I går när jag satt på pendeltåget hem från jobbet fick jag mig ett gott skratt. När tåget stannade på Stockholm södra klev en lång och gänglig kille in genom dörrarna. Vagnen var helt full så han fick stå upp. Själv satt jag ner ungefär två meter bort, men kunde ändå nästa höra vilken låt som hans MP3-spelare misshandlade hans öron med.
Han plockade upp sin mobil och började pilla med den. När dörrarna stängdes och tåget accelererade snubblade han till lite grann och den nya mobil gled ur hans grepp och gick i ett antal bitar.
"KUUUKEN!!"
Hela vagnen tystnade och vände sig mot killen. Några blonda små flickor i tioårsåldern hade hakorna nere vid knäna.
När killen, som i framtiden kommer lida av svår tinitus, reste sig efter att ha plockat upp sina telefondelar insåg han just vad han hade gjort - och började asgarva!
Han slutade inte skratta förrän nästa gång tåget stannade. Då klev han nämligen av. Men jag tyckte mig genom fönstret se att han klev på några dörrar längre bort. Förhoppningsvis med en lite mindre röd nyans i ansiktet - och några snäpp lägre volym på MP3:n.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar