter

I går kunde jag konstatera att jag inte längre är ungdom, åtminstone inte enligt Swedbank.

I dag däremot kunde jag lägga vuxentankarna åt sidan när jag både på SAS och SJ:s hemsida fick se att jag har länge kvar av mina ungdomsår. Frågan är bara hur glad man ska vara över det?
Kika lite på det extremt förmånliga ungdomspriset som SAS kunde erbjuda mig...

Vuxenpris: 1089 kronor.

Ungdomspris: 1184 kronor.

Vilka jävla kap vi ungdomar kan göra hos Sas alltså!

Dagens duschfundering

Ingredients: Aqua (Water), Sodium Laureth Sulfate, Cocamidopropyl Betaine, PEG-7 Glyceryl Cocoate, Parfum (Fragrance), Propylene Glycol, PEG-120 Methyl Glucose Dioleate, Sodium Chloride, PEG-40 Hydrogenated Castor Oil, Methylparaben, Polyquaternium-10, Benzyl Alcohol, Phenoxyethanol, Propylparaben, Disodium EDTA, Potassium Sorbate, Butylparaben, Citric Acid, Ethylparaben, Linalool, Limonene, Benzyl Salicylate, Butylphenyl Methylpropional.

Jag har förvisso inte den blekaste aning om vad merparten av ovanstående saker är för något. Men av någon anledning känns det inte så konstigt att det svider lite när man får dusch-tvålen i ögonen...

Vuxen?!

Jag klickade nyss på fliken Ung och student på Swedbanks hemsida och möttes av följande budskap:

Jag stirrade på skärmen ett tag innan det sjönk in. För en vecka sedan fyllde jag 22. Och några dagar senare slutade mitt studentkort från höstterminen att vara giltigt. Så för första gången fick jag varken räkna mig som ungdom eller student.

Känslan av identitetslöshet sköljde över mig.

Men ganska snart rann den av. Jag visste ju att den här stunden skulle komma förr eller senare. Det gick bara så fasligt fort.

SM-final - inget skämt!

I dag är det första april. Och Skellefteå är i SM-final.
Och jag är så jävla lycklig över att det inte är ett skämt.

Hade jag vaknat upp ur koma i dag vettefan om jag hade trott mina ögon om jag skulle ha läst min egen rubrik i dagens sportblad. Äntligen final. Nog för att jag har trott att laget har haft kapaciteten. Och nog för att Anders Forsberg och hans mannar har haft det som uttalad målsättning i år. Men det var trotts allt 33 år sedan sist. För att använda ett citat som jag inte minns var det kom ifrån: Jag var inte ens en snuskig fantasi i min pappas huvud då! Men plötsligt händer det alltså.

Man kanske ska börja köpa fler trisslotter trots allt?

Kungen är KUNG!

Årets roligaste youtube-klipp är här. Jag ser inte hur något ska kunna toppa detta. Det är i sådana här stunder som jag kan få för mig att monarkin inta är så dum ändå. Titta och njut när Hans Majestät Konungen trollar upp Johan T. Lindwall på läktaren med sina verbala lustigheter!

Ett år äldre - men ändå ung

En blomsterhälsning från Amsterdam.

Någon gång ska vara den första för allt och i går var den första gången som jag fick ett blomsterbud. Jag blev ju tydligen äldre i går. När jag fick blommorna levererade till dörren kände jag mig dock inte alls särskilt gammal - utan blev snarare påmind om hur ung jag är. Dels för att den lille mannen som levererade buketten såg ut att vara minst fyra gånger så gammal som mig. Och dels för att jag insåg att jag faktiskt inte äger någon blomvas.
Är inte det något som alla bara har hemma?
Inga vuxenpoäng där inte.
Men, vem behöver egentligen blomvaser när man har fantasi?

En stor tekopp funkande ju fint!

"Små marginaler, små marginaler..."

Fyra förlängningar i följd. Är det någon som försöker ta livet av alla hockeyfans i norr? För sådan här konstant spänning kan ju inte vara nyttigt!

Men precis lika spännande som spelet på isen är - precis lika trista är kommentarerna efteråt. Små marginaler och dylika klyschor har nog aldrig vädrats riktigt lika friskt som nu.

Näe, den roligaste kommentaren jag hörde när jag såg dagens match på O'learys kom varken från någon spelare, ledare eller exptert i tv. Den kom från en tjej som mitt under förlängningen stegade in på restaurangen med en kompis. Hon stannade bara någon meter i från mig, tittade sig runt och sa med en stor suck: "Men vafan! Är det sport överallt på det här stället eller?"

Jag ville förklarar konceptet sportbar för henne, men jag lät bli.

Och han syftar inte på verktyget ...

När ens manlighet blir ifrågasatt (se förra inlägget) är det skönt att ha en gäst som Johannes här hemma ...

- Har du en plattång, Tobias?
- Nej.
- Oh hjälp! Hur ska vi överleva kvällen?

Ärligt talat tror jag nog att vi kommer överleva rätt enkelt.

Handhånet

När jag la upp mugshot-bilden på bloggen häromdagen misstänkte jag att jag skulle få några kommentarer om mitt utseende. Vad jag inte anade skulle komma var frågan som Marcus levererade i går medan vi satt på O'learys:

- Händerna på den där mugshot-bilden på din blogg, dom är inte dina va?
- Eh, jo?!
- Men dom såg ju jättetjejiga ut!

