Nedräkningarna fortsätter - sista jobbhelgen

När jag åkte till jobbet i går såg det ut som det brukar göra i tunnelbanan en fredag när folk slutat jobba för veckan. Var och varannan person satt med lila kassar med klirrande innehåll.
I vanliga fall brukar det kännas lite motigt att åka till jobbet när alla andra blir lediga - men i går kändes det inte tungt alls. Dels för att jag efter ett halvår har lärt mig att det är faktiskt jävligt kul på jobbet under helgerna - och dels för att det faktiskt är min sista jobbhelg för i sommar. Förmodligen för resten av året också.

I Sundsvall kommer jag förhoppningsvis ha all tid i världen att ta igen alla "förlorade" helger under våren. Att plugga varje helg låter ju onödigt i alla fall!

Nedräkning 1: 6 jobbnätter kvar.
Nedräkning 2: 10 dagar till sista jobbnatten.
Nedräkning 3: 14 dagar till inflytt i Sundsvall.
(Shit! Sundsvall om bara två veckor alltså!)

Uppföljning: System är fortfarande stängt

I dag sköt min besökskurva på bloggen i höjden. Anledningen är mitt föregående inlägg om skatteverket. Det blogginlägget blev tydligen väldigt populärt - på just skatteverket! Från två olika länkar på deras intranät har nästan 40 personer kikat in på bloggen.

Roligt, givetvis, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför ingen av dessa har orkat besvara min fråga. Varför har skatteverket stängt sina nättjänster två timmar varje natt? Jag föreställer mig två möjliga scenarion.

Scenario 1: Någon på skatteverket snubblar över mitt blogginlägg på morgonkvisten. Denna godhjärtade tjänsteman tycker att det är hemskt att hans myndighets tjänster inte fungerar nog tillfredsställande. Han lägger upp en länk på intranätet och ber sina kollegor om hjälp för att besvara min fråga. Anställd efter anställd läser och begrundar mitt inlägg - men ingen vet varför det ligger till som det gör. Frågan förblir ett mysterium även på skatteverkets kontor.

Scenario 2: En PR-strateg gör sin rutinmässiga googling när han kommer till jobbet, för att se vad medborgarna tycker om hans kära myndighet. Han hittar mitt blogginlägg och skiner upp. Stolt publicerar han en länk på intranätet med texten: "PR-strategin fungerar - vi befäster vår position som landets minst omtyckta myndighet. Och få nu inte för er att ge den här killen något svar, för ni vet vad vi har sagt: Vill ni vara serviceminded kan ni söka jobb på Hemköp istället!"

Något i den stilen, eller vad tror ni?

Systemet är stängt?! Vad i helvete?

Att jobba natt har både för- och nackdelar. En av nackdelarna är att många saker är stängda under en stor del av ens vakna tid. Det är till exempel svårt att springa ut på "lunchrasten" och köpa något att äta när man helst inmundigar sin mat vid midnatt. Och fenomenet after work är lite svårt när man slutar jobba efter att krogarna stänger för natten.
Men trots att jag är van vid att öppettider inte är anpassade efter min dygnsrytm kunde jag inte låta bli att bli uppriktigt förvånad när jag möttes av följande meddelande när jag skulle anmäla den förestående flytten på skatteverket.se:

Nog för att jag inte lägger mig före 02.00 - men vafan?

Varför har man öppettider på nättjänster?

Great minds think alike

För någon vecka sedan, jag tror det var i Expressen, såg jag en fråga från en läsare. Läsaren tyckte att det var konstigt att det ofta var samma nyheter på kvällstidningarnas etta och löp och undrade därför om Aftonbladet och Expressen snackade ihop sig om saken kvällen innan.
Skrattretande tyckte jag, såklart. Varför skulle man snacka ihop sig med sin enda direkta konkurrent om de enskilt viktigaste faktorerna för att sälja extra lösnummer? Jag har svårt att till exempel se Volvo och Saab avslöja kommande pr-satsningar för varandra. Och skulle någon anställd göra det är det förmodligen ett brott mot tystnadsplikten med en fot i arslet som följd.
Nog för att en kvällstidningsredaktion är en speciell plats att jobba på - men så annorlunda mot andra vinsthungriga företag är det förmodligen inte.
Men det är klart, ibland kan jag förstå att människor som inte på något sätt är insatta i mediebranschen kan börja fundera. I dag är andra dagen i rad som kvällstidningarna har samma etta-nyhet, och i går tog även löpen upp samma nyhet ...

Nyheterna man valde att satsa på i går (ett blogginlägg av Laila Bagge och Mia, 39, biten av en hund) låter jag dock förbli okommenterade ...

Allting ligger i betraktarens ögonhålor

"Tillslut blev det nästan obehagligt. Det kändes som en sexuell anspelning. Jag blev förbannad. Man kan fråga sig vad det är för samhälle vi lever i egentligen och hur kvinnosynen ser ut!"

Vad kan detta handla om måntro?, undrar kanske ni som inte läst den här artikeln. Jo, den handlar om en kvinna som anmält den här reklamen för osten Jarlsberg, som påstår att "Smaken sitter i hålen". Jag skrattar mig genom artikeln och frågar mig vad det för samhälle vi lever i egentligen, och hur hennes kvinnosyn ser ut - hon som verkar associerar alla hål hon kommer i kontakt med till det kvinnliga könet.

Efter anmälen ska Konsumentombudsmannen nu se om reklamen bryter mot någon av följande regler. Reklamen får inte:
* vara felaktiga, tvetydiga eller vilseledande.
* Ge tvivel om andra varors säkerhet eller lämplighet.
* Uppmuntra till överkonsumtion.
* Ange att en balanserad och varierad kost inte kan ge lämpliga mängder näringsämnen.

Och precis när jag läser de raderna hör jag en annan reklamslogan på teven: ”Man ska alltid äta Felix tomatketchup till allting – var dag.” Så till kvinnan i artikeln, alternativt någon annan lite mindre feministisk rättshaverist, läs punkt tre och lycka till med anmälan. Ni behöver inte credda mig när ni vinner målet!

Hoppas mardrömmen aldrig blir verklighet

Jag hatar att göra fel. Sån har jag nog alltid varit - och det var nog ännu värre förut. Under högstadieåren kunde jag få 99 rätt av 100 på ett prov och tycka att det var ett fel för mycket. Perfektionisten i mig finns absolut kvar, men min realistiska sida har vuxit sig lite starkare med åren. Och tur är väl det.

Jag har ett tidvis ganska stressigt jobb och det är väldigt lätt att det blir lite fel här och där. Varje natt är det tiotusentals tecken text och en hel del bilder från ett antal reportrar och fotografer spridda över världen som ska hanteras på bästa sätt.

Under jobbpasset som gått kan jag räkna upp en handfull fel som jag gärna hade rättat till innan sidorna gick i tryck. Inget jag ligger sömnlös över - och förmodligen inget som 99 procent av läsarna märker - men väl irriterande.

Min mardröm är dock att göra ett riktigt stort fel.

Typ så stort att Resumé skriver om det, som NSD:s lite lätt annorlunda rubrik på webben i dag.

Resumés rubrik på sin artikel, "Mardrömspubliceringen", är med andra ord välfunnen. Den bet åtminstone väldigt bra på mig!

Visst kan jag skratta gott när jag läser det och dylika pressgrodor. Men där bakom skratter döljer sig tanken att nästa gång skulle det kunna vara jag. Hemska tanke. Då skulle perfektionisten i mig ge mig många mentala smiskar en bra tid framöver.

Annorlunda var ordet!

Ett spännande halvår har passerat

För precis sex månader sedan gjorde jag min första dag på Aftonbladet. Innan den dagen hade jag aldrig ens jobbat på en riktig tidningsredaktion - och nu skulle jag plötsligt vara på Sveriges största tidning.
Hur hamna jag där egentligen?
Men så här ett halvår senare kan jag konstatera att det gick väldigt bra ändå.

Som sportredigerare har jag hunnit få jobba med ett vinter-OS, ett fotbolls-VM, ett roligt hockeyslutspel ett misslyckat friidrottsmästerskap och den hittills målfattigaste allsvenska säsongen genom tiderna. Och mycket, mycket annat.

Spännande, givande och roligt är tre ord som skulle kunna sammanfatta min tid på de rosa sidorna. Och nu har jag bara tio nätter kvar på redaktion.

Efter min kommande comebacken i Sundsvall, som förhoppningsvis bara varar en termin, skulle jag gärna komma tillbaka. Vi får se hur det blir med den saken. Men till redaktionen vid Globen kommer jag nog aldrig tillbaka. För det är inte bara jag som ska flytta inom en snar framtid. Och när jag tänker på Aftonbladets stundande flytt känns plötsligt mina framtida flyttar ganska enkla vid en jämförelse ...

Nedräkning 1: 10 jobbnätter kvar.
Nedräkning 2: 16 dager till sista jobbnatten.
Nedräkning 3: 20 dagar till inflytt i Sundsvall.
(Ja, jag gillar nedräkningar!)

Angående den jobbiga facebook-statusen

För ganska precis två år sedan la jag till en ny kontakt på msn. Hon hette Johanna och skulle precis som jag snart börja på journalistutbildningen i Sundsvall. Vi chattade ett tag och insåg att vi även hade en del annat gemensamt. Båda hade till exempel bott i Frankrike. Jag i Aix-en-Provence, hon i Paris. Själv hade jag aldrig varit i Paris och skrev lite på skämt något i stil med: ”Men vad bra, då kan du vara min privata guide i Paris någon gång!”

När år 2010 inleddes stod vi på Champs-Elysées och kysstes.

Därimellan hann det hända en hel del saker. Många magiska stunder med mycket pirr i magen. Stunder av skratt och stunder av gråt. Stunder av dans, fest och ett evigt transporterande av saker mellan våra studentlägenheter. Stunder jag aldrig vare sig vill eller kommer att glömma. Men nu har alltså våra stunder tillsammans tagit slut. Åtminstone våra stunder som ett par. Från och med nu kommer våra stunder tillsammans vara som kompisar. Som det var när vi för två år sedan flyttade till Sundsvall för första gången – fast ändå väldigt annorlunda, såklart.

I drygt ett och ett halvt år har jag och hon varit vi. Det senaste halvåret har vi även bott tillsammans. Och utåt har det nog sett ut som om allt har varit frid och fröjd – för vi har trots allt haft det bra hela tiden.

Så vad hände då? Det är lite svårt att sätta fingret på, men de där magiska och pirrande stunderna försvann med tiden och till slut insåg vi att vi blivit två kompisar som bodde i samma lägenhet. Nåja, fortfarande mer än vanliga vänner – men ni fattar. Så efter många veckors grubblande tog vi det jobbiga beslutet.

Tankarna är många nu, men det här är ungefär så personlig som jag vill och orkar vara på bloggen.

Nu ska jag och hon gå vidare i livet på egen hand. Men våra vägar kommer inte att skiljas åt – åtminstone inte än på ett tag. Vi kommer att fortsätta bo tillsammans månaden ut som planerat. Sedan väntar en flytt som gör att vi istället kommer bli grannar i Sundsvall. Tänk om man inför varje flytt kunde veta på förhand att man skulle få så bra grannar!

Vadå sommar och sol?

I dag har Skellefteå AIK sin första isträning. Och nog för att jag är 80 mil från Skellefteå Kraft Arena så känns det ändå väldigt bra att säsongen börjar närma sig på allvar. Nedräkningen har redan börjat på hemsidan - 42 dagar till premiären! Efter två väldigt lyckades säsonger har jag en bra känsla i magen för det som komma skall. Jag väntar med spänning!

Bra skit! XXXVI

I veckan släppte sjumannabandet Den svenska björnstammen från Norrköping sin första EP. Fem låtar ganska bra dansmusik på svenska. Märkligt tilltalande på något sätt. Familjen och Maskinen får konkurrens på landets dansgolv när det ska spelas något på modersmålet i höst.
Bästa dansmusiken på EP:n Dansmusik är låten Dansmusik. Vissa gånger behöver det inte vara svårare än så. Musikvideon lämnar dock en del övrigt att önska.

Den svenska björnstammen - Dansmusik

Inception - se den!

The Shawshank Redemption och The Godfather är de enda två av världens alla filmer som ligger före Inception på IMDB:s topplista. Det säger en hel del. Jag tänker inte diskutera om den är värd denna pallplacering eller försöka beskriva den upplevelse och de känslor som filmen gav mig. Jag tänker kort och gott bara komma med en liten uppmaning: Se den!

Tobbe tänker till igen

Nej, jag har inte särskilt mycket för mig på mina lediga nätter nu för tiden. Twin peaks-boxerna är slut och lovefilm-abonnemanget är uppsagt. Och tv-tablån suger (eller kanske mest kanalutbudet).
Det känns som att jag har läst alla bloggar och skannat alla tidningar på nätet. Facebook är ganska inaktivt på natten och bredbandsuppkopplingen är bara lite för seg för att till fullo kunna njuta av alla play-kanalerna. Och motivationen för att faktiskt göra något vettigt (typ skriva en bok eller så) infinner sig aldrig riktigt. Med andra ord: tips på natt-aktiviteter (som inte stör en sovande sambo alltför mycket) mottages tacksamt!

En tanke slog mig i går ...

... och den tanken sa att jag har alldeles för lite bilder här på bloggen nu igen. Så här kommer en - bara för att.

Bloggbegravning - en liten minnesstund!

Nej, den här bloggen ska inte gå i graven. Inte än.

Under veckans gång har jag städat upp lite bland de digitala spår som jag lämnat efter mig på internet genom åren.
Vad är grejen/Signerat Söderlund är faktiskt min femte blogg på ungefär lika många år - så det har blivit en hel del ord utspridda för världen att ta del av.

Min första blogg skapades i en datasal på Anderstorpsskolan. Jag vill minnas att det var efter en lektion i Datorkunskap (det där ganska onödiga ämnet där alla elever numera är bättre än läraren) och att Susanne var en av de största pådrivarna för att jag skulle börja blogga. Bloggen dog och begravdes ganska snabbt. Jag minns inte ens vad den hette.

