En helt vanlig annons?Nej, vi leter givetvis inte efter en villa till sommaren. Särskilt inte en som ligger norr om Uppsala. Men det är ju inte bara på lägenhetsfronten som det finns roliga blocketannonser.
Den här annonsen har legat uppe i ett par månader nu. Och efter att ha läst igenom hela känns det föga överraskande att den fortfarande ligger kvar. Presentation av villan inleds med raderna:
"Ett byte till vindkraft rekommenderas eftersom strömmen går vid minsta vindpust. Renoveringar har påbörjats i varje rum men aldrig avslutats.
Det finns inga taklampor i hall, toalett, kök pga att ledningarna måste bytas ut. Sambon har lovat fixa detta i tre år nu... det är nog större chans att grisar börjar flyga. "
Spontant känns det som det här paret har det ungefär lika bra i sin relation som Madde och Jonas ...
Om den lite lätt risiga villan får vi även veta:
~ Att spisen har ett gapande hål upp till fläkten. En bra flugfångare, men mindre trevligt när man lagar mat. Lock på alla kastruller rekommenderas starkt.
~ Att man måste vara hemma när man ska tvätta, lämnar man tvättmaskinen utan att passa vattnet var femte minut så tar det slut och tvättmaskinen börjar dansa Macarena.
~ Och att det finns en dusch i källaren, den enda nackdelen är att man måste ha gummistövlar när man duschar såvida man inte gillar att ha grodor hoppandes längs benen.
Detta är inte på långa vägar allt elände som presenteras. Hela annonsen kan ni läsa här. Det är väl bara att konstatera att "Janna" som har lagt upp annonsen inte är någon vidare försäljare.
Dock en underhållare av rang!
12 kommentarer:
Annonsen är ju menad som ett skämt!
Nähe! Det menar du inte? Hur kan du vara så säker på det? Förklara gärna!
(Precis som i inlägget så är jag gravallvarlig.)
Ha ha, du skämtar va?
här ett exempel fån annonsen "Det regnade nyligen in på övervåningen vilket resulterade i översvämning, taket byttes genast ut men nu saknas det väggar, fönster..."
Ironi är svårt i skrift.
Anonym: Jaha, måste ha missat det - klart jag hade förstått att det var ett skämt då! Jag menar, en dansande tvättmaskin och grodor i duschen lät ju helt naturligt.
Joppe: Uppenbarligen!
Mja, eftersom du bad mig förklara varför jag trodde att det var ett skämt - så gav jag ett exempel!
Jag var inte övertygad om din ironiska ton i din SPECIFIKA UPPMANING att exemplifiera.
Givetvis lutade det åt att du - överlag - var ironisk.
Som du väl vet finns det ett otal virrhjärnor på nätet... Du hör inte till dem - eftersom du uppenbarligen var ironisk. Men hur skulle jag inledningsvis kunna vara säker på det?
Apropå virrhjärnor, så läste jag om den sk "Londonidioten"...
Troligen en virrhjärna... - eller psyksjuk, är kanske ett bättre ord?
Med dennes mentala ohälsa (troligen) i åtanke, så är det enligt mig olämpligt att namnge denne.
Att du - trots att du anar att "allt inte står rätt till" - väljer att namnge personen med för- och efternamn, visar enligt mitt förmenande på bristande journalistetik.
Ta dig en funderare kring det sistnämnda, inför tjänsten på Aftonbladet!
Kära anonym, jag ber om ursäkt för att jag driver med dig. När jag väl har satt igång med att vara ironisk har jag lite svårt att hejda mig. Sedan har jag också lite svårt att ta anonyma människor på allvar när det inte finns någon uppenbar anledning att vara anonym.
Men det är inte första gången min ironi har missuppfattats här på bloggen - detta ska jag ha i åtanke - men det kommer förmodligen inte heller vara den sista gången.
Vad gäller min journalistiska etik så måste jag dock säga att du är lite ute och cyklar faktiskt. För det första är denna blogg ingen journalistisk produkt, den saknar utgivarbevis och lyder därför inte under PO, PON och de pressetiska spelreglerna. Jag skulle dock kunna dömas för förtal ellet brott mot PUL om jag tar dåliga beslut här på bloggen.
För det andra, "Stefan Larsson", inte särskilt utlämnande då det finns över tusen sådana i landet.
Och för det tredje: Jag är fullständigt övertygad om att människan som mejlat inte heter Stefan Larsson. Han säger att han är född i England med bor i Sverige - trots detta kan han inte uttrycka sig korrekt på något av språken. Hela mejlet är uppenbart direktöversatt med hjälp av ett program, typ google translate. Om du någonsin har läst ett Nigeriabrev så gav det här mejlet exakt sådana vibbar. En googling på hans mejladress ger för övrigt träffar anknutna till Nigeria. Till saken hör även att det inte finns någon Stefan Larsson skriven på adressen som uppgavs.
Så psyksjuk - ingen aning.
Lurendrejare - förmodligen.
"Stefan Larsson" - troligen inte.
Hej igen!
Jo, jag är medveten om att din blogg inte är en journalistisk produkt i den mening du avser.
Inget hindrar dock att man kan se sig moraliskt bunden till desamma regler. Dessutom så skrev jag "inför tjänsten på Aftonbladet." Jag menade således dina framtida - journalistiska - alster.
Det var glädjande att höra att mailet från "Londonidioten" andades lurendrejeri. Men det framgick inte - åtminstone helt glasklart - när du delvis återgav mailet på bloggen.
Jag befarade att du hånade en vilsen stackare. Bra att det högst sannolikt inte var så.
Å ena sidan håller jag med dig om att Stefan Larsson inte är ett unikt namn. Det innebär att man kan vara mindre försiktig, än om den person man skriver om ståtar med ett mer särpräglat namn.
Å andra sidan finns det inget som helst allmänintresse som helgar att en okänd "svensson" hängs ut.
Om vi utgår från att denne Stefan Larsson var en förvirrad själ... Personligen hade jag aldrig återgett hans riktiga namn.
Det är tydligen mycket som inte är helt glasklart här på bloggen. Vilket kanske inte alltid är tanken heller.
Visst kan du se mig som moraliskt bunden till de pressetiska även här på bloggen om du vill - men jag vet inte riktigt hur jag skulle tillämpa dessa. För att ta några exempel:
* De fyra första punkterna handlar om att ge korrekta nyheter. Jag ser inga krav på att alla mina blogginlägg ska överensstämma med sanningen. Särskilt inte de jag skriver i underhållande syfte.
* De två efterföljande handlar om rättelser och bemötande från PON. Det senare har jag redan förklarat är ovidkommande och vad gäller rättelser känner jag mig inte särskilt tvingad att berätta om det blivit fel i något inlägg.
* "Var varsam med bilder". Skriv ut när det är bildmontage. Hör båda sidor. Nja, jag känner mig inte särskilt moraliskt bunden att göra det här på bloggen.
Men! Just i fall som namnpublicering och personlig integritet kan jag hålla med om att man ska vara försiktig. Men det handlar snarare om sunt förnuft. Parallellerna till de journalistiska publicitetsreglerna haltar fortfarande i mina ögon. Jag har svårt att betäckna några namn jag nämner som "av allmänintresse", oavsett om det är familjemedlemmar, kompisar - eller Stefan Larsson.
Och om det nu var "inför tjänsten på Aftonbladet" du var orolig över så kan du andas ut. Dels tar jag inga sådana beslut som redigerare på sporten (jag jobbar redan där för övrigt, om än under praktikantkontrakt), och dels har jag bra koll på reglerna om något skulle undgå reportrars och nattchefers ögon.
Poängen med mina exempel i föregående kommentar är alltså, för att vara lite mer kort och koncis: Att det är problematiskt att tillämpa de journalistiska publicitetsreglerna när det man publicerar inte är journalistik.
Hallå igen!
Det enda jag sade var, att det var olämpligt att hänga ut okända personer med namn. Detta utifrån oskrivna etiska regler - eller sunt förnuft, om man så vill.
Det var DU som hänvisade till diverse pressregler. Eller hur?
Jag har själv (fram tills nu d v s) aldrig läst några specifika pressregler - det var du som inledningsvis sade att de inte gällde eftersom din blogg inte är en journalistisk produkt. Då antog jag att reglerna, bland annat, drog gränser för hur media bör bemöta och spegla människors existens.
Att stadgar om korrekta nyheter, rättelser m m inte är tillämpliga är uppenbart. Lade jag kraft på att hänvisa till dem??? Icke - så lägg inte ord i min mun.
Ditt utläggning om allmänintresse förstår jag inte riktigt:
"Jag har svårt att betäckna några namn jag nämner som "av allmänintresse", oavsett om det är familjemedlemmar, kompisar - eller Stefan Larsson."
Vad jag menade var - för att ge ett hypotetiskt exempel: om STATSMINISTER Stefan Larsson vore psykiskt illa däran, så vore det berättigat utifrån ett allmänintresse att skriva om detta.
Men om "svennebanan" Stefan Larsson led av samma psykiska besvär, så bör man gärna använda ett fingerat namn, om namn prompt måste ingå i artikeln.
Och faktiskt, så finns det etiska regler för press, TV och radio (p 7) som behandlar precis det. Det vet du såklart, även om du trilskades med att nämna andra förhållningsregler än de som var aktuella i vår diskussion.
Alltså jag skulle givetvis kunna fortsätta att vända och vrida ord med dig, men jag tycker att det känns ganska meningslöst.
När du inledningsvis kritiserade min journalistiska etik ville jag givetvis bemöta det, sedan kan ju inte jag veta hur mycket du känner till om det området du kritiserar mig på, men nu är det ju bara pajkastning. Jag är övertygad om att Stefan Larsson inte existerar och därför skrev jag ut namnet. Hade jag trott att han fanns på riktigt hade jag förmodligen inte skrivit ut namnet.
Och när det kommer till dina hypotetiska historier om psyksjuka statsministrar/svennebananer i nyhetsmedier har du naturligvis rätt. Men nu handlade det om ett roligt brev i ett blogginlägg, vilket inte har något med nyhetsjournalistik att göra över huvud taget.
Skicka en kommentar