Jag brukar på skämt säga att jag ”kommer från landet” och kalla mig själv för ”lantis” när jag pratar med folk från ”storstan”. I själv verket tycker jag ju inte att jag är det. Jag är ju trots att uppväxt (åtminstone under den senare delen av min uppväxt) på en ort med ett par tusen invånare med bara en kvart in till närmaste stad. ”Landet” för mig är långt bort från närmsta butik, bland jordbrukare där fälten sträcker sig längre än ögat kan nå och där det tar ett par minuter att gå till närmaste grannen.
Mina erfarenheter hittills i sommar säger mig att stockholmares definition ser lite annorlunda ut, nämligen: utanför tullarna.
Det jag tycker är sjukt med stockholmares sätt att slänga sig med frasen ”jag ska ut på landet” är inte deras vida definition, utan deras ovilja att sedan precisera sig.
Om jag beskriver min gamla hemort som ”landet” säger jag sedan: ”Bureå. Ett par mil söder om Skellefteå.” (Och om personen i fråga fortfarande ser frågande ut tillägger jag hur många mil norrut och att det ligger vid kusten.)
Men hela tiden när jag hör folk på tunnelbanan, pendeln och bussarna prata om sina helgplaner så säger de aldrig mer än: ”Jag ska ut på landet.”
Visst, när man pratar med bekanta kanske de har koll på var man menar, eller så spelar det helt enkelt ingen roll var man ska om man lämnar huvudstaden.
En kille på jobbet pratade i två veckor om att han skulle till sin tjej på landet. Till sist frågade jag: ”Var exakt ligger landet.”
Till svar fick jag: ”Det ligger på västkusten.”
Precist och bra. Jag orkade inte ställa någon följdfråga.
Som den (o)äkta sommar-stockholmare jag är tänkte jag till sist bara meddela att om några timmar drar jag till landet över helgen.
(Falun, Källviken närmare bestämt.)
7 kommentarer:
Pyttsan. Om man kommer från ett ställe där alla känner alla, så kommer man från landet. Du kommer typ från landet. Inte jag. :P
Förresten kanske stockholmarna menar att de ska ut i övriga Sverige när de pratar om "landet"? Vad vet jag...
Ja, poängen var väl lite att visa på hur olika man kan tolka ett ord, trots att vi pratar samma språk. (Att ge en känga åt nollåttorna var ju bara en liten bonus, även om de säkert ser mig som ännu mer lantis efter detta inlägg...)
Och nej Johanna, jag känner inte alla 2-3000 invånarna i Bureå, men jag känner merparten av de i min ålder, samt känner igen många för att jag jobbat på macken (och för att jag är så otroligt utåtriktad och social) ;P
Men du hejar på varenda kotte av byborna. ;) Hihi. (Just ja, det måste vara för att du är så otroligt utåtriktad och social va? :))
Kan glatt meddela att jag inte känner hälften av de ~100-150 som bor i samma by som jag. OCH DET MÅSTE JU VARA FÖR ATT JAG ÄR SÅ INÅTVÄND OCH OSOCIAL (Vilket det förmodligen är.
Om "utanför tullarna" är landet, bor jag i urskogen då?
Joppe: Precis ;)
Thomas: Precis ;)
Lina-M: Precis ;)
Skicka en kommentar