Jag, som den lugna norrlänningen jag är, har många gånger skrattat högt åt stressade Stockholmare som lever i sina bubblor och blir irriterade över diverse småsaker. Som att bli förbannad över att missa tunnelbanan. Hemma blir väl knappt någon ens irriterad om bussen (ja det finns ju inga andra kollektiva färdmedel där) är fem minuter sen. Och på den tiden har redan en ny avgång kommit och gått i tunnelbanan.Men det nollåttorna är mest kända för att gnälla på är väl ändå folk som står på fel sida i rulltrappan. För oss som bara upplevt denna oskrivna regel genom en vass armbåge i sidan under en shoppingweekend i storstan, ja vi tycker nog att stockholmarna är onödigt griniga på den punkten. Jag tyckte att SL:s aprilskämt om att de infört förbud om att stå stilla på vänster sida i rulltrappan var bland det roligaste någonsin (bilden). Särskilt eftersom många i huvudstaden tyckte att det var väldigt välkommet att det blev en officiell regel.
Omgivningen man lever i påverkar dock alltid människor och jag är inget undantag. Redan under min tredje vecka som "stockholmare" kunde jag inte låta bli att bli jävligt irriterad på en dansk familj som tog upp hela rulltrappan! Det bubblade inom mig - mitt pendeltåg går ju om fyra minuter!!
Men samtidigt som jag stod där och småkokade så tänkte jag att det där hade lika gärna kunnat vara jag för inte alltför länge sedan. Efter att ha kollat så att det inte var någon bakom mig så stod jag snällt och väntade hela vägen upp som den lugna norrlänning jag är innerst inne.
(Sen sprang jag genom hela centralstationen till tåget.)
5 kommentarer:
Jo, man blir ju sådär. Jag trodde först inte att det där aprilskämtet ens var ett skämt. Efter att ha gjort två månaders praktik i Stockholm (visserligen för fem år sedan, men ändå, jag blev skadad och det sitter i), så tyckte jag att förbudet att stå på vänster sida i rulltrapporna inte var särskilt konstigt. Det är sjukt hur man blir.
Fast jag tycker fortfarande att det är en självklarhet att stå på höger sida när man åker rulltrappa.
Det där känner jag igen mig i, som den urstockholmare jag är :) Det är skrämmande, hur man kan bli.
När jag flyttade dit tänkte jag: "jag ska ALDRIG jäkta på det där viset".
När jag hade bott där i bara några veckor gick jag fortast av alla på centralen, och kokade inombords så fort nån idiot stannade, om så bara för att knyta skon :)
Joppe: Ja, alltså egentligen är ju hela grejen med regler och så ganska sunt, det är ju själva stressen som gör att dessa regler växer fram som är det sjuka...
Rickard: Ja fan vad lättpåverkade vi är! Snart börjar man väl twittra också?
Hahahaha! Själv har jag blivit smittad av det norrländska lugnet och springer inte när tunnelbanan/pendeln/bussen kommer om en minut. Det kommer ju ändå snart en ny :)
Men att stå på fel sida i rulltrappan, det gör man bara inte!
Johanna: Haha, välkommen över till "den ljusa sidan"! Jag tror Sundsvall gör dig gott ;)
Skicka en kommentar