Min andra blogg - blandhatattackerochnakenchocker.blogg.se - blev lite mer långlivad. Folk klagade på det krångliga namnet men skrattade åt inläggen. Jag hade hittat någon form av nisch som underhållande tidningsnörd - även om innehållet var väldigt varierat. Sedan några dagar tillbaka är även denna blogg ihjälslagen och blogg.se-kontot avslutat, nästa tre år efter att det sista inlägget skrevs.

Min tredje blogg hette aix-aix-aix.blogspot.com. Jag tog studenten och flyttade till en stad vid namn Aix-en-Provence i södra Frankrike. Jag ledsnade på blogg.se och flyttade över till en ny domän. Bloggen hade av naturliga skäl ett slutdatum redan när den startades. Men som min vän och dåvarande "sambo" Annika någon gång lär ha sagt: "Varje ny tid i livet kräver en ny blogg!"
Bloggen ligger fortfarande uppe i väntan på att jag ska bevara inläggen på något trevligt sätt innan den går i graven för gått.
När jag kom hem från från Aix, som staden kallas i folkmun, insåg jag till min besvikelse att ingen förstått ordleken i namnet.
"Aix" uttalas precis som bokstaven "X" - alltså: XXX.blogspot.com. Jag tyckte det var väldigt roligt och passande för en 18-åring som flyttat hemifrån, till staden Aix, och plötsligt kan handla vin för tio kronor flaskan. Men alla andra tyckte bara att jag ännu en gång skaffat mig ett krångligt bloggnamn ...

Min fjärde blogg blev en uppföljare på min andra, men på blogspot-domänen. Jag lyssnade alltså inte på klagomålen om krångliga adresser, utan startade upp blandhatattackerochnakenchocker.blogspot.com. Jag fortsatte att ironisera över medieinnehåll och roa mina alltför få läsare så gott jag kunde. Bloggen lades ner förrförra sommaren, efter bara ett drygt halvår. Sedan några timmar ligger bloggen i koma efter en brutal misshandel (läs: är lösenordsskyddad). Jag känner inte längre att jag kan stå för allt som stod på bloggen. Mycket har förändrats på två år. Samtidigt vill jag inte att inläggen helt ska raderas och falla i glömska som med mina två första bloggar - så det får vara så tills vidare.

Min femte blogg är den ni läser nu. Den startades natten innan jag skulle börja journalistutbildningen i Sundsvall. Jag tröttnade ganska snabbt på "Vad är grejen"-temat på inläggen. Dels för att det var lärarnas ledord på utbildningen, samt att jag insåg att jag omedvetet kapat en mer känd bloggares idé. Bloggen döptes om till Signerat Söderlund, men ligger kvar på samma URL. Det är den blogg som jag haft igång längst och publicerat flest inlägg på. Och så kommer det fortsätta vara - ett tag till i alla fall.

Förutom att jag mer eller mindre dödat två av mina gamla bloggar under veckan har jag även haft ihjäl min micro-blogg.
Tobbe som twittrare blev inte långlivad. Några veckor och 33 tweets efter starten orkade jag inte mer. Det gav mig inget som inte bloggen och facebook redan ger. De gamla uppdateringarna är raderade men kontot lever vidare - för ibland kan det ju vara kul att läsa vad andra skriver där.

Efter detta digital massmord känns mitt uppkopplade jag lite bättre i själen. Lite färre illa formulerade tankar med ibland tvivelaktigt innehåll att behöva bry sig om. Men det känns också lite sentimentalt att vissa saker är borta för alltid.

Förortsfoton - fuck it!

Ja, jag kan känna igen ett misslyckande när jag ser ett. Den så kallade följetongen som jag drog i början av månaden blev inte särskilt långlivad. Syftet med följetongen formulerade jag med orden: "Mobilbilder med någon anknytning förorten - givetvis helst med en gnutta humor också. Det kan ju behövas när man bor här ute i förorten..."

Det visade sig snart att det här med humor inte var det lättaste kriteriet att uppfylla. Jag har verkligen försökt pressa fram roligheter ur min omgivning. Jag funderat, fantiserat, strosat och spanat - men utan någon större framgång. Jag kan helt enkelt inte hitta så mycket underhållande att sprida från Farsta till omvärlden. Motsatsen finns det dock gått om!

Som med alla problem försökte jag till och med rådfråga google. Jag sökte på "humor + förorten" och klickade på första träffen. Resultatet blev: "Server error - the resource cannot be found."
Det fick helt enkelt bli droppen. Förortsfoton läggs härmed ner.

Nu är det mindre än en månad kvar till flytten från förorten. Den tillbaka till Sundsvall. Drakstaden är kanske är kanske inte heller den roligaste platsen på planeten - men man vet i alla fall ungefär vad som väntar när man kommer tillbaka till Dalgatan.