The final (?) countdown

Om en månad påbörjar jag min 30:e och förmodligen sista termin inom skolväsendet.
30:e och sista. Lite sjukt känns det.
Okej, man vet aldrig vad som väntar på andra sidan av en journalistexamen - men om jag pluggar vidare kommer det nog snarare vara för mitt eget höga nöjes skull. Jag har (nästan) alltid trivts väldigt bra innanför skolans väggar - och det finns ju faktiskt en hel del saker jag skulle vilja läsa (webbredaktör, filmvetenskap, Harry Potter och hans världar...) - men jobb kommer helt klart gå före studier i fortsättningen.
Det gäller bara att få ett!

Nya Bajen-låten?

Apropå en av låtarna i Eriks spotify-lista...

Jag vet inte om det är för att jag har bott i huvudstadens södra delar i ett halvår nu. Eller om det kan vara för att jag under den tiden jobbat på en sportredaktion - som ligger granne med Söderstadion. Men jag kan verkligen inte låta bli att tycka att Black Eyed Peas sjunger "Hammarby" typ femhundra gånger i deras låt "Imma be".

Kanske dags för Bajen att slopa Kenta och omfamna den amerikanska hip-hopen istället? Det kan ju inte göra saken sämre i alla fall - för just i dag verkar de inte särskilt starka.

Efterlysning: Pepplåtar

Sist jag bad om låttips fick jag en del sköna förslag som har snurrat på Spotify de senaste månaderna. Därför tänker jag prova en liten efterlysning nu igen. Bästa tipset då var nog Jonathan Johanssons låt Aldrig ensam (så Erik - du har press på dig att leverera igen nu)!

Anledningarna till detta rop på hjälp är följande:

1) Under de senaste veckorna har jag peppat inför Trästockfestivalen och lyssnat kanske lite överdrivet mycket på de som skulle komma. Men nu är festivalen över. Och även om låtarna fortfarande är bra så känns det helt enkelt inte lika peppande.
2) Min SR-app på iPhonen vägrar fungera - vilket har gjort att jag lyssnar alldeles för mycket på NRJ-appen när jag är på språng. Variation är inte direkt ledordet på den kanalen ... Och även om jag kan uppskatta låtarna som spelas där så blir det lite mycket med Johnossi/Kelly Rowland/Ke$ha/Lady Gaga två gånger i timmen.

Så när jag nu inte kan peppa inför någon festival och har fastnat i hit-träsket - skulle ni kunna vara så vänliga att tipsa om någon låt som bara är allmänt bra och peppande? Jag har inte stora krav. Men ett bra riktmärke är att det ska vara ungefär raka motsatsen till låten nedan!

Kjell Höglund - Man vänjer sig
(A.K.A anti-pepplåten)

Hektisk helg

Sömnbrist. Stugbesök. Barndomskompisar. Gymnasiekompisar. Andra kompisar. "Vad gör du nu för tiden?" Släkt. Fika. Bjuröklubb. Den årliga förfesten. Piggelin-bål. Kemisk obalans. "Jo tack, det är bara bra, själv då?" Minnen. Trästockfestival. Fem plussgrader och för lite klädd. "Vi måste ses oftare i fortsättningen!" Melissa Horn. Hästpojken. Markus Krunegård. Sonic Syndicate. Kristian Antilla. Jonathan Johansson. First Aid Kit. Amber Oak. Magnus Ekelund & Stålet. Och många fler. Festivalmat. "Vad fort tiden går!" Brorsans 18-årsdag. Två kilo entrecote. Privatchaufför. Rock Band-turné. "När kommer du hit nästa gång?" Kändisspäckad hemresa.

När man bara är hemma ett par-tre gånger om året blir det väldigt lätt ett fullbokat schema. Men det har varit förbannat kul. Jag hoppas på en repris samma helg om ett år!
(Men ja - jag ska nog hinna hem någon gång innan dess!)

Hur man vet att man inte är i Stockholm

Sitter och läser tidningen vid frukostbordet. Och det märks ganska fort att det inte är DN, som jag vanligvis bläddrar i medan jag trycker i mig te och mackor. Helt andra nyheter. Delvis annat språkbruk. Omväxling förnöjer och plötsligt tycker jag för en stund att kära gamla Norran är smått fantastisk.

Redan i den första artikeln som jag läser hittar jag ord som "Kågekaka" och "oäta".
- Smakar det inte kan jag lika gärna oäta ...
Jo, nog märks det att jag har lite semester från storstan!

Vill Expressen vara lite retro?

Per-Anders Broberg, Expressens tillförordnade ansvarig utgivare under Thomas Mattssons semester, har intervjuats av just Mattsson på dennes blogg. Och särskilt ett svar fick mig att skratta till lite grann...

Vad betyder egentligen uttrycket "sommartorka på landets alla tidningsredaktioner"?
– Finns det längre? Är det inte som med färgbilder – ett uttryck från förr som utvecklingen sprungit ifrån?

Jo, Per-Anders, man kan ju tycka att färgbilder ska vara en självklarhet i dagens tidningar. Ändå envisas just Expressen med att trycka några sidor i svart-vitt, dag efter dag. Betyder det att de har kvar lite sommartorka på redaktionen också - bara för hålla lite extra på sin konservativa image? Eller?

Äntligen helg?

Det har varit ganska skönt att kunna ligga och sola och bada i den tropiska hettan hela veckan när de flesta har suttit inne framför en skärm och jobbat. Men nu så här när fredagskvällen börjar närma sig slår det här med skiftgång tillbaka lite.

För trots att det oftast är väldigt roligt att jobba går det inte att låta bli att bli lite avundsjuk på alla helgfirare. Särskilt när var och varannan deklarerar sina storslagna planer på facebook.

Men nästa helg är jag också ledig. Och då jävlar ska det firas - i Skellefteå!

En liten kärleksförklaring

I mars bloggade jag om min kompis Christer. Radioprogrammet alltså. Ungefär i samma veva hade jag fått upp öronen för ett annat program i samma kanal, nämligen Tankesmedjan.

Tankesmedjan, för de som ännu inte har upptäckt Sveriges bästa radiounderhållning (jo, så är det faktiskt), är ett program i P3 som ägnar sig åt nyhetssatir. Varje måndag och torsdag, 16.30-18.00. Programmet startade i januari i år och jag upptäckte det någon gång i februari. Och ju mer jag lyssnade, desto mer fascinerad blev jag. Var har du varit hela mitt liv, kära Tankesmedjan?
Sedan dess har jag inte missat många sekunder av programmet. De gånger jag inte kan höra live tar jag igen tiden via pod- eller webbradio.

Efter någon månad insåg jag två saker: 1) Jag är fullkomligt förälskad i Tankesmedjan. 2) Det var väldigt länge sen jag lyssnade på Christer ... Det klassiska scenariot hade inträffat. Jag hade låtit kärleken gå före den trogne vännen.

Men Christer finns kvar där, varje vardag, när jag känner för att lyssna. Vilken kompis alltså!

Till sist vill jag bara hylla en enskilt medlem i Tankesmedjan. Efter att ha följt gänget ett bra tag har man börjat bli rätt fäst vid Simon, Jonathan, Liv och Sara. Alla med sina egna fantastiska egenskaper som roar två vardagseftermiddagar i veckan. Så när Sara för några veckor sedan bestämde sig för att ta sommarlov fruktade jag det värsta. Skulle Tankesmedjan bli sig lik? Svaret blev: NEJ! Tankesmedjan blev ännu bättre! Vikarien Nanna Johansson (vars hemsida jag tipsade om i höstas) hoppade in och började dominera på redaktionen. Jag slutar inte att förvånas över de fantastiska formuleringarna som kommer ut ur hennes mun och in i mitt öra. Stort cred till kanske världens bästa vikarie!

Tankesmederna (minus Nanna)!

Okej, min handstil är ganska kass ...

... men finns det verkligen folk som även har problem att skriva siffror tydligt med ett tangentbord?

Förortsfoton - 3

Förra förortsfotot handlade ju om körkort, och jag tänkte hålla fast lite vid det temat. Dagens foto föreställer nämligen: förortsbilen.

Förortsbilen är inte överdrivet lyxig, men behöver för det inte heller vara särskilt ful, tvärtom. Förortsbilen är så där mitt-i-mellanmjölksaktig, gärna Saab eller Volvo. Inget man höjer på ögonbrynen åt och inte heller något man brister ut i skratt åt när man ser den. Eftersom tunnelbanan ändå går hela tiden blir förortsbilen ofta ståendes oanvänd, vilket gör att den känner sig lite bortglömd. Därför anstränger förortsbilen så mycket den bara kan för att blänka i sommarsolen för att någon ska vílja sätta sig i den. Bilen här nedan tycker jag dock har gått ett steg för långt.
Det finns faktiskt något som heter falsk marknadsföring ...

Den svenska avundsjukan, suck - vilken wannabe!

Say it with music

Det har varit en spännande vecka som gått på jobbet. Och nyhetsscoop i all ära, men vi på de rosa sidorna har också haft en del att göra. Fotbolls-VM har under den senaste månaden fyllt min tid både hemma och på jobbet - och ärligt talat känns det ganska bra att kunna konstatera att festen är över. När sista VM-sidorna var skickade kvart över tre i natt hade jag en enda sak i huvudet.

Spektaklet i Sydafrika, tillsammans med sommar och sol (fy fan vad varmt det är) har också bidragit till ett lite oengagerat bloggande från min sida. Men nu ska jag verkligen försöka komma upp i gammal god nivå. Men första ska jag återhämta mig lite - genom att göra ingenting.

(Jo, även rubriken hade en låttitel bakom sig.)

Bra skit! XXXV

Det blir ingen lång utläggning i dag, utan jag tänkte kort och gott tipsa om en låt som jag inte kan få ur hjärnan för tillfället (och jag har egentligen inget emot att den klamrar sig fast heller). Lite somrig och glad afro-pop från det stora äpplet, varsågoda!

Vampire weekend - Cape cod kwassa kwassa

Robert Broberg ljuger!

Vatten, stan är full av vatten. Så sjöng Robert Broberg om Stockholm en gång i tiden. Och det stämmer väl egentligen fortfarande. Men just här, i lägenheten där vi bor, har vattnet varit ganska frånvarande den senaste veckan.

En pågående renovering i källaren har gjort att vattnet i kranen inte har funnits där mellan åtta på morgonen och fyra på eftermiddagen den senaste veckan. Inte särskilt störande om man är på jobbet hela dagarna - men när det är just dessa timmar som man är hemma från jobbet blir läget lite mer påfrestande.

Under veckan som gått har jag insett hur extremt ofta jag använder vatten utan att ens reflektera över det. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har skruvat på kranen och blivit förvånad när det inte kommer ut något. Men nu ska arbetet i källaren snart vara klart - så då kan jag återgå till att slösa med vattnet precis lika mycket som vanligt!

(De som lidigt allra mest av vattnets frånvaro har nog varit alla stackars blommor i lägenheten. Vi är inte särskilt flitiga vattnare i vanliga fall - och när det inte finns vatten tillgängligt när man väl kommer på det, då får de helt enkelt vara utan en dag till...)

Förortsfoton - 2

En sak som många i vårt avlänga land funderar över är varför trafiken i huvudstaden fungerar så dåligt - särskilt på vintern. För några månader sedan fick jag själv uppleva ett tvättäkta Stockholmskt snökaos på nära håll.
Varken särskilt snöigt eller kallt visade det sig.

Men hur kan då komma sig att hela trafiken kollapsar här i huvudstaden på grund av lite snö? Jag vill inte påstå att jag har svaret, men kanske en partiell förklaring till problemet ...

När jag förra veckan var ute på promenad i betongghettot also known as Farsta stötte jag på denna butik, och då föll åtminstone några pusselbitar på plats:

Aha! Stockholmarna behöver alltså inte gå på körskola. Här ute i förorten har de en butik där man kan köpa körkort! Så jävla enkelt - bara att knata in, man behöver inte ens öppna dörren själv. Inte undra på att de har lite luckor i sitt trafikutövande ...

