Jag tycker lite synd om de små stockholmarna. Varje år tvingas de leva i ett snökaos utan dess like. Deras kollektivtrafik havererar, taken rasar in och vägarna blir oframkomliga - ja hela deras vardag vänds upp och ner. Det kanske inte är så konstigt att vissa utvecklar en abnormal rädsla för snö.
På en promenad i kvarteret hade en villaägare hängt upp denna hälsning till plogbilen. Jag stannade upp och häpnade. Visste inte om jag skulle bli full i skratt eller förbannad. Sedan insåg jag att människan måste lida av chionofobi - fobi för snö.
Till och med lilla jag, som bara sitter på ett andrahandskontrakt, förstår att det medför ett visst ansvar när man köper villa. Man måste måla om väggarna med jämna mellanrum, klippa gräset på sommaren och man får faktiskt ta att skotta sin egen jävla utfart själv! Även om det blivit en liten snövall när plogbilen passerat för att rensa alla stadens gator från det där hemska vita som fallit från himlen så att du kan ta dig fram med din nya fina Mercedes. Hrm.
Nej just ja, det var ju synd om dem. De stackars chionofoberna. Hade jag bara haft onödigt mycket pengar på banken hade jag köpt en fin snöskyffel och en väckarklocka ställd några minuter för tidigt och personligen levererat dessa till den gula villans dörr. Då kanske den stressade chionofoben med den fina bilen skulle hinna ta de fem, tio spadtagen för att rensa sin tre meter breda snövall och ändå hinna till jobbet i tid.
Tills dess får plogbilen jobba lite extra, gratis, åt en bortskämd villaägare - eller så får den fina Mercedesen stå kvar på uppfarten tills det blir vår!
lördag 6 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha. Det var intressant att läsa!
/en norrlänning bosatt i södra Sverige
Skicka en kommentar