För ganska precis ett halvår sedan ringde det i Tobias telefon. Han hade fått ett sommarjobb i Stockholm. För ganska precis elva veckor sedan började nämnda jobb. Och för bara några timmar sedan tog det slut.
Sista dagen på jobbet blev bra. Många trevliga hejdåhälsningar och jordgubbar med vaniljglass till fredagsfikat. Inte dumt alls.
Lite sorgligt att lämna, samtidigt som det finns mycket att längta till. Vädret speglade Tobias känslor ganska bra. Genom de stora panoramafönsterväggarna såg sensommar vädret trevligt ut, men visst droppade det lite från himmelen när Tobias lämnade glashusets dörr bakom sig för sista gången på länge.
Nog för att han har bott hos sina morföräldrar under sommaren, men på något sätt känner sig Tobias ändå mer redo att flytta till huvudstaden "på riktigt" inför vårterminens praktik. För till Stockholm vill han. Han känner sig lite mindre som en lantis nu när han dagligen har sprungit med rappa steg i rulltrappornas vänsterfil.
Lite storstadsliv har han alltså lyckats ta till sig under sommaren. Men det där med kaffet gick sämre. Efter några taffliga försök att i början av sommaren hälla i sig sötade koppar latte gav han upp och återgick till varm choklad och te. "Vill mina smaklökar leka Peter Pan och aldrig växa upp ska de banne mig också få göra det!", tänker han.
Och på tal om att växa upp. Visst har det senaste året passerat väldigt fort för Tobias del. Men när han på söndag åter anländer staden Sundsvall så är det faktiskt en helt annan Tobias än killen som flyttade dit för ett år sedan. Men det är en annan, väldigt lång, historia...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar