Hypnotisören

Jag är verkligen ingen sådan som plöjer svenskarnas favoritgenre, deckare. Jag har inte läst Milleniumtrilogin, jag har aldrig öppnat en Läckberg-bok och jag har inte avverkat mer än ett par Mankell-romaner. Men av någon anledning bestämde jag mig för att hoppa på hypnotisör-hypen. Och författarna bakom pseudonymen är avslöjade så nu slipper jag orda om det här i sommarens tionde och sista bokrecension.

Titel: Hypnotisören
Författare: Lars Kepler (Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril)
Utgiven: 2009
Genre: Deckare/Spänning
Omfång: 572 sidor, inbunden
Varför jag läste den: Den extrema marknadsföring lyckades tydligen bita på mig till slut. Bra jobbat Bonnier!!

Att vara i hypnos ”är lite som när man läser en bok och det blir så spännande att man inte längre är medveten om att man sitter och läser”. Så beskriver hypnotisören Erik Maria Bark tillståndet hos en hypnotiserad person.

Allting börjar med ett blodbad. En man hittas mördad i ett omklädningsrum i Tumba. Sönderskuren och lemlästad. Senare hittas hans familj lika besinningslöst attackerade i sitt hem. Frun och dottern påfinns döda medan sonen visar svaga livstecken. Joona Linna, kriminalkommissarie på rikskrim, bestämmer sig för att ta sig an fallet. När han får klart för sig att en familjemedlem, en äldre dotter, fortfarande lever bestämmer han sig för att den överlevande pojken måste avge ett vittnesmål så fort som möjligt. Då han är i medvetslöst tillstånd kallas den före detta hypnotisören Erik Maria Bark in. Joona Linna övertalar honom att bryta sitt tio år gamla löfte om att aldrig mer hypnotisera någon – och polisen får sitt vittnesmål.
Pojkens berättelse gör dock att fallet tar en helt ny vändning och det brutna löftet får gigantiska konsekvenser för Erik…

Hypnotisören är en deckare som på flera sätt sticker ut lite från andra deckare – inte bara marknadsföringsmässigt. Tidvis blir den så spännande att man inte längre är medveten om att man sitter och läser, men långt ifrån genomgående. Tvärt om tycker jag att författarna har jobbat för lite med klockrena cliffhangers mellan kapitlen. Ofta är det ganska enkelt att lägga ifrån sig boken när ett kapitel tar slut. Detta beror nog delvis på att det är lite för mycket hoppande mellan karaktärerna och att berättelsen tappar det där naturliga spänningsflytet som brukar finnas när man följer ett kriminalfall. Utsvävningarna knyts givetvis samma mot slutet, men tempot är tidvis lite lågt.

Och karaktärsfokuset tycker jag var lite märkligt i boken. Hypnotisören ska vara den första av åtta böcker i en serie om kriminalkommissarie Joona Linna. Ändå är han bara en bifigur i denna bok. Erik Maria Bark är den verkliga huvudpersonen, bland annat med en 120 sidor lång fördjupning i hans förflutna, och till och med Eriks fru, Simone, får mer utrymme i boken än Joona. För bokens skull spelar det ingen roll, men som start på en serie känns det lite konstigt!

Betyg: 4 av 5 hypnosapor. En av de bättre böckerna i sommar! En välskriven och fängslande historia som förhoppningsvis bara är början på en rad spännande romaner som fortsättningsvis kommer nysta lite mer i Joona Linnas förflutna, som bara berördes i korthet i denna bok.