Lägenhetslängtan

Just nu springer jag upp och ner för trappen för att tvätta mina kläder. Om tre månader kommer jag inte längre behöva göra det.

Då kommer jag nämligen bo i en lägenhet med egen tvättmaskin och torktumlare. Och diskmaskin också för den delen. En fullt möblerad, nybyggd lägenhet där allt ingår - även snabbt bredband och kabel-tv. Och nära till Aftonbladets redaktion vid Globen kommer jag också att ha.

Som om det inte redan låter som för bra för att vara sant ska jag lägga till ännu en sak. Jag kommer dela lägenheten med min högst älskade Johanna.
Kan det inte bli februari nu?

Jag tror snart att jag får panik ...

För jag kan inte få bort den här låten från mitt huvud.

Far och son - Panik

Upplyftande utdrag ur utbildningen

En teoretisk tenta i en helpraktisk kurs. Ni hör själva hur upplyftande det låter. Än mer upplyftande blir det när kurslitteraturen (som inte har särskilt mycket med kursens innehåll att göra) delvis är domedagsprofetior för journalistyrket. Internets framfart blir papperstidningens död. Typ.
En av författarna påpekar att landets studenter har upptäckt detta och därför i mindre grad väljer att söka journalistutbildningarna.
"Man kan också ställa sig frågan varför de skulle vilja låna pengar och lägga flera år av sitt liv på att utbilda sig till journalister när tillgången till mediernas utrymme, publik och strålkastarljus i allt mindre grad är avhängigt en befattning på ett medieföretag?"
Nä, men ska man lyssna på kurslitteraturen och hoppa av då?

Dagens tanke: En smått surrealistisk situation

För ett drygt år sedan kom jag till Sveriges bästa journalistutbildning, utan någon större erfarenhet av medievärlden, men med ett brinnande intresse för journalistik. I början på andra terminen fick jag klart med sommarvikariatet jag hade i somras - på TT Spektra i Stockholm. Jag fick nypa mig i armen flera gånger och fråga mig själv hur det gått till.

Nu, i mitten på tredje terminen, har jag alltså fått fyra månaders praktik på Aftonbladet. AFTONBLADET! Tidningen jag har läst hela uppväxten och som jag rankar som det bästa vi har här i landet. Hur fan gick det till? Jag nyper mig ännu hårdare i armen.

Och än mer fundersam blir jag när jag tänker på min ansökan. Man får söka fyra platser - jag sökte bara en. Det bästa. Visst, jag har aldrig nöjt mig med annat än det bästa, men ändå! Jag brukar heller inte vara dumdristig... Hade någon sagt för ett drygt år sedan att jag bara skulle söka Aftonbladet när det var dags för långpraktiken hade jag nog bara skrattat.

Näe, min enda förklaring är att det här verkligen är Sveriges bästa journalistutbildning. Jag har blivit jävligt bra och de har till och med lyckas sparka bort den där jante och lyckats få mig att fatta det! Och den där livslånga drömmen jag skriver om i min header - ja den går mer och mer i uppfyllse för varje dag som går.

Världens bästa väckning!

Onsdag. Första sovmorgonen på länge. Klockan var ställd på nio. Jag vaknade redan klockan åtta och var ganska klarvaken. En nervös känsla i magen över det där samtalet som jag väntat på i två dagar och som jag till och med drömde om någon timme tidigare. Jag beslutade mig för att ligga kvar i sängen och utnyttja min sovmorgon till fullo.

Klockan nio ringde väckarklockan - och telefonen. Jag flög upp ur sängen, konstaterade att det var ett dolt nummer, och började jubla. Jag orkade inte ens skämmas över att min röst lät som om den kom från en onykter grottmänniska när jag svarade. FY FAN VAD SKÖNT!!

Och om någon inte förstår ett skvatt av vad detta handlar om, så är det så att jag ska göra min praktik på Aftonbladet i vår. Första februari drar det igång. Nästa väntan är påbörjad...

Att vänta på glädje är också en glädje

Rubriken ovan är ett norskt ordspråk - och det bevisar bara än en gång hur tokiga de är på andra sidan gränsen! För den här väntan är fan inte kul.

I går, måndag, anlände våra praktikansökningar till mediebolagen runt om i Sverige. Uppgifter från lärare och studenter som redan gjort praktik sa att besked skulle komma fort från kvällstidningarna.
"Du kommer få ett samtal direkt på måndag", hade jag fått veta.
Måndagen gick. Inget samtal.
I och för sig var det bara två som fick praktik - inte 10-15 som vi blivit förberedda på. Därför var jag ändå ganska lugn.
Sen kom tisdagen. Och gick. Inget samtal.
Ännu en dag med bara två ytterligare klara platser.
Därför är jag fortfarande inte så jättenervös. Men hur lugn och sansad jag än är så ligger ändå en obehagskänsla över hela situationen. Man hoppar till när telefonen börjar vibrera och blir sedan missnöjd över numret på displayen.

Något som dock hetsar upp mig en aning är ett uttalande från en viss lärare, nämligen: "Men du, om det skiter sig så finns det ju en del bra kurser här till våren..."

Nu vet jag ju att man inte alltid ska lyssna på honom.
(Men ändå lyssnade jag på honom när han sa att jag bara skulle söka en enda plats, trots att man får söka fyra.) Jaja, det löser sig. I morgon. Förhoppningsvis.

Halloween = nostalgiskt vemod

Bästa Halloweenlåten med skräckmästaren själv

Halloween var under en stor del av min barndom min favorithögtid. Den slog både jul och nyår, rankades högre än min egen födelsedag och helgerna påsk och valborg var inget jag riktigt hade koll på hur man firade här i Sverige.

På de sex åren av min barndom då jag bodde i riktigt Halloweenfirande länder hann traditionen rota sig väldigt djupt i min själ. Därför blir jag på något sätt lite vemodig varje gång det börjar närma sig den 31 oktober. För i Sverige firar man inte Halloween - men ganska många låtsas. På något sätt har affärerna ändå lyckats göra helgen till en miljardindustri även i gamla Svedala.

Halloween för mig är lukten av urgröpta pumpor med brinnande ljus i, det är ljudet av läskig musik som ekar överallt, det är synen av alla extremt utsmyckade hus och känslan av att inte kunna gå i en trapp utan att fastna i konstgjort spindelnät. Det är också lyckan över att få klä ut sig, skrämmas och spela teater för familj, vänner och grannar. Jag var oftast dracula. Känslan av att bli vitsminkad, trycka in huggtänderna och knyta fast capen runt halsen - det är undefär samma känslan som väntan på tomten på julafton. Halloween är också gemenskap. För riktiga högtider ska vara något som alla är med på. Halloween är också glädjen över givmilda grannar med riktigt gott godis, men även besvikelsen när ett äpple eller en mandarin åker ner i påsen. Trick or treat. Kanske min favoritfras under uppväxten.

Men jag tror även att jag fick uppleva Halloween under de åren det är som roligast under barndomen. Visst, hade jag bott kvar i Kanada eller på Irland hade jag säkert varit utklädd och varit på någon fest i dag, omgiven av mysig skräckstämning. Men kanske inte så mycket mer.

Nu ska jag snart iväg på fest. Halloweenfest. Och fira denna högtid på äkta svenskt vis - det vill säga inte så mycket alls.

Bort från bajset!

Ja, alltså skithögen i korridoren är flyttad på sedan ett tag tillbaka, men nu börjar mina dagar här på Förrådet vara räknade. I går sa jag nämligen upp min lägenhet. Dock inte på grund av bajset - utan på grund av den stundande praktiken.

Om precis tre månader kommer jag nämligen att försöka somna i (förhoppningsvis) någon ny lägenhet i 08-området. För om precis tre månader och en dag så börjar praktiken.
Var denna praktik ska göras hoppas jag veta på måndag.

Jag lär väl återkomma med besked här på bloggen...

Praktikansöken skickad

Nu är det bara att vänta på att telefonen ska ringa.

"Har jag sagt för mycket nu?"

I senaste numret av Veckorevyn hade en läsare skickat in en fråga. Hon var orolig att det var hennes fel att hennes ny pojkvän inte lyckades "få upp den" i sängkammaren. Reportern Hannah Arnhög svarar väldigt hjälpsamt och självutlämnande: "Om jag skulle fått en spänn för varje gång en kille inte fått upp den skulle jag kunna bjuda dig på en helkväll på valfri lyxkrog i New York ..."

Helkväll. Lyxkrog. En spänn per gång. Nog för att dollarn inte är jättestark för tillfället, men Hannah måste fan ha legat i - och inte särskilt framgångsrikt uppenbarligen.

Läste jag i Veckorevyn alltså.
Har jag sagt för mycket nu?

Vem fan har bajsat i korridoren?

Alltid lika trevligt att vakna upp en söndagsmorgon och inse att det ligger en hög med bajs utanför dörren. Allvarligt talat, vafan finns det för sjuka människor här i krokarna? Låg det inte skit i grannhuset för bara några veckor sedan? Hela våningen luktar hur som helst gammal avföring så nu ska vi bestämt sova hos Johanna några dagar framöver!

Nattens extratimme i återhämtning behövs!

Även gårdagen kantades av studiebesök i storstan. Tre stycken till antalet:

* Kamratposten, resans stora överraskning. Superlativen räcker inte till för att beskriva chefredaktören Ola Lindholm. Ett mer fantastiskt första intryck kan man omöjligt göra.

* Dagens arbete, lite roligare och mer spännande än det låter - men inte mycket mer än så. Dock en ganska lärorik visit.

* TT/TT Spektra, blev mest ganska nostalgiskt för min del. Träffade nästan alla jobbarkompisar från i somras och lite andra bekanta ansikten. Mycket trevligt.

Nostalgitrippen fortsatte sedan på kvällen. Jag och Johanna åkte till hennes gamla hemstad Uppsala och träffade ett par av mina gamla kompisar. Och efter en hotellnatt och lite mer nostalgi kring Fyrisån var även denna utflykt punkt slut.

En titt in i framtiden - och dåtiden

I dag har vi varit på studiebesök i Stockhom på Aftonbladet. Riktigt roligt och inspirerande. Jag tror verkligen att jag skulle trivas alldeles utmärkt att jobba där. För det kommer jag att göra förr eller senare. Men förhoppningsvis redan innan redaktionen flyttar ut från dagens redaktion på globenområdet och in till city - alltså inom ett år...

Och i morgon blir det fler besök!

Är doping okej när man har tidsbrist?

För tillfället tar skolan upp väldigt mycket tid. Så nu när jag inte har tid att träna (läs: inte prioriterar träningen) tar jag till alla möjliga medel för att hålla mig stor och stark. Här är det senaste.

Ryssfemmor och anabola kan slänga sig i väggen!

Grabba tag i närmsta Computer Sweden!

I dag finns nämligen våran från scratch egentillverkade bilaga inne i tidningen och förgyller dagen för it-intresserade över hela landet.
Jo, det känns ganska bra faktiskt.