Jag förstår de som är upprörda

Chockbilder på cigarettpaketen har varit ett omdebatterat ämne i veckan. Argumenten är många åt båda hållen. Rökare som är för och rökare som är emot. Icke-rökare som är för och icke-rökare som är emot. En salig röra av åsikter. Men jag kan i alla fall förstå de som är upprörda.

Bild: failblog.org

Detta är inte alls ett rop på "pokear"

Mitt emot mig på jobbet sitter vår kära help-runner här på TT (även kallad tekniknissen, data-daniel och idioten av diverse olika medarbetare). Nyss kom det en tjej med ett problem som hon tyckte att IT-supporten skulle hjälpa till med:
- Hej, alltså jag får inga mejl på fc.
Den lilla help-runnern sprang iväg och åtgärdade problemet på några minuter. När han sedan återvände till sin plats på andra sidan min skärm sa jag lite försynt.
- Det där problemet har jag på min facebook också.
Men han påstod att det berodde på någonting helt annat som han tyvärr inte kunde hjälpa till med. Konstigt.

(Angående rubriken, engelska ord med svenska ändelser blir sällan helt lyckade, men ordet "puffar" får mig bara att tänka på journalistik...)

På återseende är bättre än farväl

I morse sa Claudia och Simon hejdå för i sommar.

Nyss tog även Henrik lite farväl.

Och Solen verkar också den ha ställt in sig på höst.

(De tre första jag syftar på är radioprogramledare på P3, den sistnämda är inte helt oväntat det brinnande gasklotet i himlen som man inte bör titta direkt in i, ajabaja!)

Visst känns det lite i magen att sommaren snart är över. Sommarvikariaten lider mot sitt slut, kollektivtrafiken är åter fullare än en A-lagare och när jag gick ut för att köpa lunch så frös jag - trots att jag hade långärmat och att vädret såg fint ut! DET är faktiskt inte helt okej i mitten av augusti...

När jag har svalt dagens fredagsfika om ett par timmar så har jag bara en vecka kvar här på TT Spektra. Och även om jag längtar tillbaka till Sundsvall så börjar vemodskänslorna smyga sig på redan nu. Enformiga arbetsuppgifter till trots så är det här en bra arbetsplats och jag hoppas att jag kommer återvända hit till glashuset!

Ville bara påminna om utsikten från glashuset!

Magnus Uggla gillar yngre killar?

"Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay, 

än rövknullad av Hasse Breitholtz!"  

(Tänk om det hade varit en låttitel!)

En viss Uggla verkar ha vaknat på fel sida och plockat bort sina låtar från Spotify. Lite förvånad blir jag över att han i sitt blogginlägg klagar över att han får så lite pengar från Spotify. 

"Under det första halvåret tjänat lika mycket på sex månader som en halvdan gatumusikant drar in på en dag." 

Hade du förväntat dig att bli rik (läs: ännu rikare) på Spotify?

Magnus Uggla tycker att Spotify är en fantastiskt tjänst - som han nu av ren girighet är med och förstör tillsammans med andra redan rika artister.

I Ugglas låt "Greatest hits" finns det en textrad som går: "Det är klart det blir en greatest hits, precis som förra sommaren. Så det blir mera pengar ifrån STIM, hem till popens Joakim."

Jag har alltid trott att det var Per Gessle som åsyftas, men det verkar ju inte bättre än att Uggla själv också är en stim-jagande popfarfar.

Jag kan ändå förstå hans irritation mot skivbolaget, och jag älskar hans sätt att uttrycka det på, men jag tycker att hans sätt att agera på är helt fel. Att låtarna ramlar bort från Spotify gör dock inte mig så mycket. Jag gillar Uggla så jag har redan alla hans låtar på datorn - de allra flesta lagligt införskaffade.

Så får du INTE drömjobbet

För ett par dagar sedan pratade jag med en kompis om hur man ska skriva det där perfekta brevet för att få den praktikplatsen som man vill ha. Morgonen efter slår jag upp Metro och läser rubriken: Så skriver du det personliga brevet.
Lite lustigt, men föga förvånande.
”Vägen till drömjobbet”-artiklar har ju i dessa tider blivit minst lika vanliga som texter med rubriker som ”Banta bort bukfettet” och ”Sex steg till en superslimmad sommar”.
Jag vet inte om Metros artikel gav mig någon större aha-upplevelse. Praktikbrevet kommer nog ändå att framkalla en del ångestkänslor den dagen jag tar tag i det.

