Internet är verklighet. Jag som skriver denna blogg är en verklig människa och det jag skriver är mina verkliga tankar. Detta kan tyckas självklart - men att döma av den ständigt närvarande debatten och mediebevakningen av internet så är det tydligen inte så självklart. Många gånger beskrivs nätet som ett parallellt universum som inte riktigt är på riktigt. En alternativ verklighet.
Jag har länge gått och irriterat mig på synen på internet som en låtsasvärld. Denna irritation riktar jag nu mot SvD-journalisten Karin Thunberg som i en krönika lyckats koka ner hela denna skeva världsbild till en äcklig liten teknikfientlig och bakåtsträvande soppa.
Krönikan har rubriken "Jag vägrar ha okända vänner i cyberrymden". Om budskapet hade stannat där hade jag inte brytt mig nämnvärt, men nu var textens rubrik för en gång skull en underdrift sett till innehållet. Karin Thunberg berättar i texten hur hon häromdagen fick förfrågan om att bli vän med sin svåger på facebook ...
"Men inte kan vi två bli vänner. Det är vi ju redan. Sedan 35 år tillbaka. I denna så kallade verkligheten."
Jag hajade till och fick läsa tidningsraderna både en och två gånger för att förstå. Jag började fundera på om hon också tackar nej till "riktiga vänners" telefonnummer för att inte riskera att bli kontaktad i den overkliga telefonvärlden. Eller om hon låser sin brevlåda för att undvika all form av socialt umgänge, förutom med de människor hon står öga mot öga med.
Jag kan till fullo acceptera att äldre människor (och yngre också för den delen) inte till fullo anammar den nya tekniken. Själv har jag inte skaffat twitter till exempel. Jag vänder mig dock emot denna typ av journalistik där spaltutrymme slösas på en oinsatt form av kverulerande. SvD:s webbupplaga (är den på riktigt då, Karin Thunberg?) presenterar sig som "Sveriges kvalitetssajt för nyheter" - att låta någon klanka ner fullständigt på något som vederbörande knappt vet vad det innebär är för mig raka motsatsen till kvalitet.
För att återgå till telefonmetaforen. Tänk om en teknikjournalist fick utrymme att totalsåga en telefonproducent utan att ens ha testat någon av dess telefonmodeller. Inte särskilt seriöst, va?
Någonstans i botten av denna smaklösa sörja har Karin Thunberg dock en liten poäng. Det finns en hel del "datastress" i dagens samhälle. En stress hon vill undvika och uppmana andra att undvika. Men genom att använda ett fientligt angreppssätt på ett ämne där hon vill nå de mest inbitna stöter hon automatiskt bort budskapets målgrupp. Tänk er själva: "Jag använder inte telefon, jag har aldrig provat, och de som använder telefon borde sluta med det för det är dåligt. Jag som inte har gett det en chans vet bättre än alla som tycker att telefonen är ett underbart kommunikationsmedel."
Ja, ni fattar det skeva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Spot on vad jag tänkte.
Exakt! En mycket bra och fint formulerad kommentar till den där krönikan!!
Som du säger är rubriken på krönikan helt ok. Därefter tror jag (hoppas?) att du har övertolkat. Istf att jämföra med att låsa brevlådan borde du jämföra med en lapp "reklam nej tack". Ok, inte heller samma sak, men betydligt närmare. Ty det finns många grader. Och att missbruka en teknik är betydligt mer teknikföraktande än krönikans inställning. Man sitter inte och ringer runt till alla i telefonkatalogen, och lika lite borde man skicka vänförfrågningar till okända personer. Jag tror att detta är krönikans budskap. Inte heller ser jag ett blint förakt för den nya tekniken utan ett moget konstaterande av att hon inte klarar av den.
Den sista anonym: Men om man inte ens vill bli vän med någon på Facebook, varför ska man då vara medlem?
Anonym 1 & Henrik J: Trevligt att jag inte var ensam om dessa åsikter då!
Anonym 2: Mycket riktigt, några av mina jämförelser är överdrivna och ironiserande.
Vidare tycker jag precis som du att man inte addar vem som helst på Facebook lika lite som man ringer runt till slumpvis utvalda i telefonkatalogen. Det jag vänder mig emot är just det jag citerade i mitt inlägg - att hon inte skulle kunna bli vän med hennes rare, skånske svåger på internet. Som om han vore en annan människa för att han kommunicerar med tangentbord istället för sin mun.
Själva tänket att människor inte skulle vara samma människor beroende på val av kommunikationsmedium är kontentan i min irritaion och det återkommer hon till i olika ordalag. Hon verkar till exempel tycka att det är konstigt att hon får mejl som journalist-Karin av okända människor. Som den gamla journalist hon är, är jag dock övertygad om att hon är van från den gamla goda tiden att människor ringer in och pratar med henne alternativt klampar upp på redaktionen för att snacka. Vad är skillnaden?
Som sagt, det finns poänger i krönikan, men i mina ögon faller de bort bland klumpiga formuleringar och konstiga resonemang.
Bra kommentar till Thunbergs krönika! När jag var barn var det vanligt att man hade brevvänner. Många förmedlades t ex via Kamratposten. Jag kan inte se att det skulle vara någon större skillnad nu när man får "brevvänner" via bloggar?
Schyssta synpunkter Tobbe! Kanske är det delvis, men inte helt, en generationsfråga. Är själv inte med i FB men det är mera av än så länge inte bearbetade tankar om integritet osv, men det kanske man själv kan reglera. Keep on writing Tobbe.
Bosse 64
Camilla Grepe: Tack! Ja, jag håller med. Jag har genom åren lärt känna en del människor via min blogg och andra sociala medier - trots att jag verkligen aldrig haft det som syfte.
Skillnaden jag kan se mot dåtidens brevvänner är att om det skulle finns folk som inte har goda avsikter med sitt "brevväxlande" gör dagens teknik att det både är lättare och går fortare att få förtroende för någon okänd. Så jag kan förstå de som har betänkligheter, även om jag tycker att det i stort är samma grej!
Bosse64: Jo, visst är det delvis en generationsfråga, även om vissa av de mest inbitna "facebookarna" jag känner faktiskt är 60+.
Vad gäller integriteten på facebook har det blivit lättare med den senaste uppdateringen av FB att själv välja vem som kan se vad av det du publicerar. Men det är ju alltid du själv som bestämmer vad du lägger upp!
Tack för uppmuntran =)
Hear, hear!
Skicka en kommentar