Titel: En hjärtformad ask
Författare: Joe Hill (a. k. a. Joseph Hillstrom King)
Utgiven: 2007
Genre: Skräck
Omfång: 350 pocketsidor
Varför jag läste den: Nappade på adlibris nyhetsbrev där det stod om ”den nye Kings debutroman”.
Skräckgenren är nog den enda genren som jag i allmänhet tycker gör sig bättre på film än i bokform. Jag blir helt enkelt inte rädd när jag läser på samma sätt som en film kan få mig att hoppa till. Adrenalinkicken uteblir och då faller syftet med att konsumera skräck ganska snabbt. Ändå fortsätter jag att då och då plocka ner Stephen Kings böcker från bokhyllan och ge skräckböckerna en ny chans. Jag har kort sagt en skräckblandad förtjusning till genren – där själva skräcken består i att jag inte kommer att bli rädd!
Med det sagt hoppar jag vidare till själva recensionen.
En hjärtformad ask handlar om den gamla death metal-stjärnan Judas Coyne. Judas har en förkärlek för det ockulta och när han en dag får nys om att en vålnad är till salu på en internetauktion tvekar han inte att slå till. Vålnaden levereras hem till honom i en hjärtformad ask. Och sedan brakar helvetet lös.
Judas och den inhandlade vålnaden har via en död ex-flickvän till rockstjärna en del gemensamt, och det är ingen slump att den hamnade hos just honom. Vålnaden är nämligen ex-flickvännens döda pappa. Och han anser sig ha en del otalt med den gamle rockstjärnan. En kamp på liv och död är minst sagt svårt att vinna när ena parten redan är på den andra sidan…
Hur står sig då den här debutromanen i förhållande till andra i genren? Svaret är: ganska bra. När man pratar skräcklitteratur är det svårt att inte jämföra med Stephen ”Skräckmästaren” King – i synnerhet i detta fall. Joe Hill är nämligen son till Stephen King. Sättet att skriva på är i stora drag väldigt lika. Joe är lite mer städad än sin far och har lite mer moderna influenser i sitt skrivande. Det märks att han har växt upp i en helt annan skräckkultur än den som fanns när Stephen var liten. Vissa inslag känns som direkt hämtade ur The Ring-aktiga filmer.
Ett plus för denna bok är att det inte är någon lång startsträcka. Man slängs fort in i den obehagliga stämningen som är det närmaste en bok kan komma till att framkalla rädsla. Men tyvärr dör den stämningen ganska fort. Tempo och trovärdighet gör boken bra, men det är inte en särskilt skräckfylld resa man bjuds på. I stället övergår berättelsen till att mer likna en mardrömsskildring av barns relationer till sina fäder där man får en inblick i alla huvudkaraktärers mindre idylliska uppväxter.
Med det sagt hoppar jag vidare till själva recensionen.
En hjärtformad ask handlar om den gamla death metal-stjärnan Judas Coyne. Judas har en förkärlek för det ockulta och när han en dag får nys om att en vålnad är till salu på en internetauktion tvekar han inte att slå till. Vålnaden levereras hem till honom i en hjärtformad ask. Och sedan brakar helvetet lös.
Judas och den inhandlade vålnaden har via en död ex-flickvän till rockstjärna en del gemensamt, och det är ingen slump att den hamnade hos just honom. Vålnaden är nämligen ex-flickvännens döda pappa. Och han anser sig ha en del otalt med den gamle rockstjärnan. En kamp på liv och död är minst sagt svårt att vinna när ena parten redan är på den andra sidan…
Hur står sig då den här debutromanen i förhållande till andra i genren? Svaret är: ganska bra. När man pratar skräcklitteratur är det svårt att inte jämföra med Stephen ”Skräckmästaren” King – i synnerhet i detta fall. Joe Hill är nämligen son till Stephen King. Sättet att skriva på är i stora drag väldigt lika. Joe är lite mer städad än sin far och har lite mer moderna influenser i sitt skrivande. Det märks att han har växt upp i en helt annan skräckkultur än den som fanns när Stephen var liten. Vissa inslag känns som direkt hämtade ur The Ring-aktiga filmer.
Ett plus för denna bok är att det inte är någon lång startsträcka. Man slängs fort in i den obehagliga stämningen som är det närmaste en bok kan komma till att framkalla rädsla. Men tyvärr dör den stämningen ganska fort. Tempo och trovärdighet gör boken bra, men det är inte en särskilt skräckfylld resa man bjuds på. I stället övergår berättelsen till att mer likna en mardrömsskildring av barns relationer till sina fäder där man får en inblick i alla huvudkaraktärers mindre idylliska uppväxter.
Betyg: Två och ett halvt blodigt hjärta. Hade jag läst boken på engelska är jag övertygad om att det hade blivit en trea, men dialogerna i den svenska översättningen blir många gånger alldeles för platta och konstlade, tyvärr.
2 kommentarer:
Haha, visste du att Joe Hill kommer från Gävle?
Näe, ärligt talat hade jag ingen koll alls på vem Joe Hill "den äldre" var, men nu har jag pluggat på lite på wikipedia ;)
Skicka en kommentar