Missförstå mig rätt nu. Jag har redan blivit kallad mansgris en gång den här veckan och jag tycker att det räcker."
Livet är inte rättvist" är en fras som jag som storebror ständigt har fått höra under min uppväxt. Uppenbarligen har inte alla här i Sverige fått samma uppfostran. Nystartade programmet Här är ditt liv är ett tydligt exempel på det. Redan efter andra programmet började det muttras över att det varit två manliga gäster på rad. Nu efter tredje programmet blev det nästan en folkstorm (förvisso en välregisserad
kvällspressfolkstorm).
Visst, man ska sträva efter jämlikhet. Men vänta med att utvärdera genusperspektivet till hela säsongen har passerat. Då de tilltänkta gästerna är hemliga och inte själva vet om att de ska medverka, så är det många omständigheter som spelar in i frågan om när gästerna dyker upp i rutan.
Vad gäller Anna Ankas alla dumma uttalande så går det givetvis inte att hålla med om allt hon säger. Men kontrasten som hon bjuder på i jämställdhetsdebatten är både underhållande och kanske till och med välbehövlig.
"Ett program av gubbar, för gubbar" lyder de hetsande rubrikerna. Ja, so what? OM det nu skulle vara så, sen när är det fel att ha äldre män som målgrupp? Personligen tycker jag programmet är ganska segt och tråkigt. Men jag känner mig inte diskriminerad för att programmet inte tilltalar mig. Precis som att jag inte känner mig diskriminerade när jag går förbi tidningsställen för hitta någon ny spännande läsning och inser att 80 procent av alla magasin är
av kvinnor, för kvinnor. Livet är inte rättvist på alla plan helt enkelt.
Allt Anna Anka säger är inte så dumt (även om kanske 95 procent faktiskt råkar vara det), men hon använder ju inte den smartaste taktiken för att föra fram sina åsikter. Såklart att folk stänger av öronen när hon börjar prata om schemalagda avsugningar till morgonkaffet. Jag har inte sett programmet, men vad jag har förstått så menar hon att relationer handlar om att ge och ta - och att det gällde för båda parter. Sen behövar alla inte
lägga ribban på samma nivå som fru Anka...
De klokaste orden i den här debatten tycker jag att Aftonbladets debattör Karin Magnusson har stått för.
"Ingen missionerar lika starkt som den nyfrälste", sa hon i Skavlan
. Hon syftar på att vi svenskar relativt nyligen har blivit denna hyperjämställda nation vi är och att vi därför har svårt att ta till oss några andra synvinklar. Men om folk kunde sluta vifta med sina bestämda åsikter som tempelriddarna viftade med sina svärd så kanske den här debatten kunde landa på en vettig nivå.
För att återknyta till programmet av gubbar, för gubbar.
"Jag tror jag spyr. Det måste bli slut på gubbväldet" lyder en läsarkommentar
. Hur kan tre manliga gäster i ett program frammana så starka känslor egentligen? Fokusera jämställdhetskampen på lika lön för lika arbete och jämn fördelning på maktpositioner istället - för pengar och makt är väl allt som betyder något här i världen?
Livet kommer aldrig bli helt 50/50 superrättvist. Men givetvis ska vi sträva efter det för att inte orättvisorna ska öka. Men om vi måste stanna och spy för att fördelningen av gästerna i ett teveprogram är skevt, ja då kommer vi aldrig att komma någon vart på de viktiga punkterna.
Nöff nöff, host host, snörvel...
