Tack för underhållningen DD

Det här blogginlägget har dröjt ett tag - helt enkelt för att jag inte har kunnat bestämma mig om vad jag ska skriva. Men när jag såg den här tidningsettan för ett tag sedan kände jag att det på något sätt måste kommenteras:

Dala-Demokratens etta, 30 april.

De som nördar tidningar i samma grad som jag inser redan nu det roliga. För er andra ska jag förklara. Göran Greider är författare, diktare, debattör och lite allt möjligt - så länge han får synas i media i sin flanellskjorta. Han är även chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten.

Nöjes- och kulturjournalistik gränsar ofta till textreklam, det ligger i recensionens natur. Därför blir det ju extra känsligt när det är tidningens chef som man "gör reklam" för. Från början hade jag tänkt gnälla lite på DD för det här, men efter lite funderande har jag kommit fram till att det är smått fantastiskt.

Dels är det fantastiskt för att de gjort ett så bra jobb att hitta en skribent som vill hylla boken - då landets kulturskribenter har gett den ett minst sagt ljummet betyg. Här är några exempel:
"Röd utan glöd - Vill nytt men tänker gammalt." (Aftonbladet)
"För att vara en så klok och välartikulerad debattör är det förvånansvärt lite kraft som lagts på att försöka staka ut en ny riktning." (GP)
"Ett slirigt slalomspår mellan motsägelserna." (Expressen)
Medan hans egen tidning skriver:
"Det bästa han någonsin skrivit, den är stilsäker, stram och med ett innehåll som träffar rakt i mitt hjärta."

Och dels är det fantastiskt för att man inte skäms över att man är ensam om att hylla sin chef - man smäller upp hyllningen på förstasidan också. Tack för underhållningen, DD.

(Ja, jag kanske är lite lättroad.)