Okej att bilden var ganska photoshopad i övrigt, men varför skulle jag klippa in en tjejs händer i stället för mina egna? Först tog jag det som ett handhån, för att tala kvällstidningsspråk. Men å andra sidan är jag ganska nöjd över mina finlemmade händer och perfekta naglar - så jag tar det nog som en komplimang i stället, Marcus.

Men såå tjejiga är de väl ändå inte?

Bakdelen, eh förlåt: Nackdelen med nattjobb

Jag trivs väldigt bra med att jobba natt.
Synd bara att inte resten av världen gör det också.

I dag kom Johannes på besök. Jag fick ställa väckarklockan rekordtidigt (10:30!!! - herregud liksom) för att hinna vakna och bli människa innan han stod utanför dörren. Givetvis vaknade jag inte av klockan, men som tur var visste min kära flickvän att jag skulle upp tidigt - så hon ringde. Och ringde. Och på hennes tredje försök vaknade jag faktiskt!

Nåja, när jag väl får upp ögonen har jag inga problem med att kliva upp tidigt (åtminstone inte såå stora problem).

Men så blir det ju kväll tillslut, och då vill ju vanliga människor gå och lägga sig. Så även min gäst. Jag försökte hålla J.Lo vaken så länge som möjligt, men nu ligger han på min gigantiska luftmadrass och småsnarkar som en söt lite bebis. Och jag sitter vaken och "jobbar" vid datorn. Nästan så att man får lite faderskänslor för lillen.

Innan jag avslutar det här inlägget känner jag att ett förtydligande är på sin plats. Nya läsare som inte känner Johannes privat kanske inte förstår var smeknamnet J.Lo kommer från. Antingen kan ni läsa det här väldigt gamla inlägget - eller så tittar ni bara på bilden här nedanför.

En avgjutning av J.Los bakdel. Den riktiga J.Lo alltså. Jag tror nog att ni kan lista ut resten själva ...

På håret II

Som jag nämde i går innebar Linköpings nederlag att jag får tillåtelse att raka mig igen efter ett par veckors förbud. Därmed blev det inget riktigt maffigt slutspelsskägg för min del i år.
Vilket känns ganska skönt faktiskt.

Jag passade även på att ta bort lite hår längre upp på huvudet i dag. En liten mini-makeover skulle man kunna säga. Och vad är en makeover utan en före- och efter-bild?

Av någon anledning tyckte jag att det skulle vara kul med ett mugshot som före-bild. Bilden togs klockan fem i natt och idén kändes betydligt roligare då än vad den gör nu. Men nu är det ju lite för sent för att ta en ny före-bild, så ...

Före - hårig och jävlig.

Efter - len som en barnrumpa!

Jarnlo Pessimistkonsulting AB

I natt somnar jag med ett leende på läpparna.
Och anledningarna till det är många:

* Skellefteås vinst, med allt vad den innebar.
* Pizzan på Vapiano efter Skellefteås vinst - mycket god.
* En allmänt trevlig kväll på jobbet som till 100 procent ägnades åt - trummvirvel - Skellefteås vinst (börjar det bli tjatigt nu?).
* Jag gick av mitt skift och är ledig några dagar nu.
* OCH: En person som jag tycker väldigt mycket om har bokat flygbiljetter för att hälsa på mig (nej Johannes, jag syftar inte på dig - men det ska bli trevligt att du kommer och hälsar på också!).

Mitt i denna fantastiska kväll fullkomligt präglad av glädje kommer en skäggig skåning som förmodligen tyckte att jag var lite för glad, och säger: "Nu kan det bara bli sämre, Tobias".

Det ligger nog någonting i det där, men det väljer jag att inte tänka på nu. Så som sagt, i natt somnar jag med ett leende på läpparna. Frågan är väl bara hur jag vaknar?

På håret

Sjunde och avgörande matchen. Uddamålsseger. 
Även om det var ännu jämnare i dagens andra kvartsfinal så var Skellefteås nervpärs fullt tillräcklig för min del.

Nu har nervositeten släppt. Jag är fortfarande lite darrig, men mest av allt är jag bara glad.
Glad åt semifinalplatsen.
Glad åt att jag satte alla fyra spelen på Skellefteå-matchen.
Och glad åt att Linköping åkte ut - vilket innebär att jag får raka bort oönskad ansiktsbehåring efter att ha fått LHC lottat som "mitt" lag i jobbets slutspelsskäggstävling (vilket jävla ord)!

Glad är ledordet en kväll som denna helt enkelt.

"I like, I like it, come on, come on..."

För några veckor sedan snackade jag med Rihanna i Amsterdam. En riktigt trevlig prick var hon. Något oväntat var hon lite blyg av sig. Hon sa nämligen inte alls särskilt mycket. Jag kan faktiskt inte ens minnas något - men en god lyssnare var hon.

Nu har jag en andra date inbokad med RnB-drottningen. Fick dock betala 635 kronor för den - och tydligen ska det komma massa andra människor också. Tyvärr är det också väldigt länge kvar. Inte förrän den andra november får jag återse henne. Men kul ska det bli! Jag är riktigt taggad och startar härmed en av mina längsta nedräkningar någonsin: 230 dagar kvar - and counting.

Den Rihanna jag träffade i Amsterdam chillade inne på Madame Tussauds och såg väldigt plastikopererad ut - typ hela hon var konstgjord. Skumt!

Man missar mycket när man är bortrest

Mina sex dagar i Amsterdam gick väldigt fort. Ja, så fort att inte ett enda blogginlägg hanns med. Men trots att tiden rusade iväg där borta så har det hunnit hända en hel del stora saker här hemma.

De regerande mästarna, tillika årets seriesegrare, har tydligen hunnit med att åka ut ur elitserieslutspelet på snabbast möjliga vis. 0-4 i matcher mot något sopgäng från Solna.
Vad hände egentligen?

Och i politikens värld har någon okänd snubbe i mustasch tagit över (eller åtminstone nästan tagit över) Sveriges största parti - och fått dess opinionssiffror att skjuta spikrakt uppåt.
Ska man kalla det för en Juholt-effekt eller en Allt-är-bättre-än-Mona-effekt?

Men framförallt insåg jag till min förfäran att jag under min semester även har missat en stor högtid. 14 mars var nämligen Pi-dagen - något som konstigt nog gick helt obemärkt förbi i Holland.
Så nu vill jag givetvis veta hur alla firade pi-dagen här hemma i Sverige?

Amsterdam revisited

När jag för tre veckor sedan kom hem från Amsterdam skrev jag att det inte skulle dröja länge förrän jag var där igen. Det dröjde tre veckor och en dag - för om några timmar lyfter mitt plan mot Hollands huvudstad.

Väskorna är packade och den här gången är det inte ett snökaos så långt ögat kan nå! Men det känns som om jag har glömt något. Just det, samma sak som senast; en natts sömn innan resan.

Vilken pärs!

Så var slutspelet igång för alla lagen. Och det blev svettigt direkt. De gul-svarta gjorde ju vad de kunde för att göra det hela lite mer nervöst än vad det hade behövt vara.

Men det var inte bara nagelbitaren i Skellefteå som gav upphov till perspiration hos undertecknad. Nu när det är slutspel gäller det ju att hänga med i alla matcher så gott det går. Lite förvirrande och svårfokuserat blev det - men jag gjorde ett tappert försök ...

(Väldigt skönt att HV71-AIK inte spelar på samma dagar som de andra - mindre skönt att det förutom hockeyn även fanns Champions League-fotboll att hålla koll på.)

En trevlig kväll vid datorskärmen!

Ett riktigt, riktigt dåligt skämt

96 poäng. 96 poäng. 96 poäng.

Nej, jag har inte hakat upp mig. Trots att mest har pratats om den jämna bottenstriden i årets elitserie så var det i toppen som det blev allra jämnast. Och av de tre topplagen drog Skellefteå tyvärr det kortaste strået. Undrar för övrigt om Peter Popovic tänkte på att det kostade Färjestad en miljon kronor när han tog ut målvakten och HV71 kunde kvittera med sju sekunder kvar?

Men va fan, nu börjar säsongen på allvar!

Ledande och stängda frågor à la Getingen

På journalistutbildningen fick jag lära mig att inte använda stängda frågor (ja/nej-frågor) i intervjuer. Jag fick även lära mig att ledande frågor (när man leder in den utfrågade till ett visst svar) inte heller var att föredra.

En tredje sak jag lärde mig var att bara man kan reglerna får man lov att bryta mot den - och det måste jag säga att Expressen faktiskt har gjort på ett alldeles briljant sätt i dag. Eller vad sägs om följande läsarfråga på tidningens hemsida?

Resultatet - ja, föga förvånande ser det ut så här ...

Undrar vad Åttingsberg hade tyckt?

Sveriges bästa lag?

I kväll var jag och såg Skellefteå förlora mot Djurgården på Hovet. Det känns som att Skellefteå alltid förlorar så fort jag får chansen att se dem live. Trots att de för det mesta vinner sina matcher nu för tiden.

Trots förlusten var det trevligt att stå där i bortaklacken och höra den välbekanta Skellefte-dialekten surra runt ikring mig. Lite som att komma hem till Sverige efter att ha varit utomland en längre tid och plötsligt förstå vad alla säger igen. Och inte bara dialekten var välbekant - de sköna gamla svart-gula hejarramsorna skreks flitigt ut mot planen av de trognaste. En särskild ramsa fick mig att fundera lite.

"Vi är Sveriges bästa lag. Alla älskar AIK."

Jag vet inte hur många gånger jag har sjungit med i den där ramsan - fullt medveten om att det är två väldigt subjektiva meningar (eller icke korrekta meningar, om ni så vill). Men i går var en av de meningarna faktiskt sann, även objektivt sett. Skellefteå AIK är Sveriges bästa lag - sett till tabellen efter 54 omgångar. Frågan är om de kommer vara det även efter den 55:e och sista omgången. För just i går spelade de som allt annat än landets bästa.

Sist Skellefteå AIK vann serien var det åtta år kvar till jag skulle födas. Jag tycker att det är på tiden att de upprepar den bedriften i år. På lördag får vi vet om det lyckas. Jag är bara lite nervös.

Är det kvällstidning så är det!

I går slog chockbeskedet ner som en bomb.
Hela kvällspressbransch var skakat av det galna beskedet från Expressens chefredaktör.

Nog med ironi.

