Sagan om min lillebror II (den lilla kommunisten)

Så var det här, det så kallade jullovet. Föreläsningsfria veckor heter det väl egentligen, men ordet jullov får det att dra lite mer i mungiporna.

Tiden här hittills har passerat galet fort, säkert mycket tack vare alla underbara människor. Dessa underbara människor sprids nu för vinden under några veckor. Några åker idag, de flesta imorgon. Jag däremot, stannar till på måndag.

Anledningen till att jag dröjer mig kvar lite längre är att min lillebror just nu sitter på en buss som närmar sig drakstaden. Det blir första gången han hälsar på mig sedan jag flyttade hemifrån. Besöket till ära tänke jag fortsätta berätta litegrann om den lilla krabaten. Han är nämligen ganska lustig.

Jag kan inte riktigt minnas när, men det var väldigt länge sedan, som min bror började skilja sig från mängden. Inte på ett dåligt sätt - men han stack i alla fall ut från de andra pojkarna.

Mycket kan man kanske tacka/beskylla håret för. Att han, trots sin bleka hy, kan odla ett präktigt afro är inte något man ser var dag. Tillsammans med afro nummer två (även kallad Moises - som till skillnad från min bror har anlag för sitt afro) bildade de en utstickande duo på skolgården.

En annan lite udda detalj med min bror är hans musikintresse. Han tillhör den lilla skara ungdomar som än idag köper musik - i stora kvantiteter dessutom. Och det är inte bara själva köpandet som gör honom lite gammalmodig. Han lyssnar nämligen mycket på LP-skivor också.

Nu när jag träffar honom mer sällan så märker jag många nya och udda saker med honom varje gång vi ses. Som sist jag var hemma hittade jag en diktsamling skriven av Bruno K. Öijer på hans nattduksbord. Jag visste inte att han gillade poesi!

Och när jag för några dagar sedan pratade med honom på telefon berättade han att han hade förberett sig inför den långa bussresan hit - genom att låna Karl Marx biografi från biblioteket! Okej att han sedan länge har varit fascinerad av diverse skum vänstervriden musik, men va liksom?

När jag så igår frågade vad han egentligen ville hitta på här i Sundsvall, förutom att avklara julklappsshoppingen, svarade han: "Jag tänkte köpa ett par röda jeans."

Jag vet inte om det är den lilla kommunisten inom honom som talar, eller om han har onödigt mycket julstämmning, men visst ska vi försöka hitta ett par röda braxor imorgon!

Eftersom jag skriver alldeles för långt har min bror hunnit anlända nu!

Julstämning II

Nu är det fan nära alltså. Dagens andra föreläsning blir den sista på länge, och som de flesta nog vet stavas anledningen: J U L.

Trots att det underbara vintervädret som vi har haft här i Sundsvall så smått har började töa bort så är julstämmningen på topp. Igår var det julfika med gänget och därmed var den årliga uttöjningen av våra stackars magsäckar påbörjad! Allt var sjukt gott och jag fick en skräddarsydd AIK-pepparkaka.

Nu vankas det risgrynsgröt till lunch!
Say no more.

Bad hair day

Förra veckan var kanske världens bästa vecka.
Den här veckan började dock allt annat än bra.

Eftersom jag gick och la mig så tidigt igår, typ klockan elva, hade jag satt väckarklockan på åtta. Jag vaknade innan väckarklockan ringde – trött som fan. Jag kände mig inte alls utvilad, så jag gick snabbt in i duschen för att lyckas få upp ögonen.
Efter en kvart i duschen hade jag tillslut blivit människa igen.
Jag börjar stöka fram frukost, men blir helt ställd när jag tittar på klockan. 00:09. Vad i h…?!
Inte konstigt att jag inte kände mig helt utvilad…

Jag ställde tillbaka smöret i kylskåpet, la mig i sängen och somnade med morgonrocken på.
Och när jag klev upp på riktigt i morse fick jag ännu en påminnelse om varför jag aldrig duschar på kvällarna.

Snyggt byggt!

Jobba, jobba, jooobba!!!

Jag har nu tillbringat dryga 50 timmar med skolarbete i veckan. Och då har vi en skoldag kvar att genomföra.
Jag har under samma tidsperiod sovit ungefär 12 timmar.
Och jag har under samma tidsperiod haft min förmodligen bästa vecka sedan jag kom hit till Sundsvall!

I en normal människas öron kanske det låter lite konstigt att en vecka som landar på nästan 150% av en heltid i skolarbete kan vara rolig. Men jag tror nog att de flesta som har varit med på redaktionsövningaren kan hålla med.

För tillfället är jag bara sjukt stolt över hur bra tidningen till slut blev. Väldigt nöjd, både i min roll som sportchef och redigerare. Och hela övningen höjdes en dimension och blev mycket mer äkta när Regina hittades ikväll. Efter två dygns skrivande kom helt plötsligt en annan nyhet som var sjukt mycket viktigare än allt annat i sista stund.
Vi spräckte bara vår deadline med en knapp halvtimme tror jag.

Sen jag kom hem från strax före midnatt har jag gått på en enda lång adrenalinkick tror jag, men nu börjar tröttheten slå till. Imorgon bitti får vi se våra tidningar tryckta och klara. Jag längtar verkligen. Nästan lika mycket som till sängen...

Klockan är fyra, å det är dags å gå hem…

Det är inte bara dunkamigdulåblå-Frida som kan nynna på de raderna efter en kväll på krogen, utan även Tobias Söderlund efter en morgon/dag/kväll/natt på skolan.
Det har minst sagt varit en lång dag. 07:30 var klockan då jag klev in i J-huset och nu har den hunnit ticka iväg till 04:00. Jag är för trött för att räkna ut hur många timmar det innebär, och ärligt talat vill jag nog inte veta heller. Men totalt sett är jag nästan uppe i 40 timmars skolarbete den här veckan – efter tre dagar.
Och om någon vänlig själ där ute tycker att jag förtjänar lite vila så kan jag meddela att så blir inte fallet. Jag ska nämligen vara tillbaka på skolan senast 10:00 och kommer sedan att häcka på våning fyra åtminstone fram till deadline, vilket innebär 23:00.
Då kan vi nog snacka trötthet.
(Jag tog faktiskt en hel timmes lunch mellan 07:30 och 04:00 idag/igår, så det är inte så jättesynd om mig…)
Godnatt

Akut sömnbrist

Idag har jag gått omkring och småskakat hela dagen.
Min lekmannadiagnos lyder: sömnbrist. Jag har tappat räkningen nu, men jag är nog upp i nästan en hel vecka i sträck då ingen natt sträckt sig fler antal timmar än vad jag kan räkna på ena handen.

Nu hoppas jag på en normal natts sömn, för resten av veckan lär det ju inte bli mycket av den varan. Kommande två dygnen blir dygnetrunt jobb med redaktionsövningen. Förhoppningsvis kommer jag kunna visa några livstecken efter deadline 23.00 på torsdag, men förmodligen inte.

Rast

Hemtentan glider in på sin femte timme av nio och nu tar jag lunchrast. Det känns faktiskt som om det går ganska bra. Kanske ska man våga hoppas på ett lite högre betyg än E trots allt!

Nu väntar en gigantisk portion pytt i panna innan jag ska börja brottas med "journalisters roll i det demokratiska samhället och i det offentliga samtalet". Kul va?

Nu smäller det! (som Alfred Nobel skulle sagt)

Nästa vecka kommer förmodligen bli den mest hektiska veckan i mitt liv - skolmässigt i alla fall. Och det hela inleds med en hemtenta imorgon mellan 08.00 och 17.00. Helst skulle man ju vilja lägga sig ner och dö bara efter det, men en timme senare har jag ju kvällskursen i redigering som jag ska infinna mig på...

Min pluggsöndag blev väl ingen heldag i böckerna om man säger så. Tre blogginlägg idag skvallrar kanske lite om att jag inte har haft full fokus. Msn, teven och mobilen är tre andra fina distrationsmoment.
(3kr räcker länge när man pratar med folk som har halebop!)
Passande nog är saldot på mobilen tomt nu, så om jag drar ut nätverkskabeln och tv-sladden imorgon ska nog hemtentan gå som på räls!

Wish me luck!
(Ett E ska man väl lyckas fixa?!)

Kiss- och bajshumor

Förutom bloggosfärens hjärtefrågor som bl.a. FRA och IPRED-lagen så är det oftast konstiga och utstickande nyheter som brukar ligga i topp på bloggportalen. Därför tycker jag att en artikel med rubriken: 21-åring bajsade på polisen inte har fått större uppmärksamhet i bloggvärlden.

Jag tror att jag har sett nyheten i fyra eller fem olika tidningar senaste veckan, men ingen av de stora har dragit på den och därför har den väl hamnat lite i skymundan.

Jag kan i alla fall inte låta bli att skratta när jag läser rader som:
Det hela ska ha utspelat sig i april i år då mannen bestämt sig för att gå hem från Sundsvall till Umeå. När 21-åringen stoppades av polisen ska han ha bajsat på en av poliserna, hotat dem med att smitta med HIV och bitit en annan.

Dans, dans, dans!

Gårdagen gick verkligen i dansens tecken (faktiskt utan att jag själv skakade rumpa en enda gång).

Under dygnets ljusa timmar, och även några av de mörka, pågick det danstävlingar i sporthallen här i Sundsvall och vi såg faktiskt det mesta. Regionstävlingar i Streetdance och Discodans gick av stapeln under namnet DragonDance 2008.
Även om danserna inte var desamma som jag en gång i tiden tävlade i så blev jag ännu en gång sjukt sugen på att börja om. Jag kunde inte riktigt sitt stilla där på läktarplats (vilket i och för sig kan ha berott på att bänkarna var stenhårda).

Höjdpunkterna tyckte jag var pardisco och street singel.
Sjukt kul och imponerande.

Ett extra grattis till "prinsesstårtorna" och ett stort tack till Jonnas mamma som sponsrade de fattiga studenterna som var nära att vända i dörren! Det hade verkligen varit tråkigt att missa alltihopa.

Ja, det blev mer dans på kvällen också, dock inte ute på något dansgolv, utan framför teven. Hemma hos Angelica zappades det mellan isdans och dansbandsmusik...

Lykke Li - Dance Dance Dance

Bra skit! XIII

Denna fredag blir det en bra låt från ett av Sveriges roligaste och mest oförutsägbara band. Tyvärr finns det ingen musikvideo
- men det är ändå bra skit!

Lillasyster - Kometen

Nobelpriset nästa?

Titta här! Någon idiot har lyckats uppfinna en maskin som gör att man kan springa/jogga/gå utomhus - och få träning samtidigt!

På allvar? Nobelpriset i onödiga uppfinningar?

Hej Einstein...

Ipred och abborrjägaren

”Nedladdning hotar oetablerade artister”

Så lyder en av alla Ipred-rubrikerna som flyger omkring i kvällspressen just nu. Jag funderar ett tag på de orden. Så jävla ogenomtänkt. Orden kommer från Joakim Nätterqvist. Kanske föll han av sin häst en gång för mycket under arn-inspelningarna, men nedladdning är ju faktiskt en möjlighet för oetablerade artister att bli kända innan man lyckats få ett skivkontrakt osv. Visst har han en liten poäng när det gäller hans egen kära filmbransch, men för att ta ett exempel:

Hur fan hade Basshunter lyckats klättra upp till toppen av varenda jävla topplista i Sverige och senare även bli etta i England om det inte vore för nedladdningen?

Med andra ord: Snälla politiker! Rösta igenom Ipred-lagen fort som fan! Vi behöver inga fler dota-spelande nördar i mankinis som sjunger om botar med flicknamn...

(Det är faktiskt inte så kul när man är utomlands och pratar med folk och de börjar sjunga boten anna när man nämner att att man kommer från Sverige!)

Hockey, hockey, hockey!

En intressant iaktagelse som jag gjorde när jag var hemma var att alla jag pratade med under helgen pratade hockey. Visst, jag kanske förde ämnet på tal i vissa av konversationerna, men det är väldigt tydligt att hockeystaden Skellefteå trivs just nu. För de gnälliga tongångarna kring hockeysnacket var som bortblåsta. Det är ju inte varje säsong som guldstadens hockeylag nämns i samma andetag som SM-guld...

Här i Sundsvall blir det också en del hockey faktiskt, om än kanske inte riktigt lika kul som att se AIK ta tre poäng på hemmaplan.
Onsdag: Hockey, Sundsvall - Leksand. Den tråkigaste matchen jag sett på mycket länge. Värdelöst spel. Sjukt målsnålt.
Och fel lag vann.
Torsdag: Hockey, Timrå - HV71. Blir förhoppningsvis lite riktig hockey då. Rätt serie åtminstone.
Fredag: Hockey, Mariestad - Leksand. Fel serie igen. Och den blir såklart inte på plats. Men det är fredag och med det följer väl lite andra saker som kan höja stämningen.

Sen har jag hört någon nämna att man bör plugga också. Hm.

Stjärnfall och Vinterkyssar

I år kommer jag att följa en enda julkalender.
Nämligen den här.
Stjärnfall och Vinterkyssar är namnet på årets decemberföljetong signerad Annika Bäckström. Förra året bodde jag mitt i skapandet av det årets julkalender, Kramsnö, men nu när jag och Annika bor betydligt längre ifrån varandra ser jag fram emot att klicka mig in varje dag utan att veta vad som väntar.

Men jag har ju såklart en aning om vad man kan förvänta sig.

Välskrivna och korta texter med tillhörande illustrationer. Julmys och kärlek. Säkert både skratt och tårar. Och såklart ett lyckligt slut. Om jag känner Annika rätt det vill säga.
De två första delarna är redan publicerade. Tjugo-två delar kvar.
Sen är det jul.