Personligt rekord!!!

Jo, jag var nog ganska trött igår när det väl blev dags för sängen. Jag vaknade nämligen först fjorton timmar senare! Jag har aldrig någonsin varit i närheten av att sova så länge i sträck - inte ens under mina trötta tonår. Men jävlar vad skönt det var!

Men i natt blir det förhoppningsvis inget nytt rekord, för då missar jag nämligen tåget till Falun.

Logik à la Söderlund

Jag har varit sjukt trött de senaste dagarna - något som inte minst märktes i går. Väckarklockan var ställd på 12.30 - mina ögonlock kände dock inte för att flytta på sig förrän framåt tretiden. En timmes upprepade väckningsförsök från mobiltelefonen hade omedvetet ignorerats och jag hade även ett missat samtal och två sms i inkorgen som inte lyckats påkalla min uppmärksamhet.

Så det logiska nu när jag är ledig resten av veckan vore väl kanske att sova lite? Men icket!

Någon röst i mitt huvud har resonerat sig fram till att jag ska vara vaken hela dagen. Förutom det att det är jävligt skönt att sova och att jag sitter och gäspar som en idiot när jag skriver detta så väger resten av argumenten över för att stå över en natts sömn.

Så nu börjar kampen mot klockan. Förslag för att hålla sig vaken en hel dag när kroppen bara vill sova mottages tacksamt. På min egen lista hittills står: äta relativt konstant, dra in på stan, kanske låta någon frisör gå lös på min kalufs samt nödlösningen - självspäkning.

Inte ens Balder har den lutningen

Följande saker är bra för bloggstatistiken:

~ Att ha en följetong.

~ Att ha en flickvän med blogg som länkar till följetongen.

~ Att om och om igen pracka på alla följetongen genom att envisas att lägga upp länkar på facebook till den.

Följande saker är dåliga för bloggstatistiken:

~ Att ta slut på följetongen.

~ Att det blir helg.

~ Att man inte skriver ett enda inlägg så att man inte får några länkträffar från någon och inte heller kan pracka på facebookvännerna fler länkar.

Och resultatet blev som följer ...

Berg- och dalbana - en stilstudie.

Lägenhetsjakten del 7: Jaktlycka

Om inget extremt oförutsett inträffar så var lägenhetsjakten över för denna gång. Vi har hittat vårt boende för i sommar. Tro det eller ej - men det blev en trea i Farsta!

När en trerummare är billigare än de flesta ettor och tvåor vi blivit erbjudna är det ju bara att tacka och ta emot för det extra utrymmet!

Om fyra månader är det dock dags att flytta igen, och vi har så smått satt igång jakten på ett nytt tak över huvudet i Sundsvall. Men där lär det både bli billigare och enklare att hitta något.

Lägenhetsjakten del 6: Visningen

Det här inlägget kommer att skrivas helt utan underhållande och ironiska inslag. Tänkte att det var lika bra att berätta det så att alla är med på noterna ...

I kväll ska vi kolla på en lägenhet. Äntligen något konkret i den här jakten! På förhand känns det väldigt bra, lägenheten kombinerar nämligen de två egenskaperna stor och billig. Något som inte känns alltför vanligt här i 08-regionen.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att lägenheten är någorlunda fin också. Det skulle vara så skönt att ha allt klart inför sommaren. Så jag säger som Charlotte Kalla: "Håll alla tummar och tår för oss!"

Lägenhetsjakten del 5: Sidospår

En helt vanlig annons?

Nej, vi leter givetvis inte efter en villa till sommaren. Särskilt inte en som ligger norr om Uppsala. Men det är ju inte bara på lägenhetsfronten som det finns roliga blocketannonser.

Den här annonsen har legat uppe i ett par månader nu. Och efter att ha läst igenom hela känns det föga överraskande att den fortfarande ligger kvar. Presentation av villan inleds med raderna:
"Ett byte till vindkraft rekommenderas eftersom strömmen går vid minsta vindpust. Renoveringar har påbörjats i varje rum men aldrig avslutats.
Det finns inga taklampor i hall, toalett, kök pga att ledningarna måste bytas ut. Sambon har lovat fixa detta i tre år nu... det är nog större chans att grisar börjar flyga. "

Spontant känns det som det här paret har det ungefär lika bra i sin relation som Madde och Jonas ...

Om den lite lätt risiga villan får vi även veta:
~ Att spisen har ett gapande hål upp till fläkten. En bra flugfångare, men mindre trevligt när man lagar mat. Lock på alla kastruller rekommenderas starkt.
~ Att man måste vara hemma när man ska tvätta, lämnar man tvättmaskinen utan att passa vattnet var femte minut så tar det slut och tvättmaskinen börjar dansa Macarena.
~ Och att det finns en dusch i källaren, den enda nackdelen är att man måste ha gummistövlar när man duschar såvida man inte gillar att ha grodor hoppandes längs benen.

Detta är inte på långa vägar allt elände som presenteras. Hela annonsen kan ni läsa här. Det är väl bara att konstatera att "Janna" som har lagt upp annonsen inte är någon vidare försäljare.
Dock en underhållare av rang!

Lägenhetsjakten del 4: Londonidioten

I vår lägenhetsjakt har vi inte bara stött på en hel del udda annonser - vi har även fått en del konstiga, annorlunda och smått underhållande svar. Vissa är på tok för korta, andra alldeles för utförliga. Jag tänkte ge ett helt galet exempel på det senare.

Johanna hade svarat på en till synes helt vanlig lägenhetsannons som en kille med det otroligt ordinära namnet Stefan Larsson lagt upp. Svaret vi fick tillbaka var dock allt annat än normalt.

Det första tecknet på att något inte riktigt stod rätt till var att "Stefan Larsson" skrev på engelska - trots att annonsen var på svenska. Att hans grammatik i mejlet är totalt värdelös, samtidigt som han använder sig av väldigt avancerade ord kändes också lite skumt. Jag fick ganska feta google translate-vibbar redan efter andra meningen. För om man är född i London borde man veta bättre än att skriva: "I was born in the London, United kingdom".

Ja, "Stefan Larsson" föddes alltså i London. Men det var inte det enda han berättade om sig själv. Följande är bara några saker vi ganska snabbt får veta om Steffe:
~ Han växte upp i London med sina föräldrar.
~ Han har syskon i London som bor hos deras mamma.
~ Han lagar mycket mat.
~ Hans pappa som är advokat flyttade till Sverige för att jobba som juridisk rådgivare åt DHL.
~ Hans pappa dog för några månader sedan han varit på tjänsteresa i Australien och dragit på sig en svårartad influensa. Fadern hann inte hem till Sverige i tid för att få vård. (Tydligen ska man inte bli sjuk i Australiten alltså!)
Väldigt känslofyllt och utan begriplig meningsbyggnad skriver han följande om sin far: "His memories lingers in my heart daily and each time i look at his picture and ever since my mother has been in London, England managing my fathers firm and also handling some of our assets."

Tror verkligen Stefan Larsson att alla dessa detaljer ska locka oss att hyra just hans lägenhet?

Vidare fortsätter han att berätta ännu mer om sig själv, men till slut även om lägenheten och om närområdet (som jag efter en googling kan konstatera inte är helt sanna). Han vill även veta en del saker om oss: Är vi gifta? Äger vi en bil? Kan vi skicka en kopia på våra pass?

Nja du Stefan ...

Fyra tusen tecken senare avslutar han att han väntar brådskande på vårt svar, vill att vi ska stå vid våra ord så att han kan lita på oss och säger att hela affären nu ligger i Guds händer.

Sorry, men Gud måste ha fuckat upp, för vi tänker nog inte ta din lägenhet trots allt, Stefan.

Bra skit! XXX

Trettionde musiktipset sedan starten! Och precis som i förra inlägget är det Laleh som står i centrum.

Laleh är en artist som jag inte lyssnar särskilt flitigt på. Men det är något speciellt med henne. Varje gång jag väl får höra hennes röst kan jag inte undvika att bli lite trollbunden. Det är något underbart mystiskt med hennes stämma - och det skriver jag inte bara för att göra en rolig koppling till dagens tips.

Sedan debutalbumet med supersuccén Live Tomorrow har hon dock alltid funnits där, någonstans i utkanterna av mitt musikmedvetande. När hon sedan släppte låten Bjurö klubb, där hon besjunger den vackra plats som jag tillbringade en hel sommar på, steg hon givetvis i mina öron. Att låten i sig är fantastisk hjälpte givetvis till.

Låten jag ska tipsa om är ett bra exempel på hur jag inte riktigt håller koll på Laleh, men ändå fastnar lätt. Den släpptes nämligen på plattan Me and Simon som kom för över ett år sedan. Det är dock först nu, när den släppts som singel på Spotify, som jag har börjat spela den på repeat.

Laleh - Mysteries

Lägenhetsjakten del 3: Bakgrundsmusik

Ibland är låttexter extra bra just för stunden:

Kära Drottning och vår Kung
Kom hit och representera
För här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera
Vi har ingenstans att bo
Säg, finns det plats på slottet?
För ett rum kan vi tänkas
representera folket

Kan polarn Jonny följa med
han kunde ej betala hyran
För här i stan kanske ni vet
är hyrorna så dyra
Ja, han sitter på torget
Ja, var är er häst och vagn
Ja, kan ni komma och ta han?
Det vore finemang

Jag gör en bostadsansökan
gör en bostadsansökan
Kära Drottning och vår Kung
det här är kärlek inget hat
Det är bara det att jag är jävligt desperat
efter bostad

Laleh - Bostadsansökan

Lägenhetsjakten del 2: Konkurrenterna

Att hitta en lägenhet i Stockholm är inte det lättaste, det har vi redan konstaterat. Tyvärr gäller det ju inte bara att hitta en lägenhet som uppfyller ens krav - det gäller att få den också. Något som är betydligt svårare med tanke på konkurrensen.

De flesta annonser vi har svarat på har vi inte ens hört något från. Men häromdagen fick vi svar från en kille. Han hade en sån där lägenhet vi hade svarat på utan att egentligen vilja ha den på riktigt. Liten yta och bara en kokplatta. Bara i yttersta nödfall liksom... Det var dock inte bara oss han svarade. Mejlet gick även ut till de 28 andra sökande som han bedömde som "intressanta att ha som hyresgäster". Puh!

Att jag och Johanna är världens bästa hyresgäster är ju självklart i min ögon. Men det gäller att väga varje ord på guldvåg och sticka ut på rätt sätt om man ska ha en chans att få det man vill.

Efter att det gått lite trögt några dagar bytte vi taktik. I stället för att svara på annonser la vi ut en egen annons på bostadsmarknadens största kopplerisajt - blocket.se. Den taktiken är vi givetvis inte helt en samma om. Bara i går lades det ut 60 sådana annonser i Stockholm.
Sticka ut på rätt sätt var det ja.

Precis som med nagelpuckot som ville hyra ut sin lägenhet finns det en del speciella människor som "önskar hyra" också. Eller vad sägs om flickan som kallar sig för Spöket. Hon inleder med orden: "Jag är en dygnsorytmisk varelse med tendenser till overklig existens. Ibland spökar jag i ett antikvariat i innerstaden, både dagtid och kvällar."
Sticka ut - absolut!
På rätt sätt - vet inte.
Men jag önskar henne all lycka till. För något säger mig att vi inte riktigt konkurrerar om samma lägenheter (eller träd)!

