Grammisgalan 2009

Jag slår mig ner i soffan och hinner inte ens avsluta meningen: ”Om Takida spelar Curly Sue ikväll blir jag fan förbannad!”, innan det välbekanta introt rullar igång.
Nu var liveversionen med gospelkör lite bättre än den sönderspelade radioversionen.
Det, tillsammans med att Kent inte vann priset för årets grupp, gjorde att årets gala trots allt började ganska bra.
Att en viss Håkan tog hem priset för årets manliga artist gjorde att jag utstötte diverse missbelåtna läten. Men hans smått berusade tacktal gjorde att även det blev ganska bra.
Eftersom jag inte har tänkt sitta och rapa upp alla kvällen grammispristagare så har jag istället korat några egna segrare i diverse kategorier.

Kvällens överraskning: Att Afasi & Filthy var nominerade i kategorin årets nykomling. Vad jag vet så lyssnade jag på dem redan i högstadiet…

Mest misslyckade talet: Tacktalen var som vanligt ingen höjdare, men sämst var nog ändå Joey Tempest. Hans ”påa” till årets hårdrock var nog tänkt att vara ett extremt känslofyllt tal, men det föll platt när han var tvungen att läsa innantill.

… och på tal om platt, vad fan hade hänt med Salems hår?

Galans roligaste: Soran Ismael – Popskola för invandrare. Ett genidrag! Att slippa drunkna i dåliga ordvitsar under en tv4-sänd gala var i och för sig också ganska trevligt (jag säger inte att de inte fanns där, men det gick att överleva)!

Bästa SMS: Under kvällens sista uppträdande får jag följande SMS från min lillebror:

E.M.D
Extremt. Makalöst. Dåligt

Kvällens besvikelse: Årets låt. Se ovan.

Till sist måste jag nog konstatera att grammisgalan och Tobias inte riktigt går särskilt bra ihop. Av de nominerade tyckte jag inte att rätt vann i någon kategori. Men två timmars hyfsad underhållning en onsdagkväll är ju inte fy skam ändå.