Jag knuffade undan den svarta väggen som skymde min sikt och bestämde mig för att besöka en frisör illa kvickt. I dag tog jag tag i saken - och det blev en riktig skräckupplevelse.
Utan bokad tid var det drop in som gällde. Med facit i hand vet jag inte om det var ett klokt val. Jag har aldrig någonsin blivit så dåligt bemött på en frisörsalong. Jag gick därifrån med känslan av att jag var ett får som just blivit tvångsrakad av en elak bonde.
Det blev inte jättesnyggt, frisören gjorde inte det jag bad henne göra och hon slarvade med det mesta som en vanlig frisör brukar göra utan att behöva tänka efter. Men det var framför allt två saker jag störde mig på. Dels såg hon både extremt sur och illamående ut. Periodvis var jag faktiskt orolig för att få en spya i nacken! Och dels så vägrade hon att prata. Trots att jag försökte lätta upp stämningen i början knep hon igen munnen - kanske för hålla inne den där spyan (så jag ska väl vara tacksam)!
Efter rekordkort tid i en frisörsstol var turboklippningen under tystnad avklarad. Jag betalade och stack därifrån så snabbt jag bara kunde. Precis som det får på rymmen jag kände mig som. Med tanke på att resultatet inte blev helt fantastiskt avstår jag från en före- och efterbild här på bloggen. Utan nöjer mig med att bara visa förebilden:
Nu är luggen kortare i alla fall ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar