Angående den jobbiga facebook-statusen

För ganska precis två år sedan la jag till en ny kontakt på msn. Hon hette Johanna och skulle precis som jag snart börja på journalistutbildningen i Sundsvall. Vi chattade ett tag och insåg att vi även hade en del annat gemensamt. Båda hade till exempel bott i Frankrike. Jag i Aix-en-Provence, hon i Paris. Själv hade jag aldrig varit i Paris och skrev lite på skämt något i stil med: ”Men vad bra, då kan du vara min privata guide i Paris någon gång!”

När år 2010 inleddes stod vi på Champs-Elysées och kysstes.

Därimellan hann det hända en hel del saker. Många magiska stunder med mycket pirr i magen. Stunder av skratt och stunder av gråt. Stunder av dans, fest och ett evigt transporterande av saker mellan våra studentlägenheter. Stunder jag aldrig vare sig vill eller kommer att glömma. Men nu har alltså våra stunder tillsammans tagit slut. Åtminstone våra stunder som ett par. Från och med nu kommer våra stunder tillsammans vara som kompisar. Som det var när vi för två år sedan flyttade till Sundsvall för första gången – fast ändå väldigt annorlunda, såklart.

I drygt ett och ett halvt år har jag och hon varit vi. Det senaste halvåret har vi även bott tillsammans. Och utåt har det nog sett ut som om allt har varit frid och fröjd – för vi har trots allt haft det bra hela tiden.

Så vad hände då? Det är lite svårt att sätta fingret på, men de där magiska och pirrande stunderna försvann med tiden och till slut insåg vi att vi blivit två kompisar som bodde i samma lägenhet. Nåja, fortfarande mer än vanliga vänner – men ni fattar. Så efter många veckors grubblande tog vi det jobbiga beslutet.

Tankarna är många nu, men det här är ungefär så personlig som jag vill och orkar vara på bloggen.

Nu ska jag och hon gå vidare i livet på egen hand. Men våra vägar kommer inte att skiljas åt – åtminstone inte än på ett tag. Vi kommer att fortsätta bo tillsammans månaden ut som planerat. Sedan väntar en flytt som gör att vi istället kommer bli grannar i Sundsvall. Tänk om man inför varje flytt kunde veta på förhand att man skulle få så bra grannar!