Farväl Farsta

Ses snart, Sundsvall!

Tidigare i kväll lämnade jag Stockholmsförorten som varit mitt hem de senaste tre månaderna. Det är min tredje flytt för i år. Och om jag och Johannes skriver uppsatsen riktigt snabbt i höst kanske det inte heller blir den sista. Puh. Hur som helst har jag inte planerat att stanna i Norrlands huvudstad någon längre period.
Så det så.

Fina färger?

Efter att ha klankat ner på moderaterna/alliansens färgval under valkampanjen var jag nästan säker på att jag skulle få någon spydig kommentar om att färgschemat på min blogg nästan är identiskt. Men ingen verkar ha lagt märke till det, puh!

För ett otränat öga skulle färgerna på bloggen faktiskt kunna se ut som moderatblå och alliansorange. Så för att distansiera mig och bli lite nördig kommer här ett förtydligande:

Färgblandning bloggorange: (C:0, M:48, Y:77, K:0)
Färgblandning alliansorange: (C:0, M:50, Y:100, K:20)

Färgblandning bloggblå: (C:50, M:20, Y:0, K:33)
Färgblandning moderatblå: (C:59, M:7, Y:0, K:0)

Ganska stor skillnad om jag får säga det själv! Men eftersom ingen påpekat något kanske det är lika bra att fortsätta låta det passera obemärkt förbi ...

Vem är Sam Mans?

Sedan moderaterna lanserade sin valkampanj har jag blivit väldigt provocerad varje gång jag gått förbi en affisch. Dock inte i av det politiska budskapet - utan av den lilla knappen som finns där. Den med orden: "FRAMÅT TILL SAM MANS".

Jag har tidigare skrivit om alliansens fula logotyp, men den här lilla knappen tycker jag är snäppet värre. Kunde inte Freddes allianspolare Jan "Flumskolan" Björklund påpekat för Mr. Moderat att man faktiskt använder bindestreck när man ska avstava ord? (Undrar om särskrivningen "till sam mans" hade blivit godkänd i ett folkpartistiskt språktest?) Men kanske finns det en baktanke med det hela. Jag får följande associationer av affischerna, om jag får lov att vara lite satirisk:

Framåt till Sam Mans, lyder alltså uppmaningen. Jaha, vem är då denne Sam Mans? Och var bor han? Varför ska jag dit och hur ska jag hitta? Hallå politiker, kan ni hjälpa mig, vilken väg ska jag välja? Nej just det, "politikerna ska inte bestämma vad folk ska välja", brukar de ju säga. Jag får väl försöka klara mig själv då, utan något stöd. Åh, tänk om jag ändå hade haft råd med en GPS, vad lätt det här skulle vara. Men fattiga lilla jag får väl irra runt i samhället och försöka klara mig på egen hand ...

Kanske symboliserar den lilla knappen moderaternas politik ganska bra ändå? Och då har vi inte ens kommit till färgvalet!

Att moderaterna de senaste fyra åren försökt försökt bli de nya socialdemokraterna har väl inte undgått någon. Att därför gömma sig och sina alliansanhängare bakom en färg som är så nära de röda som möjligt är därför ganska logiskt. Men vill man verkligen att färgen orange ska vara en symbol för sin politik? Orange är en stark signalfärg som används på till exempel kläder för fängelseinterner, trafikkoner och vissa varningsskyltar, saker man ska akta sig för helt enkelt. Och om man hade missat det hade väl åtminstone Göran "Jesus" Hägglund kunnat berätta att orange inom kristendomen står för dödssynden frosseri.

Passande eller inte? Avgör själva!

Alliansen är dock inte ensamma om att tycka att färgen orange representerar deras politik bra. Två år efter att de tog färgen till sig gjorde nämligen nationaldemokraterna samma sak!

Jag har vad som krävs!

I försvarsmaktens annonsering den senaste tiden har de ställt en fråga till mottagaren: Har du vad som krävs för att bli militär? I dagarna slår de på stort i nästa steg av sin annonskampanj och skickar ut 200 000 papperspussel till potentiella pang-pangare.

Jag såg ett nyhetsinslag om det i går och tänkte direkt att det var en jävligt rolig idé och att jag skulle vilja prova. Så när papperpusslet damp ner i brevinkastet i dag blev jag nästan som ett barn på julafton. Utmaningen var dock inte adresserad till mig, men jag fick lov att lösa den ändå. Och efter knappt tio minuter med tandborsten i mungipan hade det gigantiska pappersarket blivit ihopvikt till en kod.

Jag kände dock ingen större eufori över att "ha vad som krävs". Snarare blev jag besviken över att det gick så fort. Efter att han i tv-inslaget tillslut gett upp hade jag hoppats på åtminstone en halvtimmes knåpande! Någon jobbansökan till militären har jag dock inte tänkt skicka iväg - jag var väldigt nöjd över att över huvud taget slippa mönstra när det begav sig.

Före.

Efter.

Operation: Dygnsomställning

I dag somnade jag strax efter klockan sju på morgonkvisten. Om bara några dagar måste jag kliva upp den tiden. Gäsp!

I sju månader har jag jobbat natt. Under hela augusti har jag struntat i att ens försöka vända på dygnet under mina ledigheter. Jag har bara klivit upp före klockan tolv en enda gång under månaden. Fram till i dag. Nu påbörjar jag Operation: Dygnsomställning med full kraft.
Snart ska jag vara dagmänniska igen!

Efter knappt fyra timmar i sovande tillstånd ringde väckarklockan. 11.00. Min kropp skakade och hatade mig när jag klev upp. På måndag börjar första föreläsningen 08.15. Jag hoppas min kropp hatar mig lite mindre då.

Jättegäsp - inte helt ovanligt för tillfälllet.

Utloggad

Zorro fick sluta cirkeln. När jag började på Sportbladet som praktikant för snart sju månader sedan var det första jag redigerade en spalt om speedwayföraren Magnus "Zorro" Zetterström. I natt, när jag jobbade mina sista timmar dök denna Zorro åter upp i en spalt på en av mina sidor. Jag valde samma bild på honom som jag hade den där första dagen i februari - enbart av nostalgiska skäl.

Sista natten firades i äkta Sportbladet-anda med rosa tårta och en sista svettig pingisturnering på våning nio. Men nu har jag loggat ut och lämnat redaktionen. Sagt hejdå. Tråkigt. Sorgligt. Vemodigt. Jag hoppas att jag kommer tillbaka.

Cirkeln är sluten.

Packad

Nu börjas det igen. Flyttpackning. I morgon lämnar första lasset med grejer lägenheten och på fredag är det även dags för oss att fly Farsta. Men andrahandsflyttar från möblerade ställen är ju faktiskt väldigt smidiga - på bara ett par timmar har jag i dag lyckats packa ihop allt som jag inte behöver under de kommande fyra dagarna. Endast en väska står nu opackad.
Slutet för denna Stockholms-sejour är nära.

Nedräkning 1: 2 jobbnätter kvar.
Nedräkning 2: 2 dagar till sista jobbnatten.
Nedräkning 3: 5 dagar till inflytt i Sundsvall.

Rap-rekapitulation

För er som plötsligt ser namnet Julian Assange på varenda tidning och socialt medium som ni råkar skymta förbi, men inte riktigt har koll på bakgrunden om wikileaks vs den amerikanska staten - här kommer en sammanfattning.
I ett humoristiskt rap-format leverar Robert Foster en riktigt rolig rekapitulation. Lyssna, lär och le!

Wikileaks vs The Pentagon - Rap News

Underbar film under bar himmel

En liten del av publikhavet.

I kväll var jag på en lite annorlunda biovisning. På Rålambshovsparkens gräsmatta satt jag och några tusen andra under bar himmel och tittade på premiären av I rymden finns inga känslor. Efter min första utebio kan jag väl säga att fenomenet var sådär. Det blev kallt och jag fick ont i ryggen av att sitta på marken. Så till nästa gång ska jag ta med mig en strandstol och en filt. Och lite mer tilltugg också så blir det nog perfekt!

Filmen i sig var dock allt annat än sådär.
Den var underbar!

En varm romantisk komedi som man verkligen blir glad av att se - och stundtals även berörd på andra sätt. Den har verkligen ett eget uttryck och känns fräsch bland alla andra svenska produktioner inom genren. Dessutom med en annorlunda handling som kretsar kring en kille som har Aspergers syndrom. Det känns skönt att kunna få skratta åt annat än filmer som går ut på att Peter Magnusson klantar sig (och dylikt).

Tyvärr har det blivit ett stort rabalder för att Simon, huvudrollskaraktären med Aspergers, inte beter sig som en typisk kille med den diagnosen ska bete sig. Men då har folk missuppfattat syftet med att göra underhållning. Komedier skildrar väldigt sällan verkligheten. Jag tror inte att de som sett Bröllopsfotografen tror att alla värmlänningar är som han i filmen. Och alla förlorade tvillingbröder beter sig nog inte som i Bröderna Karlsson. Och jag tror faktiskt inte att särskilt stor del av publiken till I rymden finns inga känslor tror att det är vanligt att människor med Aspergers syndrom gömmer sig i en soptunna när de blir upprörda.

Jag kan dock förstå att det finns invändningar och skulle kunna debattera för- och nackdelar med en sån här porträttering länge, men det skulle vara att flytta fokus från det väsentliga. Nämligen att den bästa svenska komedin på ett bra tag börjar visas på biografer över hela landet den tredje september - och att alla borde gå och se den! Andreas Öhman har verkligen gjort en strålande långfilmsdebut och jag ser fram emot mer från honom!

Jimmie "Big Brother" Åkesson

I kväll drog årets valrörelse igång på allvar!
Nåja, varken Fi eller SD kommer väl inte ha några större roller de kommande veckorna, men debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson var ett riktigt startskott på den flod av hetsiga debatter som väntar oss.

Flest personpåhopp stod faktiskt den rutinerade räven Schyman för, med uttalanden som: "Du är så okunnig att det är ganska genant att prata med dig om de här frågorna!" och "Du har ett kunskapsförakt som jag tycker är pinsamt."
Kul att höra, go Gudrun!

Det mest intressanta förslaget som lyftes fram var en av Jimmie Åkessons idéer för hur man ska förebygga våldtäkter. Han sa i debatten att: "Vi kan se till att ha kameraövervakning på ställen där det är väldigt vanligt med våldtäkter."
Ännu en anledning att inte rösta på Sverigedemokraterna alltså. För eftersom 60 procent av alla våldtäkter begås i hemmet är det väl där han i första hand borde sätta in övervakning. En kamera i alla svenska sovrum - direktkopplade till FRA. Då får de både lite mer arbetsuppgifter och lite underhållning som jobbförmån! Och den svenska befolkningen kan känna sig trygg.
Alla är nöjda och glada. Not.

Gudrun vs. Jimmie

Galning eller geni?

Under lite planlöst surfande hittade jag följande citat:
"I used to think the brain was the most wonderful organ in my body. Then I realized who was telling me this."

Finurligt sagt, tänkte jag. Undra vem som har formulerat de orden? Kanske någon gammal filosof eller författare? Jag googlade. Svaret löd: Emo Phillips. För er som, precis som jag, aldrig hört talas om människan förut kan jag berätta att han inte var någon filosof. Inte i den klassiska bemärkelserna i alla fall. Emo är en ståupp-komiker som slog igenom innan lilla jag ens var påtänkt. Nu har jag suttit och fascinerats framför gamla klipp från denna skruvade man och tänkte dela med mig lite.

Det som jag reagerar mest på när jag tittar på denna vidrigt roliga komiker är att många av hans skämt i dag skulle klassas som Fritzl-referenser. Grejen är bara den att Emo framför sina skämt året innan Josef stängde in Elisabeth i den där källaren i Österrike, vilket kanske säger en del om hans sjuka humor.

Just det, känsliga tittare varnas ...

Välbehövlig vila

Det var väldigt länge sen sist - men i kväll hände det.
En helt oplanerad kväll.
När jag började på Aftonbladet i februari ägnade jag väldigt många av mina lediga kvällar åt att bara vila. Nattjobbet med stress och press gjorde att de där fyra- och femdagarsledigheterna ofta passerade utan några större ansträngningar. Men ju mer det nya jobbet blev vardag, desto mer orkade jag hitta på under ledigheterna.

När jag nu försöker komma på när jag senast ägnade en hel kväll åt att bara vila, då får jag klia mig i huvudet ordentligt. Det var inte den här månaden i alla fall. Och det har märkts. "Personligt rekord i trötthet" är ord som lämnat mina läppar ett antal gånger de senaste dagarna. Men i kväll var det alltså dags.

Hur tillbringade jag då min ensamma och oplanerade kväll? Jo, med en långdejt i soffan med Svt. Rapport, Doobidoo, Aktuellt, Sportnytt, Friidrotts-SM, Nightmares and Dreamscapes, Lucky Number Slevin och nu medan jag författar detta inlägg står Tom Alandh på i bakgrunden. Det har inte blivit många steg från soffan i kväll ... Väldigt välbehövligt!

Några av dem som underhållit mig på dejten.
(Något gubbig dejt kanske, men Lucy Liu och Claudia Galli var ju faktiskt med på ett hörn också.)

Blogg- och dalbanan

Det här med bloggmotivation är en jävla berg- och dalbana alltså. Från att under första halvan av månaden haft mer idéer att skriva om än jag haft det senaste halvåret tog det plötsligt tvärstopp. Antar att jag vilar mig i form och sakta tuggar mig upp mot nästa bergstopp på blogg- och dalbanan.

Inläggsfrekvensen är för övrigt en grej jag beundrar med alla fjortisbloggare à la Blondinbella där ute (som jag givetvis inte läser). Att kunna leverera fem till tio inlägg om dagen är imponerande. Att de sedan mest handlar om smink, kläder och helt ointressanta vardagshändelser - givetvis skrivna på dålig svenska - är dock en sak som gör det hela lite mindre imponerande.

Att kontinuerligt kunna pressa fram en handfull inlägg om dagen är inget jag direkt strävar efter. Ett inlägg om dagen, kanske två eller möjligtvis tre om idéerna sprudlar, tycker jag räcker gott.
Vi får väl se när den bloggformen infinner sig igen.

Äntligen! Neej!! Jaaa!!! Vad i helvete?!?!

Det var en premiär som innehöll många känslor. Alldeles för många känslor. Och känslan efter matchen var inte särskilt positiv - trots att det slutade med en mer poäng än vad jag trodde i halvlek. Konstigt hur det kan bli. Verkligen konstigt.
Men vi tar nya tag om en vecka igen - det är ju trots allt 37 matcher kvar av den här säsongen ...

Noterbart från gårdagens match var att fyra av fem sportredigerare kom in över en timme tidigare till jobbet för att inte missa en minut av Liverpool-matchen! Alla hade dock inte sina sympatier hos hemmalaget.

I kväll avslutas första omgången.
Kvällens drömrubrik är:
MAGPIES MIRAKEL
Superjämn, allittererande - och beskriver precis det jag vill ska hända i kvällens match.
(Eller vad säger du Hassel?)

Äntligen!

Tottenhem-Manchester City.

Jag hejar inte på något av lagen.

Det står 0-0 i halvtid.

Men ändå är det så obeskrivligt mycket roligare än allsvenskan! Äntligen lite riktig fotboll på tv. Nu kan vår inhemska liga ta och lägga ner för säsongen. Det är ju ändå bara två danska lag som slåss om segern ...

Men i morgon 17.00 börjar säsongen på allvar!