söndag 16 augusti 2009

Levande legender är faktiskt inte så vanliga

Stor. Större. Störst.
.
BOLT!
.

Ibland, i mina nördigaste sportstunder, kan jag känna mig lite ledsen över att jag inte fick uppleva idrottsögonblick som Bob Beamons världsrekord i längd, Maradonas solomål i VM -86 och att jag varken såg Ravellis räddning eller Foppas straff. Jag kan tycka det är synd att jag missade idrottsmän som Borg, Stenmark och Johansson. Och visst är det tråkigt att man inte levde 1912, Sveriges första och förmodligen enda olympiska spel genom tiderna.
Men en sak är säker. Jag är glad att jag fick leva under samma tid som Usain Bolt. Och det är jag inte först med att konstatera. Det sas redan för ett år - och elva hundradelar - sedan. Niofemtioåtta. Orden räcker inte till.

3 kommentarer:

Rickard Björling sa...

Jag säger som Jonas Karlsson: Det är lätt att jämföra med Mexiko 1968, men jag vill snarare jämföra det med vad som hände ett år senare, på månen...

Sjukt, sjukt, sjukt! Och min största idrottsliga merit är att jag är samtida med Usain Bolt :)

Apropå löpning: min ordverifiering var "kinjoke". Visst låter det som nån kenyansk 10 000-meterslöpare?

Emma sa...

Det är verkligen helt sjukt! Jag förstår inte hur han med sin långa kropp bara kan utklassa alla andra.

Gay sprang faktiskt på 9.71 2 hundradelar långsammare än förra världsrekordet och han blev utklassad! Helt jäkla utklassad!

När jag såg vad klockan stannade på så trodde jag att det stod fel eller att jag i alla fall såg fel! Men icket, 9.58 det är helt sjukt!

Tobbe sa...

Rickard: Jag blev ju tvungen att googla "kinjoke" och det verkar inte finnas någon sådan långdistanslöpare, dock en ninjamästare! Haha!

Emma: Ja, nu är det bara att vänta på nästa världsrekord på 200metersfinalen går av stapeln - även om det inte riktigt kommer bli samma grej. (Om han inte går under typ 19 sekunder.)