Thomas Mattsson har alltså tills vidare förbjudit orden chock och galet i Expressen rubbar. Jag kan hålla med honom om att orden känns lite slitna, och jag vet att vissa stör sig på slentriananvändandet av den i grunden medicinska termen chock. Men ett förbud, nja. Jag har svårt att se att man kan tvinga fram kreativitet med förbud. Det svenska språket är trots allt inte så överdrivet rikt på ord.
Jag tror snarare att restriktioner hämmar skapandet.

Samma dag som nyheten om "chockförbudet" kom redigerade jag ett uppslag där jag fick den stora äran att använda så många av dessa typiska kvällspressord som jag bara kunde (som alltså går att hitta i dagens tidning).
En väldigt rolig redigeringslösning med en minilöpsedel för varje elitseriematch där jag använde uttryck som den galna omgången, chocken, skräck-skadan, total kollaps, blodig fight, straffdrama, rysarmöte, med mera, med mera. En rolig lösning som alltså inte Expressen hade möjlighet att göra i går.

En rolig detalj om Dagens Medias nyhet i går:
Jag undrar om rubriken under puffen till Expressen-nyheten är strategiskt placerad av webbredaktören?

Slump eller en välplacerad passning?

Gaga vs Brittan - en riktig utklassning!

För ett par veckor sedan släppte Britney Spears sin musikvideo till Hold it against me. Och usch vad besviken jag blev. Den var kort, tråkig, saknade någon större handling, innehöll inget som var särskilt ögonbrynshöjande - samt att den var fullmatad med produktplaceringar som gav henne ett antal miljoner dollar extra i fickpengar. Kul för henne. Inte kul för publiken.

Så i dag fick jag se Lady Gagas splitternya Born this way-video. Och Gaga gör ju aldrig en besviken. Den musikvideon har allt som Brittans inte hade - och dessutom hade hon putsat bort de uppenbara produktplaceringarna som faktiskt sabbade hennes Telephone-video en aning. Jämför man popdrottningarnas nya filmer så är faktiskt Britney ännu mer chanslös än vad de svenska herrarna var i skidloppet tidigare i dag. Och det vill inte säga lite ...

Fem plus Gaga!

Lady Gaga - Born this way

Veckans ord

Fram med glosboken nu, skidlandslaget!

* Bortvallad
* Fästvallning (OBS! Inte fest-vallning ...)
* Medaljfrustration
* Déjà vu
* Skidslipning (alternativ stavning: skitslipning)
* Mästerskapsfiasko
* Skrällfinne
* Finnskrälle

Jag är Trötter

Om jag vore någon av de sju dvärgarna är det ingen tvekan om vem jag skulle vara.

När jag gick och la mig i natt ställde jag väckarklockan på den ovanligt tidiga tiden 11:45. Jag hade nämligen förhoppningar om att lyckas trilla ur sängen i tid för att följa fristilsdelen i damernas dubbeljakt.

Men ack vad jag bedrog mig.

När jag slog upp ögonen visade de stora röda siffrorna på klockan 15:45. Och trots att väckarklockan uppenbarligen hade ringt med tiominutersintervaller i en timme - på högsta volym - så hade jag inte ens något minne av att jag reagerat på min otroligt enerverande väckningssignal.

Nytt försök till herrarnas dubbeljakt i morgon?

Tobias Trötter Söderlund

Känslan kommer tillbaks

Lönhelg. Sen fredagseftermiddag. Känslan kommer tillbaks, som Mange Schmidt skulle ha sagt.

Ja, om man syftar på känslan av att lite nyvaken och orakad stappla iväg till jobbet för en hel helgs arbete. Att gå på sitt skift en fredagkväll är alltid en lite märklig känsla tycker jag. För er nio till fem-jobbare, föreställ er själva hur det skulle kännas att möta en hel hord av finklädda människor med klirrande lila kassar medan ni är på väg till jobbet en måndagmorgon. Lite skumt är det.

Innanför jobbets väggar är det sedan precis som vanligt. En jobbnatt som alla andra. Nästan så att man glömmer bort vilken veckodag det är. Men sedan när man sätter sig i taxin på vägen hem efter jobbet händer det. Man börjar fundera på varför det är så mycket folk ute - det är ju mitt i natten! Och då slår det en.

Och känslan kommer tillbaks...

Mange Schmidt - Känslan kommer tillbaks

(Tror han syftar på en lite annan känsla.)

En syssla som suger mitt i natten

Varför kommer jag alltid på att jag ska dammsuga när klockan är tre på natten? Det spelar ingen roll hur många post-it-lappar jag sätter upp med påminnelser. På något märkligt vis lyckas jag alltid förtränga och skjuta på just denna hushållsnära syssla det tills den lilla visaren på uret har snurrat fram till en ytterst dammsugningsovänlig tid på dygnet - åtminstone om man vill behålla grannsämjan. Jag får helt enkelt skaffa mig en sådan där knäpptyst dammsugare. Eller bara bli bättre på att bry mig om mina kära dammråttor även dagtid.

Nöjesguiden innehåller mycket nöje

Häromdagen plockade jag upp senaste numret av Nöjesguiden och läste den med stor behållning. Gratis är inte bara gott - det kan vara riktigt underhållande också. Tidningen innehöll en massa intressanta och roliga texter som fick mig att dra på mungiporna flera gånger om.

