Bästa Halloweenlåten med skräckmästaren själv
Halloween var under en stor del av min barndom min favorithögtid. Den slog både jul och nyår, rankades högre än min egen födelsedag och helgerna påsk och valborg var inget jag riktigt hade koll på hur man firade här i Sverige.
På de sex åren av min barndom då jag bodde i riktigt Halloweenfirande länder hann traditionen rota sig väldigt djupt i min själ. Därför blir jag på något sätt lite vemodig varje gång det börjar närma sig den 31 oktober. För i Sverige firar man inte Halloween - men ganska många låtsas. På något sätt har affärerna ändå lyckats göra helgen till en miljardindustri även i gamla Svedala.
Halloween för mig är lukten av urgröpta pumpor med brinnande ljus i, det är ljudet av läskig musik som ekar överallt, det är synen av alla extremt utsmyckade hus och känslan av att inte kunna gå i en trapp utan att fastna i konstgjort spindelnät. Det är också lyckan över att få klä ut sig, skrämmas och spela teater för familj, vänner och grannar. Jag var oftast dracula. Känslan av att bli vitsminkad, trycka in huggtänderna och knyta fast capen runt halsen - det är undefär samma känslan som väntan på tomten på julafton. Halloween är också gemenskap. För riktiga högtider ska vara något som alla är med på. Halloween är också glädjen över givmilda grannar med riktigt gott godis, men även besvikelsen när ett äpple eller en mandarin åker ner i påsen. Trick or treat. Kanske min favoritfras under uppväxten.
Men jag tror även att jag fick uppleva Halloween under de åren det är som roligast under barndomen. Visst, hade jag bott kvar i Kanada eller på Irland hade jag säkert varit utklädd och varit på någon fest i dag, omgiven av mysig skräckstämning. Men kanske inte så mycket mer.
Nu ska jag snart iväg på fest. Halloweenfest. Och fira denna högtid på äkta svenskt vis - det vill säga inte så mycket alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar