Grammisgalan 2009

Jag slår mig ner i soffan och hinner inte ens avsluta meningen: ”Om Takida spelar Curly Sue ikväll blir jag fan förbannad!”, innan det välbekanta introt rullar igång.
Nu var liveversionen med gospelkör lite bättre än den sönderspelade radioversionen.
Det, tillsammans med att Kent inte vann priset för årets grupp, gjorde att årets gala trots allt började ganska bra.
Att en viss Håkan tog hem priset för årets manliga artist gjorde att jag utstötte diverse missbelåtna läten. Men hans smått berusade tacktal gjorde att även det blev ganska bra.
Eftersom jag inte har tänkt sitta och rapa upp alla kvällen grammispristagare så har jag istället korat några egna segrare i diverse kategorier.

Kvällens överraskning: Att Afasi & Filthy var nominerade i kategorin årets nykomling. Vad jag vet så lyssnade jag på dem redan i högstadiet…

Mest misslyckade talet: Tacktalen var som vanligt ingen höjdare, men sämst var nog ändå Joey Tempest. Hans ”påa” till årets hårdrock var nog tänkt att vara ett extremt känslofyllt tal, men det föll platt när han var tvungen att läsa innantill.

… och på tal om platt, vad fan hade hänt med Salems hår?

Galans roligaste: Soran Ismael – Popskola för invandrare. Ett genidrag! Att slippa drunkna i dåliga ordvitsar under en tv4-sänd gala var i och för sig också ganska trevligt (jag säger inte att de inte fanns där, men det gick att överleva)!

Bästa SMS: Under kvällens sista uppträdande får jag följande SMS från min lillebror:

E.M.D
Extremt. Makalöst. Dåligt

Kvällens besvikelse: Årets låt. Se ovan.

Till sist måste jag nog konstatera att grammisgalan och Tobias inte riktigt går särskilt bra ihop. Av de nominerade tyckte jag inte att rätt vann i någon kategori. Men två timmars hyfsad underhållning en onsdagkväll är ju inte fy skam ändå.

Kan inte Synsam eller Specsavers bjuda på stackarna på en gratis undersökning?

Hålla sig vaken i tv-soffan var inga problem. Hålla sig lugn var en större utmaning. För även om resultatet inte blev så bra som man hade hoppats på, så var det ändå en riktigt sevärd match. Sverige och Kanada var turneringens bästa lag - inget snack om den saken.

Tyvärr var turnerings fyra överlägset sämsta personer på planen igår också. Alla hade svartvita kläder.

Tändstickor, sockerchockar och kanske kaffe...

Ja, inatt kan jag tänka mig att ta till alla möjliga medel för att hålla ögonen öppna. Och jag är väldigt förhoppningsfull (både gällande att jag ska hålla mig vaken och att Sverige ska vinna matchen)!

Eh, ja, om det är någon som har missat så spelar Sveriges hockeyjuniorer alltså VM-final inatt.
I Kanada - mot Kanada. Det blir inte större än så.
Om första guldet sedan 1981 plockas hem inatt, ja då vettefan om jag somnar över huvud taget, euforin skulle vara total!

När vi lika är inne på hockey: AIK!
När man tror att supersäsongen är påväg käpprätt åt ett varmare ställe så reser de sig och vinner årets två första matcher på ett väldigt övertygande sätt. Cred till de svartgula.
Och givetvis håller jag en extra tumme för Rundblad och Erixon i nattens match...

"Det finns inga slut - bara början"

Jag hade tänkt randa ner något fyndigt och genomtänkt till årets första inlägg, men när inspirationen tryter och koncentrationsnivån närmar sig nollstrecket så tänker jag bara få det avklarat och hoppas på ketchupeffekten.

2009 började bra.

Nu är jag tillbaka i Bureå igen i ytterligare en vecka. Eftersom huset är fullt delar jag rum med brorsan. Det känns som ett litet (läs: gigantiskt) nerbyte från nyårshelgen. Men jag överlever.
Jag försöker även plugga lite för att lyckas överleva den här kursen. Eftersom jag ständigt somnar när litteraturen åker fram så kan jag väl inte påstå att det går alltför bra. Hade jag varit hypokondriker hade jag allvarligt börjat överväga att gå till läkaren med mina narkolepsisymtom!

Zzz...

2008 - Time of my life

När 2006 tog slut befann jag mig i Tärnaby, och kunde blicka tillbaka på ett år som hade varit det bästa i mitt liv.
När 2007 tog slut befann jag mig på Torekällberget i Södertälje, och kunde även då blicka tillbaka på ett år som hade varit det bästa i mitt liv.
Nu, när 2008 tar slut, kommer jag befinna mig i Sundsvall, och visst fan har det här året varit ännu lite bättre än de två tidigare!

Året började med att jag reste tillbaka till Frankrike för att avsluta mina utlandsstudier. Och där sattes väl egentligen trenden för året. För även om vi reste runt en hel del när jag var barn så tror jag att jag slog lite av ett personligt rekord i resande i år.
Frankriketiden avslutades med att jag och en norsk vän vid namn Ingeborg reste iväg till Venedig.

Väl hemma i Bureå igen var planen att jobba lite, ta igen förlorad tid med kompisar, men främst: vila. Vila efter Frankrike, vila inför Sundsvall. Jo, tjena.
Ett par vändor till Stockholm, en fjällresa, en veckas återbesök i franska Aix-en-Provence (jag kunde inte hålla mig borta). Och just det, min födelsedag firades oväntat nog i Umeå på ett vandrarhem tillsammans med Emelie, Jenny och Tina. Umeå Open 27-29 mars var hur kul som helst och det blev nog bästa födelsedagen någonsin. (Tack!)

Från det att jag kom hem i början av februari så var jag faktiskt upptagen varje helg fram till juni tror jag.
Vila – jo tjena, som sagt.

Sommaren var väl kanske inte den roligaste någonsin. Alldeles för mycket jobb för min smak. Men när jag inte behövdes på statoil den sista veckan på sommarschemat snodde jag med mig Rebecka och vi åkte en vecka till grekiska lilla byn Parga. En underbar vecka. Vi råkade finna av Pargas största helgdag så fyrverkerierna vi fick se uppe från berget i Grekland var förmodligen mycket större och vackrare än något som Sundsvall kan åstadkomma ikväll.

Sundsvall, ja.

Två dagar efter Greklandsresan var det dags för flytt. Det känns lite som att det är här som året, ja nästan livet, började på riktigt. För året hittills hade ju egentligen bestått av att hålla mig så road det bara gick fram till Sundsvall. En lång väntan. Och med tanke på att jag (hur sjukt det än kan låta) har haft den här utbildningen i bakhuvudet sedan början på högstadiet, samt varit inriktad på journalistik och skrivande oändligt mycket längre, så kan man nästan säga att hela livet har varit en lång väntan på den där dagen i september då allt tog fart!

Efter ett halvår här kan jag med glädje säga att utbildningen överträffar alla jävla förväntningar jag hade! Okej, kursen i Masskommunikation var inte jättekul, men tiden här i Sundsvall, med allt vad studentlivet innebär, har kort sagt varit underbar.

Nu ska jag se till att årets sista timmar blir så bra som det bara går, och så hoppas jag att jag den 31 december 2009 återigen kan blicka tillbaka på det bästa året i mitt liv!

Gott nytt år på er!

I väntans tider...

Den 21 december skrev jag om årets sista middag i Sundsvall. Det blir dock inte alltid som man tänkt sig...

Nu sitter jag nämligen här igen, i min lägenhet på ett folktomt Förrådet. Men imorgon kommer det inte vara helt tomt. Förutom jag själv kommer en dalkulla hit och håller mig sällskap.

Det räcker gott och väl för mig!

Hockeyskrock och Mark in da Park

När jag återvände till Skellefteå inför julhelgen låg bygdens kära hockeylag på första plats. AIK var för tillfället bäst i landet.
Nu ligger de sexa.
Jag ska väl inte säga att jag helt och hållet tar på mig tabellraset bara genom min blotta närvaro i kommunen, men visst kännns det ganska typiskt att det ska gå kasst när man väl får chansen att se matcherna. För säkerhets skull sätter jag mig dock på en buss och flyr både Skellefteå och Västerbotten innan nästa match går av stapeln imorgon.

På grund av att jag inte har varit helt frisk de senaste dagarna har jag inte orkat sitta uppe på nätterna och se på junior-vm. Men om en timme spelas ju faktiskt en av Sveriges matcher vid en ganska lämplig tid på dygnet.

Och då är det den här killen som vaktar kassen:

... det känns väl tryggt?

Är folk dumma i huvudet eller??

Varför fortsätter folk att ställa frågor när min bortsprungna röst har hindrat mig från att ge något svar precis hela dagen?
Det känns lite som att be en rullstolsburen kille springa ett varv runt huset var femte minut.
Tillslut kommer han att köra in din hand mellan ekrarna i ena hjulet och rulla iväg runt huset utav bara fan...

(Och nu blir väl morsan sur när hon läser det här, jävligt ball det kommer och bli när man inte kan käfta emot (men tack vare den här parantesen kan hon inte ta åt sig alltför mycket va? (och jo, mamma ingår ganska kraftigt i ordet "folk")))

Trippelparantes. Spännande.

Bra skit! XIV (årets bästa skit?)

Okej, jag är ingen sådan där kille som har stenkoll på musik och ser fram emot skivsläpp som om det vore julafton.
Men låt mig ändå få presentera höstens bästa svenska album: Länge leve parken.

Maken till debutalbum alltså! Jag gillar tamejfan alla låtar. Och om jag tänker på året som helhet är det nog bara två album som enligt mig kan konkurrera om titeln årets svenska album, nämligen Johnossi - All they ever wanted och Afasi & Filthy - Fläcken. Eftersom min musiksmak är så spretig och alla tre skivorna tillhör olika musikgenrer så orkar jag inte bry mig om att rangordna dem - alla är svinigt bra helt enkelt!

Bästa låten på Parkens album tycker jag är Vi som visste, men eftersom det inte finns någon video till den så slänger jag in den som snurrat mest under hösten. (Nej, även om albumet är fantastiskt så är musikvideon inget att hänga i julgranen...)

Parken - Jag har varit vilsen, Lisa

Ps. Om någon hittar igen min röst kan ni ju slänga iväg en kommentar och berätta var den håller hus. Jag vill gärna ha tillbaka den snarast!

Always look on the bright side...

Jag tror att jag i grunden är en optimist. Varför oroa sig i onödan liksom, varför gå runt och tänka negativa tankar?
"Hakuna matata" har alltid tilltalat mig. Och Timbuks rader;
Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut...
har varit ett motto jag ofta haft i bakhuvudet de senaste åren.

Nu råkar det vara så att jag (precis som många andra verkar det som) har gått och blivit sjuk över julhelgen. Men inte deppar jag särskilt mycket för det, istället ligger jag nerbäddad och försöker se på saken från den ljusa sida - och det går faktiskt ganska bra!
Till att börja med är jag inte jättesjuk. En vinterförskylning är ju ingen anledning till att gå och gräva ner sig. Pappa, som förmodligen har samma förskylning mår dessutom betydligt sämre än mig, och med tanke på att andra ligger hemma i magsjuka så försöker jag att välkomna min lilla förskylning med öppna armar.

I övrigt har jag listat tre positiva saker med min förskylning:
1. Att den kom nu. Om jag hade blivit sjuk om ett par dagar istället hade jag förmodligen inte varit den trevligaste människan på nyårsafton. Nu både tror och hoppas jag på en fullt frisk Tobias då 08 blir 09!
2. Jag är inte överdrivet peppad på mellandagsrean för tillfället. Så istället för att springa runt på schtaan och slösa csn-slantarna ligger jag hemma och låter kontot förbli orört.
3. Mitt rådande tillstånd gör att jag inte är så sugen på sociala aktiviteter heller. Vilket innebär att jag för första gången under "lovet" verkligen kommer någon vart med plugget.

Så hakuna matata på er!

If life seems jolly rotten

There's something you've forgotten

And that's to laugh and smile and dance and sing.

Jag såg döden i vitögat

Årets försök till gastronomiskt självmord höll på att sluta olyckligt. Jag föll i koma efter själva julbordet och har totalt tappat medvetandet fyra gånger ikväll. Men jag överlevde och nu har jag bara lite "träningsvärk" i magen...

Idag åker tomteluvan på och en dag med hårt jobb väntar!

Nej, jag är inte jultomten. Däremot ska jag jobba på macken från tidig morgon fram till dess att Kalle Anka har tackat för sig. Dresscode på julafton är givetvis en röd luva.
Men ärligt talat känns det inte så jobbigt. Det ska bli kul att få sprida lite julglädje i byn.

