Tack, tack, tack och tack!

Med tanke på att jag blev firad av släkten helgen innan min födelsedag tänkte jag att min riktiga födelsedagshelg kanske skulle bli lite avslagen. Men ack vad jag bedrog mig! Nu har jag blivit firad fyra dagar i rad - alla med sin egen tjusning.

Fredag blev det fest och utgång med Bureåkompisar. Det var otroligt trevligt att träffa alla igen. Tack!

Lördag, det riktiga dagen, blev det lyxmiddag med föräldrarna framför fotbollsmatchen. En sista måltid innan jag återvände till Sundsvall och det var förmodligen en av de godaste på länge. Tack!

Söndag. Sundsvall. Spenderades med barajag&johanna. Sexton dagars väntan var över, tack för att du finns!

Måndag. Tillbaka till skolbänken. Inte alltför upplyftande, men kvällen gjorde ju allting så mycket bättre. Världens bästa gäng samlades på 22 kvadrat och vi fikade oss illamående. Det var såå roligt att få träffa alla igen och jag fick helt stört fina presenter! Tack, tack, tack och tack!
Nu är det dock tillbaka till verkligheten som gäller, men mina "20-årsdagar" är verkligen dagar värda att minnas.

Vi bakade cookies och en sockerkaka med citron och vit choklad.
Och Joppe kirrade världens bästa 20-års tårta också!

Väldigt voluminöst vokabulär

Journalister ska ha stort ordförråd. Vi ska kunna alla de där synonymerna som lyfter en text, eller varför inte en rubrik, lite extra. Som ni kanske har märkt (på till exempel den här rubriken) så gillar jag alliterationer. Och då är det ju fiffigt att ha många ord i ordbanken att välja på. Precis som rubriken säger, man ska ha ett: otroligt omfångsrikt ordförråd.

Under min praktik har mitt ordförråd utökats en del. Särskilt på en punkt, nämligen förolämpningar. Jag ska inte inviga er i alla nya uttryck, utan bara dela med mig av det som tar förstapriset. Frasen är väldigt användbar när man möter männen i blått...

"Din sne-vaggade snutjävel! Du borde blivit

uppstoppad och omknullad redan från början!"

/Anonym

(Varning: Användandet av denna fras kan få vissa konsekvenser)

Tonårens tid har hälsat farväl

Efter en festlig fredag blev 20årsdagen en relativ lugn tillställning med lyxmiddag, fotbollslandskamp och packning.

Under dagen hann jag dock med att inkassera den obligatoriska grattishälsningen från tanten i kassan på systembolaget.

Nu bär det av mot Sundsvall. Som jag har längtat! Ska bli otroligt skönt att bara få koppla bort allt vad omvärld heter och umgås med världens bästa tjej. Att almanackan stal en timmas sömn i natt gör absolut ingenting - det betyder bara att jag kommer fram till den där blåa soffan i Nacksta en timme fortare i dag!
Noterbart är att när jag åker ner till Sundsvall idag så är det första gången som busschauffören inte kommer kalla mig för barn. Yay? (Det blir ju faktiskt dyrare...)

Det sista jag vill passa på att konstatera är att jag aldrig ska prova bygga korthus med en portugisisk kortlek. För portugiserna faller ju utan att man behöver röra dem.

Jaha

Det är alltså det här man har väntat 20 år på.

=)

Länge leve pressen!

"Farsan sa alltid att det är sant för att det stått i tidningen.
I dag kan det vara sant, trots att det stått i tidningen."

/Ronny Eriksson

Artighetskaffet

Jag dricker inte kaffe.
Detta helt enkelt på grund av att det smakar skit. Jag är en temänniska ända in i själen.
Men jag har även insett att jag förr eller senare måste börja dricka kaffe. Frågan är bara när. Som student trodde jag (eller försökte andra intala mig) att jag inte skulle överleva utan kaffe. Fel, fel, fel. Jag har inga problem att hålla mig vaken. För att klara en sexton timmars arbetsdag på skolan räcker det typ med frukost och middag (lunch kan ju bli svårt att hinna med ibland).

Näe, jag tror att för varje steg närmare arbetslivet jag tar, ju närmare kommer jag även ett kaffeberoende.
"Kaffet är smörjmedlet för en journalist!"
Så har någon av mina lärare sagt, och som jag redan konstaterat är de där gubbarna inte så dumma alltid.

Hursomhelst. Jag har ständigt lyckats tacka nej till kaffe när jag blivit bjuden. Till och med på arbetsintervjun som jag var ner på i Stockholm lyckades jag smita undan. Men i dag gick det inte längre. Jag skulle hem till en person på intervju och jag hann knappt kliva över tröskeln innan jag hör orden: Visst vill du ha kaffe, jag har redan satt på!
Jodå. Ett steg närmare fördärvet. Hela koppen slank ner utan att jag rynkade på näsan en enda gång. Jag är nästan mer nöjd över det än att det blev en bra intervju!

Svenskar dricker näst mest kaffe i världen - blend in!

Sportjournalistiken då och nu, del 2: Idrottsfruntimmer och negerbönor

Ja, det var ju inte bara färgade idrottare som det skrevs om i nedlåtande ordalag förr i tiden, utan även kvinnorna. Bara för något nummer sedan tog tidningen Journalisten upp att sportjournalistiken hade blivit mindre sexistisk. Och det är väl ett problem som har levt kvar längre än de rasistiska skriverierna i sportsidorna.
Här är i alla fall några (mindre) sköna citat:

”…Amerikas baktunga negerbönor….de manhaftiga ryska kasterskorna…Även de mest fenomenala idrottsbönor är föga mer än klåpare på en manlig olympiad. Idrottsfruntimren stör den olympiska rytmen med sitt pjattande och rultande.”
Henry Eidmark om OS 1952.

”Läckra som chokladpraliner.”
Bengt Bedrup om kubanska sprintertjejer vid OS 1960.

”Så här lätt om lilla stjärten ska man vara.”
Bildtext till EM-segraren i konståkning, Hanna Eigel som på bilden hoppar, 1955.

Sportjournalistiken då och nu, del 1: Negerskräck och sneögda halvapor

Journalistiken förändras ständigt - och tur är väl det. Här är några intressanta citat som jag kommit över från forntida svensk sportjournalistik. De handlar om färgade deltagare i sportens värld. Visst skulle man sätta kaffet i halsen om man läste något liknande i sin morgontidning idag?

”Det är en löjlig tanke att en hop gulingar skulle kunna möta sig med oss i fotboll. Slår vi inte dessa snedögda halvapor med åtminstone 10 – 0 är vi inte längre ett kulturfolk.”
Nya Daglig Allehanda inför fotbollsmatchen mot Japan i OS 1936.
(Sverige förlorade med 2 – 3.)

”Vem vinner, Baer eller Louis, negern eller juden? Max Baers chans skall ligga i knockout, sönderslagning av motståndaren, men negrer har ju skallar av trä, det är lönlöst att slå på dem.”
Aftonbladetskribent inför titelmatch i boxning på 30-talet.

”Negern med babianansiktet.”
Henry Eidmark om svarte boxaren Floyd Patersson 1952.

”Det är beklämmande och samvetslöst att vita män utan tillhyggen ska behöva vara instängda på några få kvadratmeters yta mot en svarting. Nej, vad sägs om femton ronder och ett klappträ.”
Oscar Söderlund, senare sportchef på Dagens Nyheter, inför en boxningsmatch mellan svenske Harry Persson och en svart amerikansk boxare 1923.

”Flykt i full negerskräck”
Rubrik i svensk dagstidning efter att Ingemar Johansson i den olympiska boxningsfinalen 1952 blivit diskad för feghet.

Ja, vad ska man säga? Uttrycket politiskt korrekt var nog inte myntat på den här tiden, och om det fanns hade det i alla fall en helt annan innebörd då.

Så var det de där sjuttio milen igen...

En lärare på skolan frågade för några veckor sedan:
- Är ni tillsammans?
- Ja, svarade jag.
- Det är inte bra, det blir så jobbigt med praktiken, sa han.
Jag skakade på huvudet och skrattade lite grann. Men han vet fan inte hur rätt han hade...

Okej att han syftade på att det kan bli jobbigt att att fixa praktikplatser på samma ort till långpraktiken nästa vår. Men jag kan ju knappast påstå att den här kortpraktiken har varit smärtfri.

Saknaden gör sig ständigt påmind.

Om fem dagar är vi tillbaka i Sundsvall och jag längtar så sjukt mycket. Jag har haft nedräkning ungefär sedan dagen jag lämnade stan.
Det där med nedräkning, ja. Det slog mig för några dagar sedan att jag inte alls har räknat ner till min födelsedag i år, som jag annars brukar göra. Ärligt talat känns den dagen oviktig i sammanhanget. Att premiärrundan på systemet ska avklaras på lördag känns nästan inte ens intressant. För på dagen då 19 blir 20 kommer jag ändå bara längta till morgondagen.

Äntligen lite tuggmotstånd i kycklingen...

Igår kallade kronfågeln tillbaka över hundra ton kyckling från butiker runt om i landet. Detta på grund av att man hittat glassplitter i köttet. I dag på vägen hem från jobbet hörde jag att man hittat mer glas i andra förpackningar och att ännu mer kyckling måste kallas tillbaka.

Är det då bara jag som blir lite fundersam när coop forum i dagens tidning annonserar om att de rear ut kyckling - exakt den kycklingen som finns på bild i anknytning till artikeln.

"Ej öppet köp eller bytesrätt på reavaror" som det brukar heta...

Kycklingfilé - nu med en överraskning i förpackningen!

Copyleft - all rights reversed

När jag surfade runt för att hitta svaret på den meningslösa frågan: "Vem har copyright på coprightsymbolen?" (fråga mig inte varför), hittade jag istället copyleftsymbolen.
En licensform som tillåter användare att sprida ett verk.
Jag hade aldrig någonsin hört talas om detta förut, så frågan är, har jag levt i dunklet eller var det här en nyhet för er andra också?

Om vi går till baka till min ursprungliga fråga, är det så att ingen har copyright på copyrightsymbolen? Är den i själv verket i sådan sak som det är copyleft på?

Snabbast i stan

Måndag. Segt som fan. Dagen på redaktionen rullade på i sakta mak och jag var tröttheten personifierad. Men medan lunchlådan snurrade runt, runt i micron hörde vi att det hade varit en bilolycka på Anderstorp. Pling! Maten fick vänta och vi slängde oss ut i bilen med kamerorna i högsta hugg.

När vi kom till platsen var det förutom den dikeskörda bilen och några personer ganska tomt. Men snart kom ambulansen. Och sedan polisen. Och till sist även brandbilen. Det är både lite tänkvärt och skrämmande att två journalister hinner till en olycksplats innan all räddningspersonal. Vi tog våra bilder, packade ihop och åkte tillbaka till redaktionen.

Förresten, brandbilen var inte sist. När vi rullade iväg från olycksplatsen mötte vi en bil tillhörande konkurrenttidning. Vid den ratten satt ingen mindre än Johannes Hägglund. Tävlingsmänniskan i mig high-fivade sig själv lite grann. 1 - 0, veckan började ganska bra trots allt...

En samling segisar.

klickklickklick

En av sakerna som jag fick när jag i fredags firades i förskott var ett nytt objektiv till kameran. Efter att i nästan två år gått med mitt lilla 18-55 objektiv som satt fast på kameran när jag köpte den, har jag äntligen något lite roligare att leka med.

Jag är nu stolt ägare av ett Sigma 70-300 mm! Har bara hunnit bekanta mig lite grann med det än så länge, men jag tror att vi kommer trivas bra med varandra.

Äntligen känner jag lite sug efter att fota igen!

Nu gäller det bara att ha tid också! Men jag kan lova en sak, det ska inte bli mindre bilder här på bloggen i alla fall!

En del fina kort ska jag nog kunna
åstadkomma med mitt nya objektiv...

... lite beroende på motivet såklart!

"...klämdes fast i mörk tunnel"

Det är alltid kul att skämta på "konkurrenternas" bekostnad!

"Den är både jävligt snygg och jävligt god!"

Ikväll var släkten här och gratulerade mig för att jag har överlevt mina tjugo första levnadsår. Okej, men ska väl inte ta ut något i förskott, men det är ju trots allt bara en vecka kvar nu.

Trots gårdagens kalldusch firades jag med en AIK-tårta. Och om förlusten i går gav en sur eftersmak så kan jag meddela att tårtan gjorde raka motsatsen. Oj så god den är alltså!

Och för att citera min lilla kusin: "Det svarta smakar som det där gröna."

Mums!

Det finns förluster och det finns förluster

Men den här förlusten var fan bland det suraste.

En citron. (Apelsinteve någon?)

Det är hårt att bo i Norrland

När jag kom "hem" till Bureå i söndags pratade alla om hur mycket snö som hade försvunnit de senaste dagar. Tråkigt tyckte jag som hade hoppats på en snöig sejour i norr. Men allt är ju relativt. Snöhögarna här var fortfarande högre än de i Sundsvall, trots att vintern där har varit ovanligt bra.

Idag när jag passerade den här bilen kom allas gnäll om lite snö tillbaka. Undrar hur mycket som stack fram för en vecka sedan?

Bilen hade haft en tung dag och beslöt sig för att gå i ide.

"En journalists plikt är inte att bli älskad. Men det är hans plikt att bli läst."

Citatet ovan är sagt av Cecil King - en klok man.

Bli läst har jag verkligen lyckats med hittills under min praktik. Huvudartikeln i mitt lilla mini-gräv som jag påbörjade i måndags och som kom i dagens tidning är den mest lästa artikeln på hela VF-webben just nu. Väldigt kommenterad är den också (till skillnad från mina blogginlägg). Tyvärr har vi inte kunnat publicera mer än knappt hälften av kommentarerna för att folk inte riktigt tänker innan de skriver.

I dag har jag skrivit sex grejer. Vet inte vilka som kommer i tidningen i morgon, men en uppföljningsartikel på mini-grävet kommer med all säkerhet!

Så var det ju det där med att bli älskad också. Det ska jag nog inte bli beskylld för att ha blivit under veckan heller. Ägaren till caféet som jag skrivit om vill förmodligen inte att jag sätter min fot på fiket igen - och jag är nog inte så sugen på det heller!

Dagens tidning.

Ont i halsen - och öronen?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att rätt låt vann årets Melodifestival. Och det står jag fast vid. Men om det var särskilt nyttigt att Malena tog hem det vettefan.
Jag tror att La Voix kommer skada mina stämband ännu mer än vad Grace Kelley har gjort de senaste två åren!

Malena Ernman - La Voix

"Je t'aime, amour, quand j'entends la voix

Je t'aime, ma vie, c'est jamais sans toi

Je vis ma vie pour toi, c'est l'universe pour moi

Je t'aime, amour, quand j'entends la voix"

Här ska spräckas trummhinnor! Hehe...

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Godnatt!

Allt är sig likt i Schtaan

Dag ett på redaktionen resulterade inte i några större scoop. Har en bit kvar till stora journalistpriset om man säger så. Men det känns som om det kommer bli två roliga veckor på VF i alla fall.

Förutom att City Kompaniet håller på att byggas ut och att affärerna där inne har bytt plats lite hit å dit så verkar allting vara sig likt.
Jag tog en promenad på stan efter jobbet och vart jag än vred på huvudet träffade jag någon jag kände. Och ett ännu säkrare tecken på att man är i Skellefteå är att man får snacka hockey - precis hela dagen.

Hockey ja, ikväll gäller det.
Vinna eller försvinna.

Nu börjas det

Praon i årskurs åtta var inte på riktigt.
Projektarbetet i gymnasiet var inte på riktigt.
Kåridåren, redaktionsövningarna och allt annat journalistiskt jag varit med om på universitet i Sundsvall har inte heller varit riktigt på riktigt.

Men nu jävlar.

I morgon börjar jag min praktik på VFs Skellefteåredaktion.

(Fast att komma till en redaktion som består av två personer känns inte heller riktigt på riktigt, men det är väl så det ser ut på många håll här i den stora skogen som resten av Sverige kallar för Norrland...)

Bra helg (trots allt...)

Fredagen inleddes med att jag vinkade av Johanna på tågstationen. Tåget tuffade iväg söderut. Två veckor tills vi ses nästa gång. (Och om man räknar efter blir det ju faktiskt hela 16 dagar, inte 14, usch!)

Men, helgen har faktiskt varit riktigt bra ändå. Olabesök, O'learysmat med AIK-vinst och Melokväll hos Annika där faktiskt rätt låt för en gång skull vann!

I morgon bitti bär det av. Norrut. När jag kommer hem till lugna lilla Bureå kommer det skilja sjuttio miljoner centimeter mellan oss. Eller sjuttio mil om man så vill. Det är långt hur man än vrider och vänder på siffrorna.

Miss you!

Tidningsnörd står det i headern...

Snart får jag finbesök från hemlandet (läs: Bureå). Ola kommer förbi över helgen och sedan följer jag med hans bil norrut. För kommande två veckor har jag nämligen praktik!

Jag har hört att det är trevligt om man städar innan man får besök. Det kanske är dags att slänga lite tidningar i pappersåtervinningen igen!

Jag är alltså journaliststudent, om det undgått någon.

"Så jävla snygg!"

Igår kom den. Vårt första nummer av studenttidningen Kåridåren. Gissa om det var en stolt sportredaktör som sprang runt och delade ut den då den kom från tryckeriet?

Hmm...

Tenta om tio timmar.
Jag har nog aldrig pluggat så här lite. Och då brukar jag inte plugga särskilt mycket i vanliga fall.
Spännande.

Bra skit! XVI

Två månader har gått sedan mitt förra låttips, så jag tänkte att det var dags igen. Låten som tipsades om då var Min Click med Petter och efter att ha lyssnat sönder den är även detta låttips hämtat från hip hop-världen.

Nämligen Maskinens nya singel:

Maskinen - Pengar

Maskinen fortsätter verkligen att utveckla svensk hip hop. Ska bli spännande att se vad de har kokat ihop till första albumet som ska släppas i sommar!

Sen när fick kycklingar D-kupa?

När jag tänker på kycklingar tänker jag på små gulliga gula saker som är lite ludna och låter: Pip!
Det är uppenbarligen en vanföreställning.

Idag när jag skulle laga mat tog jag upp en påse kycklingbröst ur frysen. Skulle passa på att göra lite matlådor också så jag tänkte steka upp tre stycken filéer. Döm om min förvåning när jag öppnar den ett kilo tunga påsen och bara hittar tre stycken kycklingfiléer där i. Det första som slår mig är: "Vilka jävla monster dom har slaktat!"

Tankarna spinner vidare. Hur såg de här kycklingarna ut egentligen?
Två scenarion uppenbarade sig.
Antingen var dessa kycklingar stora starka mobbarkycklingar som gick runt och pickade alla andra små kycklingar i huvudet bara för att de kunde, eller så var det blonda big brotherkycklingar som opererat in silikon i brösten.
Att tre stycken kycklingbröst ska fylla upp hela min stora stekpanna känns hur som helst väldigt absurt.

(Eftersom maten smakade väldigt bra och inte alls hade någen framträdande silikonsmak så lutar jag åt att monstrena i min stekpanna var stora starka mobbarkycklingar...)

Tidning hela veckan

Av kommentarerna på min blogg att döma så verkar folk tycka att det är lite ointressant när jag hela tiden skriver om tidningar och journalistik och sådant.

Tyvärr (eller ja, inte tyvärr för min del, men för eran) så upptar tidningar hela mitt liv just nu känns det som.
Redaktionsövningen som tog slut fredag eftermiddag spenderade jag ungefär 60 timmars arbete på. På fem dagar. Två tidningar och en bilaga senare är jag jävligt nöjd över vårat arbete. Och visst känns det lite vemodigt att splittra våran redaktion nu.

Men om någon trodde att jag skulle vila från tidningar bara för att det blev helg så trodde ni fel. Lördag och söndag spenderas med Kåridåren-redaktionen för att fixa till det sista innan vårat första nummer ska till tryck. (Den blir jävligt najs!)

Just nu är jag sjukt jävla trött.
Men trots sömnbristen och mängden jobb brukar det vara halvsvårt att somna om kvällarna. Rubriker och redigering flimmrar förbi i huvudet hela tiden och stör.
Jag är en nörd.
Jag vet.

Bra dag på jobbet

Redaktion Skulderbladet fortsätter att prestera.
Dagens tidning blev ännu bättre än den första. Både redigeringsmässigt och innehållsmässigt. Till skillnad från gårdagen, då vi var klara tjugo minuter innan deadline, blev vi i dag färdiga tjugo sekunder före!

Under dagen kontaktade Sundsvalls Tidning oss och ville köpa en bild som de sett på våran webbsida. Givetvis såldes den. Tror det blev några hundra spänn ner i Robins ficka för den.

Nyhetsmässigt hade vi flera riktigt bra knäck och lärar-Ingemar tycker vi ska försöka sälja vår toppnyhet till den andra lokaltidningen under morgondagen. Hoppas det blir av!

Nu borde jag dock verkligen sova. Det är åter igen klockan åtta som gäller i morgon bitti.

I dag var tredje dagen i rad med jobb 8-23. Det borde börja kännas snart va? I morgon klockan 16 är sista deadline, då för vår helgbilaga.

(Ps. Jävligt kul att redigera sporten och få sitta och följa hockeyn för att skriva matchfakta. Särskilt när AIK och alla andra Norrlandslag presterar! (okej, Gävle hör väl kanske också till Norrland, men att bara släppa in två mål mot Färjestad är väl i sig en prestation.))

Första numret ute!

Tjugo minuter innan deadline var första numret av Skulderbladet tryckt och klart. I morgon ska nästa göras. Och på fredag blir det en helgbilaga också.

Sedan har vi ju den riktiga studenttidningen som ska iväg till tryckeriet innan veckans slut.
Puh.

(Ungefär så här långa inlägg hinner jag med att skriva då jag är på skolan 8-23...)

Humor på redaktionen

Att skratta lite när det är som stressigast brukar kunna vara bra. Därför är det så skönt att våran tidning under redaktionsövningsveckan har ett så roligt namn att jag bara behöver titta på ettan för att få mig ett skratt.

Jag är nämligen stolt redigerare på den anrika tidningen:
SKULDERBLADET

Mandomsprovet stundar

Så var det dags igen. Redaktionsövning.
Sist det begav sig var i december. Då hade vi en redaktionsövning som varade i två dagar och resulterade i en tidning. Jag jobbade mer än trettio timmar de två dagarna. Sov väl typ fyra.

Den här gången sträcker sig redaktionsövningen över hela veckan. Och förutom tre tidningar ska vi hela tiden hålla webbtidningen uppdaterad, göra webbradio, webb-tv och vanlig tv också. Jag vill inte tänka på hur mycket jag kommer jobba och hur lite jag kommer sova följande vecka.

När jag i morse låg med bultande huvud och tittade på Vasaloppet var det någon som kallade det för ett mandomsprov. Jag antar att kommande vecka är våran motsvarighet till att åka nio mil på längdskidor.