Jo, nog luktar det lite skit dagen efter

Dagens roligaste citat:
"Ta inte i så att ni bajsar när ni ska skriva om det."

Ralf Edström till Sportbladet efter Zlatans avgörande i El Clasico i går. Sportbladet i dag: 13 helsidor Zlatan Ibrahimovic! Imponerande, särskilt med tanke på att Zlatan inte pratar med tidningens sportjournalister.

Drömmar om tiden då man ryckte i lösskägg

I dag fick julstämningen en riktig rivstart här i Falun. Ett adventspyntat hus är givetvis mycket juligare och mysigare än en studentlägenhet (i alla fall jämfört med min). Och en massa hemmagjort julfika och glögg gjorde sitt till också.

Att gå på julmarknad i en regnblöt stadskärna kanske inte låter som att det ska få julkänslorna att svalla. Men tillsammans med två småttingar blir allt genast mycket roligare. Jag vet inte hur många gånger jag hörde meningen "titta där är tomten!" Om Oliver fattade vem den skäggiga gubben som gav honom godis var låter jag vara osagt, men det är lättare att drömma sig tillbaka till barndomens jular när man har barn runt i kring sig.

Förutom de röda gubbarna på stan så skötte sig de röda gubbarna på plan sig också väldigt bra. Två-noll i Merseysiderbyt var en riktig stämningshöjare det med - om än kanske inte just julstämning.

Världens bästa Olvan - också en stämningshöjare!

(Jajaja, ingen snö är det ju här om man nu nödvändigtvis ska klaga på något. Men det ryktas om att Sundsvall är vitt för tillfället, och dit kommer vi ju i morgon!)

Kakbuffén som kom av sig

I dagens samhälle hänvisas man ofta till hemsidor för att själv ta reda på information. På så sätt slipper man störa folk som förmodligen har annat att göra på jobbet. Så funkar det inte i Säter.

Säter är ett litet samhälle i Dalarna med knappt fem tusen invånare. På MA:s Wienercafé i Säter finns det en berömd kakbuffé - sista lördagen varje månad. Därför åkte vi de 34 milen från Sundsvall för att få uppleva denna happening. Exakt hur taggade vi var beskrivs nog bäst med mitt föregående blogginlägg.

Självklart hängde vi på låset, 11:00 öppnades dörrarna, men när vi klev in sköljde besvikelsen över oss. Ingen kakbuffé!
- Men det står ju på eran hemsida! sa vi i ett desperat försök att ändra på verkligheten.
- Ja, jag vet. Men det är fel. Man kan ju faktiskt ringa och fråga också ...
Jaha. Allt som står på internet är tydligen inte sant.

Falsk marknadsföring?

Nu blev ju lördagen inte helt förstörd ändå. Caféet är trots allt urmysigt och extremt billigt, så vi lyckades fika oss illamående till typ halva priset av vad buffén hade kostat. Men i varje söt tugga fanns det en liten, liten smak av en besk besvikelse.

(Och nu ryktas det om en ny fikabuffé i Falun som har öppet på söndagar, på'et igen i morgon kanske?)

Sagan om sockeravhållsamheten

Godis är gott. Kladdkaka likaså. Och fika i mängder. Och (tyvärr?) har det blivit ganska mycket av den varan på sistone.

Kulmen kom förra helgen när Johanna vaknar någon gång vid fyratiden på natten(!) och utbrister: Vi måste äta kladdkaka! Varpå vi kastar oss upp ur sängen och börjar smaska i oss av det bruna guldet. Låt gå att vi kanske fortfarande var lite berusade ...
Efter det bestämde vi oss - inga sötsaker innan fredagkväll.

Fyra och en halv dag utan sötsaker låter kanske inte som någon större svårighet. Jag har själv aldrig haft problem att avstå från godis och fika. Men regler är till för att brytas, och med ett förbud så har sockeravhållsamheten varit jobbigare än någonsin. Men jag tror faktiskt att det har varit svårare för Johanna!

Varje kväll den här veckan har jag fått somna till ljudet av hennes mantra: "Tänk vad gott det skulle vara med lite kladdkaka nu. Eller geléhallon. Eller en pizza." Och så vidare. Det har till och med gått så långt att hon går runt och inbillar sig lukten av geléhallon och pizza i min lägenhet, trots att det var månader sedan något av det har varit innanför dörren.

Jag ska väl inte säga att jag helt har klarat mig från beroendetendenser. Här om dagen satt vi på Waynes. Eftersom fika var uteslutet tog vi bara något att dricka. När tjejerna grävde ner sig i caféets veckotidningar satt jag mest och stirrade rakt fram med en penna i handen. Plötsligt märker jag att jag helt omedvetet har skrivit ordet "godis" på papperet framför mig. Jag tror att mitt undermedvetna vill mig något!

Nu har veckan hur som helst passerat utan regelöverträdelser, något som vi givetvis firar med en massa fika! Uppvärmning nu ikväll med lite bullar och choklad, men i morgon smäller det! Kakbuffé i Säter. All you can eat. Fan vad jag ska må illa ...

Roligaste den här veckan var ändå när jag sa till Johanna att vi inte kunde äta kladdkaka när vi kommer hem till Sundsvall igen - då är det ju måndag. Hon tittar på mig med skräckfylld blick och nästan skriker: "Vem har sagt att det ska gälla VARJE vecka?!?"
Jag tror den där kakbuffén kommer göra henne gott.

Bra skit! XX

När Darin 2004 slog igenom i idol var han en mesig tönt i tandställning. Men redan året därpå hände något första gången som sedan återupprepat sig ett antal gånger. Nämligen att jag hör en låt på radion och säger: fan, det här låter ju ganska bra, bara för att en minut senare få veta att det är Darin. Pinsamt?

I början var det bara att låtsas som det regnade. Men efter några år får man helt enkelt konstatera. Killen är ju bra! Han gick ju ganska snabbt ifrån det där tandställningsblänkande smörpopleendet till att bli en mer Jackson-inspirerad och RnB-influerad artist.

Senast jag utbrast: fan, det här låter ju ganska bra, var när han gjorde comeback på idolscenen för några veckor sedan. En fantastisk cover på coldplays Viva la Vida spelades - och en bit in i låten klampar Darin in med en mick i handen ...

Darin - Viva la Vida

Lite roligare teorier uppskattas alltid

Mitt i allt PM-skrivande om dagordningsteorin, gestaltningsteorin, kultivationsteorin och allt vad teorierna heter, så är det givetvis lite upplyftande att stöta på något som heter rolighetsteorin! Tyvärr stod det inget om den i vår kurslitteratur, utan den återfinns snarare på youtube.

Fler klipp om rolighetsteorin finns här!

Fan, fan, fan, som Thåström skulle sagt

För fem dagar sedan bad jag om en ljusning på hockeyfronten här på bloggen. Sedan dess har Skellefteå AIK vunnit alla tre matcher de spelat och allt ser strålande ut. I dag spöade de även skiten ur Luleå i "Norrlandsderbyt". Men det är lite svårt att glädjas åt det nu. För jag kanske skulle ha skrivit någon rad om Liverpool i det där blogginlägget också. Nu är det i alla fall för sent ...

Även om svarta november är över för hockeylaget i mitt hjärta så är hösten 2009 mörkare än på länge för fotbollslaget som delar på sportutrymmet i mitt bröst. Ja det är inte bara mörkt, det är helt jävla nattsvart. Godnatt.

Jag vill inte säga F-ordet, det lämnar jag åt Sportbladet.

En månad till den hiskeliga husvagnsfärden

Om trettio dagar sitter jag och ser Kalle Anka rulla nerför ett berg baklänges i en husvagn. Jag vet egentligen inte varför, men det är julafton, så då ska man tydligen göra det. Men även om jag inte längtar till den årliga disneydosen på SVT så längtar jag i alla fall till jul. Och nu har nedräkningen börjat på allvar!

Nedräkningar är för övrigt en mycket trevlig sysselsättning (det vill säga om det inte är någon domedagscountdown à la Jehovas Vittnen eller Maiaindianerna). Nedräkningar betyder ju liksom att man har något att se fram emot. Här är några av mina nedräkningar för tillfället:
~ 3 dagar kvar till Dalaweekend.
~ 30 dagar kvar till tomten kommer.
~ 36 dagar kvar till Parisresan.
~ 68 dagar kvar till jag gör min första dag på Aftonbladet och är sambo med min flickvän i huvudstaden.

Mycket att se fram emot med andra ord!

Länge leve matriarkatet!

Efter förra inläggets hyllning till patriarkatet tänkte jag vara lite jämlik här på bloggen och hylla motsatsen. Anledningen är att när jag nu i kväll satt och googlade på ordet "kött" råkade jag hamna på en hemsida med feministisk konst (visst är internet helt fantastiskt?). Jag kan inte påstå att varken orden feminism eller konst får mig att jubla jättehögt - men det var faktiskt ganska underhållande.

För er som likt mig inte är invigda i den feministiska konstens värld, här är några smakprov.

Och ännu mer hittar ni på fulheten.com

Länge leve patriarkatet!

Statsministerns spermier suger?

I dag läste jag en helt fantastisk artikel i Aftonbladet. Hela texten, från källa till slutgiltig formulering, andades Anna Anka.

Artikeln gick ut på att elektromagnetiska fält försämrar mannens spermier (läs: gör mannen till en dålig man). För att inte bli en dålig man ska man därför undvika att vara nära apparater med elektrisk motor. Typ datorer och mobiltelefoner, tänker ni? Onej, de nämns inte ens i artikeln. Istället bör man hålla sig undan från dammsugaren, microvågsugnen och kylskåpet (läs: låt kvinnan städa och laga mat så blir du en bra man)!

Som om all den patriarkala humorn mellan raderna, och forskaren som uppenbarligen är spyless på att hjälpa till där hemma, inte var nog. Med hjälp av ett underbart bildval lyckas man även lite subtilt få med buskapet att Fredrik Rienfeldt suger. Sjukt roligt.

Kvällen har varit mycket trevlig

Födelsedagskalas, utgång, sång och dans.

Nu, klockan halv tre, blir det hemmagjorda hamburgare och kladdkaksrester på förrådet - nästan lika trevligt måste jag säga!

Uppfinningsrik matematik stillar sötskrik

Slutet på ännu en skolvecka tänkte jag skulle firas med en kladdkaka. För omväxlingens skull tänkte jag baka någon annan sort än mina standardrecept. Så jag började googla. Men varje gång jag hittade ett spännande recept stod det längst ner: Låt stå i kylskåpet över natten/ett dygn. Hell no!

Till slut hittade jag ett bra recept - som givetvis skulle stå och vila i minst en halv dag. Jag kollade på klockan och började tänka. Dag, inte dygn. Dagen är ju tiden mellan solens upp- och nedgång. Och nu är det vinter och jag bor i Norrland, alltså är dagen här ganska kort. Närmare bestämt sex timmar och 28 minuter i dag! Om kladdkakan ska stå och vila en halv dag innebär det alltså bara tre timmar och en kvart - strålande!

Jag slängde ihop kladdkakan (med vit choklad som spännande ingrediens) och klockan fem var den färdig för sin vila. Vilket alltså borde betyda att den är klar för att ätas lagom till första idol-pausen. Mums!!

"Inte före maten, Tobias!"

Tips från coachen: Stäng av elvispen innan ni lyfter upp den från smeten. Min nystädade lilla kokvrå såg plötsligt skitigare ut än den äckligaste toastolen, och högen med odiskad disk blev inte direkt renare...

Morgonens humörhöjare

Steffo Törnqvist twittrar om sin morgon:
"Studioman på bb, trasig promptern, förkyld Jenny o presidenten heter typ Rumpa. Herr we go. Kan bli en kanonmorgon."

Själv har jag inget att klaga på denna fredagsmorgon, utan säger bara - here we go!

Nu är det dags för en ljusning!

Jag är jävligt less på svarta november. Och då är det inte vädret jag pratar om - det är hockey.