Hoppas du hittar något finare än ett träd!

Tillägnad askmolnet

Alla verkar så arga på askmolnet uppe i skyn. För det känns som att alla plötsligt ska ut och flyga just när Eyjafjallajökull blev magsjuk och började kräkas magma. Själv ska jag inte ens lämna stan på ett tag, så jag lutar mig tillbaka och försöker på ett snällt manér locka ner de vassa stenpartiklarna på marken så att våra flygplan åter kan fylla luftrummet med annan skit än aska. Detta gör jag genom att uppmana alla att spela följande låt - så kanske det lilla askmolnet kommer på bättre tankar!

bob hund - Tralala lilla molntuss

(Kom hit ska du få en puss)

Lägenhetsjakten del 1: Nagelpuckot

När jag och Johanna fick lägenheten som vi bor i nu hade vi faktiskt omänskligt tur. Det var den första lägenhetsannonsen vi över huvud taget svarade på. Så lätt ska det ju bara inte vara att hitta lägenhet i Stockholm.

Men till sommaren ser det ut att bli desto svårare.

På blocket kryllar det av lägenhetsannonser. Tyvärr för vår del så hyrs merparten av lägenheterna i stan ut under en väldigt kort period till extremt höga priser (det är tydligen några populära människor som ska gifta sig). Men de finns även de som inte bara vill hyra ut till resglada royalister.

Som den här killen till exempel. Han har en etta som han vill hyra ut. Den är billig, har en storlek jag kan leva med och ett läge jag gillar. Mina krav är med andra ord uppfyllda. Hans krav var dock svårare att tillfredställa ...

* Ickerökare - inga probelm.
* Djurfri - jag är allergisk.
* Ålder 20-35 - jepp!
* Skötsam tjej - aj fan!
* "Långa naglar som du kan skicka bild på.
Helst fransk manikyr." - vad i hela helvetet?!

Bara att införskaffa peruk och lösnaglar då!

Nagelfetischist, javisst!

I går fick jag skriva min autograf

Äntligen är det klart! I går fick jag skriva min namnteckning. På papperet stod det att jag ska jobba på Aftonbladet i sommar. Hela sommaren. Första juni till sista augusti. Poff - där var även denna sommaren borta!

(Förresten, är det någon som råkar ha en möblerad lägenhet över i Stockholm i sommar får den personen gärna höra av sig!)

Hur man vet att man är kvar för länge ...

När jag lämnade jobbet i dag kom bilen med de nytryckta kvällstidningarna till redaktionen. Då kände jag att det kanske blev lite väl länge kvar på jobbet. Men å andra sidan blir det väldigt trevligt att äta frukost om några timmar med både Aftonbladet, Expressen och DN framför sig!

Vårproppen är här!

Nu är ett säkert vårtecken här - nämligen vårproppen. Och då är det inte någon ekopolitisk tegelsten/usb-minne som jag syftar på. Utan en mycket enerverande vaxpropp i mitt högra öra!

Är detta verkligen ett vårtecken, kanske ni undrar?

Ja, jag tror faktiskt det. Det är nämligen ganska precis ett år sedan jag på denna blogg dokumenterade mina febrila försök att få tillbaka hörseln - den gången i mitt vänstra öra. Och jag vill minnas att solen hade intagit landet de dagarna i fjol också!
Förutom eventuella väderomslag får jag väl erkänna att det kan vara något annat som är en bidragande orsak till denna irriterande hörselnedsättare. Ett beroende som också finns återberättat tidigare i bloggosfären. För det är nog delvis detta beroende som har legat bakom vaxproppen vid båda tillfällena ...

Varför lär han sig inte av sina misstag, kanske ni undrar?

Jo, nog lär jag mig allt! Men det är nog helt enkelt så att det tar ungefär ett år att glömma bort det igen!

Återhämtning när den är som bäst

En klarblå himmel. En strålande sol som sakta förflyttar sig från ena sidan av balkongen till den andra. Medelhavsvärme. En skön solstol. En nystekt hamburgare. Ett glas iskall saft. Solglasögon och P3 i bakgrunden. Att vara hemmaman innebär inte bara att sköta tvätt och disk ...

Livet.

(Dagens I-landsproblem: Det är väldigt svårt att redigera bilder på en laptop när man sitter på balkongen och solen skiner. Men jag hoppas att lite av min härliga tillvaro syns på bilden!)

Back to life, back to reality

Som jag nämnde för drygt ett par veckor sedan har jag haft ett ganska hektiskt schema. I dag kom till sist dagen då jag får andas ut lite. Sedan jag skrev det där inlägget har jag hunnit med att fylla 21 år (vilket jag egentligen först insåg under en stund av ensamhet på toaletten i går), jag firade påsken hemma i snöriket, jag har tillbringat några dagar Sundsvall och jag har haft föräldrarna på besök i storstan. Och jobbat alla dagar därimellan. Puh.

Så vad gör jag då på min hellediga dag?

Jo, jag tvättar, handlar och bär ut min egen vikt i sopor och återvinning. Jag planerar även att fixa disken och laga mat och lite andra småsysslor innan damen kommer hem. Och det känns faktiskt ganska skönt. Alla måsten känns nämligen inte alls lika jobbiga när övriga tiden bara består av ett enda stort softande och P3-lyssnande.
Hemmamannen is back in business!

Bra skit! XXIX

Kate Nash är äntligen tillbaka med nytt material! Efter ett par år av tystnad från den unga brittiskan har hon åter börjat höras i etern under de senaste veckorna.
Nu släpper hon sin nya singel Do-Wah-Doo och om en vecka kommer hela det nya albumet My best friend is you.
Nice to have you back Kate!

Kate Nash - Do-Wah-Doo

Så går det när kvinnorna får bestämma

Just nu är jag i Sundsvall för praktikträff på universitetet eftersom halva praktikterminen nu passerat (hjälp!). Våra lägenheter är uppsagda, så därför bor jag, Johanna och Jonna på hotell de här dagarna. Visst hade man kunnat tränga sig på hos kompisar, men hotell känns ju lite roligt, och så var alla överens om att hotellfrukost är alldeles fantastiskt...

I går kväll när det skulle bestämmas om hur tidigt vi skulle ställa klockan och gå ner till frukosten lät jag damerna få full frihet att ta besluten. Det skulle jag inte ha gjort. Ungefär så här gick diskussionen som jag inte deltog i:

- Okej, frukosten är öppen klockan sex till nio.
- Hur lång tid vill vi ha på oss att äta?
- Åtminstone en halvtimme, man vill ju kunna sitta i lugn och ro.
- Ja, och vi ska vara på skolan kvart över tio.
- Ska vi säga nio då? Så har vi gått om tid på oss!

Den uppmärksamme läsaren har insett problematiken i resonemanget vid det här laget.

Klockan tio över nio skuttade jag glatt ner mot frukosten, sjungades orden "Ägg och bacon" i hockeyklack-anda. Väl framme började jag ana oråd när dörren var stängd och jag såg öppettiderna. Men vi hann äta oss mätta. Det fanns dock bara en baconskiva och lite halvljummen äggröra kvar. Och när Jonna började skämta om att vi skulle ta med oss mat till lunchen för att väga upp det snåla utbudet började den redan irriterade servitrisen stöka bort allt ännu snabbare.

Vi satt och skrattade gott åt situationen medan vi åt. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag var lite bitter. Och jävlar vad jag ska äta ägg och bacon i morgon bitti!

Näe, det stannar nog vid en dröm

För ett par dagar sedan satt jag i Globen och såg Leksand vinna JSM-guld. Några timmar senare följde jag Skellefteås tredje semifinal mot HV71 på teve. Det såg länge ut att bli seger för de svart-gula. Där och då började jag så smått tro att drömmen kunde bli verklig: Att få se Skellefteå spela SM-final i Globen (jag förutsätter nämligen att Djurgården spöar Linköping i den andra kvarten).

Sedan kom en Falk och fixade förlängning.
Och samma fågelskrälle flaxade sedan in segerpucken.

Drömmen dog inte där, men blev betydligt mer avlägsen - tills i dag. Fjärde kvartsfinalen och ny otippad ledning för Skellefteå.

Men det blev sudden death igen.
Och ännu en blytung förlust.

Näe, jag får nog drömma jävligt länge innan det går i uppfyllelse. För denna säsong är nog snart till ända, tyvärr.

Vem har sagt att studenter bara fikar?

Nu ska vi bli lite studentikosa här på bloggen. Jag är ju trots allt studentbloggare på miun.se fortfarande.

Tydligen har det blivit en trend att på universitet och högskolor runt om i världen göra LipDub-filmer till kända låtar. Ofta är det väldigt många studenter inblandade. Som i klippet här nedan, som ska vara det första i sitt slag, där 172 Montreal-studenter hjälps åt att mima I gotta feeling. Jag tycker att den kassa kvaliten vägs upp av den imponerande planeringen.

Trenden har börjat smyga sig innanför våra gränser. Bland annat har några Södertörn-studenter gjort något liknande. Dock i betydligt mindre skala och i stop-motion.
Deras klipp kan ses på här.

LIPDUB - I Gotta Feeling (Comm-UQAM 2009)

Welcome to Norrland

Lillebror leker Gene Simmons.

I Stockholm har snön töat bort, men i landets nordligare breddgrader ligger den kvar. Visst har mängden minskat markant de senaste dagarna, men den ligger fortfarande meterdjup på gräsmattorna. Med den milda temperaturen var det med andra ord perfekt väder för att tillverka snögubbar.

Stolta kreatörer.

I Norrland är männen väldigt jämnställda, därför byggs det inte bara "snögubbar", utan även "snögummor"! Något som uppskattades av de yngre förmågorna i sällskapet.

Skrattande åskådare.

Efter en härlig vinterdag med sol, snö och snälla småkusiner så är min vinterweekend snart över. I morgon återvänder jag till storstadens asfalt och arbete. Och en viss flicka. Det blir trevligt det också.

En liten solstråle - med solen i ögonen.

En rejäl lektion i källhänvisning

Blev lite full i skratt när jag tittade på den så kallade källförteckningen till iPhone-appen Sant & Falskt. Undrar om man med vissa modifieringar kan sno den rakt av till C-uppsatsen?

"Källorna bakom påståenden i programmet har vi på Mobil Utbildning bedömt som tillräckligt pålitliga för att användas i underhållningssyfte. Vi vill dock upplysa dig som användare om att viss information kan vara utdaterad."

Det blir inte alltid som man tänkt sig ...

Dagens plan var:
- Att åka till Bygdsiljum och ha en underbar skidpremiär.
- Att se AIK spöa skiten ur HV 71 i första kvartsfinalen.
- Att gå ut på Station 8 och träffa alla andra hemvändare som jag inte har träffat på jag vet inte hur länge.

Resultatet blev följande:
- Det regnade och var tjockdimma i Bygdsiljum.
- AIK förlorade hockeymatchen med 2-0.
- Dörrvakten drog grinden framför näsan på oss på Station 8 och sa: "Det är fullt nu, ni kan gå hem!"

Men, visst. Dagen har varit kul. Skidor är alltid roligt att åka, att se AIK spelar semifinal är inte varje år man får uppleva och jag lyckades i alla fall träffa några enstaka kompisar på förfesten och Station 8-substitutet O'Learys.
Så dagen var väl bra trots allt.
Men den hade kunnat bli helt fantastisk ...