BYT NAMN! Och andra sätt att lyckas som journalist

Titel: BYT NAMN! Och andra sätt att lyckas som journalist
Författare: Anders Rydell och Klas Ekman
Utgiven: 2008
Genre: Guide
Omfång: 219 sidor, inbunden
Varför jag läste den: Jag köpte den direkt när den släpptes för att jag tyckte att den verkade intressant. Men den gömdes snabbt under all kurslitteratur (bildligt OCH bokstavligt talat).

Boken med det fina rosa omslaget innehåller 48 kapitel som alla handlar om olika sätt att bli en framgångsrik journalist. Men redan där börjar mitt stora problem med boken. Författarna definierar ”framgångsrik” utifrån det som de själva har lyckats med. Allt går nämligen ut på att man ska bli en välbetald frilansskribent bosatt i Stockholm. Jag säger varken att jag vill eller inte vill bli det, men jag störde mig på den genomgående ensidiga synen på framgång i ett så mångfasetterat yrke.
”Byt namn” är hur som helst en guide fullproppad med nyttiga och tänkvärda tips som alla med journalistambitioner kan plocka sina egna russin ur. Men att följa boken blint finns inte på kartan för mig, även om det säkert skulle fungera bra. Det känns lite som när jag läste The Game av Neil Straus (ni vet, raggningsbibeln). Tipsen funkar uppenbarligen, men till vilket pris? I den boken förbyttes den medelblyge Neil till en raggningsgud innan det tillslut gick väldigt mycket utför. Men precis som att det finns andra sätt att få tjejer än att klä sig utstickande och bete sig smått otrevlig så finns det helt säkert andra vägar än att byta namn med mera, för att bli en framgångsrik journalist.
Nu är alla tips här inte lika extrema som i The Game, men att börja experimentera alltför mycket med sin personlighet för att nå framgång är något som jag tror varken är nyttigt eller särskilt långsiktigt om man ska orka med sig själv. Jag förnekar dock inte att jag kommer ha många av råden liggandes i bakhuvudet. Jag vet däremot inte om jag kommer att byta namn - och verkligen inte byta kön (jo, det finns faktiskt ett kapitel om varför du helst bör sakna penis)!
Boken är en spännande inblick i en värld som jag rusar mot med stormsteg. Den är underhållande, lärorik och väldigt snyggt paketerad och redigerad. Och den väcker känslor. Ibland blev jag förbannad och ibland extremt inspirerad till att börja frilansa på studs. Min relation till boken är helt enkelt lite av en hatkärlek – precis som till journalistyrket i stort.

Betyg: 4 av 5 haldor. Boken är för sitt syfte så bra gjord att det slutar med ett ganska högt betyg ändå. Men det är en svag fyra. Som med sommarens första recension är jag väl precis den målgrupp författarna har siktat in sig på och just därför uppskattar jag den. Så för personer i samma situation som jag är den ett hett tips, men jag vet inte hur mycket gemene man skulle få ut av den…