söndag 11 oktober 2009

Ibland är det bästa att inte fråga

När jag läser mitt förra inlägg inser jag att det blev lite bittert mot slutet. Det var inte alls tanken, jag var ju faktiskt ganska peppad på standup när jag skrev det. Och kul blev det.
Den dryga kändisen som åsyftas var inte Pablo Francisco utan en svensk "superstjärna". Host host. I Pablos fall var det snarare den alltför vanligt förekommande: lata presskontakten.

Givetvis försökte jag boka en intervju med Pablo nu när han skulle komma till stan. Efter en veckas kontakt fick jag svaret av den pressansvarige: "Tyvärr är det inte aktuellt med intervju". Inte ens en telefonare.
What to do? Efter showen stannade jag kvar och när alla andra gått hade Pablo och grabbarna en hel del tid att snacka. Jag blev till och med stoppad av två av hans komikerkollegor när jag lämnade lokalen som också vill prata lite.

När jag knatade hemåt, med huvudet fullt av oantecknade intervjusvar till hafsigt improviserade frågor, insåg jag att jag nog precis hade gjort min första intervju på engelska. Och andra, tredje och fjärde intervjun på engelska också för den delen.
Och ännu en gång konstaterar jag att presskontakter bara är ett onödigt filter som jag helst inte vill ha något att göra med. Ibland är det bästa att bara inte fråga...



Intervju med karln och ett gäng andra ståuppare kommer i nästa nummer av Kåridåren (okej, nu länkar jag till hemsidan trots att den är knappt existerande...)!

Inga kommentarer: