Bloggbegravning - en liten minnesstund!

Nej, den här bloggen ska inte gå i graven. Inte än.

Under veckans gång har jag städat upp lite bland de digitala spår som jag lämnat efter mig på internet genom åren.
Vad är grejen/Signerat Söderlund är faktiskt min femte blogg på ungefär lika många år - så det har blivit en hel del ord utspridda för världen att ta del av.

Min första blogg skapades i en datasal på Anderstorpsskolan. Jag vill minnas att det var efter en lektion i Datorkunskap (det där ganska onödiga ämnet där alla elever numera är bättre än läraren) och att Susanne var en av de största pådrivarna för att jag skulle börja blogga. Bloggen dog och begravdes ganska snabbt. Jag minns inte ens vad den hette.

Min andra blogg - blandhatattackerochnakenchocker.blogg.se - blev lite mer långlivad. Folk klagade på det krångliga namnet men skrattade åt inläggen. Jag hade hittat någon form av nisch som underhållande tidningsnörd - även om innehållet var väldigt varierat. Sedan några dagar tillbaka är även denna blogg ihjälslagen och blogg.se-kontot avslutat, nästa tre år efter att det sista inlägget skrevs.

Min tredje blogg hette aix-aix-aix.blogspot.com. Jag tog studenten och flyttade till en stad vid namn Aix-en-Provence i södra Frankrike. Jag ledsnade på blogg.se och flyttade över till en ny domän. Bloggen hade av naturliga skäl ett slutdatum redan när den startades. Men som min vän och dåvarande "sambo" Annika någon gång lär ha sagt: "Varje ny tid i livet kräver en ny blogg!"
Bloggen ligger fortfarande uppe i väntan på att jag ska bevara inläggen på något trevligt sätt innan den går i graven för gått.
När jag kom hem från från Aix, som staden kallas i folkmun, insåg jag till min besvikelse att ingen förstått ordleken i namnet.
"Aix" uttalas precis som bokstaven "X" - alltså: XXX.blogspot.com. Jag tyckte det var väldigt roligt och passande för en 18-åring som flyttat hemifrån, till staden Aix, och plötsligt kan handla vin för tio kronor flaskan. Men alla andra tyckte bara att jag ännu en gång skaffat mig ett krångligt bloggnamn ...

Min fjärde blogg blev en uppföljare på min andra, men på blogspot-domänen. Jag lyssnade alltså inte på klagomålen om krångliga adresser, utan startade upp blandhatattackerochnakenchocker.blogspot.com. Jag fortsatte att ironisera över medieinnehåll och roa mina alltför få läsare så gott jag kunde. Bloggen lades ner förrförra sommaren, efter bara ett drygt halvår. Sedan några timmar ligger bloggen i koma efter en brutal misshandel (läs: är lösenordsskyddad). Jag känner inte längre att jag kan stå för allt som stod på bloggen. Mycket har förändrats på två år. Samtidigt vill jag inte att inläggen helt ska raderas och falla i glömska som med mina två första bloggar - så det får vara så tills vidare.

Min femte blogg är den ni läser nu. Den startades natten innan jag skulle börja journalistutbildningen i Sundsvall. Jag tröttnade ganska snabbt på "Vad är grejen"-temat på inläggen. Dels för att det var lärarnas ledord på utbildningen, samt att jag insåg att jag omedvetet kapat en mer känd bloggares idé. Bloggen döptes om till Signerat Söderlund, men ligger kvar på samma URL. Det är den blogg som jag haft igång längst och publicerat flest inlägg på. Och så kommer det fortsätta vara - ett tag till i alla fall.

Förutom att jag mer eller mindre dödat två av mina gamla bloggar under veckan har jag även haft ihjäl min micro-blogg.
Tobbe som twittrare blev inte långlivad. Några veckor och 33 tweets efter starten orkade jag inte mer. Det gav mig inget som inte bloggen och facebook redan ger. De gamla uppdateringarna är raderade men kontot lever vidare - för ibland kan det ju vara kul att läsa vad andra skriver där.

Efter detta digital massmord känns mitt uppkopplade jag lite bättre i själen. Lite färre illa formulerade tankar med ibland tvivelaktigt innehåll att behöva bry sig om. Men det känns också lite sentimentalt att vissa saker är borta för alltid.