Jag skrev för ett par månader sedan om hur min dialekt, enligt vissa, höll på att försvinna. Något som däremot inte går att tvätta bort är den svartgula färgen i mitt hjärta. Det börjar bli ett tag sedan jag bodde i närheten av Schtaan och kunde följa Skellefteå AIK på plats, men varje förlust svider lika mycket för det.

Nu har det gått sju raka matcher utan seger - så i kväll är det verkligen dags att sätta stopp för svarta november! Hemmaplan mot Södertälje låter ju inte som någon omöjlig uppgift precis.

Sedan skulle jag inte direkt gråta om det blev en ljusning på väderfronten också ...

Den där solen i klubbmärket för gärna ta och visa sig nu!

Stoppa inte huvudet i sanden!

Foto: D Sharon Pruitt

I dag publiceras en viktig text skriven av Peter Englund. Den handlar om Dawit Isaak och är den största manifestationen för yttrandefrihet i Sveriges historia. Därför tycker jag att du ska läsa den.

Läs den här eller här eller i någon av de 89 andra svenska tidningarna som i dag publicerar denna artikel i sin tidning. Läs den för att du kan. Läs den för att vi i Sverige har en demokrati som gör det möjligt att få skriva sådana texter. Läs den helt enkelt.

Stora journalistpriset nästa?

Nu har Aftonbladet verkligen tagit fram storspaden och grävt upp ett riktigt scoop. I över ett halvt decennium har vi funderat och nu vet vi ...

Här är svaret!

Bra skit! XIX

Det börjar bli ett tag sedan jag hade musiktips här på bloggen, men det tänkte jag att det skulle bli ändring på!

Jag blev frälst av Maskinen redan första gången jag hörde textraden "alla som inte dansar är våldtäktsmän", på P3s webbradio i min och Annikas lilla etta i Aix-en-Provence. Vilket borde vara ganska precis två år sedan. Efter "Alla som inte dansar" har Maskinen släppt några singlar med ojämna mellanrum, men nu i dag kommer deras förta album.

Tretton spår. Jag är väldigt nyfiken på vad de har lyckas koka ihop. Men tills dess att albumet Boys II Men har kommit upp på Spotify lyssnar jag vidare på deras senaste singel ...

Maskinen - Dansa med vapen feat. Marina Gasolina

Woosch (ljudet av att sparka in en öppen dörr)

Jag kanske inte alltid ser ut som den vassaste kniven i lådan - men ibland känner jag mig fan som ett geni!

I dag kom nya numret av tidningen Studentliv. Och som vanligt blev jag lite besviken.
Som journalist ska man givetvis tänka på att inte skriva saker som är självklara för läsaren. Att förklara offside-regeln på sportsidorna känns ganska meningslöst. Antingen har skribenterna på tidningen Studentliv glömt detta - eller så är jag betydligt smartare än medelstudenten.

På förstasidan puffar tidningen stolt för två guider. "Vässa ditt skrivande - knepen som lyfter texten" och "Åtta tips för smart festande". Skriva och supa, två säkra studentämnen. Något som de flesta har stor erfarenhet av.

So what's new? Uppenbarligen inget ...

"Knepen" för att skriva bättre bestod till exempel av:
~ Jobba hela tiden på att bli bättre.
~ Kör stavningskontroll.
~ Skriv med egna ord.
No shit Sherlock! Fick inte jag de där tipsen redan i mellanstadiet eller har jag inbillat mig det?

Och festtipsen då:
~ Drick varannan vatten.
~ Ät mat när du dricker alkohol.
~ Ta bara med pengar till det du planerat att dricka.
Revolutionerande! Jag kanske inte fick dessa tips redan i mellanstadiet, men nog har jag hört dem - några gånger för mycket till och med.

Så då är frågan, är det jag som är ett geni? Har studenter inte redan koll på detta? Eller är det helt enkelt så att Studentliv inte riktigt känner sin målgrupp (som består av högskole- och universitetsstudenter)? Det mest ironiska av allt är att båda dessa guider ligger under vinjetten "Smarta sidorna"!

Ps. I en bildtext står det att kondomer skyddar mot HIV.
No shit!

Vaaar är bulan?!?

Jag letar och letar, känner efter i hela hårbotten, men hittar ingen utbuktning. Uppenbarligen har jag inte slagit i skallen - inte så hårt i alla fall!

Varför är jag orolig över en potentiell skallskada då? Jo, jag har nämligen betett mig lite underligt i dag. Som min flickvän så vackert har dokumenterat på sin blogg inledde jag eftermiddagen med att flänga runt hela lägenheten med en kraftig släng av städmani. Nästan allt gjordes rent. Helt klart personligt rekord i städning!

När det var avklarat pustade jag ut. I några minuter. Sedan tog jag på mig träningsdojorna och lämnade lägenheten för ett löppass. Löppass? Vad konstigt det ordet kändes - jag som inte har sprungit någonting sedan i somras! På vägar täckta av vatten och höstlöv kutade jag genom mörker och dimma upp på norra berget och tillbaka.

När det var avklarad pustade jag ut. Och strechade alldeles för lite innan jag duschade.
Nu står en tacoquornlasagne i ugnen och väntar på att bli uppäten. Jag ska bara ta och fixa en liten grönsallad till den innan den ska ut.

När middagen sedan är avklarad ska jag pusta ut, slänga mig i sängen - och inte göra någonting annat än att glo på teve.

Om det inte är en skallskada som ligger till grund för detta märkliga beteende så tror jag nog att Li har en förklaring som ligger ganska nära sanningen. I en kommentar på Johannas blogg skriver hon följande: "han gör det för att låta bli att plugga. Det är så vi oansvariga små snorungar reagerar när vi får böcker som "Media Politics" framför näsan ..."

Kanske det. Eller har någon annan en bättre diagnos?

Nu vet jag vad grejen är!

'Grejen' är den svenska titeln på filmen 'The stuff' som handlar om en sensationell glass som förvandlar folk till frusna zombies - då vet ni det!

(Ja, vi har spelat Rappakalja i kväll ...)

Göra-det-jag-inte-hunnit-med-veckan

Efter två minst sagt hetsiga kurser med heltid på skolan (och ibland mer) har nu första veckan på en überteoretisk kurs avklarats. Och politisk kommunikation verkar faktiskt vara roligare än det låter ...

Omställningen från praktiskt till teoretiskt har nog varit ganska välbehövlig. När man går från 40 timmar i skolan till fyra timmar schemalagt kan man ju tycka att det skulle bli en massa tid över, men så har inte varit fallet. Den här veckan har verkligen flugit förbi. Jag har hunnit med en massa saker som jag inte hunnit med på länge: klippt håret, gått på hockey och tränat för att nämna några. Och sovit. Ja det verkar ju inte bättre än att jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit med att blogga!

I dag kom dock min kurslitteratur, så nästa veckan får väl ägnas åt att gotta sig i en massa medieideologier och kommunikationsteorier. Mums.

Lägenhetslängtan

Just nu springer jag upp och ner för trappen för att tvätta mina kläder. Om tre månader kommer jag inte längre behöva göra det.

Då kommer jag nämligen bo i en lägenhet med egen tvättmaskin och torktumlare. Och diskmaskin också för den delen. En fullt möblerad, nybyggd lägenhet där allt ingår - även snabbt bredband och kabel-tv. Och nära till Aftonbladets redaktion vid Globen kommer jag också att ha.

Som om det inte redan låter som för bra för att vara sant ska jag lägga till ännu en sak. Jag kommer dela lägenheten med min högst älskade Johanna.
Kan det inte bli februari nu?

Jag tror snart att jag får panik ...

För jag kan inte få bort den här låten från mitt huvud.

Far och son - Panik

Upplyftande utdrag ur utbildningen

En teoretisk tenta i en helpraktisk kurs. Ni hör själva hur upplyftande det låter. Än mer upplyftande blir det när kurslitteraturen (som inte har särskilt mycket med kursens innehåll att göra) delvis är domedagsprofetior för journalistyrket. Internets framfart blir papperstidningens död. Typ.
En av författarna påpekar att landets studenter har upptäckt detta och därför i mindre grad väljer att söka journalistutbildningarna.
"Man kan också ställa sig frågan varför de skulle vilja låna pengar och lägga flera år av sitt liv på att utbilda sig till journalister när tillgången till mediernas utrymme, publik och strålkastarljus i allt mindre grad är avhängigt en befattning på ett medieföretag?"
Nä, men ska man lyssna på kurslitteraturen och hoppa av då?

Dagens tanke: En smått surrealistisk situation

För ett drygt år sedan kom jag till Sveriges bästa journalistutbildning, utan någon större erfarenhet av medievärlden, men med ett brinnande intresse för journalistik. I början på andra terminen fick jag klart med sommarvikariatet jag hade i somras - på TT Spektra i Stockholm. Jag fick nypa mig i armen flera gånger och fråga mig själv hur det gått till.

Nu, i mitten på tredje terminen, har jag alltså fått fyra månaders praktik på Aftonbladet. AFTONBLADET! Tidningen jag har läst hela uppväxten och som jag rankar som det bästa vi har här i landet. Hur fan gick det till? Jag nyper mig ännu hårdare i armen.

Och än mer fundersam blir jag när jag tänker på min ansökan. Man får söka fyra platser - jag sökte bara en. Det bästa. Visst, jag har aldrig nöjt mig med annat än det bästa, men ändå! Jag brukar heller inte vara dumdristig... Hade någon sagt för ett drygt år sedan att jag bara skulle söka Aftonbladet när det var dags för långpraktiken hade jag nog bara skrattat.

Näe, min enda förklaring är att det här verkligen är Sveriges bästa journalistutbildning. Jag har blivit jävligt bra och de har till och med lyckas sparka bort den där jante och lyckats få mig att fatta det! Och den där livslånga drömmen jag skriver om i min header - ja den går mer och mer i uppfyllse för varje dag som går.

Världens bästa väckning!

Onsdag. Första sovmorgonen på länge. Klockan var ställd på nio. Jag vaknade redan klockan åtta och var ganska klarvaken. En nervös känsla i magen över det där samtalet som jag väntat på i två dagar och som jag till och med drömde om någon timme tidigare. Jag beslutade mig för att ligga kvar i sängen och utnyttja min sovmorgon till fullo.

Klockan nio ringde väckarklockan - och telefonen. Jag flög upp ur sängen, konstaterade att det var ett dolt nummer, och började jubla. Jag orkade inte ens skämmas över att min röst lät som om den kom från en onykter grottmänniska när jag svarade. FY FAN VAD SKÖNT!!

Och om någon inte förstår ett skvatt av vad detta handlar om, så är det så att jag ska göra min praktik på Aftonbladet i vår. Första februari drar det igång. Nästa väntan är påbörjad...

Att vänta på glädje är också en glädje

Rubriken ovan är ett norskt ordspråk - och det bevisar bara än en gång hur tokiga de är på andra sidan gränsen! För den här väntan är fan inte kul.

I går, måndag, anlände våra praktikansökningar till mediebolagen runt om i Sverige. Uppgifter från lärare och studenter som redan gjort praktik sa att besked skulle komma fort från kvällstidningarna.
"Du kommer få ett samtal direkt på måndag", hade jag fått veta.
Måndagen gick. Inget samtal.
I och för sig var det bara två som fick praktik - inte 10-15 som vi blivit förberedda på. Därför var jag ändå ganska lugn.
Sen kom tisdagen. Och gick. Inget samtal.
Ännu en dag med bara två ytterligare klara platser.
Därför är jag fortfarande inte så jättenervös. Men hur lugn och sansad jag än är så ligger ändå en obehagskänsla över hela situationen. Man hoppar till när telefonen börjar vibrera och blir sedan missnöjd över numret på displayen.

Något som dock hetsar upp mig en aning är ett uttalande från en viss lärare, nämligen: "Men du, om det skiter sig så finns det ju en del bra kurser här till våren..."

Nu vet jag ju att man inte alltid ska lyssna på honom.
(Men ändå lyssnade jag på honom när han sa att jag bara skulle söka en enda plats, trots att man får söka fyra.) Jaja, det löser sig. I morgon. Förhoppningsvis.