Just nu är jag i Sundsvall för praktikträff på universitetet eftersom halva praktikterminen nu passerat (hjälp!). Våra lägenheter är uppsagda, så därför bor jag, Johanna och Jonna på hotell de här dagarna. Visst hade man kunnat tränga sig på hos kompisar, men hotell känns ju lite roligt, och så var alla överens om att hotellfrukost är alldeles fantastiskt...
I går kväll när det skulle bestämmas om hur tidigt vi skulle ställa klockan och gå ner till frukosten lät jag damerna få full frihet att ta besluten. Det skulle jag inte ha gjort. Ungefär så här gick diskussionen som jag inte deltog i:
- Okej, frukosten är öppen klockan sex till nio.
- Hur lång tid vill vi ha på oss att äta?
- Åtminstone en halvtimme, man vill ju kunna sitta i lugn och ro.
- Ja, och vi ska vara på skolan kvart över tio.
- Ska vi säga nio då? Så har vi gått om tid på oss!
Den uppmärksamme läsaren har insett problematiken i resonemanget vid det här laget.
Klockan tio över nio skuttade jag glatt ner mot frukosten, sjungades orden "Ägg och bacon" i hockeyklack-anda. Väl framme började jag ana oråd när dörren var stängd och jag såg öppettiderna. Men vi hann äta oss mätta. Det fanns dock bara en baconskiva och lite halvljummen äggröra kvar. Och när Jonna började skämta om att vi skulle ta med oss mat till lunchen för att väga upp det snåla utbudet började den redan irriterade servitrisen stöka bort allt ännu snabbare.
Vi satt och skrattade gott åt situationen medan vi åt. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag var lite bitter. Och jävlar vad jag ska äta ägg och bacon i morgon bitti!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar