lördag 31 januari 2009

Veckans citat

"Vad ska jag med en penna till?"
/Angelica Ränttilä, blivande journalist

onsdag 28 januari 2009

Gå din lata jävel! Hahaha!

Alltså, jag vet inte om min övertrötthet gör att jag tycker att det här är lite roligare än vad det borde vara, men ett blogginlägg tycker jag att det är värt!
För att spara lite på våra utmattade kroppar tänkte vi ta buss imorgon istället för att promenera runt med hela filmutrustningen som tidigare dagar. Vid en sökning på turer från skolan och navet fick jag följande alternativ.



Men ser man på! Klockan åtta kan man tydligen in till stan!! Och helt gratis dessutom!!!

Snacka om bra marknadsföring för sin egen produkt liksom...

Jag vill berätta mer men orkar inte...

Jag känner mig helt apatisk. Sitter och dumglor på ingenting och låter tiden flyta förbi utan att jag märker något. Att trycka ner tangenterna på datorn känns till och med lite småtungt.
Just nu spelar jag alldeles för hög musik och äter gratisgodis för att hålla mig vaken. Vinglasen i skåpen på andra sidan lägenheten klirrar i takt till basen. (förlåt grannar)

Vadan denna trötthet? Jo, anledning stavas TV-journalistik. Det är så förbannat kul, så jag inte har några problem att ägna dygnets alla timmar åt det.
Men när man väl kliver ut ur det två kvadratmeter lilla redigeringsbåset med ett färdigt nyhetsinslag slår tröttheten till - och då är det bara att börja förbereda nästa inslag!

Tobbe Tobbelito - TV-journalist

I våran lilla tremannaredaktion ska vi lyckas producera ett nyhetsinslag per dag denna vecka. Det låter kanske inte så mycket, men det är lång väg från idé till färdigklippt nyhet. Fredag klockan 16 är våran sista deadline, och oj vad skönt det ska bli då det är klart! Men jag skulle hemskt gärna ha mer än bara två veckor teveundervisning.

Resten av redaktionen, Angelito och Joppelito

(Bilderna är stulna från Joppelito)

måndag 26 januari 2009

Älska kvällstidning!

Nu har snart alla journaliststudenter som går året över oss lämnat Sundsvall för deras långpraktik. Det ska bli kul att se lite bekanta bylines i tidningarna och höra lite bekanta röster i etermedierna framöver. Och om ett år är det våran tur.
Det känns så nära, men också så sjukt långt bort.
Själv är jag väldigt inställd på kvällstidning - med Aftonbladet högst upp på önskalistan. Jag menar, man kan ju inte annat än älska kvällstidningarnas nyhetsvärdering. Glöm Gaza, Obama och dagismassakern, här har ni de viktiga nyheterna:

Bajsande bärplockare
Polispådrag för ponnypassagerare
och sist men inte minst
Magisk get gripen för väpnat rån och bilstöldsförsök

<3

De gånger jag får för mig att ett år går jättefort brukar jag tänka tillbaka på vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Det brukar hjälpa. Den 26 januari 2008 var min hemmadress fortfarande Rue Bedaridde i några dagar till. Men just då befann jag mig inte ens i Frankrike, utan sprang runt på Venedigs gator med Ingeborg. Sambolivet med Annika var dock slut eftersom hon passade på att flytta hem medan jag var borta.
Det känns extremt länge sedan. Och det är väl inte så konstigt kanske. För även om det bara var ett år sedan så var det på många sätt ett helt annat liv.

Hockeyskola

För er som har svårt att förstå reglerna i hockey,
titta på det här klippet!

Han som glider av isen med blod rinnandes från diverse ställen i ansiktet blir avstängd i två matcher. Medan han som åker iväg med lite småont i knogarna bara blir avstängd en match.




Nu klarnade allt, va?

söndag 25 januari 2009

Logiskt?