Förortsfoton

Jag tänkte starta en ny liten följetong här på bloggen. Namnet ser ni i rubriken, och det är egentligen bara ett substitut för det lite tråkigare namnet: mobilbilder.
För det är just vad ni kommer få se under denna följetong (som mest är en spark i rumpan på mig själv för att få in fler bilder här på bloggen). Mobilbilder med någon anknytning förorten - givetvis helst med en gnutta humor också. Det kan ju behövas när man bor här ute i förorten...

När jag formulerade förutsättningarna för denna följetong i mitt huvud insåg jag att första bilden i denna serie redan var publicerad. Så jag bjuder på en repris på den här nedan. Och hela inlägget, "Underskatta ALLTID en Farstabo", kan ni läsa här.

Nästa bild kommer inom kort.

Lite mindre internt

Okej, med tanke på att förra inlägget blev som det blev - här kommer något som alla kan skratta åt (om ni sedan inte gör det är det inte mitt fel den här gången)!

Reklamfilmer är för många ett irritationsmoment, men jag tycker ofta att de små marknadsförande filmklippen kan vara ganska underhållande. Förra helgen avslutades reklamfestivalen Cannes Lions - och där prisades en hel del reklamfilmer av rang. Alla har givetvis inte humorn som vapen för att kränga produkter och åsikter, men vissa. Årets Grand Prix-vinnare till exempel. Personligen tyckte jag att den prisbelönta Axe-reklamen var roligast av årets vinnare. Därför sprider jag gladeligen vidare deras budskap här på bloggen - clean your balls!

Hassel - inte bara årets nolla

I dag hände något som inte händer så ofta.
Jag skrattade åt en rubrik - i Dagens Nyheter. De är ju inte direkt kända för sina finurliga formuleringar och tillspetsade tokigheter. Tyvärr är det inte någon rolig redigerare som kan ta cred för att ha lockat fram ett skratt. Anledningen till att jag tyckte att rubriken var underhållande var helt och hållet internt.
Därför vill jag nu rikta mig till Marcus Hassel: Det här visste jag inte om dig, unge man. Du har många strängar på din lyra!! Frågan är om utmärkelsen är välförtjänt? Jag tycker nästan att det är på sin plats med en liten uppgörelse mellan dig och J-Lo Hägglund för att reda ut detta ...

Stjärt-battle i Sundsvall till hösten, månne?

Dagens mest paradoxala nyhet

Akut p-piller ökar chansen att få barn!

Innan jag somnade i går tänkte jag bläddra igenom Dagens Nyheter. Jag brukar göra det eftersom nyheterna annars känns så sjukt gamla när jag vaknar efter lunchtid. Någon snabb genombläddring blev det dock inte. Jag fastnade redan på topprubriken på ettan. Hade den varit lite mer tillspetsad (typ som i Aftonbladets re-write) och datumet varit första april istället för första juli hade jag trott att någon försökte skämta med mig. Men nej, det var givetvis inget skämt - bara väldigt paradoxalt.

Jag tänker inte ge mig på någon större utläggning om hur det här kommer sig - det gör DN-artikeln så bra på egen hand. Men jag konstaterar att det där lilla mirakelpillret, som nu alltså ger blivande bebisar både stopptecken och grönt ljus, kan bli ett riktigt klirr i kassan för läkemedelsföretaget som varit med och finansierat undersökningen i fråga ...

Rik på praktik!

Vårterminen på Aftonbladet har gjort mig rik. Ja, alldeles för rik till och med. I alla fall enligt CSN. När halvårets sista lön trillade in förra veckan var jag duktig och räknade ihop min totala inkomst hittills under året och rapporterade in CSN. Och det dröjde inte länge förrän det dystra beskedet kom:
AJABAJA - DU HAR TJÄNAT FÖR MYCKET!

Någorlunda korrekt återgivet citat från beslutet: "Belopp som omedelvart krävs tillbaka av dig, ditt svinigt rika troll som under våren har svikit studenternas hederskodex vad gäller den obligatoriska fattigdomen, uppgår till summan 5 110."

Nåja, det är väl bara att punga ut från min välfyllda skattkista då!