Höjdpunkten i tidningen var Niklas Erikssons och Sandra Nelsons kartläggning av de udda existenserna på svenska internetforum. I synnerhet texten om Aftonbladets kommentarsfält. För det spelar ingen roll hur mycket jag tycker om tidningen jag jobbar på. Varje gång jag råkar läsa något i dess kommentarsfält vrider det sig i magen på mig och jag får kväljningar.

En känsla som texten lyckats fånga flera gånger om, med formuleringar som: "Precis som att Black Eyed Peas får alla att önska att musik inte fanns, får Aftonbladets kommentatorer oss att önska att internet aldrig hade uppfunnits. Ty i detta rättshaveristiska tarmludd dväljs krafter som aldrig borde se dagens ljus."
Och: "Den ledsamma tumör i nationalkaraktären som breder ut sig under de gula pratbubblorna har vi med tiden kommit att frukta lika mycket som svåra naturkatastrofer och Beatrice Asks medieframträdanden."

Så om ni inte redan har gjort det tycker jag att ni ska ta och norpa åt er det Kanye-prydda numret av tidningen innan den försvinner. Och för er som inte har möjligt att läsa den i pappersformat rekommenderar jag starkt att ni surfar in här. Även Flashback-texten och forumist-karikatyrerna fick mig att skratta gott!

Kan jag skänka bort den här?

Jag läste på en lapp på porten i dag att det i morgon bitti skulle komma förbi någon som samlade in kläder som skulle skänkas till fattiga människor i Östeuropa. Passande, tänkte jag, som funderat ett tag på att rensa ut lite i garderoben.

Därför plockade jag ihop en hög med kläder som jag ändå aldrig använder - men en t-shirt blev jag tveksam över. Inte för att jag tror att jag kommer vilja ha den i framtiden. Näe, jag har faktiskt inte använt den en enda gång. Det var nämligen en vinst från en bloggtävling där kändisdesignade t-shirts lottades ut - och tyvärr så passade inte min vinst särskilt bra på min kropp ...
Anledningen till att jag tvekar till att skänka bort den är budskapet som är ritat på den vita tröjan.

Jag tänker att det humoristiska budskapet kan tolkas som ett hån mot de stackars frusna östeuropeerna. Och håna någon vill jag ju verkligen inte göra. Men å andra sidan kanske de inte är så värst bra på svenska där borta heller?

Så - skänka eller inte skänka, det är frågan?

Vad ska jag tro på?

Jag har precis sett en dokumentär om Loch Ness-odjuret som slagit alla fragment av min tro på det mytomspunna odjuret i spillror. Bäst att titta på några avsnitt Arkiv X så att jag inte helt tappar tron myter och konspirationsteorier!

Det sistnämnda behöver jag dock inte kolla på Arkiv X för att få min dagliga dos av. Det räcker med att läsa vad mannen med mellaninitialerna GW har att säga om Palmeutredningen ...

Farväl Nessie!

Den eviga pappersjakten

En person som jag kände för några år sedan brukade säga:
"Life is just a long paper chase."
Ett lite tråkigt sätt att se på livet tyckte jag - men det ligger faktiskt en hel del i det där. Vissa kanske inte bryr sig om alla dessa papper lika mycket som han gjorde. Men det finns en del papper som är väldigt sköna att ha. Ett sådant papper damp ner i mitt brevinkast för några dagar sedan. Nämligen mitt examensbevis.

Nu har jag alltså min Filosofie kandidatexamen med huvudområdet journalistik - även på papper. Och visst var det en trevlig känsla att läsa igenom mina studieresultat som fanns bifogade. Tre års studier avklarade på två och ett halvt år, utan en enda omtenta och med överlag ganska trevliga bokstäver i betyg.

Om det blir något mer plugg för mig i framtiden återstår att se. Men jag känner att jag med det här pappret i min hand kan vara nöjd med vad jag har uppnått i den akademiska världen nu.

Nu är det bara alla andra viktiga papper kvar att jaga. De två stora pappersmålen just nu: fast jobb och egen lägenhet i Stockholm. Det kommer säkert gå som en dans det med!

Bachelor of Arts with a major in Journalism.

Lördagsgodis

Nog för att det bara är fredag i dag. Men efter gårdagens AIK-seger mot Modo måste jag faktiskt påpeka att hockeystatistiken i elitserien är väldigt smaskig läsning just nu. Eller vad sägs om toppen i elitserien, skytteligan och poängligan just nu ...

Etta. Etta och tvåa. Etta, två och trea.

Är det det som kallas för dominans?

Ännu ett lite för långt dygn väntar

Att kliva upp halv sju på morgonen är lite väl tidigt.
Åtminstone om man börjar jobba klockan halv sju på kvällen.

Men vad är väl några timmars sömn när man får ett helt dygn extra med den bästa. Dagarna i Amsterdam har varit väldigt trevliga – och det kommer inte dröja särskilt länge förrän jag är där igen.

Är holländska kockar väldigt snuskiga...

... eller är det bara jag?


Under min vistelse här i Amsterdam har jag hunnit lära mig några enstaka ord på det så fantastiskt icke användbara språket holländska. Och ja, jag vet inte hur långt jag kommer på följande vokabulär:

Bitterballen – Holländsk maträtt (betyder typ kroketter)
Keuken – Kök
Snoep – Godis
Pittige – Kryddig

Som vanligt när jag lär mig ord när jag är ute och reser är det mycket matrelaterat. Just den här gången känns det dock som att det finns en annan gemensam nämnare också...

Inget snökaos kan stoppa mig

Tunnelbana var fem minuter sen.
Arlanda Express var en halvtimme sen.
Och flygplanet lyfte drygt tre timmar efter utsatt tid.

Men tillslut tog jag mig fram till Amsterdam.
Och det var så värt väntan.

Vilken välbehövlig weekend!

Efter att ha jobbat tolv av de senaste fjorton nätterna är det dags för mig att åka iväg på en välbehövlig weekend. Om tunnelbana, tåg och flyg går som de ska, trots det stockholmska snökaoset som råder, befinner jag mig på ett plan med destination Amsterdam om bara några timmar. Om jag lyckas vila upp mig under helgen återstår att se. Men jag kan väl konstatera att vilandet började sådär. En timmes sömn var allt jag lyckades inkassera i natt. Jag hoppas det blir några fler nästa natt.

Agans återkomst

Vi hade tur, vi 80-talister. Vi växte upp i en tid när aga var helt förbjudet - och innan Xbox Kinect och Nintendo Wii var uppfunnet. Titta på klippet här nere så förstår ni vad jag menar.

AJ!

Plötsligt händer det

Nej, Triss-sloganen till trots har jag inte vunnit en massa pengar (även om det var jävligt nära tidigare i dag). För ett par timmar sedan hände nämligen något helt annat som, precis som högvinster, inte händer så ofta. Nämligen att jag fick fikabesök - klockan kvart över fyra på natten.

Precis vid den tiden plingade nämligen Marcus på efter ett avslutat jobbpass. En halv morotskaka och nästan två avsnitt Arkiv X senare var han dock tvungen att dra vidare. Men det är trevligt att ha vänner med lika skev dygnsrytm som en själv som kan hälsa på så här på kvällskvisten (eller morgonkvisten beroende på hur man vill se på saken).

En fikasugen Marcus.

Ctrl vs Bulle: 0-1

Jag höll nyss på att flytta om lite i mina bokhyllor. När jag insåg att en av böckerna som jag flyttat på stod bättre på det gamla stället hör jag mig själv säga "Bulle Z" innan armen flyttar tillbaka boken.

Sen stod jag där, ensam i min lägenhet, och funderade på om det inte är dags att byta ut min Acer mot en Macbook snart...

... och den där psykchockskrigsattacken

När tidningen var skickad i går trodde jag att det var första och sista gången jag skulle få chansen att använda ordet psykchockskrigsattack i en rubrik.

I tidningen i går.

Men efter att ordet dök upp på webben igen efter kvällens match började google-träffarna öka i rask takt. En timme efter att ordet dök upp som rubrik på sportbladet.se fanns det ungefär 50 träffar på ordet. Nu är det närmare 150 träffar. Så vem vet, fortsätter det i den här takten är ordet förmodligen helt vedertaget snart!

På webben i går kväll.

Och ja, ordet är jätteironiskt menat ...
________________________________________

Uppdatering: Efter att jag sovit en natt (läs: en halv dag) vaknar jag upp och inser att ordet har spridit sig ännu mer. Det har tydligen diskuterats på Nyhetsmorgon, Emil har ryckt ut i Resumé och förklarat och försvarat sin skapelse och googleträffarna bara ökar. Helt fantastiskt - nyordslistan 2012 nästa!

Mirakelgröten deluxe

På allmän begäran (läs: efter att Marcus bett om det både i bloggkommentar och sms) kommer här receptet på Mirakelgröten som nämndes i föregående inlägg. Märk väl att detta är min tolkning av Gröt á la Hägglund - för orginalverionen med ingredienser av fågelfrö-karaktär, vänligen kontakta herr Hägglund himself.

1 portion.
Blanda följande i en kastrull:
1 dl fiberhavregryn
2 dl vatten
En nypa salt
En lagom halvfull näve russin
Koka ihop till en gröt. Mosa under tiden en banan med en gaffel. Rör i bananen i kastrullen när gröten nästan är klar. Häll upp gröten i en djuptallrik, garnera med kanel efter behag. Och om det finns att tillgå, strö på lite blåbär över gröten.
Serveras med mjölk.

Ät och njut!

Hur Johannes förändrade mitt liv

Jag har känt Johannes väldigt länge. Vi gick i samma klass i högstadiet i Bureå, på gymnasiet i Skellefteå och på journalistprogrammet i Sundsvall. Jag har både gjort projektarbete och skrivit C-uppsats med honom. Och nu jobbar vi på samma tidning. Vi har varit med om en hel del tillsammans med andra ord. Men det som kanske har satt djupast spår är något som hände relativt nyligen - något som helt enkelt har förändrat min vardag. Nämligen att jag har börjat äta havregrynsgröt till frukost!

Okej, nu tänker kanske ni att det inte var någon stor grej.
Men jag ska ge er lite bakgrund.

Jag har alltid haft en hatkärlek till havregrynsgröt. Det går både snabbt att göra och äta (allt som inte behövs tuggas kan vara ett stort plus vissa morgnar) och dessutom är det både nyttigt och billigt. Därav kärleken. Men jag tycker inte att det smakar särskilt gott och de gånger jag har tvingat i mig gröt har jag ofta fått kväljningar och blivit lätt illamående. Därav hatet.

Men så när jag sov över hos Johannes några dagar för ett par veckor sedan blev jag serverad havregrynsgröt till frukost. Men det var inte vilken gröt som helst inte. Mästerkocken Hägglund hade blandat i både russin och banan och andra nyttigheter som såg ut som fågelfrön. Och lite kanel på det. Han berättade även att blåbär ovanpå var pricken över i:et!

Vad tyckte jag då? Jo, Gröt á la Hägglund var faktiskt helt fantastiskt. Jag åt med glädje och kväljningarna var som bortblåsta. Och sedan dess har jag faktiskt ätit denna gröt varje dag till frukost (eller okej, de där fågelfröna var överkurs när jag började laga den djälv hemma)! Den är så god att jag äter den utan sylt, vilket annars skulle vara minst 50 procent av innehållet i min tallrik förut för att gröten skulle gå ner.
Det har till och med gått så långt att jag kan ligga och smyglängta till den där Mirakelgröten när jag ska sova - vilket jag ska göra nu. Både sova och längta till gröten alltså.

Jag hjärta Niklas Zennström

Eller ja, det där hjärtat i rubriken tillhör givetvis någon annan. Men Niklas Zennströms fantastiska lilla innovation gör att jag både kan prata med och titta på denna "någon annan" trots att Hon nu befinner sig si sådär 1125 kilometer ifrån mig. Gratis dessutom.

Nu är ju inte Skype något nytt påfund direkt - men själv har jag aldrig sett någon vits med att använda det tidigare.
Nu däremot, är jag Mister Z evigt tacksam!

Men ett småhackiga video-samtal är givetvis inget fullvärdigt substitut. Trots att det är mindre än ett dygn sedan vi tog farväl har jag redan bokat en resa med destination Amsterdam. Jag känner på mig att det kan bli ett antal sådana  innan sommaren ...

"Skämtar någon jävel med mig?"

I dag när jag vaknade gjorde jag som många med mig i dagens samhälle gör direkt när de vaknar - jag satte på datorn. Men ve och fasa! Plötsligt fungerade inte mitt mobila bredband!

*läskig skräckfilmsmusik*

- Men, men, men...

*snyft*

- Jag behöver ju internet till det och det och det...

I någon form av nyvaken förvirring blandat med ett lättare chocktillstånd började jag maniskt att leta efter felet. Jag stängde av och startade om Telia mobile broadband som för tillfället är min livlina till omvärlden. Men det hjälpte inte. Jag startade om datorn. Två gånger. Men det hjälpte inte. Jag högerklickade och vänsterklickade på varenda liten genväg och ikon som kunde ha minsta lilla koppling till min internetanslutning - men ingenting hjälpte.

Sedan såg jag plötsligt en knapp i programfönstret till Telia mobile broadband: Support! Ah, kanske en FAQ-sida med lösningen på mitt problem, eller möjligtvis ett telefonnummer att ringa till!!

Jag klickade på knappen - och upp öppnas ett internetfönster.
Ett internetfönster?!

- Skämtar någon jävel med mig?!? Mitt internet fungerar inte och jag vänder mig till min internetleverantörs support för att få hjälp - men den är bara tillgänglig över internet?!?

I affekt stängde jag av datorn.

...

Som ni märker fungerar mitt internet nu igen. Några timmar senare var allt normalt utan synbar anledning. Och visst, jag kanske överreagerade - men visst fan är det här med supporten lite märkligt ändå ...

The comeback

Dygnet är nu helt vänt. Det är svart ute när jag går och lägger mig - och svart ute när jag kliver upp. Nattskift på vintern i Sverige är något som de där blekansiktena i Twilight skulle älska... Två nätter har jag nu avklarat sedan jag gjorde comeback på Sportbladet.
Och den obligatoriska frågan är naturligtvis: Hur känns det?

Jo, det känns som jag är ringrostig, har lite segt tempo i fingrarna och är lite vilsen i de nya lokalerna (höll bland annat på att gå fel väg till matsalen i dag, och det vill man ju inte - för då kan man hamna i Dagens Media). Men framför allt är det mycket, mycket, mycket roligt att vara tillbaka!

Vardagslyx

Tekniskt sätt är det onsdag nu. Men eftersom jag håller på at vända på dygnet, och därmed inte har gått och lagt mig än, så är det fortfarande tisdag för mig. Och ändå har jag redan hunnit med två stycken trerättersmiddagar den här veckan!

I måndags avnöjts en av dem på en restaurang mitt i stan innan ett biobesök. Och i dag (läs: tisdag) fick det bli den hemlagade varianten innan det var dags för film på tv. Två väldigt bra och lyxiga vardagskvällar. Men nu är det slut med det ett tag framöver. För i morgon börjar jag nämligen jobba igen. Jag kan ju förvisso köra trerätters i matlåda - men jag tror ändå inte att det blir lika hög mysfaktor ...

Förrätt: Tapas bestående av lufttorkad skina, salami, chorizo, två sorters ostar och soltorkade tomater. 

Varmrätt: Baconinlindad kycklingfilé i balsamicosås, fylld med parmensanost och färsk basilika. Vilket serverades med ugnsrostad timjanpotatis, en grönsallad, samt parmensanost och chorizo-skivor.

Efterrätt: Lyxig kladdkaka (ja, receptet heter faktiskt så!) med öar av vit choklad - och vispgrädde till det.

Asch, det där var väl som vilken tisdagsmiddag som helst, va?

Dagens mest oväntade citat

Johannes:

"Tobbe! E-type släpper ny singel i januari

- jag måste skicka ett SMS till mamma!"

Klick kommer med viktiga nyheter från musikvärlden ...

Dagens skönaste citat

Kvartersvärden:
"Här var det ordentligt städat
- det ser ju nästan ut som nyproduktion!"

Lägenhetsbesiktningen i dag gick över förväntan!

Det är inte du - det är jag

Det var mindre än en vecka sedan jag tog mitt pick och pack och lämnade dig. Men redan i onsdags kväll var jag tillbaka. Inte för att jag saknat dig. Nej, den enda anledningen till att jag återvände var för att göra slut på allvar. Hör du det Sundsvall? Det är slut nu!

Men det är inte ditt fel, Sundsvall. Du har för det mesta varit en trevlig bostadsort. Trots att jag inte ens varit dig särskilt trogen under de dryga två åren som jag pluggat här har du alltid funnits där för mig när jag kommit tillbaka. Men i morgon ska min lägenhet besiktas - sedan har jag ingenstans att bo här. Och på söndag ska min sista kurs examineras - sedan har jag ingen anledning att vara kvar här.

Jag visste väl egentligen redan från början att du inte var den rätta för mig. Men jag ångrar absolut inte den tiden som vi har haft tillsammans. Nu går jag dock vidare i livet.
Min nästa anhalt är Stockholm - ett ställe där jag vet att jag kommer att trivas på. Du kanske inte tycker om att höra det, men det känns som att jag har bytt upp mig.

Näe, nu är det faktiskt dags att ta farväl, Sundsvall. Vem vet, kanske korsas våra vägar igen någon gång i framtiden?
Tills dess; tack för allt och ta hand om dig. Hejdå!

Fina lilla Sundsvall.

Samma gamla Aftonbladet?

Shit, jag skrev det i förra inlägget, med först nu slog det mig på riktigt - om en vecka är jag tillbaka på den rosa redaktionen och gör tidning.

Eller tillbaka och tillbaka ...

Sedan jag jobbade på Sportbladet senast har redaktionen faktiskt flyttat från Globen till City, så riktigt tillbaka blir det ju inte. Och inte nog med det. När jag i dag köpte tidningen för första gången på några dagar fick jag den största chocken som en kvällstidning givit mig på mycket länge - Aftonbladet har bytt typsnitt!!! Akzidenzerna var plötsligt som bortblåsta! Okej, Sportbladet har än så länge kvar de gamla bekanta bokstäverna, men det insåg jag först efter några minuters djupandning.
Sånt här måste man förvarna mig om ju!

För att spä på förändringarna ytterligare finns det en chefredaktör som nu påstår att Aftonbladet inte längre är Sveriges största dagstidning. Nu kan man ju tolka siffror på lite olika sätt - och nämnda chefredaktör försöker slå världsrekord i blogginläggslängd när han ska förklara hur han tänker. Visst är det klart att tidningarna vinklar mediestatistiken så att det blir fördelaktigt för den egna tidningen (och visst är jag lite partisk), men jag väljer i alla fall att se det som att jag om sju dagar åter sitter på Sveriges största dagstidning och jobbar. Samma gamla Aftonbladet - trots förändringarna. Kul ska det bli!

"Are you dead yet?"

Nej, precis som mannen med järnmasken så är bloggen inte död än. Inte jag heller för det delen. Däremot är jag färdigflyttad för den här gången. Efter att ha tillbringat en handfull dagar i min nya, mysiga etta i Midsommarkransen har jag börjat kännat mig som hemma här. Alla lådor är uppackade och alla skåp är fyllda. Jag även vågat mig på att prova gasspisen en gång. Den var dock inte alls lika läskig som min och Annikas gasspis i Frankrike som jag tror hade planer på att ta livet av oss ...

Om en vecka börjar jag jobba och ska då åter få någon ny sorts vardag i mitt liv. Tills dess har jag lite andra saker att ta itu med!

Vinterplågan

Varje sommar snackas det om vilken låt som är årets sommarplåga. Varför sommaren är den årstid som har ensamrätt på tonsatt tortyr vet jag inte - så därför tänkte jag blogga lite om årets vinterplåga. För det finns väl inget annat sätt att beskriva den otroligt irriterande låten Whip my hair på än som just en plåga? Den sätter sig som ett klister på insidan av huvudet. Samtidigt som något inom mig starkt ogillar den kan jag dock inte låta bli att klicka igång den på Spotify då och då. För det finns trots allt något fascinerande över att en liten tioårig tjej gör en monsterhit som efter bara ett par månader har 30 miljoner träffar på youtube. Skit samma att hon har föräldrar som är kändisar!

Willow Smith - Whip my hair

Då var det dags - igen

Sedan ett par dagar är jag tillbaka i Sundsvall efter julfirandet i norr. Det är nämligen dags igen - flyttdags. På fredag går flyttlasset för fjärde gången på mindre än ett år. Och för varje flytt börjar jag längta mer och mer efter ett eget, fast boende. Nu lär ju det kanske inte bli verklighet på ett tag - men jag hoppas åtminstone att det blir några färre flyttar det kommande året!