Bara tio veckor och fyra dagar kvar

Så kom den dagen då Tobias Söderlund började sitt sommarvikariat på spelavdelningen på TTspektra i Stockholm.

Solen sken då han efter en snabb frukost hoppade upp på sin mormors cykel och trampade iväg till tåget. Lite kostigt kändes det när han rullade ner mot Nykvarn centrum, men det var nog mest för Tobias hade solglasögonen på sig - trots att klockan ännu inte hade hunnit bli sju.

Solglasögonen, ja. De var bra av en annan anledning. Tobias är nämligen inte så van vid att kliva upp klockan sex på morgonen och ögonen hade inte riktigt hunnit med att vakna ordentligt.

Väl upp i den stora staden Stockholm kunde Tobias inte låta bli att känna sig som en liten lantis. Visst, han kände igen sig, han visste var han skulle och hur han skulle ta sig dit. Men han gick ändå omkring och förundrades över små vardagsmysterier som till exempel hur alla direkt visste åt vilket håll de skulle gå när de klev av tunnelbanan. Själv hade Tobias ingen aning, så han följde bara med strömmen. Vilket visade sig fungera alldeles utmärkt.

Tobias var ganska tidig på jobbet. Han vill ju göra ett bra intryck första dagen. Han var förste man på spelredaktionen, men sedan drällde gubbarna in, en efter en.
Dagen flöt på i ett behagligt tempo. Vissa saker var krångliga medan andra var enklare än han hade förväntat sig. Men han kände att han nog skulle överleva sommaren på det här stället.

Kaffe är något som man tydligen ska dricka när man jobbar. Första gången Tobias passerade kaffeautomaterna för dagen så fegade han dock ur och valde någon chokladaktig dryck. Andra gången däremot, då blev det kaffe! (Nåja, en latte med socker i, men man måste ju börja någonstans.) Visst hade en till varm choklad varit godare, men någon gång ska man väl lära sig tänkte Tobias och drack upp hela koppen utan att rynka på näsan.

Efter en lärorik arbetsdag fick Tobias sluta lite tidigare än förväntat. Och efter att ha tagit tunnelbana, pendeltåg och buss var han åter i Nykvarn centrum och hoppade upp på sin mormors cykel. Nu skymdes solen av mörka moln, så solglasögonen fick ligga kvar i väskan. Men Tobias kände sig ändå glad när han trampade tillbaka till sin mormor och morfar där han ska bo resten av sommaren.

(Lite småkul är det att skriva om sig själv i tredje person.)