Artighetskaffet

Jag dricker inte kaffe.
Detta helt enkelt på grund av att det smakar skit. Jag är en temänniska ända in i själen.
Men jag har även insett att jag förr eller senare måste börja dricka kaffe. Frågan är bara när. Som student trodde jag (eller försökte andra intala mig) att jag inte skulle överleva utan kaffe. Fel, fel, fel. Jag har inga problem att hålla mig vaken. För att klara en sexton timmars arbetsdag på skolan räcker det typ med frukost och middag (lunch kan ju bli svårt att hinna med ibland).

Näe, jag tror att för varje steg närmare arbetslivet jag tar, ju närmare kommer jag även ett kaffeberoende.
"Kaffet är smörjmedlet för en journalist!"
Så har någon av mina lärare sagt, och som jag redan konstaterat är de där gubbarna inte så dumma alltid.

Hursomhelst. Jag har ständigt lyckats tacka nej till kaffe när jag blivit bjuden. Till och med på arbetsintervjun som jag var ner på i Stockholm lyckades jag smita undan. Men i dag gick det inte längre. Jag skulle hem till en person på intervju och jag hann knappt kliva över tröskeln innan jag hör orden: Visst vill du ha kaffe, jag har redan satt på!
Jodå. Ett steg närmare fördärvet. Hela koppen slank ner utan att jag rynkade på näsan en enda gång. Jag är nästan mer nöjd över det än att det blev en bra intervju!

Svenskar dricker näst mest kaffe i världen - blend in!