Slutet gott - allting gott

Så var det dags.
Efter nästan tre år och niohundra inlägg är stunden kommen. Välkommen till ännu en bloggbegravning, signerad Söderlund.

Den här bloggen startades natten innan jag skulle påbörja journalistutbildningen i Sundsvall. En knapp månad senare hade Mittuniversitetet snappat upp min nystartade blogg i cyberrymden och vips så var jag skolans officiella studentbloggare. Studierna blev därmed ännu tydligare det nav som drev bloggen framåt. Och i konsekvensens namn borde den här bloggbegravningen ägt rum direkt efter att jag avslutade mina studier - vilket också under lång tid varit tanken.

Problemet var bara att det inte blev någon tydlig slutpunkt:
17 december 2010 blev våran uppsats godkänd.
En månad senare avslutade jag min sista kurs.
Och ytterligare en månad senare fick jag mitt examensbevis.

När examenspapprena damp ner i brevlådan i februari stod jag där med min digitala yxa - redo att avrätta http://vad-ar-grejen.blogspot.com/ . Men så blev det inte. För några veckor sedan gick dessutom mitt studentkort ut - och därmed klipptes navelsträngen till studentvärlden, kanske för gott.

Att bloggen levt på lånad tid syns om man tittar på min header. "Vad är grejen? En blogg om hur en livslång dröm går i uppfyllelse." Drömmen som åsyftas är givetvis den att bli journalist. Och när man läser första ordet i raden under - den där ena halvan av ordet numer är struket - så blir det ganska tydligt att drömmen redan har gått i uppfyllelse. Grejen med Vad är grejen? är alltså historia.

Nu ska den uppnådda drömmen förvaltas, men på den resan kommer inte den här bloggen att vara med. Kanske startar jag en ny, sjätte blogg. Kanske börjar jag twittra igen. Just nu vet jag inte.

Till dess att jag hittar någon ny anledning till att sprida ut mina tankar och ord för allmän beskådan får statusraderna på facebook fungera som substitut för mitt skrivberoende. Eller så satsar jag på att hamra på mina tangenter utan att någon utomstående får läsa (va, kan man göra så år 2011?). Vi får se, helt enkelt.

Nu återstår väl bara det obligatoriska: tack till alla som läst och kommenterat, mejlat och ryggdunkat genom åren.

Och så äntligen: vila i frid bloggen.

Det håller på att hända igen

33 år sedan det hände sist. Och nu bara tre vinster från det efterlängtade SM-guldet. Håller det verkligen på att hända igen? Skellefteå-spelarna verkar åtminstone ha det rätta självförtroendet när de släpper den här musikvideon som uppladdning inför några av de hittills viktigaste matcherna i deras liv. Och nog för att de kanske presterar bättre på isen än i inspelningsstudion - men fy fan vilken skön låt!

Skellefteå AIK - Det håller på att hända igen

Nattliga experiment

I natt tog jag mina tre tv/dvd-dosor, riktade dem mot mitt huvud - och tryckte på av-knappen.
Ingenting hände.
Så jag får väl somna på det vanliga viset i natt också.

Godnatt!

Åldersambivalensen fortsätter

I går kunde jag konstatera att jag inte längre är ungdom, åtminstone inte enligt Swedbank.

I dag däremot kunde jag lägga vuxentankarna åt sidan när jag både på SAS och SJ:s hemsida fick se att jag har länge kvar av mina ungdomsår. Frågan är bara hur glad man ska vara över det?
Kika lite på det extremt förmånliga ungdomspriset som SAS kunde erbjuda mig...

Vuxenpris: 1089 kronor.

Ungdomspris: 1184 kronor.

Vilka jävla kap vi ungdomar kan göra hos Sas alltså!

Dagens duschfundering

Ingredients: Aqua (Water), Sodium Laureth Sulfate, Cocamidopropyl Betaine, PEG-7 Glyceryl Cocoate, Parfum (Fragrance), Propylene Glycol, PEG-120 Methyl Glucose Dioleate, Sodium Chloride, PEG-40 Hydrogenated Castor Oil, Methylparaben, Polyquaternium-10, Benzyl Alcohol, Phenoxyethanol, Propylparaben, Disodium EDTA, Potassium Sorbate, Butylparaben, Citric Acid, Ethylparaben, Linalool, Limonene, Benzyl Salicylate, Butylphenyl Methylpropional.

Jag har förvisso inte den blekaste aning om vad merparten av ovanstående saker är för något. Men av någon anledning känns det inte så konstigt att det svider lite när man får dusch-tvålen i ögonen...

Vuxen?!

Jag klickade nyss på fliken Ung och student på Swedbanks hemsida och möttes av följande budskap:

Jag stirrade på skärmen ett tag innan det sjönk in. För en vecka sedan fyllde jag 22. Och några dagar senare slutade mitt studentkort från höstterminen att vara giltigt. Så för första gången fick jag varken räkna mig som ungdom eller student.

Känslan av identitetslöshet sköljde över mig.

Men ganska snart rann den av. Jag visste ju att den här stunden skulle komma förr eller senare. Det gick bara så fasligt fort.

SM-final - inget skämt!

I dag är det första april. Och Skellefteå är i SM-final.
Och jag är så jävla lycklig över att det inte är ett skämt.

Hade jag vaknat upp ur koma i dag vettefan om jag hade trott mina ögon om jag skulle ha läst min egen rubrik i dagens sportblad. Äntligen final. Nog för att jag har trott att laget har haft kapaciteten. Och nog för att Anders Forsberg och hans mannar har haft det som uttalad målsättning i år. Men det var trotts allt 33 år sedan sist. För att använda ett citat som jag inte minns var det kom ifrån: Jag var inte ens en snuskig fantasi i min pappas huvud då! Men plötsligt händer det alltså.

Man kanske ska börja köpa fler trisslotter trots allt?

Kungen är KUNG!

Årets roligaste youtube-klipp är här. Jag ser inte hur något ska kunna toppa detta. Det är i sådana här stunder som jag kan få för mig att monarkin inta är så dum ändå. Titta och njut när Hans Majestät Konungen trollar upp Johan T. Lindwall på läktaren med sina verbala lustigheter!

Ett år äldre - men ändå ung

En blomsterhälsning från Amsterdam.

Någon gång ska vara den första för allt och i går var den första gången som jag fick ett blomsterbud. Jag blev ju tydligen äldre i går. När jag fick blommorna levererade till dörren kände jag mig dock inte alls särskilt gammal - utan blev snarare påmind om hur ung jag är. Dels för att den lille mannen som levererade buketten såg ut att vara minst fyra gånger så gammal som mig. Och dels för att jag insåg att jag faktiskt inte äger någon blomvas.
Är inte det något som alla bara har hemma?
Inga vuxenpoäng där inte.
Men, vem behöver egentligen blomvaser när man har fantasi?

En stor tekopp funkande ju fint!

"Små marginaler, små marginaler..."

Fyra förlängningar i följd. Är det någon som försöker ta livet av alla hockeyfans i norr? För sådan här konstant spänning kan ju inte vara nyttigt!

Men precis lika spännande som spelet på isen är - precis lika trista är kommentarerna efteråt. Små marginaler och dylika klyschor har nog aldrig vädrats riktigt lika friskt som nu.

Näe, den roligaste kommentaren jag hörde när jag såg dagens match på O'learys kom varken från någon spelare, ledare eller exptert i tv. Den kom från en tjej som mitt under förlängningen stegade in på restaurangen med en kompis. Hon stannade bara någon meter i från mig, tittade sig runt och sa med en stor suck: "Men vafan! Är det sport överallt på det här stället eller?"

Jag ville förklarar konceptet sportbar för henne, men jag lät bli.

Och han syftar inte på verktyget ...

När ens manlighet blir ifrågasatt (se förra inlägget) är det skönt att ha en gäst som Johannes här hemma ...

- Har du en plattång, Tobias?
- Nej.
- Oh hjälp! Hur ska vi överleva kvällen?

Ärligt talat tror jag nog att vi kommer överleva rätt enkelt.

Handhånet

När jag la upp mugshot-bilden på bloggen häromdagen misstänkte jag att jag skulle få några kommentarer om mitt utseende. Vad jag inte anade skulle komma var frågan som Marcus levererade i går medan vi satt på O'learys:

- Händerna på den där mugshot-bilden på din blogg, dom är inte dina va?
- Eh, jo?!
- Men dom såg ju jättetjejiga ut!

Okej att bilden var ganska photoshopad i övrigt, men varför skulle jag klippa in en tjejs händer i stället för mina egna? Först tog jag det som ett handhån, för att tala kvällstidningsspråk. Men å andra sidan är jag ganska nöjd över mina finlemmade händer och perfekta naglar - så jag tar det nog som en komplimang i stället, Marcus.

Men såå tjejiga är de väl ändå inte?

Bakdelen, eh förlåt: Nackdelen med nattjobb

Jag trivs väldigt bra med att jobba natt.
Synd bara att inte resten av världen gör det också.

I dag kom Johannes på besök. Jag fick ställa väckarklockan rekordtidigt (10:30!!! - herregud liksom) för att hinna vakna och bli människa innan han stod utanför dörren. Givetvis vaknade jag inte av klockan, men som tur var visste min kära flickvän att jag skulle upp tidigt - så hon ringde. Och ringde. Och på hennes tredje försök vaknade jag faktiskt!

Nåja, när jag väl får upp ögonen har jag inga problem med att kliva upp tidigt (åtminstone inte såå stora problem).

Men så blir det ju kväll tillslut, och då vill ju vanliga människor gå och lägga sig. Så även min gäst. Jag försökte hålla J.Lo vaken så länge som möjligt, men nu ligger han på min gigantiska luftmadrass och småsnarkar som en söt lite bebis. Och jag sitter vaken och "jobbar" vid datorn. Nästan så att man får lite faderskänslor för lillen.

Innan jag avslutar det här inlägget känner jag att ett förtydligande är på sin plats. Nya läsare som inte känner Johannes privat kanske inte förstår var smeknamnet J.Lo kommer från. Antingen kan ni läsa det här väldigt gamla inlägget - eller så tittar ni bara på bilden här nedanför.

En avgjutning av J.Los bakdel. Den riktiga J.Lo alltså. Jag tror nog att ni kan lista ut resten själva ...

På håret II

Som jag nämde i går innebar Linköpings nederlag att jag får tillåtelse att raka mig igen efter ett par veckors förbud. Därmed blev det inget riktigt maffigt slutspelsskägg för min del i år.
Vilket känns ganska skönt faktiskt.

Jag passade även på att ta bort lite hår längre upp på huvudet i dag. En liten mini-makeover skulle man kunna säga. Och vad är en makeover utan en före- och efter-bild?

Av någon anledning tyckte jag att det skulle vara kul med ett mugshot som före-bild. Bilden togs klockan fem i natt och idén kändes betydligt roligare då än vad den gör nu. Men nu är det ju lite för sent för att ta en ny före-bild, så ...

Före - hårig och jävlig.

Efter - len som en barnrumpa!

Jarnlo Pessimistkonsulting AB

I natt somnar jag med ett leende på läpparna.
Och anledningarna till det är många:

* Skellefteås vinst, med allt vad den innebar.
* Pizzan på Vapiano efter Skellefteås vinst - mycket god.
* En allmänt trevlig kväll på jobbet som till 100 procent ägnades åt - trummvirvel - Skellefteås vinst (börjar det bli tjatigt nu?).
* Jag gick av mitt skift och är ledig några dagar nu.
* OCH: En person som jag tycker väldigt mycket om har bokat flygbiljetter för att hälsa på mig (nej Johannes, jag syftar inte på dig - men det ska bli trevligt att du kommer och hälsar på också!).

Mitt i denna fantastiska kväll fullkomligt präglad av glädje kommer en skäggig skåning som förmodligen tyckte att jag var lite för glad, och säger: "Nu kan det bara bli sämre, Tobias".

Det ligger nog någonting i det där, men det väljer jag att inte tänka på nu. Så som sagt, i natt somnar jag med ett leende på läpparna. Frågan är väl bara hur jag vaknar?