I veckan har det varit skola för hela slanten. Ändå lyckades jag snitta ungefär ett inlägg om dagen. Helgen har varit bland det lataste jag upplevt, det närmsta jag kom att lämna lägenheten i lördags var när jag kikade ut genom dörren för att konstatera att jag inte fått något Dagbladet. Söndagen har inte riktigt, men nästan, varit lika slapp. Ändå har helgen nästan helt lyckats passera utan bloggande. Why? Vet inte.

Vad jag vet är att nästa vecka kommer att bli skolmässigt ännu galnare. Men kul! Hoppas jag...

torsdag 22 januari 2009

Note to self: Använd kundkorg

En vanlig "storhandling" för mig brukar gå på mellan 200 och 300 kronor. Det brukar gå ganska bra att kånka hem med det från Nacksta.

Idag gjorde jag dock ett stort misstag. Istället för att ta en kundkorg tog jag en kundvagn. Plötsligt kändes det som på den gamla goda tiden då man bodde hemma, dvs att man hade en förälders bil på parkeringen och en förälders kreditkort i fickan.

I godan ro strosade jag runt och plockade ner saker i vagnen. Men utan den inbyggda spärren, alltså att man tillslut inte orkar bära kundkorgen, så blev det lite mycket saker. Över 500 pistoler gick kalaset på. Trots att jag tyckte kundvagnen fortfarande såg ganska tom ut när jag kom till kassan.

Nu är varken mitt visa-kort eller mina axlar särskilt glada på mig, men jag och kylskåpet är plötsligt riktigt tajta...

"Det enda sättet att leva länge är att åldras"

Igår var vi på bio. The Curious Case of Benjamin Buttons visades på den stora vita duken. Berättelsen om en pojke som föds gammal och dör som ett litet spädbarn. Låter det konstigt? Ja, det tyckte jag med.

Den var inte rolig,
den var inte spännande, och
den var inte heller särskilt fartfylld.

Den var inte bra,
utan den var helt fantastisk!

Benjamins livsöde liknar inget annat. Det är en av de mer orginella handlingar jag någonsin upplevt. Och att få något som strider så totalt mot naturens alla lagar och konventioner att verka så trovärdigt, det är inget annat än en cinematografisk bragd.

Brad Pitt som spelar Benjamin ska verkligen ha cred, till skillnad mot de flesta tjejerna i lokalen tyckte jag om honom bäst som relativt ung – dvs när han såg ut som en 80åring, men ändå var i trotsåldern och rullade runt i sin 20-talsrullstol! Benjamin Buttons placerar sig fint bredvid Fight Club när det gäller guldkornen i Mr. Pitts karriär.

Kort sagt: Se den!

tisdag 20 januari 2009

"Ooh, Yes sir, I can boogie...

...but I need a certain song,
I can boogie, boogie woogie all night long."

Eller ja, grundstegen sitter i alla fall!
Lektion ett var huuur kul som helst. Kan inte fatta att jag gått så här länge och väntat på att börja om med dans. Skulle gärna ta upp buggen också, men var sak har väl sin tid...

Nu återstår bara att se hur ömma vaderna är imorgon.

Mitt namn är Hasse Höglund

Det verkar ju vara inne med dansande tv-journlister nu.
Så just därför (eller bara av en ren tillfällighet) ska jag idag påbörja min utbildning till att behärska teve-mediet och även återuppta min danskarriär som legat i dvala alldeles för länge.

Även om teve känns som det mediet jag minst troligt kommer jobba med i framtiden så känns det väldigt roligt och inspirerande så här efter första introduktionen. Snart ska jag tillbaka för lite mera intro och imorgon börjar det på allvar.

Efter en heldag i j-huset blir det dock ingen lugn och ro. Tvärt om. Vi slutar fem och en timme senare ska jag och Johanna infinna oss i Altiras träningslokaler uppe vid Sidsjön för en första lektion i den fantastiska dansen Boogie Woogie. Jag tror att det snart är sex år sedan jag la dansskorna på hyllan, men nu ska de plockas ner!
(bildligt talat, jag har nog vuxit ur mina gamla...)
För er som inte vet vad Boogie Woogie är så kan ni kika på filmen här nere. Kul, kul, kul!




Jag räknar med att det kommer ta ett tag - typ fyra, fem lektioner, innan vi kan dansa sådär bra... haha!

måndag 19 januari 2009

Idrottsgalan 2009

Även om jag missade att blogga om P3-guldgalan (som för övrigt var jääävligt bra) så fortsätter jag på januaritrenden med att skriva några rader om kvällens gala.
Trots att vi lämnat ett av de sämsta svenska idrottsåren någonsin bakom oss så blev Idrottsgalan hyfsat rolig ändå. Slaget om vem som skulle få KALLA sig galadrottning blev en spännande duell...

Kallur vs Kalla 1 – Galajuryn valde Kalla till årets kvinnliga idrottare.
Kallur vs Kalla 2 – Folket valde Kalla till årets Jerringpristagare.
Kallur vs Kalla 3 – Hemmajuryn (Jag och Johannes) kom fram till att Kallur i alla fall är snyggare - trots den där nya blonderade saken på hennes söta lilla huvud.
Men: Storslam för Kalla! Något ska man ju ha för att man kan åka slalom åt fel håll.

Galans skandal: Inte heller denna gång i Kleerup-klass, men att Pia Sundhage inte vann året Ledare är förjävligt. OS-guld smäller högre än allsvensk fotboll. Inse. Lite deja vu från fotbollsgalan…

Galans hahaha: Många, många. Humorn på Idrottsgalan håller alltid hög klass. Gustafsson och Gustafsson, plus Settman.
En skön trio underhållare.
Per Gessle kom nästan upp i Tony Rikardsson-klass!

Galans *fNiZz*: Sarah Sjöström. Men man kanske inte ska begära så mycket av en 14-åring inför ett fullsatt Globen. Fan, 14 år, då vara det ju svinnervöst att bara stå och prata framför klassen…

Näe, jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men jag ska inte bli mer långrandig än så här idag faktiskt, har lite andra saker att ta tag i. Imorgon blir en hektiskt dag – återkommer då!

(Förresten, jag drog en lättnadens suck av sällan skådat slag då hästmannen Roffe-G inte vann Jerringpriset – den omskrivna hästkuppen gick alltså inte hem.)

Inte död, inte ens nära

Jodå, jag överlevde festen i fredags!

(återkommer med ett vettigare inlägg inom en förhoppningsvis lite snarare framtid än tre dygn…)

fredag 16 januari 2009

Party party!

Tentan avklarad. Första terminen liksaså. Och som om inte det vore nog så fyller världens bästa tjej år idag också!
Gissa om det blir fest ikväll?

torsdag 15 januari 2009

En skön säng och en bluffkåt politiker

Jag har idag (för hundrafemtioelfte gången) kommit fram till att ligga i en skön säng bland massa sköna kuddar inte är det bästa sättet att plugga på. Eftersom tentan är imorgon borde jag kanske lärt mig av mina misstag och intagit en ställning som inte innebär sömngaranti. Dags att återgå till toaletten kanske?

Som tur är finns det några saker som håller en vaken i allt textskummande. En mobil som då och då plingar till är en bra livlina. Men ibland så innehåller texten själv saker som får en att vakna till. Jag hade lagom sjunkit ner från halvsittade till liggande position och ögonlocken hade också intagit en lägre position, då jag i mitt "läsande" uppfattar meningen: "Gudrun Schyman spelar in erotisk film med sin ex-man: 'Man ska bli kåt'"

Vad stod det?

Jodå, det var ingen sömndrucken fantasi från min sida (jag skulle för övrigt bli väldigt rädd om jag började ha sådana fantasier). Nu var det så att texten handlade om lögner i pressen, och detta var ett fint exempel på en löpsedel som expressen blivit fällda för.
Tack! Det fick mig att vakna till i alla fall.
(en stund åtminstone)


onsdag 14 januari 2009

Johannes angående könsdiskriminering

Jag och Johannes pratar om min tvål som luktar choklad (direktimporterad från la France, merci beaucoup Joppe!). Och på tal om lukt kläcker Johannes ur sig något som han gått och irriterat sig på några dagar:

- Alltså, tjejparfymer finns ju att köpa överallt, men killparfymer är jättesvårt att hitta!

Könsdiskriminering anno 2009!

tisdag 13 januari 2009

Plugghumor

Det är tenta på fredag. Med tanke på min nedåtgående trend betygsmässigt börjar jag för första gången här i Sundsvall (för första gången över huvud taget egentligen) oroa mig lite för om jag kommer klara godkänt.
Men jag försöker som vanligt att se det positivt. Det löser sig.
Och gör det inte det så löser det sig på omtentan!

Att man blir trött av att sitta (eller halvsitta, ligga, stå osv) och läsa kurlitteratur är inget nytt. Med den ständiga pluggtröttheten verkar det även som om den berömda kvällshumorn kan infinna sig lite närsomhelst på dygnet. För varför annars skulle jag sitta och småfnissa varje gång jag ser namnet Maria-Pia Boëthius i kurslitteraturen?
Det är ju inte så att jag inte känner till henne eller har hört hennes namn förut. Men likafullt måste jag varje gång stanna upp och tänka för mig själv:
"Maria-Pia, hahaha, vem fan döper en unge till Maria-Pia?"

Uppenbarligen är det inte bara Maria-Pia (hihi) Boëthius föräldrar som helt sakna smak när det gäller namnval. Det finns nämligen 50 st Maria-Pia inom Svea rikes landsgränser och hela 80 procent av dessa har tvingats leva med det som sitt tilltalsnamn.

Det var dagenslektion i onödigt vetande!
Källa: http://www.scb.se/

(Snälla säg att det är någon mer än jag som tycker det är kul?!)

måndag 12 januari 2009

Guldbaggegalan 2009

Med grammisgalan färskt i minne går det inte annat än att beundra guldbaggegalan. Den var vassare, proffsigare och bättre på alla sätt och vis. Det enda som inte var numret större i kvällens filmgala var väl alkoholhalten hos pristagarna.

Först och främst vill jag bara säga att kvällens värd, Johan, skötte sitt åtagande med värdighet, med Glans skulle man nog kunna säga. Jag hoppas han får fortsatt förtroende i kommande galor.

Juryn skötte sig väl också hyfsat. Jag hade gärna sett att Låt den rätte komma in blivit årets film, nu fick den nöja sig med bästa regi, bästa manus och några småpriser.
Men det var inte alltför oväntat att Jan Troell skulle vara och nafsa lite på vampyrfilmens priser.

Och när vi ändå är inne på nämnda film: galans skandal!
Okej, det är inget i Kleerup-klass, men ändå. Tycker det är helt obegripligt att årets svenska filmprestationer, nämligen Kåre Hedebrants och Lina Leanderssons insatser i Låt den rätte komma in, inte var nominerade till något pris. Om nu tolvåriga barn inte passar sig i kategorier som bästa manliga och kvinnliga huvudroll så får man väl för tusan hitta på en ny kategori!

För att älta min favoritfilm i år ännu lite till så tycker jag det var synd att svenska folket röstade fram Arn – riket vid vägens slut till årets biofilm och inte, ja ni vet vilken. Men vad kan man förvänta sig? Det är väl samma personer som röstade idag som röstade fram E.M.D på grammisgalan…

En hälsning till Andreas Kleerup

Jag kom fram till att han nog kom lite väl
lidrigt undan i förra inlägget...

Och påtal om 'beetles'...

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om att knark är bajs och att Andreas Kleerup är en idiot. Jag hade tänkt skriva om varför hans liknelse med att dopingtesta alla på idrottsgalan är det sämsta jag någonsin hört. Och jag hade tänkt få med på ett hörn att han är lite överskattad också.

Men det känns som att den debatten redan (nästan oroväckande tidigt) har ebbat ut. Så därför nöjer jag mig med att konstatera att killen trots allt har lite humor och har levererat årets hittills roligaste nöjescitat: "Beatles "Sgt Pepper" gjordes inte på grönt te och grönsakssoppa."

...

Nu är det galadags idag igen. Ikväll är det de fula insekterna som ska delas ut till svenska filmframgångar. Det känns inte som om Guldbaggegalan kommer kunna toppa grammisgalan när det kommer till skandaler. Men man kan ju alltid hoppas på att Persbrandt går och gör något inte helt genomtänkt...

lördag 10 januari 2009

Långsökt lesbisk liknelse

Jag sitter och youtubar mig igenom en massa bra musik genom att klicka mig vidare via "liknande videoklipp" hela tiden. Ibland funderar jag dock på hur fan den där funktionen väljer ut vilka klipp som liknar varandra.
Medan jag lyssnade på Takidas låt Handlake Village var nämligen dessa klipp några av de jag hade att välja på...


Förklaring, någon?

fredag 9 januari 2009

"Vart tog den där elden vägen?"

Jo, jag råkade nog äta upp den till frukost...

Har suttit och kikat igenom lite blogginlägg från Frankriketiden (jodå, plugget har gått bra idag också, tack som frågar) och hittade den här bilden.
Ehum?
Kanske ingen talande bild för sejouren i Aix-en-Provence, men bara en sån sak som att påminnas om att vi använde tomma vinflaskor som ljushållare får nostalgikänslorna att krypa fram ur sina ständigt halvöppna skal. Jag tror bestämt att stearinljuset på bilden är nertryckt i en flaska som en gång i tiden innehöll ett riktigt skapligt rosévin.

Frankrike - det var tider det. Men det kommer jag verkligen kunna säga om Sundsvall också den dagen jag inte längre bor där. Nu är det bara ett par dagar kvar innan jag är där igen och jag ser faktiskt fram emot att komma tillbaka hem. För även om Bureå alltid kommer vara hemma så är Sundsvall också hemma, just för tillfället i alla fall...

(bilden är ju givetvis tagen av allsmäktiga Annika)

torsdag 8 januari 2009

Dagens sista inlägg

Ja, åtta inlägg var utlovade och åtta inlägg blev det!
Tyvärr är väl bloggandet det enda vettiga som jag har lyckats uträtta idag (om man nu kan kalla bloggande för en vettig syssla). Jag är inte helt säker, men jag skulle tro att åtta inlägg på samma dag är lite av ett personligt rekord i alla fall. Alltid något.

Det tänkta pluggandet stördes av (förutom åtta blogginlägg) tidigare nämnda narkolepsisymtom, en hockeymatch som gick åt helvete, samt lite gratis hyrfilm.

Eh, vi säger väl nya tag imorgon va?
Lite mindre blogg, lite mera plugg.
Typ.


Eight down! Mission accomplished!

Dagens skratt

Norde tipsade tidigare om ett klipp på aftonbladets webb-tv där en tolvårig kille raggade på lite äldre tjejer. Sjukt kul! Idag kom tredje avsnittet i den norska serien Snorungar - och även detta avsnitt gav upphov till flera skratt.

Denna gång var det en liten flicka som intervjuade en författare till en skoltidning. Hon visar verkligen hur riktig journalistik ska bedrivas!

- Vem skulle du vilja ha med dig på en öde ö?
- Å, på en öde ö... min syster!
- Men vet du vad, det tycker jag var otroligt tråkigt.
Jag skriver Aylar!

Hela intervjun kan avnjutas här.


Seven down, one to go!

Dagens plugg

Det här med plugget går trögt. Sedan kursen började den 15 december har jag lyckats beta mig igenom 1,5 av 5 böcker.
Om en vecka är det tenta...

Det känns som om det går lite utför i allmänhet med studierna. Utbildningen började ju så bra med ett prydligt A i första kursen och ett B i den andra. Men när betyget för tredje kursen, den i Masskommunikation, trillade in häromdagen var det inte bättre än ett D.

Men är det någonting som lärarna har lyckats trycka in i skallen under hösten så är det att ingen bryr sig om betyg i journalistbranschen samt att "ett E också är ett G".
(Skön inställning va?)
Så jag känner faktiskt att så länge jag slipper göra omtenta är jag nöjd. Vilket är långt ifrån den inställning gamla Tobias hade haft. Lärarna har verkligen gjort ett bra jobb med att få oss obrydda!


Six down, two to go!

Dagens språkliga fundering

Kom att tänka på hur lustigt uttrycket ”dålig förlorare” är.
Om man har förlorat är man ju uppenbarligen dålig! Eller i alla fall sämre än den som vann…


Five down, three to go!

Dagens lunch

Alltså, jag brukar ytterst sällan blogga om fikastunder och sådant som rör intag av mat, men för att komma upp i mina åtta inlägg idag gör jag ett undantag. Bilden här nedan föreställer nämligen det jag åt till lunch. Och jag lovar, även om det ser ut som maten redan ätits en gång så är den tagen före maten hamnade i min magsäck!

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla mästerverket, men en form av korsning mellan pytt-i-panna och bondomelett ligger nog ganska nära sanningen. For the record: Lika äckligt som det var för ögat, lika gott var det för smaklökarna!

Medan jag njöt av min kokkonst surfade jag runt på diverse webbtidningar och insåg att det är jävligt mycket bloggtorka i Sundsvall. Eller vad säger ni, nyhetsvärde? Den dagen jag måste skriva om hundar som för en dryg vecka sedan kissade på sig av rädsla för nyårsraketer - ja den dagen ska jag allvarlig överväga om jag ska fortsätta min journalistiska bana...

Four down, four to go!

Dagens låt (Bra skit! XV)

Visst, ett låttips är väl ett billigt sätt att plocka inlägg på för att nå upp till dagens mål, men vafan, det har ju varit ganska dåligt med dem på sistone.

Låten som för tillfället går på repeat på min dator och stör dagens pluggförsök låter såhär:


Petter - Min click (feat. Kihlen)
"Ett kick å du följer med min klick som jag rullar med"
Three down, five to go!

Dagens upptäckt

Gjordes några minuter efter midnatt innan jag gick och la mig!
Nämligen följande: Om man äter mycket mörk choklad och sedan borstar tänderna smakar det after eigth! (På tal om åtta liksom…)
Mums!

Mmm... tandborstning!


Two down, six to go!

Dagens första inlägg

Jag har inte varit särskilt duktig på att blogga hittills i år. Det tänkte jag rätta till nu. Den åttonde januari tänker jag dagen till är blogga åtta inlägg!

Just åtta känns som en lagom siffra. En utmaning, men ändå inte så spårat mycket att ingen kommer orka läsa (okej, beror kanske på längden, jag ska försöka hålla mig kort).
Åtta är även ett lyckotal i vissa länder.
Men att det blir just åtta inlägg idag beror, förutom datumet, på att åtta är precis det antalet inlägg som visas på bloggen innan man måste klicka på ”äldre inlägg” för att läsa vidare.

Hela den här grejen mynnar egentligen ur konstaterandet jag gjorde igår kväll, nämligen att jag inte har några andra saker än plugg, plugg och plugg inplanerade för idag. Det kändes som om jag ville ha något roligt att pyssla med också…


One down, seven to go!

onsdag 7 januari 2009

Grammisgalan 2009

Jag slår mig ner i soffan och hinner inte ens avsluta meningen: ”Om Takida spelar Curly Sue ikväll blir jag fan förbannad!”, innan det välbekanta introt rullar igång.
Nu var liveversionen med gospelkör lite bättre än den sönderspelade radioversionen.
Det, tillsammans med att Kent inte vann priset för årets grupp, gjorde att årets gala trots allt började ganska bra.
Att en viss Håkan tog hem priset för årets manliga artist gjorde att jag utstötte diverse missbelåtna läten. Men hans smått berusade tacktal gjorde att även det blev ganska bra.
Eftersom jag inte har tänkt sitta och rapa upp alla kvällen grammispristagare så har jag istället korat några egna segrare i diverse kategorier.

Kvällens överraskning: Att Afasi & Filthy var nominerade i kategorin årets nykomling. Vad jag vet så lyssnade jag på dem redan i högstadiet…

Mest misslyckade talet: Tacktalen var som vanligt ingen höjdare, men sämst var nog ändå Joey Tempest. Hans ”påa” till årets hårdrock var nog tänkt att vara ett extremt känslofyllt tal, men det föll platt när han var tvungen att läsa innantill.

… och på tal om platt, vad fan hade hänt med Salems hår?

Galans roligaste: Soran Ismael – Popskola för invandrare. Ett genidrag! Att slippa drunkna i dåliga ordvitsar under en tv4-sänd gala var i och för sig också ganska trevligt (jag säger inte att de inte fanns där, men det gick att överleva)!

Bästa SMS: Under kvällens sista uppträdande får jag följande SMS från min lillebror:

E.M.D
Extremt. Makalöst. Dåligt

Kvällens besvikelse: Årets låt. Se ovan.

Till sist måste jag nog konstatera att grammisgalan och Tobias inte riktigt går särskilt bra ihop. Av de nominerade tyckte jag inte att rätt vann i någon kategori. Men två timmars hyfsad underhållning en onsdagkväll är ju inte fy skam ändå.

tisdag 6 januari 2009

Kan inte Synsam eller Specsavers bjuda på stackarna på en gratis undersökning?

Hålla sig vaken i tv-soffan var inga problem. Hålla sig lugn var en större utmaning. För även om resultatet inte blev så bra som man hade hoppats på, så var det ändå en riktigt sevärd match. Sverige och Kanada var turneringens bästa lag - inget snack om den saken.

Tyvärr var turnerings fyra överlägset sämsta personer på planen igår också. Alla hade svartvita kläder.

Tändstickor, sockerchockar och kanske kaffe...

Ja, inatt kan jag tänka mig att ta till alla möjliga medel för att hålla ögonen öppna. Och jag är väldigt förhoppningsfull (både gällande att jag ska hålla mig vaken och att Sverige ska vinna matchen)!

Eh, ja, om det är någon som har missat så spelar Sveriges hockeyjuniorer alltså VM-final inatt.
I Kanada - mot Kanada. Det blir inte större än så.
Om första guldet sedan 1981 plockas hem inatt, ja då vettefan om jag somnar över huvud taget, euforin skulle vara total!

När vi lika är inne på hockey: AIK!
När man tror att supersäsongen är påväg käpprätt åt ett varmare ställe så reser de sig och vinner årets två första matcher på ett väldigt övertygande sätt. Cred till de svartgula.
Och givetvis håller jag en extra tumme för Rundblad och Erixon i nattens match...

söndag 4 januari 2009

"Det finns inga slut - bara början"

Jag hade tänkt randa ner något fyndigt och genomtänkt till årets första inlägg, men när inspirationen tryter och koncentrationsnivån närmar sig nollstrecket så tänker jag bara få det avklarat och hoppas på ketchupeffekten.

2009 började bra.

Nu är jag tillbaka i Bureå igen i ytterligare en vecka. Eftersom huset är fullt delar jag rum med brorsan. Det känns som ett litet (läs: gigantiskt) nerbyte från nyårshelgen. Men jag överlever.
Jag försöker även plugga lite för att lyckas överleva den här kursen. Eftersom jag ständigt somnar när litteraturen åker fram så kan jag väl inte påstå att det går alltför bra. Hade jag varit hypokondriker hade jag allvarligt börjat överväga att gå till läkaren med mina narkolepsisymtom!

Zzz...