God jul kära läsare!

Min önskelista är kort i år

Nu är jag hemma igen. Hemma i Bureå.

Snön ligger som ett mysigt täcke över byn. I huset hänger julgardinerna uppe. Vinterstaden står uppställd i vardagsrummet. Julgranen är däremot inte klädd än - det tar vi imorgon.
Gamla kompisar ringer och smsar och vill planera saker.
Gamla chefer vill att jag ska jobba.

Julklapparna är inslagna, julrimmen påbörjade. Och julmat och julfika har sakta men säkert börjat utöka min omkrets.
Julstämmningen är på topp!

Men...

sjuttio mil är ett långt avstånd,
och tre veckor är en lång tid...

All I want for Christmas is you!

Mat-mästaren Mats

Först kanske jag ska klargöra att det är jag som är mästerkocken som åsyftas i rubriken. Jag heter faktiskt Mats Tobias Söderlund, och så blev det ju en fin alliterationsrubrik.

Nåväl. Jag tycker att det är roligt att laga mat. Dels för att jag gillar att äta maten efteråt (och att då man lagar maten själv får äta precis det man vill*), men också för att själva tillagandet är en ganska trevlig syssla. Att prova nya saker är alltid lite spännande.

Sedan jag flyttade in i min lilla etta med kokvrå har dock min matlagning sjunkit några nivåer. Även om jag lagar mat oftare än vad jag gjorde hemma så blir det alltför ofta snabba och enkla saker. Brist på tid, motivation och pengar att lägga på bra råvaror kan vara några bortförklaringar. Idag, sista Sundsvallsmiddagen för i år, slog jag dock på stort.

Menyn löd som följer:

Timjanskryddad renstek på en bädd av rotfrukter som serveras tillsammans med kokt potatis och en rödvinssås.

Oh my, vad gott det var. Eftersom min lillebror var den lyckligt lottade matgästen så fick dock rödvinet nöja sig med att stanna i såsen. Glasen fylldes istället med den kulinariska drycken coca-cola. Men det funkade det med!

Och bäst av allt: Jag har en jävligt lyxig matlåda som väntar på mig när jag återvänder till Sundsvall efter nyår!

Mumsfillibabba!

*Det där med att få äta vad man vill... En av mina favoritpizzor har falukorv, majs och lök som "topping", men den pizzan är det nog bara undertecknad själv som tillagar!

"Man är ju blek, ful, fet och förkyld..."

Julklappar är trevligt att få. Många gånger även trevliga att ge. Men att inhandla dem - det är en helt annan sak.

Jag vet inte om det gäller alla, eller kanske killar i allmänhet, eller kanske bara de veka bröderna Söderlund. Men en sextimmars shoppingrunda i Birsta och Sundsvall är i alla fall på tok för mycket! Det dröjde inte många minuter efter att vi med snöiga kläder (av snö från både himmlen och marken) återvänt till Förrådet, innan brorsan låg och snarkade i min säng och jag själv låg på golvet och somnade till hockeylandskampen.

Om man för en stund flyttar fokus från ens egna julklappsbrydderier och iakttar alla människor runt ikring så blir dock det utmattande shoppandet mycket roligare. Julen är verkligen ingen glädjefull högtid nere på stan i alla fall!
Man kanske inte ska skratta åt andras olycka, men jag har aldrig hört så många personer skrika öppet åt varandra inne i affärer som jag gjorde idag.
Roligast var däremot en kvinna som gick och pratade i telefon. Hon verkade inte vara alltför uppåt just nu och jag och min bror kunde inte låta bli att storgarva när hon med en djup suck konstaterade: "Man är ju blek, ful, fet och förkyld..."

Dagens skandal stod ju däremot SVT för. När jag väl vaknade upp ur min utmattningskoma blev det tillslut dags för förlängning i matchen mellan Sverige och Finland. Förlängningen blev mållös och endast straffläggning återstod. DÅ BRYTER SVT!
"Sändningstiden är slut, vi måste lämna över till landet runt."
Okej att det var en skitmatch, men det var ju bara straffar kvar!
Och Landet runt av alla jävla program.
Repriserade lokalnyhetsreportage. Yippei kay ey!
Näe, skämmes!