När jag för snart ett år sedan lärde känna Johanna så var det en helt annan kille som upptog större delen av hennes tankar. Han hette Oliver och var då bara ett år gammal. Jag fick ständigt höra hur fantastisk och gullig och söt och bäst han var. Det är förvisso svårt att bli sotis på en ettåring, men när superlativen aldrig ville ta slut var det vissa stunder ganska nära. Jag menar, hur underbar kan en unge vara egentligen?
"Men det är väl klart att man blir enögd då man är både moster och gudmor", tänkte jag ibland.
Men det var inga hemmablinda överdrifter. Nu i vår och sommar har jag haft den stora äran att få träffa "Olvan" några gånger - och han är ju helt enkelt bäst!
Världenssötasteoliver
I helgen snodde jag och Johanna med oss lillknodden till en lekpark. Både Oliver och jag hade en hel del spring i benen. Jag blev blöt i svett efter lekstunden. Oliver blev också blöt - han hittade nämligen en vattenpöl.
Basket och gunga och massa annat skoj blev det.
Hur söt ungen än må vara ligger han ändå tvåa på listan över sötast i Falun. Ja, i alla fall i mina ögon...
<3
2 kommentarer:
Åh, han är världens coolaste och sötaste unge! (Snart kanske han delar den titeln med sin blivande lillebrorsa?)
Ja, lillebror har ju bra förutsättningar iaf, samma genpool liksom!
Skicka en kommentar