Efter jobbet i går fick jag dock en demonstration i hur man inte ska gå till väga när man söker jobb.

Jag var inne på en av PocketShop-butikerna på centralen och kikade runt lite i väntan på pendeltåget. In smyger en tjej som ser väldigt nervös ut. Hon tittar sig oroligt omkring. Jag får för mig att hon försöker snatta något eller är påtänd – eller både och. Hon smyger fram till kassan och plockar tag i något som ligger där och lyckas samtidigt välta omkull en hög med böcker som faller ner bakom kassan.
Medan killen i kassan irriterat börjar plocka upp böckerna försöker tjejen inleda ett samtal.
- Eh, oj… inte meningen… tyckte bara att dom här var så fina, säger hon och visar upp anteckningsboken som orsakat hela raset.
Inget svar.
- Ehum, vet du… eh… personal just nu, viskar hon fram.
- Va sa du? frågar killen i kassan.
- Vet du om ni söker någon extra personal just nu?

Nu förstod jag anledningen till hennes nervösa uppsyn. Bra första intryck tjejen! Hursomhelst så blir hon hänvisad till PocketShops hemsida, och killen i kassan kommer förmodligen ändå inte att ha något med hennes ansökan att göra. Men spontant så känns det inte helt rätt att börja vandalisera potentiella arbetsplatser i hopp om en anställning!

Dagens mellanmål: Svenne-bananer

Banan-battle! Vems svenne-banan-skildring är bättre?

Dorsins stand-up-version eller Promoes sommarplåga?

B1 - Dorsin

B2 - Promoe

"Alla som inte är royalister får halv lön i dag!"

Välbevarad hemlighet?

Okej, det är inte på långa vägar Michael Jackson-hysteri på redaktionen, men jag slutar ändå aldrig att förvånas över hur stort intresse svenska folket och medierna verkar ha av den där kungafamiljen.

Än mer förvånad är jag över att inte fler vågade gå ut med nyheten när den kom i går morse. Plötsligt var källor och bekräftelser väldigt viktiga. Men det är klart, prinsessan har ju nyligen inkasserat fyra miljoner från en tysk tidning som hon stämt, så det gäller väl att vakta sin tunga när det kommer till Madde. Aftonbladet gick ju till och med så långt att det skriver i dagens papperstidning att de inte är förlovade än. Inte ofta som kvällisarna har fel "åt andra hållet"...

Äntligen måndag?

En och en halv timmes kollektivtrafik till jobbet.
Teknikstrul halva morgonen.
Och sista texten jag behöver för dagen är sen.

Efter världens bästa helg i Falun känns det ju lite sådär att vara tillbaka med rumpan på kontorsstolen. Men måndagar är ändå bra, för då har jag så fullt upp att timmarna bara rusar förbi - precis som hela sommaren har gjort egentligen. Nu har jag bara nio arbetsdagar kvar, eller ja, nio dagar kvar när jag har fått den där sista grejen så jag äntligen kan göra klart dagens sista sida!

Sen väntar en och en halv timmes kollektivtrafik hem.

Intensivgos och boksemester

Söndagar här på bloggen brukar ju innebära bokrecension, men i dag blir ni utan! Anledningen är att jag helt enkelt haft bättre saker för mig. Under veckan som gått har jag nämligen haft turen att få umgås med min Johanna alla dagar utom torsdag.

I 08-land blev det Allsång och shopping och Taxingefika. Och nu i helgen i Falun har det blivit bio och båttur och årets första dopp på playa Lundholm i Källviken.
Och massa, massa gos.

Nu går snart tåget som ska ta mig från Dalarna för sista gången den här sommaren. Nästa gång jag lämnar Stockholmsregionen kommer destinationen att vara Sundsvall!

Svar till Kristan Luuk

Efter att ha missat i princip alla sommarpratare i år sitter jag nu och plockar ut godbitarna av de som ligger ute på nätet. I dag lyssnade jag på Kristian Luuk.

Det jag minns mest var en anekdot han berättade om en utekväll på stan där han och Carina Berg träffat Leif Pagrotsky. När stället stängde blev de erbjudna sjuss hem av den dåvarande kulturministern. Givetvis var det inte Leffe själv som körde. Just då var han nämligen tillförordnad statsminister och hade tillgång till både limousine och livvakter.

Situationen i sig är givetvis lite rolig i sig, men det roligaste kommer i limmofärden hem. Leif insisterade på att de skulle lyssna på en okänd fransk rappare som "rytmiskt rappade fram receptet på banankaka".

Kul? Ja! Med det roligaste är att jag också har hört den där låten under tiden jag bodde i Frankrike - under en lektion i matlagningsord såklart! Kristian mindes varken rapparens eller låtens namn, men efter lite franskt googlande hittade jag svaret. Så till Kristian Luuk och alla fransktalande banankakesugna bloggläsare, här hittar ni den där okända franska rapparen...

(Frågan kvarstår dock hur Leif kommit över låten!)

Yvan Cadiou - Le cake á la banane groove

Jag blir lite varm i hjärtat

Marianne Samuelsson har fått sparken. Nyheten är den överlägset mest ombloggade i dag och jag kan inte låt bli att bli glad över att så många bryr sig. Fifflande politiker och gräddfil åt storföretagare kanske tillhör vardagen i vårt samhälle, men det är bra att det tas på allvar när sakerna bubblar upp till ytan.

Det som är lite synd är att det förmodligen är slut på idiotiska uttalande från Marianne Samuelsson som medierna kan gotta sig i. Hon kämpade ju in i det sista med att spotta ur sig diverse dumheter. 

Ett axplock:

"Jag ångrar inte vad jag sa men det var ju korkat att säja det så det kunde spelas in."
"Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med en egen politisk agenda."

Och avslutningsvis:
"Jag vet att vi har en lagstadgad meddelarfrihet, men jag har också känslor."

Så hennes känslor ska stå över Sveriges grundlagar? 

Det låter ju nästan lika konstigt som att lagen om strandskydd inte ska gälla för storföretagare...

Näe, bra jobbat av mediedrevet.

Och väl rutet av bloggosfären som bloggat friskt om nyheten!

(Länkar: DN, Svd, AB, Exp)

Är jag den största nörden av alla då?

I går när vi lämnade Skansen blev vi likt boskap infösta i buss 47 mot Sergels torg. Annat än ståplats var inte att tänka på. Jag blev inklämd i ett hörn med ett gäng tjejer i 20-års åldern framför mig. Givetvis var det helt omöjligt att inte tjuvlyssna på deras samtal (dels för att de typ stod på mig och dels för att jag är en nyfiken jävel).

När vi åker över Djurgårdsbron berättar en av tjejerna om något som hon hade läst i tidningen. Men snabbt känner hon att hon måste förtydliga en sak:

- Asså, fan va' nördigt det där lät! "Jag läste i tidningen", liksom. Både Aftonbladet och Expressen ligger ju i lunchrummet, det var bara därför jag läste!

Jag skrattade inombords och kunde inte låta bli att tänka på den där bilden av min lägenhet som jag la upp tidigare i år. Vi tar en favorit i repris tycker jag - tillägnat "nörden" på bussen.

Småstökigt? Stornördigt?

Och jag sjunger gärna men inte alltför bra...

Med de orden i headern kan det kanske tyckas en smula märkligt att jag aldrig har besökt Allsång på Skansen. Men nu har det hänt. Premiär och avslutning på samma gång. Jag, Joppe, Jonna och Fredrik var nämligen på plats på Solliden när den 30:e årgången av Allsång på Skansen tog farväl med alla de tre allsångsledarna enade på scenen.

Höjdpunkten för kvällen var givetvis Krunegårds-pojken med sin vampyrlåt. Som om jag inte har skrikit sönder mina stämband nog till den låten på typ alla förfester. Nu blev det till att skråla med trots att jag inte var i kemisk obalans. Trevligt.

Det ryktas att mitt hår syntes i bild under flashmob-valsen som vi såklart deltog villigt i - mitt i publikhavet. Måste nog spana in reprisen för att bekräfta det. Och på tal om repris: det var helt säkert inte sista gången som jag besökte allsången!

Bra skit! XVIII

En av låtarna som misshandlade mina trumhinnor allra mest under förra sommaren var Movits! låt Äppelknyckarjazz. Men för min del nådde hypen sin kulmen efter en liten och halvljummen spelning på Trästocksfestivalen -08. Sedan dess har de hunnit släppa sitt debutalbum, men det har ändå varit rätt tyst om dem. Tills nu.

För det lilla Lulebandet har nu tagit USA med storm efter ett teveframträdande i "The Colbert report". Deras skivförsäljning på Amazon har ökat med 85 000 procent och de har petat ner Eminem som bästsäljande hiphop-artist i USA på Itunes! Heeelt sjukt! I dagens Metro berättar de att de blev stannade på gatan i New York tio gånger i går!

Så efter denna framgång får man väl hoppas att de knåpar ihop något minst lika bra som deras tidigare monsterhit!

Movits! - Äppelknyckarjazz

Konsten att läsa tankar

- hur du förstår och påverkar andra

utan att de märker något -

När jag hade kommit en bit in i boken slog tanken mig:
- Fan, det här är nästan som roligt skriven kurslitteratur.
Och även om ordet ”roligt” finns med så är den meningen inte främst positiv. Tanken med men mitt lilla bokläsningsmaraton var ju att få chansen att läsa annat än kurslitteratur under sommaren. Därför säger jag redan nu att betyget på den här boken kommer bli lägre än vad den kanske förtjänar.

Titel: Kosten att läsa tankar
Författare: Henrik Fexeus
Utgiven: 2007
Genre: Fakta
Omfång: Ca 280 sidor, pocket
Varför jag läste den: Årets första impulsinköp på pocketshop!

”Tankeläsning” enligt Henrik Fexeus definition är inget annat än kommunikation som vi alla använder oss av dagligen – medvetet eller omedvetet. Icke-verbal kommunikation, kroppsspråk och psykologi. Ansiktsuttryck och ögonrörelser. Tonfall och tempo i rösten. Mer spännande än så är det inte.

Nu hade jag inte trott att den här boken skulle vara någon guide i legilimering (förmågan att dra ut känslor och minnen ur en annan persons hjärna i Harry Potter-böckerna). Men jag kunde ändå inte låta bli att bli lite besviken. Under inledningen av boken kändes det som att jag inte lärde mig något nytt. Kommunikation och närliggande ämnen är något jag kommit i kontakt med en hel del genom åren. Men visst, den här boken är helt klart en fördjupning och senare kom det även saker som var helt nytt för mig också.

Då den här boken var ett impulsinköp var det givetvis mest utsidan som lockade mig. Men lika spännande som boken ser ut på utsidan, lika tråkig känns den på insidan. Detaljlösa illustrationer återkommer för att liva upp sidorna och ett kapitel som är ägnat åt ansiktsyttryck består av en massa olika fotografier på författaren som visar de olika minerna. Fotona är svartvita och tråkiga - men mycket lärorika.

Men för att sluta vara en klankande tråkmåns så var boken väldigt roligt skriven. Hade boken varit kurslitteratur hade jag givetvis älskat den och höjt den till skyarna. Finurliga formuleringar, intressanta anekdoter och roliga bildtexter lyfte faktiskt boken en hel del. Att den är skriven på svenska ger också boken en helt annan dimension än om den hade varit översatt. Så om någon verkligen vill lära sig mer om sådant här så är det här en bok jag varmt skulle rekommendera. Men som tidsfördriv på pendeltåget tyckte jag att det blev lite av ett sömnpiller.

Betyg: 2 av 5 hjärnor. I sitt syfte var den här boken säkert jättebra. Men som läsupplevelse var den ingen höjdare. Den funkar faktiskt att sträckläsa, även om tanken givetvis är man ska lägga ifrån sig den och följa de angivna övningarna för att sakta utvecklas som ”tankeläsare”.